Bukefalos 28 år!

Han pratar på/avbryter vid telefonsamtal

tott

Trådstartare
Måste fråga.
Jag pratar ganska mycket med min pappa (pigg och kry 76-åring) per telefon. Det händer dock ibland att han börjar prata mitt i då jag berättar någonting. Idag t.ex hade vi pratat en stund och jag berättade en sak och så plötsligt säger han "Jamen du får gå och äta nu då Maten var precis klar då han ringde) och så får du ha det så bra!" Jag försökte höja rösten i min berättelse men han reagerade inte förrän jag nästan skrek. Han påstod att han inte hade hört någonting.
Är det nåt jag behöver vara fundersam över? Han är som sagt väldigt pigg och aktiv och beter sig ungefär som en 60-åring d.vs inte alls gammal. Har bara märkt detta vid telefonsamtal. Han har alltid varit en sån som har bråttom och är lite sådär "rastlöst snabb" och är liksom på väg in i nästa innan en sak är avhandlad.
 
Måste fråga.
Jag pratar ganska mycket med min pappa (pigg och kry 76-åring) per telefon. Det händer dock ibland att han börjar prata mitt i då jag berättar någonting. Idag t.ex hade vi pratat en stund och jag berättade en sak och så plötsligt säger han "Jamen du får gå och äta nu då Maten var precis klar då han ringde) och så får du ha det så bra!" Jag försökte höja rösten i min berättelse men han reagerade inte förrän jag nästan skrek. Han påstod att han inte hade hört någonting.
Är det nåt jag behöver vara fundersam över? Han är som sagt väldigt pigg och aktiv och beter sig ungefär som en 60-åring d.vs inte alls gammal. Har bara märkt detta vid telefonsamtal. Han har alltid varit en sån som har bråttom och är lite sådär "rastlöst snabb" och är liksom på väg in i nästa innan en sak är avhandlad.
Min morfar (96) gör lite så ibland; vi kan till exempel sitta runt middagsbordet och prata om politik när han helt plötsligt avbryter med en kommentar om vädret. I vårt fall skyller vi det på hans ålder som medfört dålig hörsel och bristande koncentrationsförmåga. Ibland hör han helt enkelt inte att någon fortfarande pratar, och ibland har historien pågått för länge för att han ska orka bibehålla koncentrationen - han har liksom "zoned out" lite grann. Han är även lite dement, men vi tror som sagt att det beror mer på bristande hörsel och koncentration än på dåligt minne.

Har inga råd för hur man ska hantera det tyvärr, vi brukar mest låtsas som ingenting för att inte göra en stor grej av det, men det är ju svårare när man pratar på telefon förstår jag.
 
Ja det kan nog vara signaler på att det börjar bli tossigt. Vi insåg efteråt att mamma nog hade visat tecken på senilitet mycket tidigare än vi märkt. Småsaker som sammantaget blev ganska tydliga tecken. Hon sträckte fram bibliotekskortet istället för sjukhusbrickan tex när vi var hos audiologen.
 
Sånt där händer med min mamma titt som tätt. Hon är 50 och hörselskadad.
Hon tappade hörseln nästan helt på ena örat inom en kort tid och innan hon vande sig vid att alltid ha telefonen i det bättre örat, herregud va man fick skrika.

"Byt öra på telefonen är du snäll."
"Va?"
"Byt öra är du snäll."
"Vaaa?"
"Byt öra!"
"Va säger du?"
"FEL ÖRA!!"
"VAAA?"
Så byter hon till sist öra utan att säga något om det.
"FEL ÖRA FÖÖR FAAN!!!"
"Du behöver inte skrika på mig."
Aaarrghhh
 
Jag tycker nog inte att det behöver vara "tossigt". En 76-åring är inte alltid lika skärpt som när han var yngre. Jag tror nog att åldrande kan innebära en hel del förändringar inom normalintervallet.
 
Ja det kan nog vara signaler på att det börjar bli tossigt. Vi insåg efteråt att mamma nog hade visat tecken på senilitet mycket tidigare än vi märkt. Småsaker som sammantaget blev ganska tydliga tecken. Hon sträckte fram bibliotekskortet istället för sjukhusbrickan tex när vi var hos audiologen.

Hm fel kort råkar vi nog alla ut för.
 
Åh sådär trodde vi också. Bara vanlig gammelglömska. När det testades kunde hon inte ställa en klocka - hon kunde klockan men inte ställa den. I främmande miljöer så blev hon stressad och kunde alltså inte skilja på ett blått lånekort och den kritvita sjukhusbrickan. Hon tog inte fel. Hon visste inte vilken det var. Jag stod bredvid henne...
 
Jag tycker det är viktigt att man tar dessa signaler på allvar. Vissa demenstillstånd kan bromsas idag och ju längre in i demensen en människa går desto svårare att övertyga om söka hjälp. Om inget är fel så är ju allt bra.
Såvitt jag vet är det väldigt svårt att bromsa. Det finns väl inte bromsmediciner för annat än Alzheimer? Som ändå inte gör annat än förskjuter processen lite grand ...
 
@tott Det kanske kan vara nåt helt annat? Han kanske t ex har fått prostataproblem, blir hastigt kissnödig och måste avbryta dig fast skäms över att berätta varför?
 
Såvitt jag vet är det väldigt svårt att bromsa. Det finns väl inte bromsmediciner för annat än Alzheimer? Som ändå inte gör annat än förskjuter processen lite grand ...
Så här skriver demenscentrum.se:

"De läkemedel som idag används vid Alzheimers sjukdom, och parkinsondemens, kallas ibland bromsmediciner. Det är missvisande eftersom läkemedlen inte kan påverka sjukdomsförloppet. Däremot kan de i många fall lindra symptom som uppstår till följd av demenssjukdom."
 
@tott Det kanske kan vara nåt helt annat? Han kanske t ex har fått prostataproblem, blir hastigt kissnödig och måste avbryta dig fast skäms över att berätta varför?
Prostatan är bortopererad ;)

Ringde upp honom igen och pratade om fenomenet. Han sa att han liksom upplever att jag är klar med det jag ska säga då han börjar babbla.
Jag tror nog kanske att det är ett typiskt exempel på sånt där (negativt) drag som förstärks med stigande ålder. ...och, som sagt, så upplever jag det bara per telefon.
 

Liknande trådar

Relationer Hej alla. Jag är i en av mina värsta kriser. Jag behöver peppning och råd. Varning för långt inlägg. Jag och min, sen tre år, sambo är...
2
Svar
34
· Visningar
5 614
Senast: Vallmo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp