Daltar ni era barn?

[Jillybean]

Min aldsta (12 1/2) kom nyss in i koket dar jag satt och surfade med blod rinnandes runt oga, nasa och kind. Med tarfyllda ogon berattar hon att en av kattungarna klost henne. Jag kollar var rivsaren sitter, sager at henne att ga till badrummet och skolja av med kallt vatten, hon kommer tillbaks nagon minut senare, jag smorjer pa lite bakteriedodande kram och *vips* allt ar bra igen.

Hade samma sak hant med en av min svagerskas ungar..oj oj oj...Det hade tjutits och gnylts, hon hade sprungit runt som en skadskjuten hona, ringt sjukhuset, ringt maken pa jobbet, ringt svarmor och rabaldret hade sakert tagit minst en timme att lugna ned sig

Visst sag det otackt ut med blod rinnandes runt ogat men det syntes ju direkt att det inte var sjalva ogat som blivit klost och rivsaren var ju valdigt ytliga sa det var ju latt fixat. Jag vet att svagerskan tycker att jag ar kallsinnig som inte hoppar som en guttaperkaboll sa fort nagon av mina barn snubblar eller slar sig men vad tjanar det till att hetsa upp sig over smasaker? Da blir ju bara ungarna annu mer upphetsade?

 

[HaRLeKIn]

Sv: Daltar ni era barn?

Jättebra gjort tycker jag. Det blir bara värre om man stirrar upp sig själv (o barnet), de blir nog tåligare oxå om man inte daltar med dem. :smirk:

 

[ankans]

Sv: Daltar ni era barn?

ha ha, för det mesta inte. men det händer att han vill ha lite extra tröst ibland, bara för att få sitta i mammas knä, han är numera 11, och det måste lixom finnas anledning att gosa mamsen

Men jag har aldrig daltat, isåfall mer sambon

 

[Jillybean]

Sv: Daltar ni era barn?

Samma har! Pappas flickor, du vet.

 

[mimus]

Sv: Daltar ni era barn?

Jag är nog lite daltig, men ringa sjukvårdsupplysning eller åka till akuten ligger inte för mig.
Det har heller aldrig behövts.
Jag är nog också lite hönsmamma, springer och håller koll på sonen, när vi gör något, ex grönan eller badet, då sitter jag på bryggan när han badar, fast han är 8 år, skulle ALDRIG kunna ligga en bit i från och sola.

 

[ameo]

Sv: Daltar ni era barn?

Sånt där grundlägger man ju redan när de börjar gå.. Ramlar de omkull så finns två alternativ (ytterligheterna):
Åh, slog du dig?
eller
Hoppsan, upp igen!
Mina barn har aldrig blivit ledsna för att de ramlat omkull, inte förrän första skrapsåren på knäna kom i somras..

Och nej, jag daltar inte med mina barn heller. Blir inte uppskärrad om de slår sig, även om det går hål, utan försöker göra så liten sak av det som möjligt. Dock utan att bagatellisera. Gör det ont nånstans så räcker det ofta långt att pussa och blåsa lite där det gör ont. I värsta fall sätter man dit ett plåster eller lite salva..

 

[Luff]

Sv: Daltar ni era barn?

Jag gör som du. Sen tror jag faktiskt att mina blåsningar kan bota brutna ben, iallafall kan vrålet som pågår tills jag blås, blås , puss indikera fraktur, men när jag är färdig så vips - borta....
Jag kör varianten _Åj, vad gör du därnere, hittade du något vid ramling och sen beroende på minspel frågar jag om det gör ont.

 

[Lejonflickan]

Sv: Daltar ni era barn?

nej jag daltar inte med min 11-åring, men jag vet inte om jag kan ta åt mej så mycket av äran, eller om han helt enkelt är en tuffing...när han operade sej förra året (en plastikop där de grävde rätt bra i ansiktet på honom) så var sjuksköterskorna och läkarna rätt så impade över att han inte var vare sej orolig innan eller ville ha smärtstillande efteråt...barn kanske helt enkelt inte har samma smärtgräns som vi vuxna, kanske vi lägger in så mycket tankar och känslor i det hela, så vi får ont bara beroende av det?

 

[alazzi]

Sv: Daltar ni era barn?

Äsch, man är ju härdad när man har haft häst i hela sitt liv.

Här daltas inte, lite blås på skadan och kramar och det är bra med det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Daltar ni era barn?

Jag passar på att pyssla om litet extra i sådana lägen.
Men inte blir jag hysterisk och ringer till gud och alla människor.
Men jag ger alltid litet extra och daltande uppmärksamhet till den som har gjort sig illa.

 

[benjamin]

Sv: Daltar ni era barn?

Tror inte det men..Om barnen är ledsna så låter jag dem gråta färdigt. Jag försöker inte få dem att sluta gråta genom att distrahera dem till att titta eller tänka på något annat.
Slår dem sig så tar jag det lugnt. Vill de ha tröst först innan vi undersöker skadan så får de det.
Däremot kan jag bli tokig på folk som rusar fram och börjar fråga hur det gick innan den som slagit sig själv har hunnit känna efter, exempelvis när någon ramlat av på tävling.

 

[Jillybean]

Sv: Daltar ni era barn?

Bagatelliserar gor inte jag heller, det tycker jag ar elakt. Men att bli hysterisk over minsta skrapsar tycker jag ar onodigt. Nar aldsta jantan cyklade omkull forra aret och brot armen samt skrapade sonder bade armbagar och knan, da maste jag erkanna att jag blev aningens dallrig i knana