Dejting/förhållanden och religion?

[Philosophia]

Vad är det som gör att det inte är en saga? (Fiktion/skönlitteratur/myt)

Anspråket, skulle jag säga. Det metafysiska, moralontologiska och epistemologiska anspråket - även om sagor och (inte minst) skönlitteratur (tänk Dostojevskij eller Camus) även kan innehålla sådana anspråk (men utan att vara huvudsyftet).

 

[Mia_R]

Jag gissar att många religioner är precis som kristendomen ett stort hopplock av många andra religioner, de har influerats och utvecklats till något annat än ursprunget och ju äldre desto fler influenser och beroende på tolkningarna så väljs även vad som ska uteslutas och vad som ska gälla. Det är segraren som skriver historien.

 

[Migo]

Anspråket, skulle jag säga. Det metafysiska, moralontologiska och epistemologiska anspråket - även om sagor och (inte minst) skönlitteratur (tänk Dostojevskij eller Camus) även kan innehålla sådana anspråk (men utan att vara huvudsyftet).

Så din upprördhet är att jag placerade den i fel skönlitterär kategori, inte att jag kallar den skönlitteratur? Att jag vardagligt kallar påhittade historier för sagor?

 

[Sel]

Nu är jag ingen människa som ber så jag vet inte riktigt vad man tar upp i en bön, men vad tänker du på skulle tas upp som inte är respektfullt?

Är man tacksam är det väl bara snällt att ta med att jag och Sel är tacksamma för att helgen blev så bra. Eller att man ber om att Sels resa ska gå bra. Är det respektlöst?

Eller vad tar man upp i en bön?

Människan gör det säkert med goda avsikter, men om jag har klarlagt att jag tar avstånd från religion tycker jag inte att det är shysst att blanda in mig i den. Jag vet ju att ingenting händer, men den troende tror ju verkligen att hen snackar med gud om mig och eventuellt påverkar mitt liv i någon pytteliten riktning.

 

[Migo]

Människan gör det säkert med goda avsikter, men om jag har klarlagt att jag tar avstånd från religion tycker jag inte att det är shysst att blanda in mig i den. Jag vet ju att ingenting händer, men den troende tror ju verkligen att hen snackar med gud om mig och eventuellt påverkar mitt liv i någon pytteliten riktning.

Jag var iväg och hjälpte till med en rätt besvärlig lamning för några år sedan. En trött medtagen och smärtpåverkad tacka som kämpat utan assistans allt för länge. Jag kom dit, identifierade problemet, löse problemet och fick ut två levande lamm + räddade livet på tackan.

Ägaren sa att denne skulle nämna mig i sin bön när de tackade gud för hjälpen.

 

[Sel]

Jag förstår tanken, men tänker ändå att det inte behöver vara ett problem, eller ens närvarande, i praktiken? Majoriteten av alla hästmänniskor jag känner har i alla fall nån gång i sitt liv uttryckt att en häst galopperar på Trapalanda efter att den dött, utan att för den delen vara troende. Jag har liksom svårt att se att det skulle skapa konflikt att någon säger så? Då tänker jag att det inte handlar om världsbild utan snarare lite trångsynthet från partnern som irriterar sig på obetydliga småsaker.

Skyldig till både nämnande av Trapalanda och regnbågsbron... och lätt trångynthet. Men för mig handlar det mest om att jag vill känna att jag verkligen respekterar min partner faktiskt. Helt och hållet, alla eventuella kinks och politik eller vad det nu vara månde - men kan jag verkligen göra det om jag innerst inne tycker att någonting hen känner som absolut sanning, absolut inte är det?

I en hypotetisk värld där man har möjlighet att välja, that is. Jag startade tråden för att ämnet kom upp i dejtingtråden där någon matchat med en profiil där det uttalad stod: "Katolik" i någon lista. Jag hade alltså valt att inte svara på den matchningen till exempel. Plättlätt val för mig! Riktigt så fungerar det ju inte i verkliga livet, på gott och på ont.

 

[Philosophia]

Så din upprördhet är att jag placerade den i fel skönlitterär kategori, inte att jag kallar den skönlitteratur? Att jag vardagligt kallar påhittade historier för sagor?

Tredje halmgubben nu, eller läste du inte vad jag skrev?

 

[Sel]

Jag var iväg och hjälpte till med en rätt besvärlig lamning för några år sedan. En trött medtagen och smärtpåverkad tacka som kämpat utan assistans allt för länge. Jag kom dit, identifierade problemet, löse problemet och fick ut två levande lamm + räddade livet på tackan.

Ägaren sa att denne skulle nämna mig i sin bön när de tackade gud för hjälpen.

Som sagt menade människan säkert bara väl, men har man till exempel haft dåliga erfarenheter i samband med religion slår det ju totalt fel ut.
Nu kan fårbonden inte veta det förstås.

 

[Nahar]

Jag tänker att religiositet, precis som allt annat, är ett spektrum, och jag har svårt att tro ( ) att alla som säger blankt nej till religion faktiskt hade avisat precis alla som befinner sig på det spektrat. Jag personligen känner ett Jehovas vittne som jobbat hela sitt liv med partikelacceleratorer - bara som ett exempel på hur religiösa människor faktiskt inte alla är som Amerikanska fundamentalistiska bokstavstroende. Jag menar inte att försöka övertala någon. Men det går runt en himla massa människor där ute som är religiösa, men som varken tror på religiösa texter, går i eller är medlem i kyrkan, ber, eller har en världsbild eller värderingar som inte stämmer överens med de flesta ateisters.

 

[Hedinn]

Skyldig till både nämnande av Trapalanda och regnbågsbron... och lätt trångynthet. Men för mig handlar det mest om att jag vill känna att jag verkligen respekterar min partner faktiskt. Helt och hållet, alla eventuella kinks och politik eller vad det nu vara månde - men kan jag verkligen göra det om jag innerst inne tycker att någonting hen känner som absolut sanning, absolut inte är det?

I en hypotetisk värld där man har möjlighet att välja, that is. Jag startade tråden för att ämnet kom upp i dejtingtråden där någon matchat med en profiil där det uttalad stod: "Katolik" i någon lista. Jag hade alltså valt att inte svara på den matchningen till exempel. Plättlätt val för mig! Riktigt så fungerar det ju inte i verkliga livet, på gott och på ont.

Det har jag full förståelse för (och skulle troligtvis göra samma sak själv). Men nu tänker jag mig den gruppen som kanske snarare inte har en absolut sanning. Dvs inte är övertygade om att man bara upphör att existera efter döden, t.ex, men inte heller är övertygade om något annat - utan snarare är öppna för flera olika teorier. Och jag tänker ju att vissa använder det som tröst, att en anhörig som dött vakar över en, eller befinner sig på hästryggen, fiskandes vid en sjö eller vad den nu uppskattade att göra i livet… Utan att nödvändigtvis tro på ett liv efter döden.

 

[Dentaku]

För vad de menar är fakta i alla fall. Jag har ofta ifrågasatt skapelseberättelsen och har fått svaret tillbaka att det kanske var så att gud använde sig av Big Bang för att skapa världen. Och just det kan ju ingen motbevisa.

Just det här exemplet blir lite roligt i sammanhanget med tanke på vem som kallas för Big Bang-teorins fader.

Mer allmänt:
Jag blir alltid förvånad när folk tror att det på något vis är vattentäta skott mellan vetenskap, i synnerhet naturvetenskap, och tro/religion. Exempel som tas upp handlar ofta om bokstavstroende, och det kan jag absolut hålla med om att få forskare inom naturvetenskapen är. Färre är nog religiösa än folk i allmänhet. Men det innebär verkligen inte att genuint arbete inom området utesluter gudstro.

En teori om huruvida det finns en icke-interagerande, gudomlig kraft går inte att lägga fram evidens vare sig för eller mot, så där blir den mest logiska slutsatsen agnosticism - vi vet inte. Men vi människor är inte alltid helt logiska(och forskare är också människor). Så det är inte märkligt om vi söker oss mot något av alternativen som båda innebär att tro, men bara i ett av fallen på gud.

När det gäller andra ämnen än de inom naturvetenskapen ser jag ännu mindre motsatsförhållande mellan gudstro/religion och forskning.

 

[Lingon]

Just det här exemplet blir lite roligt i sammanhanget med tanke på vem som kallas för Big Bang-teorins fader.

Mer allmänt:
Jag blir alltid förvånad när folk tror att det på något vis är vattentäta skott mellan vetenskap, i synnerhet naturvetenskap, och tro/religion. Exempel som tas upp handlar ofta om bokstavstroende, och det kan jag absolut hålla med om att få forskare inom naturvetenskapen är. Färre är nog religiösa än folk i allmänhet. Men det innebär verkligen inte att genuint arbete inom området utesluter gudstro.

En teori om huruvida det finns en icke-interagerande, gudomlig kraft går inte att lägga fram evidens vare sig för eller mot, så där blir den mest logiska slutsatsen agnosticism - vi vet inte. Men vi människor är inte alltid helt logiska(och forskare är också människor). Så det är inte märkligt om vi söker oss mot något av alternativen som båda innebär att tro, men bara i ett av fallen på gud.

När det gäller andra ämnen än de inom naturvetenskapen ser jag ännu mindre motsatsförhållande mellan gudstro/religion och forskning.

Det fetade: Fast nu är det inte så det funkar när det gäller att bevisa någots existens. Det är den som påstår existens som bär bevisbördan. Inte de som inte tror att det existerar.

 

[Dentaku]

Det fetade: Fast nu är det inte så det funkar när det gäller att bevisa någots existens. Det är den som påstår existens som bär bevisbördan. Inte de som inte tror att det existerar.

Men det handlar ju inte om bevis vare sig för eller emot - det är omöjligt. Dessutom blir det bara aktuellt om man försöker övertyga någon annan, inte när det handlar om ett personligt ställningstagande.

 

[Nahar]

Jag tycker också det blir väldigt underligt att likställa religion endast med de Abrahamitiska religionerna, när det finns massor med religioner som har helt andra uppfattningar och värderingar. Det finns ju till och med religioner som inte har någon gudom alls, utan endast är system av applicerad filosofi.

 

[Philosophia]

Det fetade: Fast nu är det inte så det funkar när det gäller att bevisa någots existens. Det är den som påstår existens som bär bevisbördan. Inte de som inte tror att det existerar.

”Bevis” är ett ord som inte heller passar in på naturvetenskapliga teorier. Vi kan inte bevisa någots existens. Bevis är en fråga för matematiken och logiken. Evolutionsteorin är således inte bevisad, men det finns evidens och starkt stöd för den - och det finns stöd för den så länge den står emot försök att ifrågasätta teorien och prövning av dess hypoteser.

En av de saker som istället skiljer tro från vetenskap är att det senare bygger på teorier som är möjliga att falsifiera.

 

[Acer]

”Bevis” är ett ord som inte heller passar in på naturvetenskapliga teorier. Vi kan inte bevisa någots existens. Bevis är en fråga för matematiken och logiken. Evolutionsteorin är således inte bevisad, men det finns evidens och starkt stöd för den - och det finns stöd för den så länge den står emot försök att ifrågasätta teorien och prövning av dess hypoteser.

En av de saker som istället skiljer tro från vetenskap är att det senare bygger på teorier som är möjliga att falsifiera.

Alltså det är sådant här jag inte klarar av.

 

[Lingon]

”Bevis” är ett ord som inte heller passar in på naturvetenskapliga teorier. Vi kan inte bevisa någots existens. Bevis är en fråga för matematiken och logiken. Evolutionsteorin är således inte bevisad, men det finns evidens och starkt stöd för den - och det finns stöd för den så länge den står emot försök att ifrågasätta teorien och prövning av dess hypoteser.

En av de saker som istället skiljer tro från vetenskap är att det senare bygger på teorier som är möjliga att falsifiera.

Fast nu kräver ju ofta religiösa att ateister ska bevisa att gud inte finns. Enligt dem så ligger bevisbördan hos oss. Medan jag säger motsatsen: Det är den som påstår att något existerar som har bevisbördan. T.ex. om jag skulle säga att enhörningar finns så är det upp till mig att bevisa det. Inte upp till dig att bevisa att de inte finns.

 

[cirkus]

För att svara på ursprungsfrågan. Nej det är ingen dealbreaker i sig.
Jag lägger nog inte in att man har helt olika värderingar eller grund att stå på bara för att en är troende, det beror ju helt på vilket sätt människan praktiserar sin tro.

Jag kan också förstå att det krockar när folk lägger så olika vikt vid detta och när jämförelserna blir rent bisarra. Det är som att gråskalan inte finns.

 

[Breaktown]

Självklart är det så. Men vi har alla våra dealbreakers. Religion är en av mina. Jag tycker att religion som fenomen är obehagligt och min analys av det är att det skapades för att mäktiga personer lättare skulle kontrollera massorna och behålla och utöka sin makt. Jag tycker att blind tro utan bevis är obehagligt. Det gör ju att jag inte kommer ha en kärleksrelation med en aktivt troende person.

Jag håller med om att blind tro utan bevis är obehagligt, och då oavsett vad det är man tror på, gud eller annat.

Men varför sätter du likhetstecken mellan blind tro utan bevis och att vara troende? Varför skulle det vara så?

Jag känner flera personer som nog skulle falla in i kategorin ”aktivt troende”. Det är personer som är allt annat än blinda i sin tro. Snarare ständigt ifrågasättande och sökande i ”utformningen” av sin egen tro. (Vet jag efter många intressanta diskussioner i ämnet). Akademiker. De går i kyrkan med någolunda regelbundenhet utan att för den sakens skull köpa allt som kyrkan säger utan övervägande.

Sen man ju givetvis anse att även detta är obehagligt. Men att avfärda det som blind tro utan bevis är ju inte direkt i linje med verkligheten.

 

[sjoberga]

En av de saker som istället skiljer tro från vetenskap är att det senare bygger på teorier som är möjliga att falsifiera.

Och tro bygger (ibland) på teorier som på förhand är bestämda att vara sanna av någon annan människa, som helt oavsett vilken information man får tillgång inte kan falsifieras. "Does not compute" för mig, och skulle liksom inte gå att leva i med en livspartner.