Dotter som blivit uppsagd skall inte få lön?

Förvåna dig icke. Har haft 20+-åringar som bett mamma ringa och sjukanmäla för de har haft lite snuva, ont i lilltån eller någon okänd mindre krämpa som gör att de inte kan arbeta.
 
Lite som att ifrågasätta varför vuxna människor ska ha med en fackrepresentant vid möten när det skitit sig med chefen/företaget de jobbar för, men det är det ingen som gör.

Har som sagt gått igenom den där proceduren och även om det inte är svårt att sätta ett företag som inte kan betala ut lönen i konkurs, så är det heller inte lätt att ta den diskussionen med arbetsgivaren och ju yngre man är desto jobbigare.

Hade nån av mina barn hamnat i samma knipa så hade jag lätt följt med. I den åldern och kanske första jobbet dessutom, så är det inte så lätt att vara tvärsäker och stå på sig inför en arbetsgivare i en sån här fråga. Moraliskt stöd är inte att förakta.
 
Lite mer info.

Hon har ett anställningsbevis där det står att hon har en tillsvidareanställning fr.o.m. 9/6, månadslön 19.000 och 40 timmars arbetsvecka.

I går gick jag igenom alla papper hon fått då arbetsgivaren i går bett dottern skriva upp hur många timmar hon jobbat i augusti.
Hon ska inte skriva upp hur många timmar hon jobbar, hon har månadslön!
När jag sedan kollar på de lönespecar hon fått så står det "timmar" och lön, inget om dagar som hon varit ledig.
Hade det varit rätt så skulle det stått att hon tex haft 5 dagars obetald semester.
Har även räknat ut att hon jobbat ganska många fler timmar än 40 timmar i veckan vilket då borde bli övertid eftersom det på anställningsbeviset står 40 tim/v.
Enligt formeln för hur man räknar ut semesterdagar så har hon tjänat in 6 dagar under anställningen vilket hon också ska få utbetalt när hon slutar!
Det är ganska många tusen till som han ska fixa fram då hon inte kommer vara shysst!
Upptäckte även att en av löneutbetalningarna inte stämmer, revisorn har skickat ut en lönelapp och ägaren har betalt ut en lägre summa till dotterns konto!

Trodde jag skulle fått träffat honom i går när jag var i affären men han visade sig inte som utlovat.
Jag kommer informera honom om att jag tar kontakt med Handels och att de får räkna ut hur mycket det ska betalas ut och sedan har han valet att lösa det eller så skickar jag/vi in en konkursansökan.
 
Lite som att ifrågasätta varför vuxna människor ska ha med en fackrepresentant vid möten när det skitit sig med chefen/företaget de jobbar för, men det är det ingen som gör.

Hade nån av mina barn hamnat i samma knipa så hade jag lätt följt med. I den åldern och kanske första jobbet dessutom, så är det inte så lätt att vara tvärsäker och stå på sig inför en arbetsgivare i en sån här fråga. Moraliskt stöd är inte att förakta.

Precis!

Jag väljer att hjälpa min dotter då det är en obehaglig situation hon hamnat i, hennes chef är normalt en väldigt trevlig person och han har varit schysst på sitt sätt mot dottern då hon fick ledigt osv.
Dottern tycker det är jättejobbigt då hon ensam skött affären och försökt fixa till så att det är en trevlig affär för kunder att gå in i och bli inspirerad osv...
Hon har det väldigt tufft känslomässigt av att stå där i affären nu, sälja ut allt, svara på kundernas undran över varför det stänger redan osv.

Jag har själv jobbar fackligt heltid för många år sedan inom ett av de största fack vi har i Sverige men valde att sluta och hoppa av för att jag inte tyckte att de gav den hjälp jag behövde.
Så jag kan ganska mycket vad det gäller lagar mm och kan föra en diskussion med arbetsgivaren på ett vettigt plan.
Att det sedan är min dotter gör ju att jag ställer upp än mer så att säga!
 
Jag tycker det låter lite tveksamt att ta med sig mamma till jobbet när man är 22 år :o

Varför?
Det handlar inte om någon skitsak utan om rätten till lön!
Om man inte har möjlighet att ha med en facklig representant så är den som är mest lämpad kunskapsmässigt bäst att ta med sig oavsett om det är mamma, mormor, bästa vännen...
 
Förvåna dig icke. Har haft 20+-åringar som bett mamma ringa och sjukanmäla för de har haft lite snuva, ont i lilltån eller någon okänd mindre krämpa som gör att de inte kan arbeta.
De mammorna har jag också råkat ut för på mitt arbete men det är lite skillnad på att inte kunna ringa in o sjukanmäla eller stå på sig i en situation där man blivit uppsagd och där man ska vara schysst o inte ta ut hela sin innestående lön eller?
 
Jag tycker det låter lite tveksamt att ta med sig mamma till jobbet när man är 22 år :o
Ånej. Jag fick ett hotfullt mail från en pappa förra året, sonen var närmre 30 och skötte inte sitt jobb särskilt bra. Det var däremot pappan övertygad om och uppskattade inte att sonen fått en tillsägelse.
Förvånas icke!
 
Den pappan hade med andra ord inte insikten att sonen kan/kunde göra fel!
Den insikten har jag som mamma det kan jag lova men jag påpekar åter att det i detta fallet handlar om lagar som ska följas vid uppsägning och att det faktiskt är tillåtet att ta med den man känner är bäst lämplig vid förhandling.
Nu råkar det vara mamma...
 
Jag tycker det låter lite tveksamt att ta med sig mamma till jobbet när man är 22 år :o
Varför?
Det handlar inte om någon skitsak utan om rätten till lön!
Om man inte har möjlighet att ha med en facklig representant så är den som är mest lämpad kunskapsmässigt bäst att ta med sig oavsett om det är mamma, mormor, bästa vännen...
Jag hade aldrig i livet velat att min morsa följt med och börjat argumentera med min chef när jag var 22 år. Facklig representant är en helt annan sak.
 
Jag tycker det låter lite tveksamt att ta med sig mamma till jobbet när man är 22 år :o

Jag hade aldrig i livet velat att min morsa följt med och börjat argumentera med min chef när jag var 22 år. Facklig representant är en helt annan sak.
Eftersom hon varit med för kort tid i Handels (har bara varit med i a-kassa sedan några år) så får hon inte med ngn representant.
Sedan beror det kanske på vilket förhållande man har med sin dotter/mamma om man tycker det är lämpligt.
Kunskap om lagar styr att jag följer med och det är jag stolt över att hon känner trygghet med.
Det gäller att kunna sära på mammarollen och rollen som tidigare fackligt aktiv!

Hon har jobbat i flera år tidigare så det är ingen gröngöling på det viset, bara en ny situation som hon lär sig mycket av!
 
Förresten så begriper jag inte hur trångsynta ni är när det gäller vem som för talan?
Min frågeställning från början handlade om enskild firma, uppsägning osv.
Fick väldigt bra svar av @Gnist (tack igen) då jag saknar just den kunskapen och kände att det var en djungel att läsa om hur man gör.

Jag använde mig alltså av kunskap som jag inte hade för att få hjälp...tur att du inte är min mamma Gnist ;-)
 
Förresten så begriper jag inte hur trångsynta ni är när det gäller vem som för talan?
Min frågeställning från början handlade om enskild firma, uppsägning osv.
Fick väldigt bra svar av @Gnist (tack igen) då jag saknar just den kunskapen och kände att det var en djungel att läsa om hur man gör.

Jag använde mig alltså av kunskap som jag inte hade för att få hjälp...tur att du inte är min mamma Gnist ;-)

Jag ser det så här. Det spelar inte så stor roll VEM man tar med sig in i en konflikt/situation man inte klarar av själv. Vi tar alla hjälp när vi har hamnat i en situation vi inte reder ut själva. Allt annat är ju korkat. :)

Jag hoppas, TS, att det hela avlöper smidigt utan mer krångel än vad situationen redan har.
 
Ser inte varför det skulle vara fel att ta hjälp av sina kunniga föräldrar i en facklig-/arbetslivsfråga!
Det här fallet är ju inte alls i samma klass som att "be föräldrarna ringa och sjukanmäla för en liten förkylning"

Hoppas det löser sig utan allt för mycket krångel!

Jag bollar ofta fackliga funderingar med min pappa som jobbar på samma företag och är fackligt aktiv, och ja han har hjälpt mig då jag hade problem!
 
Den pappan hade med andra ord inte insikten att sonen kan/kunde göra fel!
Den insikten har jag som mamma det kan jag lova men jag påpekar åter att det i detta fallet handlar om lagar som ska följas vid uppsägning och att det faktiskt är tillåtet att ta med den man känner är bäst lämplig vid förhandling.
Nu råkar det vara mamma...
Jag tycker det är ok i ditt fall, att du hjälper din dotter, absolut. Men JAG, som AG, drar öronen åt mig när föräldrar ringer och tex raggar jobb till sina vuxna barn.
Och anställer aldrig dem.

Ni sitter i en helt annan sits. Så mitt inlägg var lite off topic:o

Hoppas ni får rätt på det.
 
Jag tycker det är ok i ditt fall, att du hjälper din dotter, absolut. Men JAG, som AG, drar öronen åt mig när föräldrar ringer och tex raggar jobb till sina vuxna barn.
Och anställer aldrig dem.

Ni sitter i en helt annan sits. Så mitt inlägg var lite off topic:o

Hoppas ni får rätt på det.
Det kan jag verkligen förstå! Skulle verkligen inte vilja att mina föräldrar gjorde det.

Enda gången någon annan har sjukanmält mig var när jag låg avsvimmad på akuten hela dagen. Inte direkt så att jag själv kunde lyfta telefonen och ringa då. ;)
 

Liknande trådar

Relationer I vilken ände ska jag börja ens försöka förklara det som har hänt, mina tankar och allt kaos som just nu omsluter mig.. Jag får försöka...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
32 798
Senast: cirkus
·
J
Hästmänniskan Känner mig som en känslo bomb redo att sprängas när som helst :( Har haft ett otroligt tufft år, och ännu är det inte över...
Svar
10
· Visningar
3 371
Senast: Fille
·
M
Övr. Barn Hej! Vi har ett problem som säkert inte är ovanligt, men som ändå ställer till en del huvudbry för oss. Vi köpte innan jul en B-ponny...
Svar
15
· Visningar
3 586
Senast: sussiqt
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp