Fenomenet självskryt.

[avslutat medlemskap]

Hur vanligt är det att folk skryter om sig själva och sin egen förträfflighet och sen visar det sig att det bara var tomma ord? Vad har ni för erfarenheter av sånt?

Själv har jag avverkat ett antal sådana bekantskaper, när sanningen kommer fram exploderar dom först och sen försvinner dom i periferin för att helt undvika all kontakt med den som inte gick på bluffen längre. Det är min erfarenhet. Sanningen kommer alltid fram till slut.

 

[TheRedLightning]

Vi har en på jobbet, som också är vad vi tror en mytoman. Min erfarenhet av det? Jag ignorerar och lägger ingen tid på den personen, orkar inte höra allt dravel om hur störst, bäst och vackrast osv personen varit/är när jag vet att det inte stämmer.

 

[avslutat medlemskap]

Man kan ha ganska kul åt dom också när dom får en arbetsuppgift dom garanterat bör klara med den enorma erfarenhet dom har skrutit om länge men snubblar på sina egna skosnören när det kommer till det praktiska.

Jag hade en sån arbetskamrat för länge sen, eftersom han "varit med och konstruerat" värmepumpssystem för industri så fick han till uppgift att byta olja i kompressorerna och jag bara väntade på "den stora smällen" för hans tidigare erfarenhet av sådant var isoleringsjobb i kylrum, han visste inget om det han skrutit om så han dränkte kompressorrummet i olja och tömde lilla systemet på köldmedia, man BÖR stänga kranarna till kompressorn och pysa ut övertrycket i vevhuset innan man lossar oljeavtappningen.

 

[Red_Chili]

Träffar sådana då och då. Jag ser till att lägga så lite energi på dem som möjligt, alternativt byter samtalsämne till något de absolut inte kan skryta om. Är det i en jobbsituation gör jag likadant, och låter chefer eller andra ansvariga ta itu med eventuella problem som skrytet leder till (tex om någon hamnar på för svåra arbetsuppgifter, det är inte mitt problem).

 

[Voeux]

Jo, några sådana känner man väl. I de fall jag tänker på så är det så subtilt att det är svårt att konfrontera på något vis. Jag brukar byta samtalsämne bara, men visst är det frustrerande. Särskilt när man ser andra i personens närhet som tar allt hen säger som absolut sanning och blir mäkta imponerade.

 

[Tichijdon]

Hur vanligt är det att folk skryter om sig själva och sin egen förträfflighet och sen visar det sig att det bara var tomma ord? Vad har ni för erfarenheter av sånt?

Själv har jag avverkat ett antal sådana bekantskaper, när sanningen kommer fram exploderar dom först och sen försvinner dom i periferin för att helt undvika all kontakt med den som inte gick på bluffen längre. Det är min erfarenhet. Sanningen kommer alltid fram till slut.

Jag har en bekant som har en vana att överdriva sin egen betydelse och sina kunskaper.
Det är ganska irriterande, särskilt som vederbörande blir arg när inte omgivningen håller med.
Trist, för det är en trevlig person men det är svårt att ta personen på allvar just på grund av vanan att överdriva.
Man utgår från att sanningen ligger en bit ifrån det som beskrivs.

 

[Mia_R]

Jag tycker det är tröttsamt att lyssna på skryt oavsett.

 

[Lobelia]

Hur vanligt är det att folk skryter om sig själva och sin egen förträfflighet och sen visar det sig att det bara var tomma ord? Vad har ni för erfarenheter av sånt?

Själv har jag avverkat ett antal sådana bekantskaper, när sanningen kommer fram exploderar dom först och sen försvinner dom i periferin för att helt undvika all kontakt med den som inte gick på bluffen längre. Det är min erfarenhet. Sanningen kommer alltid fram till slut.

Det beror på vad du menar.

Om folk försöker framhäva sig själv utan att vara oärliga (ganska odrägligt med folk som hela tiden ska tala o hur duktiga de är även om det stämmer å andra sidan är motsatsen att folk förringar allt de gör värre).
Om folk försöker framhäva sig själv men tänjer lite på sanningen (så fisken de fångar börjar på 30 cm och slutar på dryga metern efter att ha återberättat det 10 gånger)
Om folk ljuger om sina förmågor men inte är medvetna om det utan verkligen tro på det (många har inte så värst stor självinsikt och tror sig verkligen om stordåd även om de inte utfört dem)
Om folk ljuger medvetet för att framstå i god dager.

Jag tror de 3 första är relativt vanliga men det sistnämnda att folk medvetet ljuger och är medvetna om det är lite mer ovanligt men mycket värre då det är att avsiktligt dupera.

 

[Voeux]

Jag har en bekant som har en vana att överdriva sin egen betydelse och sina kunskaper.
Det är ganska irriterande, särskilt som vederbörande blir arg när inte omgivningen håller med.
Trist, för det är en trevlig person men det är svårt att ta personen på allvar just på grund av vanan att överdriva.
Man utgår från att sanningen ligger en bit ifrån det som beskrivs.

Samma här. Varför jag gärna tonar ner dessa monologer lite och byter samtalsämne, vilket dessvärre oftast leder till att hen sannolikt inte känner sig hörd då hen försöker hävda sig ännu mer i nästkommande diskussion. Jag vet inte hur jag ska tackla det riktigt, då det är en person jag spenderar mycket tid med. Hmm..

 

[Tichijdon]

Det beror på vad du menar.

Om folk försöker framhäva sig själv utan att vara oärliga (ganska odrägligt med folk som hela tiden ska tala o hur duktiga de är även om det stämmer å andra sidan är motsatsen att folk förringar allt de gör värre).
Om folk försöker framhäva sig själv men tänjer lite på sanningen (så fisken de fångar börjar på 30 cm och slutar på dryga metern efter att ha återberättat det 10 gånger)
Om folk ljuger om sina förmågor men inte är medvetna om det utan verkligen tro på det (många har inte så värst stor självinsikt och tror sig verkligen om stordåd även om de inte utfört dem)
Om folk ljuger medvetet för att framstå i god dager.

Jag tror de 3 första är relativt vanliga men det sistnämnda att folk medvetet ljuger och är medvetna om det är lite mer ovanligt men mycket värre då det är att avsiktligt dupera.

Min bekanting sorterar nog under "ljuger om sina förmågor men är inte medvetna om att det inte är sant utan tror verkligen på sin förmåga" i första hand.

Eller möjligen - är omedveten om att personen använder så många superlativ som den gör om sig och sitt, och inte hör vilken superlativinflation den ägnar sig åt.

 

[Tass]

Jag tycker det är tröttsamt att lyssna på skryt oavsett.

Instämmer. Det spelar ingen roll om skrytet är verklighetsbaserat eller inte, det är tråkigt.

 

[Badger]

Hur vanligt är det att folk skryter om sig själva och sin egen förträfflighet och sen visar det sig att det bara var tomma ord? Vad har ni för erfarenheter av sånt?

Själv har jag avverkat ett antal sådana bekantskaper, när sanningen kommer fram exploderar dom först och sen försvinner dom i periferin för att helt undvika all kontakt med den som inte gick på bluffen längre. Det är min erfarenhet. Sanningen kommer alltid fram till slut.

Jag tycker inte jag egentligen stöter på det speciellt ofta. Inte tillräckligt länge för att ha kunnat veta om skrytet var tomt eller äkta i alla fall. Gillar inte konversationstypen så mycket, långtråkigt (mina barn/hästar/hundar/arbete är såå bra hur är dina barn/hästar/hundar/arbete).

Om det gäller barn stämmer det väl antagligen ofta, barn är verkligen superduperbra på dinosaurienamn eller vad det nu kan vara i perioder, inget konstigt. Det konstiga är att tjata om det, nickar och ler.

 

[aiquen]

Hur vanligt är det att folk skryter om sig själva och sin egen förträfflighet och sen visar det sig att det bara var tomma ord? Vad har ni för erfarenheter av sånt?

Själv har jag avverkat ett antal sådana bekantskaper, när sanningen kommer fram exploderar dom först och sen försvinner dom i periferin för att helt undvika all kontakt med den som inte gick på bluffen längre. Det är min erfarenhet. Sanningen kommer alltid fram till slut.

Jag kan ärligt talat inte komma på att jag har haft någon sådan person i min omedelbara närhet. Lögner och osanningar har jag stött på, och en del personer i min omgivning är såklart allmänt betydligt mer skrytsamma (eller bara väldigt intresserade av sin egen person) än andra, men inte på det viset att jag har haft kontakt med en massa personer som har byggt upp rena luftslott av skryt och lögner.

Jag gissar att många människor är väldigt bra på att bygga starka fasader, på olika sätt, men jag kan inte komma på att jag har upplevt det på det viset att de har varit odrägligt skrytsamma utåt. (Om man inte ser en massa dyra prylar och liknande som skryt, men sådant bryr jag mig inte i.)

 

[Lena Furberg]

Jag har känt några, men de har samtliga varit mytomaner. Historierna har varierat från att ha miljoner på Schweiziska bankkonton, bevakade av FBI, att ha varit världsberömd gitarrist tills en knivspets i pannan suddade bort gitarrspelarförmågan för evigt, till att hustrun och hunden omkommit då de körde in i ett tåg. Dvs en blandning av "skryt" och fullständig mytomani för att framstå i en annan dager, kanske verka lite märkvärdiga och fascinerande.

Den ena sitter på rättspsyk numera, den andre tog tyvärr livet av sig... Den tredje försvann ut i periferin och jag har ingen aning om vart.

 

[avslutat medlemskap]

Jo, några sådana känner man väl. I de fall jag tänker på så är det så subtilt att det är svårt att konfrontera på något vis. Jag brukar byta samtalsämne bara, men visst är det frustrerande. Särskilt när man ser andra i personens närhet som tar allt hen säger som absolut sanning och blir mäkta imponerade.

"Imponatorvärdet" i svamlet brukar sjunka som en gråsten när dom som gått på det märker att det bara är luft utan substans, jag brukar inte varna folk som går på det längre för jag har blivit kallad både det ena och det andra och betraktats som elak och avundsjuk och det är det minsta jag är på sådana individer. Jag vet vad jag kan och vilka kvalitéer jag har och dom behöver jag inte framhäva, det är handlingen som räknas och inte orden och skrytet.

Jag har endast en kommentar om det gäller nåt som ska fixas och det är "jag löser det", hur jag löser det är min ensak men löst blir det. Kan jag inte själv så vet jag vem som kan och då får denne ta över för har jag åtagit mig nåt så vet jag hur det ska lösas, och om det är lösbart.

 

[avslutat medlemskap]

Om folk ljuger om sina förmågor men inte är medvetna om det utan verkligen tro på det (många har inte så värst stor självinsikt och tror sig verkligen om stordåd även om de inte utfört dem)

Jag har fått reda upp soppor som "special-specialister med specialkompetens", ja endast enligt dom själva då, ställt till ännu värre och ibland har det handlat om skryt om sin egen förträfflighet för att ställa sig själv i rampljuset och imponera.

Värsta soppan var nog en "rörmokare" som inte kunde läsa ritningar och hade noll logik, det resulterade i 1 dm djupt "fotbad" med Xylen på 300 kvadrat golvyta i ett tankrum när tankbilen kopplade på slangen på den fint märkta kopplingen utanför källaren och pumpade in hela lasten rätt ner i källaren eftersom "rörmokaren" kopplat fel, den anslutningen skulle vara till nya tankar som inte ens var levererade.

Det hade blivit en bra smäll och då hade måleriet ovanför hamnat nånstans i yttre rymden. Då detta var på 80-talet hade inte brandkåren kemdräkter som pallade xylen, jag hade det däremot eftersom bla. senapsgas är lika aggressivt mot vissa material så jag gick och "dammsög" källaren på xylen till 5 morgonen efter men då hade jag fått ut allting. Det där fick "rörmokaren" betala och det blev rättssak av det vet jag.

Om nån undrar över vad xylen är så är det ett lösningsmedel för syntetisk färg bla. ett kolväte som i blandning med luft i rätt proportioner blir högexplosivt. Ett jättefint väl fungerande lösningsmedel jag själv alltid har "på hyllan" för avfettning innan lackering och att späda syntetlacker med samt tvätta av ytor som ska limmas eller tejpas permanent. Löser viss färg och är skitbra till tjärfläckar på fordon mm.

Xylen, lacknafta, diesel och aceton, sen behövs inget mer på "kemi-hyllan".

 

[avslutat medlemskap]

Jag kan ärligt talat inte komma på att jag har haft någon sådan person i min omedelbara närhet. Lögner och osanningar har jag stött på, och en del personer i min omgivning är såklart allmänt betydligt mer skrytsamma (eller bara väldigt intresserade av sin egen person) än andra, men inte på det viset att jag har haft kontakt med en massa personer som har byggt upp rena luftslott av skryt och lögner.

Jag gissar att många människor är väldigt bra på att bygga starka fasader, på olika sätt, men jag kan inte komma på att jag har upplevt det på det viset att de har varit odrägligt skrytsamma utåt. (Om man inte ser en massa dyra prylar och liknande som skryt, men sådant bryr jag mig inte i.)

Jag har nog kommit i kontakt med många därför att jag haft många olika jobb jag hoppat in på då jag bara varit fast anställd under en 3-årsperiod i hela mitt liv. Jag gjorde mig känd som den där killen man kan ringa om i stort sett vad som helst, jag har ju mekat sen jag var 5 år nånting, gått 2-årig verkstadsmekanisk och haft ett intresse att alltid lära mig något nytt så både firmor och hantverkare har använt mig som "vikarie" och hantlangare/fixare och då har jag ju ibland varit tvungen att samarbeta med folk utan kompetens, sans eller vett typ "polack-snickare" som har "certifikat" på allt från våtrum till el bara för att dom flyttat till Sverige.