Begrepp - cancer

[Kilauea]

@phie - stå på dig och kräv att få prata med läkare!
Vi fick tjata oss till att pappa skulle få veta sin egen diagnos, de liksom "glömde" berätta det för honom. Sen hade de ingen koll på vilken dag i behandlingen det var, de missade ge cytostatika en dag osv. Så stå på dig, man måste tyvärr det som anhörig verkar det som.

 

[jerseyko]

Kan svara på nr3.

Min mamma fick bröstcancer 2006 och friskförklarades 2011. Hon insjuknade igen 2013 en tumör som satt i en körtel vid halsen. Hon berättade inte att det spridits metastaser till levern och skelettet. Hon levde livet, resor, godmat, familj osv. Pigg och glad. Fick behålla håret osv.

Jag klippte hennes hår innan hon reste sista ggr och magkänslan då var att det inte var bra. Men den viftade man ju snabbt bort då hon berättat att hon bytt cellgift.
De var borta 1 vecka och när de kom hem blev hon dålig med ont i magen. Det tog 10 dagar sen fick vi veta att metastaserna slagit ut levern och de var kört, 6 dagar senare avled hon hemma med oss i familjen. Vi hade ett "hemtjänst" team som kom flera ggr om dagen och de var helt underbara!

Min mamma var grym! Hon var lycklig hela tiden och gav så mkt kärlek. Allt vart så enkelt när hon berättat hur hon vill ha det.

Skulle fler i min närhet bli sjuka skulle jag försöka ge allt för att de får som de vill. Och prata om de tidigt. Speciellt om det är en hjärntumör inblandad som kanske ställer till det med minnet och sånt.

 

[nullo-modo]

Vill ge dej massa styrke kramar, växte upp med en mor som kämpade mot cancer i 7 år innan hon gick bort i cancern.

 

[Amha]

Kan svara på nr3.

Min mamma fick bröstcancer 2006 och friskförklarades 2011. Hon insjuknade igen 2013 en tumör som satt i en körtel vid halsen. Hon berättade inte att det spridits metastaser till levern och skelettet. Hon levde livet, resor, godmat, familj osv. Pigg och glad. Fick behålla håret osv.

Jag klippte hennes hår innan hon reste sista ggr och magkänslan då var att det inte var bra. Men den viftade man ju snabbt bort då hon berättat att hon bytt cellgift.
De var borta 1 vecka och när de kom hem blev hon dålig med ont i magen. Det tog 10 dagar sen fick vi veta att metastaserna slagit ut levern och de var kört, 6 dagar senare avled hon hemma med oss i familjen. Vi hade ett "hemtjänst" team som kom flera ggr om dagen och de var helt underbara!

Min mamma var grym! Hon var lycklig hela tiden och gav så mkt kärlek. Allt vart så enkelt när hon berättat hur hon vill ha det.

Skulle fler i min närhet bli sjuka skulle jag försöka ge allt för att de får som de vill. Och prata om de tidigt. Speciellt om det är en hjärntumör inblandad som kanske ställer till det med minnet och sånt.

Vad fint det verkar när du skriver det så. Just att vara ute och se sig om och göra det man tycker är roligast.

 

[Korven]

Står i lite liknande situation då bästa vännen fick en kraftig hjärnblödning för en månad sen. Visade sig att den orsakades av två hjärntumörer som opererades bort akut. Några dagar senare fann man ännu en tumör i hjärnan samt en i lungan. Det allra mest tragiska är att vi begravde hennes trettonårige son i onsdags, han avled av en sent upptäckt tumör i lillhjärnan.

Ibland blir vägen till en slingrig och för ögat nästan osynlig stig att famlande trampa sig fram på.....

Usch va tråkigt, verkar som en del människor får ta på sig alla andras lidande också.

 

[ameo]

Min pappa hade en hjärntumör med galopperande tillväxt, (alldeles för) sent upptäckt och omöjlig att operera (och resten kan du säkert lista ut...). Det jag tänkte berätta i samband med det är att han ganska snart efter upptäckten typ tappade minnet - han kunde säga en sak och sen tre minuter senare frågade han om samma sak igen.

Det lilla jag lärt mig när jag läste om cytostatika och cancer (7,5 hp farmaceutisk cellbiologi) är att man i vissa fall, med lite tur också, kan få tumörerna att sluta växa och i bästa fall tyna bort helt med hjälp av rätt sorts cytostatika. Läkemedlen angriper cellerna på olika sätt, det kan vara allt från att på olika sätt stoppa celldelningen i någon av dess faser, till att förhindra uppbyggnad av kapillärer som förser tumören med näring och flera andra sätt. MEN det gäller ju då att rätt cytostatikasort för den specifika tumören existerar. Vi är inte där riktigt än...

Hoppas det går bättre för din far TS, än det gjorde för min... (och för min mor, som rökte sig till sin (även den väldigt sent diagnosticerade) cancer, som täppte igen lungorna på henne.)

 

[Oldie]

Vi väntar på svar från Karolinska angående saker och ting, de förväntas komma på torsdag. Jag väntade i timmar på att få prata med avdelningsläkaren idag för att höra lite hårda fakta s.a.s. Blev lovade ett samtal redan under gårdagen. När jag väntat i en dryg halvtimme efter utsatt tid vågade jag tassa mig bort till personalrummet för att fråga vad läkaren blivit av. Då visade det sig att läkaren helt sonika hade gått hem.

Jag är inte jätteförtjust i Karolinska, jo jag går där själv för behandlingar, men mycket beror (enl.personal) på ombygg-tillbyggnationer
som utförs just nu. Tydligen är det bitvis rätt kaotiskt, förra månadens MR avbröts plötsligt när strömmen gick i hela byggnaden.
Reservaggregaten går tydligen i första hand till de avdelningar (typ IVA) som absolut måste ha el. Dock är jag mycket nöjd med
läkaren, Sveriges främsta specialist på området. De har överlag mycket bra specialister så han är i goda händer.

 

[Dorro]

Första april blev min pappa diagnosticerad med cancer. Det visar sig att han har två metastaser i hjärnan och att primärtumören sitter i lungan.

Först: Beklagar att din pappa är sjuk!

Min pappa fick diagnos lungcancer med metastaser i hjärnan och skelettet i september 2002. Han hade haft ont i ryggen under sommaren, under hösten gjorde han lite konstigheter som vi sedan förstod berodde på hjärnmetastasen, typ hällde kaffepulvret i vattenbehållaren i kaffebryggaren och sådant. Han märkte själv att det blev fel och funderade på om han fått en stroke. Till slut fick han ett ep-anfall hemma och på vårdcentralen skickades han vidare till lasarett pga extremt dåliga blodvärden samt ep.anfallet.

På lasarettet röntgen och då upptäcktes givetvis tumörerna. Från början visste vi inte var modertumören satt, men så småningom (efter biopsier)så kom man fram till att det var en lungcancer från början. Redan då fick vi veta att det inte skulle gå att bota utan bara lindra.

Han strålades, framför allt för de tumörer som satt i skelettet (bäckenet) då de gav svåra smärtor. Han fick stora doser kortison för att minska svullnaden i hjärnan som var det som orsakat "tokigheterna" och ep-anfallet. Sedan var det olika typer av cellgifter.

I maj 2003 så upptäckte man att det växte metastaser trots alla behandlingar och då han mådde väldigt dåligt och var otroligt nedsatt av dessa så valde han att avbryta behandlingarna där. Han gick bort i mitten av juli, ett knappt år efter diagnosen. Den sista dryga veckan var han en smula "dement", men tidigare var minnet och hjärnan OK.

Detta var min pappas historia. Det finns givetvis flera sorters lungcancer, med olika prognoser. Jag vet tyvärr inte vilken typ min pappa hade.

Ta hand om er mitt i eländet! Styrkekramar!

 

[Kilauea]

@phie - hoppas att du fått några svar på dina frågor av läkaren eller får det snart.