Att vårda sin kärleksrelation efter att ha blivit föräldrer

[Andromedae]

[...] Men jag tyckte ändå att det var viktigt att få höra att vi fortfarande var attraherade av varandra. Det näst bästa :-D

Gud ja! Och tänk vad praktiskt det är att man faktiskt kan prata om sex och liksom "tänka sex", utan att det "måste" involvera en fullskalig samlagsakt.

 

[aemaria]

Jag tycker egentligen rubriken är missvisande, för mig betyder inte att vårda sin kärleksrelation per automatik att ha sex.

Att vårda relationen kan man göra på mängder av sätt utan sex, även om det kan vara en del av det.

Absolut, byt ut kärleksrelation mot sexliv

 

[Brandgul]

Gud ja! Och tänk vad praktiskt det är att man faktiskt kan prata om sex och liksom "tänka sex", utan att det "måste" involvera en fullskalig samlagsakt.

Ja jag tyckte att det kändes bra att berätta att jag egentligen ville. Vart vi hade varandra. Sen var det inte bara allvarligt över det utan mycket svammel och skratt också. Så gör vi nog än när orken inte finns.

 

[Mirtai]

Gud ja! Och tänk vad praktiskt det är att man faktiskt kan prata om sex och liksom "tänka sex", utan att det "måste" involvera en fullskalig samlagsakt.

Visst är det fantastiskt!

Jag hade problem med torra slemhinnor ett bra tag efter förlossningen och vi hade ändå ett aktivt sexliv även om det inte blev så mycket "stoppa in" Nu, när sonen är 14 månader tycker jag att min lust är tillbaka som den var innan.

Sedan tror jag också att det är viktigt att prioritera varandra. Om det är sex, närhet eller samtal är upp till var och en men det är så lätt att drunkna i vardagen annars.

Med 4 barn hemma så har jag och mannen insett att utan planering så blir det lätt att "vi-tiden" bara försvinner. Läxor, middag, skjutsning, plockning, disk och så är klockan alldeles för mycket och vi somnar innan vi ens hunnit säga godnatt typ

Men ibland bestämmer vi redan på morgonen att ikväll ska vi ha tid tillsammans och då får disk eller tvätt faktiskt vänta till nästa dag. Inte så spontant men det funkar

Och till sist tror jag att man måste acceptera att livet har förändrats. Det kanske inte finns tid till det där flera timmar långa sexet med förspel och allt annat som fanns förr men snabbisar och lite spontanhångel i köket är inte så dumt det heller

 

[supersonic]

Det dröjde 10 månader innan vi hade sex efter att vår dotter kom. Jag hade helt enkelt inte alls lust och det accepterade min sambo och förstod fullt ut. Fram tills dess hade vi mys istället och det räckte för mig.

 

[Kattennizze]

Vad har ni småbarnsföräldrar för tips för att hålla kärleken (läs sexet) vid liv efter att barn gjort entré i era liv?
Vi fick barn för snart 4 månader sen och det har gått som på räls. Jag är tillfreds i rollen som mamma och älskar min man innerligt och "vet" att det alltid kommer vara vi. Men jag är så galet osugen på sex. Kroppen är helt återställd men psyket är verkligen helt tillfreds med bara bäbismyset. Jag vill inte tappa bort vårt sexliv, men hur finner man motivationen till att ligga?

Vi har legat regelbundet (om än inte så frekvent) sen junior kom, men det har aldrig varit jag som tagit initiativet. Just nu känns det bara motigt.

Men det låter mera som du här är rädd för att din man kommer att lämna dig om ni inte har sex? Eftersom du försäkrar att det alltid kommer att vara ni. Varför tror du att du känner så?

 

[aemaria]

Men det låter mera som du här är rädd för att din man kommer att lämna dig om ni inte har sex? Eftersom du försäkrar att det alltid kommer att vara ni. Varför tror du att du känner så?

Nej det är jag inte alls orolig för. Han sätter som sagt ingen som helst press på mig. Men jag vill för min egen skull, och för vår relation, inte ha torka i sexlivet

 

[Hyacinth]

Jag var totalt ointresserad långt efter att jag fött barn. Det som löste det för mig var planering, att vänta på spontanitet funkade inte och funkar fortfarande dåligt.

 

[Kilauea]

Jag förstår inte varför du går emot kroppens egen vilja. Utan lust så låter det för mig som att kroppen säger att den inte vill ha sex. Närhet kan man väl ha utan just penetrerande sex?

 

[Kattennizze]

Nej det är jag inte alls orolig för. Han sätter som sagt ingen som helst press på mig. Men jag vill för min egen skull, och för vår relation, inte ha torka i sexlivet

Men då låter det ju som du är rädd för torka i sexlivet, att du ser det som en början till slutet på nåt vis. Grejen är att ni precis fått barn. Kan inte den omställningen få ta den tid det tar? Kanske flera år? Jag tror inte alls att din man sätter nån press på dig utan mera som om du har något recept på hur lyckade kärleksrelationer ska vara och att du försöker pressa in dig i den mallen fast din kropp säger nej nej nej. Ta det lugnt, och låt det vara bara.

 

[*Gotlandsrusset*]

Vad har ni småbarnsföräldrar för tips för att hålla kärleken (läs sexet) vid liv efter att barn gjort entré i era liv?
Vi fick barn för snart 4 månader sen och det har gått som på räls. Jag är tillfreds i rollen som mamma och älskar min man innerligt och "vet" att det alltid kommer vara vi. Men jag är så galet osugen på sex. Kroppen är helt återställd men psyket är verkligen helt tillfreds med bara bäbismyset. Jag vill inte tappa bort vårt sexliv, men hur finner man motivationen till att ligga?

Vi har legat regelbundet (om än inte så frekvent) sen junior kom, men det har aldrig varit jag som tagit initiativet. Just nu känns det bara motigt.

Vi hade det också motigt på sexfronten och länge. Först nu jag börjar bli sugen på riktigt igen (sonen är 15 månader). Har ammat fram tills nu och det har sänkt lusten otroligt mycket.

Sambon har varit förstående och vi har kanske haft sex en gång varannan månad eller så. Han vill inte om inte jag vill och det är jag tacksam för.

Hade han "tvingat" mig så hade det nog tagit än längre tid innan jag velat

 

[Mabuse]

Vad har ni småbarnsföräldrar för tips för att hålla kärleken (läs sexet) vid liv efter att barn gjort entré i era liv?
Vi fick barn för snart 4 månader sen och det har gått som på räls. Jag är tillfreds i rollen som mamma och älskar min man innerligt och "vet" att det alltid kommer vara vi. Men jag är så galet osugen på sex. Kroppen är helt återställd men psyket är verkligen helt tillfreds med bara bäbismyset. Jag vill inte tappa bort vårt sexliv, men hur finner man motivationen till att ligga?

Vi har legat regelbundet (om än inte så frekvent) sen junior kom, men det har aldrig varit jag som tagit initiativet. Just nu känns det bara motigt.

Ärligt? Man slutar amma, man slutar ha nära kroppskontakt med sitt barn hela tiden, man ser till en början till att inte föda barn öht eftersom få saker gör en så osugen på sex som ett trasigt underliv. Har ägglossningen inte heller kommit igång än, så finns ju ännu mindre anledning för kroppen att vilja ha sex.

Känns det motigt - strunt i det. Varför ha sex om du inte har lust? Du har ju just fått en bebis som (förmodligen) vill vara nära x antal timmar per dygn, närhetsbehovet är ju troligen fyllt med råge. Nån gång kommer lusten tillbaka, och då kan man ju ha sex. Det finns ju en anledning till varför din kropp har annat för sig än att vilja göra fler bebisar just nu, vilket även pappan borde vara kapabel att förstå.

 

[Mabuse]

För att jag tror att det är viktigt att försöka att ha kvar sexlivet. Det blir givetvis annorlunda med de förutsättningar som är, men jag vill inte tappa bort det. Vi har en så stark relation att jag vet att den klarar av en period av sextorka, men för min egen skull vill jag att den ska va så kort som möjlig.

Sexandet kommer väl igång av sig själv när lusten kommer tillbaka? Och utan lust är ju sexet ändå trist. Alltså ingen anledning att stressa, det kommer när det kommer. Har du ingen lust, så borde ju inte sextorkan vara något problem?

 

[TinyWiny]

@aemaria Varför är det så viktigt för dig att ha sex just nu? Om man har en något sånär stabil relation så tål den ett års sexbrist utan större bekymmer. Det är strax efter man har fått barn som man kan tillåta sig att leva på sina minnen. Det är då man skördar frukterna av sin relation. Det viktiga är att man verkligen ser varandra, pratar med varandra, rör vid varandra och att man bjuder in varandra till sina respektive världar och berättar om sin dag men att ha just sex är inte viktigt.

När man precis har fått barn är det helt normalt att man inte har någon sexlust. Det är kroppens sätt att säga att den inte är redo för ännu en graviditet. Det är därför man ofta förlorar sexlusten även vid svårare sjukdomar. Det är för att kroppen känner att den faktiskt inte orkar med en graviditet just nu. Kroppen kan omöjligt veta att vi idag kan skydda oss mot graviditeter.

Rör vid varandra så som det känns bra. Pussas och kramas hejdå och pussas och kramas när ni möts igen men tvinga dig inte till sex. Det kan leda till livslånga problem i form av vestibulit om du har otur. Man ska aldrig någonsin tvinga någon till sex, inte ens sig själv.