Harmoniska promenader med TVÅ hundar

[alicegard]

Hej!

Jag skulle bli jätteglad om ni som har / har haft två hundar ville dela med er av era bästa tips för att ensam kunna ta harmoniska promenader med båda hundarna tillsammans. Hur gör ni vid hundmöten? Hur lärde ni hundarna att gå i samspel? Att fokusera mer på dig än varandra? Att när man har koppel får man inte leka med varandra?

Min sambo och jag har två pigga hanar som är knappt 1 resp. 2 år och det är på gränsen till omöjligt att ensam promenera med båda i nuläget. Det hade varit betydligt enklare om vi bodde på landet, men vi bor i ett hundtätt område i en större stad och det är en stor stress att parera bland hundar, folk och cyklar.

Vi tar nästan alltid promenader på varsitt håll. Då går hundmöten bra och man får en helt annan kontakt med hundarna. De triggas av varandra och kan skälla på sådant som de inte skäller på ensamma. Känner mig alltid som en cirkus när jag är ute med båda! En stannar, en rycker åt ena hållet, båda skäller ut en hund, en tar en pinne som de börjar "bråka" om.

Men att alltid ta en och en är otroligt tidskrävande, särskilt när jag vissa veckor är själv med båda hundarna. När jag ser någon som ensam går med två hundar i lugn och ro känns det som en ouppnåelig dröm.

Bra att veta:

• Är medveten om att vi har två ungdomar, men vi måste ta tag i träningen.
• Vi låter självklart hundarna aktiveras på andra sätt för att minska överskottsenergin.
• Vi försöker träna i små doser, t.ex. när de bara ska rastas kort.
• Hundarna är 14-17 kg och starka för sin storlek.
• Har separata koppel och ett tvillingkoppel, men dom rycker så mycket i varandra när dom "sitter ihop" så har knappt använt det.

Konkreta råd uppskattas!

Tack på förhand

 

[SiZo]

Jag har två hundar som är komplett olika. Den ena är långsam, lite lat och tar tid på sig när hon ska lukta på saker. Den andra har energi upp över öronen och allt ska gå fort fort fort.

Jag har samma erfarenhet som dig av tvillingkoppel, det fungerar inte alls.

Vid hundmöten är det "fotgående" som gäller, för ena hunden betyder det fot bredvid, för andra betyder det snett bakom. Fot, eller "här" som jag säger till mina hundar, betyder alltså olika saker för dem. Och det tror jag är bra, för annars blir det ju lite att de tävlar om samma position och gärna trampar på varandra lite. Den som skäller lättare på andra är den som får vara längst bak. Då är hon tystast, och troligen mest trygg.

Har jag dåligt tålamod en dag så tar jag oftast och har ena hunden lös. Har jag bara ena hunden lös så håller den sig rätt så nära, och den lite lata hunden får lite mer energi av att syrran springer en liten bit före, så jag slipper stå still o vänta så mycket - win-win på alla sätt o vis.

Kan man inte ha hunden lös så är det svårare. Jag tror att man måste lära dem när man pratar med vem, vem man tränar nu osv. Och då inte glömma bort att passivitet (hunden som inte "aktivt" tränas just nu) också måste belönas, rikligt. Min ena hund är så bra på detta att säger man inte hennes namn först så reagerar hon inte. Då antar hon att man pratar med någon annan. Och det är givetvis en vanesak för oss människor med. Sambon har ibland lite svårt att komma ihåg den biten, vilket gör att ena hunden inte lyssnar alls på honom

Lite småknep om hur jag har löst det iaf. Det är absolut inte en dans på rosor varenda gång. Men för det mesta fungerar det rätt så bra.

 

[Migo]

Hej!

Jag skulle bli jätteglad om ni som har / har haft två hundar ville dela med er av era bästa tips för att ensam kunna ta harmoniska promenader med båda hundarna tillsammans. Hur gör ni vid hundmöten? Hur lärde ni hundarna att gå i samspel? Att fokusera mer på dig än varandra? Att när man har koppel får man inte leka med varandra?

Min sambo och jag har två pigga hanar som är knappt 1 resp. 2 år och det är på gränsen till omöjligt att ensam promenera med båda i nuläget. Det hade varit betydligt enklare om vi bodde på landet, men vi bor i ett hundtätt område i en större stad och det är en stor stress att parera bland hundar, folk och cyklar.

Vi tar nästan alltid promenader på varsitt håll. Då går hundmöten bra och man får en helt annan kontakt med hundarna. De triggas av varandra och kan skälla på sådant som de inte skäller på ensamma. Känner mig alltid som en cirkus när jag är ute med båda! En stannar, en rycker åt ena hållet, båda skäller ut en hund, en tar en pinne som de börjar "bråka" om.

Men att alltid ta en och en är otroligt tidskrävande, särskilt när jag vissa veckor är själv med båda hundarna. När jag ser någon som ensam går med två hundar i lugn och ro känns det som en ouppnåelig dröm.

Bra att veta:

• Är medveten om att vi har två ungdomar, men vi måste ta tag i träningen.
• Vi låter självklart hundarna aktiveras på andra sätt för att minska överskottsenergin.
• Vi försöker träna i små doser, t.ex. när de bara ska rastas kort.
• Hundarna är 14-17 kg och starka för sin storlek.
• Har separata koppel och ett tvillingkoppel, men dom rycker så mycket i varandra när dom "sitter ihop" så har knappt använt det.

Konkreta råd uppskattas!

Tack på förhand

Träna och gå med dem separat så att ni etablerar goda vanor. Det finns inga genvägar.

Använd inte koppel istället för kommunikation, bara som nödlina om kommunikationen fallerar (a la: hund vill springa ut i gatan).

Jag tänker att först måste jag se till att uppfylla hundarnas basbehov av aktivitet, stimulans och lek, sen kan jag kräva att de behärskar sig. Har jag sex högenergiska dårar som nästan exploderar så leker vi i trädgården i en kvart innan jag kräver att de går fot längs vägen. De KAN gå fint från start, men det är inget jag kräver om jag inte måste, och de kunde det definitivt inte från att de var små!

 

[Jadzia]

Hej!

Jag skulle bli jätteglad om ni som har / har haft två hundar ville dela med er av era bästa tips för att ensam kunna ta harmoniska promenader med båda hundarna tillsammans. Hur gör ni vid hundmöten? Hur lärde ni hundarna att gå i samspel? Att fokusera mer på dig än varandra? Att när man har koppel får man inte leka med varandra?

Min sambo och jag har två pigga hanar som är knappt 1 resp. 2 år och det är på gränsen till omöjligt att ensam promenera med båda i nuläget. Det hade varit betydligt enklare om vi bodde på landet, men vi bor i ett hundtätt område i en större stad och det är en stor stress att parera bland hundar, folk och cyklar.

Vi tar nästan alltid promenader på varsitt håll. Då går hundmöten bra och man får en helt annan kontakt med hundarna. De triggas av varandra och kan skälla på sådant som de inte skäller på ensamma. Känner mig alltid som en cirkus när jag är ute med båda! En stannar, en rycker åt ena hållet, båda skäller ut en hund, en tar en pinne som de börjar "bråka" om.

Men att alltid ta en och en är otroligt tidskrävande, särskilt när jag vissa veckor är själv med båda hundarna. När jag ser någon som ensam går med två hundar i lugn och ro känns det som en ouppnåelig dröm.

Bra att veta:

• Är medveten om att vi har två ungdomar, men vi måste ta tag i träningen.
• Vi låter självklart hundarna aktiveras på andra sätt för att minska överskottsenergin.
• Vi försöker träna i små doser, t.ex. när de bara ska rastas kort.
• Hundarna är 14-17 kg och starka för sin storlek.
• Har separata koppel och ett tvillingkoppel, men dom rycker så mycket i varandra när dom "sitter ihop" så har knappt använt det.

Konkreta råd uppskattas!

Tack på förhand

Jag har gått med både två, tre och fyra hundar samtidigt. Någon gång har det varit fem också. Grundregeln är att max en får vara ouppfostrad. Övriga måste kunna ligga stadigt plats, bete sig i koppel, inte fjanta vid hundmöten osv. Det gör att man kan fokusera på styra upp slyngeln och antingen låta de andra bara hänga på eller platsa dem.

I mitt fall har det varit enkelt eftersom jag skaffat en valp i taget och de vuxna jag redan haft var uppfostrade. Två slynglar skulle jag däremot inte gå med utan ta dem en och en tills i varje fall den ena är pålitlig.

 

[Migo]

Jag har gått med både två, tre och fyra hundar samtidigt. Någon gång har det varit fem också. Grundregeln är att max en får vara ouppfostrad. Övriga måste kunna ligga stadigt plats, bete sig i koppel, inte fjanta vid hundmöten osv. Det gör att man kan fokusera på styra upp slyngeln och antingen låta de andra bara hänga på eller platsa dem.

I mitt fall har det varit enkelt eftersom jag skaffat en valp i taget och de vuxna jag redan haft var uppfostrade. Två slynglar skulle jag däremot inte gå med utan ta dem en och en tills i varje fall den ena är pålitlig.

Jag upplever att slynglarna tar efter de äldre rätt bra också. Det var lätt att lära de fem valparna att stanna vid grinden när jag såg till djur, eftersom de fem gamla stannade där osv.

 

[Lingon]

Träna och gå med dem separat så att ni etablerar goda vanor. Det finns inga genvägar.

Använd inte koppel istället för kommunikation, bara som nödlina om kommunikationen fallerar (a la: hund vill springa ut i gatan).

Jag tänker att först måste jag se till att uppfylla hundarnas basbehov av aktivitet, stimulans och lek, sen kan jag kräva att de behärskar sig. Har jag sex högenergiska dårar som nästan exploderar så leker vi i trädgården i en kvart innan jag kräver att de går fot längs vägen. De KAN gå fint från start, men det är inget jag kräver om jag inte måste, och de kunde det definitivt inte från att de var små!

Så otroligt klokt skrivet!

 

[Tajger]

Jag har fem av en ganska energisk ras, och jag går med alla (den äldsta är alltid lös) men jag går mest i skogen. Och jag är medveten om att händer nåt, hundmöte, rådjur eller liknande så är det bara att hålla i Går jag med dem en och en går det alldeles utmärkt, men har jag flera så triggar de varandra
Har nog inte befäst det goda beteendet tillräckligt

 

[inverterad]

Jag har två hanar av stor ras, 30 kg per hund. Ena är 2,5 år och andra är 9,5 år gammal. Vi bor centralt i ett mycket hundtätt område så vi har ett antal hundmöten varje promenad. Vid hundmöten har jag båda hundarna i vänster hand i kort koppel på vänster sida om mig. Jag säger ett tydligt "nej" om hundarna låser på den andra hunden, och därefter ett snabbt "braa" vilket gör att hundarna tittar på mig och förväntar sig belöning (vilket de får när vi väl passerat). Jag korrigerar med "nej" om hundarna stirrar/låter även innan hundmötet så jag tror nyckeln är att korrigera innan problemet eskalerar - nolltolerans mot att bry sig om hundar på promenad, helt enkelt. Om det inte går att få kontakt med hundarna en bit innan hundmötet så lär det vara absolut omöjligt att få kontakt när hunden passerar. Om den mötande hunden beter sig illa (stirrar, låser, skäller osv) så berömmer jag mina hundar rejält vilket gör att de ofta själva tar kontakt med mig om en mötande hund beter sig illa.

 

[Lingon]

En jag känner har tränat in kommandot "här". Det är en mindre strikt version av "fot" och betyder bara gå bredvid. Men det smarta är att för den ena hunden betyder det gå på vänster sida och för den andre gå på höger sida.

Men jag tror att om man vill göra det lätt för sig skaffar man inte nr 2 förrän nr 1 är vuxen är väluppfostrad och allt funkar som man vill på promenaderna. Så att "här", "sitt", "ligg" och hundmöten funkar utan problem. Då kan man fokusera på nr 2. Sen går alla jag känner som är hundmänniskor (d.v.s. tränar hund på t.ex. brukshundsklubben eller liknande) enskilda rundor med sina hundar i princip varje dag. För att de anser att varje hund behöver den enskilda kontakten och träningen.

 

[inverterad]

En jag känner har tränat in kommandot "här". Det är en mindre strikt version av "fot" och betyder bara gå bredvid. Men det smarta är att för den ena hunden betyder det gå på vänster sida och för den andre gå på höger sida.

Men jag tror att om man vill göra det lätt för sig skaffar man inte nr 2 förrän nr 1 är vuxen är väluppfostrad och allt funkar som man vill på promenaderna. Så att "här", "sitt", "ligg" och hundmöten funkar utan problem. Då kan man fokusera på nr 2. Sen går alla jag känner som är hundmänniskor (d.v.s. tränar hund på t.ex. brukshundsklubben eller liknande) enskilda rundor med sina hundar i princip varje dag. För att de anser att varje hund behöver den enskilda kontakten och träningen.

Ja, jag har också ett "här"-kommando. Men vid hundmöten är det ju en fördel om båda hundarna går på samma sida dvs vänster sida så långt bort från den andra hunden som möjligt?

 

[Lingon]

Ja, jag har också ett "här"-kommando. Men vid hundmöten är det ju en fördel om båda hundarna går på samma sida dvs vänster sida så långt bort från den andra hunden som möjligt?

Det beror på.

 

[Åsa A]

Steg 1 - se till att hundarna sköter sig BRA när du går med dem en och en. Inte halvbra eller hyfsat utan verkligen bra, även vid stökiga hundmöten samt att du har verktyg att få dem att sköta sig - bra belöningar, ord som betyder "gå här vid sidan och strunta i mötande hundar" etc.

Steg 2 - gå tillsammans med din sambo med vars en hund, se till att hundarna sköter sig lika bra då som steg 1. Börja på enkla ställen, inte mitt i stan eller värsta hundrastarskogen eller så, utan se till att de lyckas - enstaka misslyckanden är väl okej, men om 8 av 10 hundmöten blir stökiga så blir det ju lätt "normen" som de kommer att förhålla sig till.

Steg 3 - ta en dag när hundarna är välrastade och välaktiverade, ta med dig båda på promenad men på något väldigt lugnt ställe och jobba med att de ska sköta sig. Sänk takten på promenaden, jobba mycket med belönngar så snart de sökter sig, ta pauser, försök vara lugn själv. När det funkar bra - utöka svårighetsgraden efter hand men var beredd att ta dem en och en om det behövs, tex om de är lite understimulerade eller om du själv vet med dig att du just då inte orkar jobba med dem.

Att hitta belöningar som de verkligen är intresserade att jobba för är en rätt viktigt redan i steg 1 samt att lägga signal på beteendet du vill ha, dvs. gå lugnt vid sidan, kanske ta ögonkontakt med dig. Har du redan idag en signal som blivit "förstörd" pga stökiga möten så skulle jag byta och lära in något annat ord.

Mina "mellanhundar", nu 2 och 3 år, gick vettigt i koppel en och en men blev dragmaskiner när de gick tillsammans. Jag fick helt enkelt backa i träningen, göra det mycket lättare, endast gå med dem tillsammans när de redan var lite hyfsat rastade, strikta regler om att man inte busar i koppel etc. Numera går de för det mesta riktigt bra, kan förstås hända nån gång att det blir lite stökigt men inte alls som det var tidigare. Det är mest i helt nya miljöer som den yngre varvar upp lite och då kan det bli lite sämre, men han blir mer och mer stabil hela tiden och lär sig hantera nya miljöer bättre och bättre.

 

[Rugge]

Har två pigga goldengrabbar på drygt 30 - 34 kg vardera. Att inte gå bra i koppel finns ju inte på kartan.

Jag har haft otroligt mycket hjälp av att hund nr1 är enkel att gå med. Vid hundmöten, passerar han bara rakt förbi oavsett om mötande hund gör utfall, stannar och tittar eller också bara går förbi. Jag kan passera med utsläppt koppel och han bara knallar på och totalt ignorerar mötande hund/människa. Det ligger såklart mycket träning bakom detta.
När jag fick hem valp i våras tog jag med honom ut också tillsammans med vuxna hunden (såklart inte lika långa rundor) vilket har gjort att han också numera i stort sätt gör likadant.

Ser jag att mötande hund har fel energi, eller en ägare som tycker det ska hälsas, dvs. släpper fram, så kallar jag in dem till sidan. Vi är inte intresserade av att hälsa på okända hundar, hur snälla ägarna än säger att de är.

De behöver absolut inte fokusera på mig hela promenaden, de får såklart gå och nosa, se sig om och koppla av under promenaden, men ber jag om fokus, så får jag det. De får ofta gå med utsläppt koppel, men utan att dra. Vilket de klarar fint.


Träna träna träna. var hund för sig,
Ni kan ju gå ihop med vars en hund och träna. Det låter som ni har många tillfällen att träna, så ta tillvara på det varje gång ni går ut.
Var konsekventa och välj till en början ställen där det inte finns allt för svåra miljöer eller störningar.
Klicker är också ett utmärkt verktyg att använda
Nu vet jag ej vart ni bor, men häromkring finns både hundmöteskurs och kurs för trevligt koppelgående med två hundar

 

[alicegard]

Träna och gå med dem separat så att ni etablerar goda vanor. Det finns inga genvägar.

Använd inte koppel istället för kommunikation, bara som nödlina om kommunikationen fallerar (a la: hund vill springa ut i gatan).

Jag tänker att först måste jag se till att uppfylla hundarnas basbehov av aktivitet, stimulans och lek, sen kan jag kräva att de behärskar sig. Har jag sex högenergiska dårar som nästan exploderar så leker vi i trädgården i en kvart innan jag kräver att de går fot längs vägen. De KAN gå fint från start, men det är inget jag kräver om jag inte måste, och de kunde det definitivt inte från att de var små!

Precis, är såklart enig i detta. De får fysisk och mental stimulans (springa av sig, sök etc.), men jag efterlyser praktiska råd i själva promenadträningen.

 

[alicegard]

En jag känner har tränat in kommandot "här". Det är en mindre strikt version av "fot" och betyder bara gå bredvid. Men det smarta är att för den ena hunden betyder det gå på vänster sida och för den andre gå på höger sida.

Men jag tror att om man vill göra det lätt för sig skaffar man inte nr 2 förrän nr 1 är vuxen är väluppfostrad och allt funkar som man vill på promenaderna. Så att "här", "sitt", "ligg" och hundmöten funkar utan problem. Då kan man fokusera på nr 2. Sen går alla jag känner som är hundmänniskor (d.v.s. tränar hund på t.ex. brukshundsklubben eller liknande) enskilda rundor med sina hundar i princip varje dag. För att de anser att varje hund behöver den enskilda kontakten och träningen.

Bra påminnelse om att jobba in här-kommandot tydligare!

Såklart hade det varit enklare med en vuxen och lugn hund innan andra hunden kom, men nu behöver vi träna utifrån dessa förutsättningar

Det handlar inte om att aldrig gå ut med dom separat, men det är superviktigt för oss att de ska kunna promenera tillsammans, bl.a. till mitt jobb där de är med de flesta dagar.

 

[alicegard]

Har två pigga goldengrabbar på drygt 30 - 34 kg vardera. Att inte gå bra i koppel finns ju inte på kartan.

Jag har haft otroligt mycket hjälp av att hund nr1 är enkel att gå med. Vid hundmöten, passerar han bara rakt förbi oavsett om mötande hund gör utfall, stannar och tittar eller också bara går förbi. Jag kan passera med utsläppt koppel och han bara knallar på och totalt ignorerar mötande hund/människa. Det ligger såklart mycket träning bakom detta.
När jag fick hem valp i våras tog jag med honom ut också tillsammans med vuxna hunden (såklart inte lika långa rundor) vilket har gjort att han också numera i stort sätt gör likadant.

Ser jag att mötande hund har fel energi, eller en ägare som tycker det ska hälsas, dvs. släpper fram, så kallar jag in dem till sidan. Vi är inte intresserade av att hälsa på okända hundar, hur snälla ägarna än säger att de är.

De behöver absolut inte fokusera på mig hela promenaden, de får såklart gå och nosa, se sig om och koppla av under promenaden, men ber jag om fokus, så får jag det. De får ofta gå med utsläppt koppel, men utan att dra. Vilket de klarar fint.


Träna träna träna. var hund för sig,
Ni kan ju gå ihop med vars en hund och träna. Det låter som ni har många tillfällen att träna, så ta tillvara på det varje gång ni går ut.
Var konsekventa och välj till en början ställen där det inte finns allt för svåra miljöer eller störningar.
Klicker är också ett utmärkt verktyg att använda
Nu vet jag ej vart ni bor, men häromkring finns både hundmöteskurs och kurs för trevligt koppelgående med två hundar

Tack för dina tankar! Så härligt att det gått såpass bra med dina två killar. Dit vill jag gärna nå, även om det känns avlägset just nu. Upplever att det som är mest utmanande när de är två är hundmötena, eftersom vi knappt kan gå utanför dörren innan första utmaningen dyker upp. Är de ensamma räcker det vanligtvis att berömma för att det ska gå bra, men ihop blir det någon låsning. Sedan blir det väl en ond cirkel då jag spänner mig och skäms, istället för att se det som ett träningstillfälle.

Hundkurs inom promenad/möten har jag börjat kika på!

 

[alicegard]

Steg 1 - se till att hundarna sköter sig BRA när du går med dem en och en. Inte halvbra eller hyfsat utan verkligen bra, även vid stökiga hundmöten samt att du har verktyg att få dem att sköta sig - bra belöningar, ord som betyder "gå här vid sidan och strunta i mötande hundar" etc.

Steg 2 - gå tillsammans med din sambo med vars en hund, se till att hundarna sköter sig lika bra då som steg 1. Börja på enkla ställen, inte mitt i stan eller värsta hundrastarskogen eller så, utan se till att de lyckas - enstaka misslyckanden är väl okej, men om 8 av 10 hundmöten blir stökiga så blir det ju lätt "normen" som de kommer att förhålla sig till.

Steg 3 - ta en dag när hundarna är välrastade och välaktiverade, ta med dig båda på promenad men på något väldigt lugnt ställe och jobba med att de ska sköta sig. Sänk takten på promenaden, jobba mycket med belönngar så snart de sökter sig, ta pauser, försök vara lugn själv. När det funkar bra - utöka svårighetsgraden efter hand men var beredd att ta dem en och en om det behövs, tex om de är lite understimulerade eller om du själv vet med dig att du just då inte orkar jobba med dem.

Att hitta belöningar som de verkligen är intresserade att jobba för är en rätt viktigt redan i steg 1 samt att lägga signal på beteendet du vill ha, dvs. gå lugnt vid sidan, kanske ta ögonkontakt med dig. Har du redan idag en signal som blivit "förstörd" pga stökiga möten så skulle jag byta och lära in något annat ord.

Mina "mellanhundar", nu 2 och 3 år, gick vettigt i koppel en och en men blev dragmaskiner när de gick tillsammans. Jag fick helt enkelt backa i träningen, göra det mycket lättare, endast gå med dem tillsammans när de redan var lite hyfsat rastade, strikta regler om att man inte busar i koppel etc. Numera går de för det mesta riktigt bra, kan förstås hända nån gång att det blir lite stökigt men inte alls som det var tidigare. Det är mest i helt nya miljöer som den yngre varvar upp lite och då kan det bli lite sämre, men han blir mer och mer stabil hela tiden och lär sig hantera nya miljöer bättre och bättre.

Stort tack för dina tankar! Tar till mig detta.
Hur har du hanterat hundmöten?

 

[Lhas]

Jag lär som tidigare nämnt in ett här kommando, tränat in själva kommandot utan störning och med massor belöning. Samt använder det lite titt som tätt under promenaderna så hundar inte kopplar ihop det med att nu händer något utan mer " oj det passerar någon men nu tränar vi ju och någon råkar gå förbi ungefär som på klubben så behöver hundarna kunna träna även om någon går förb

 

[Tonto]

Jag har en 7 månaders och en vuxen just nu, bor i stan och har 125253634688992 hundmöten varje gång man går ut. Undviker att behöva ta dom tillsammans, men lunchpromenaden på vardagar måste dom gå tillsammans. Det hanteras med att jag trollar fram en tub med Bacon-ost som dom får slicka på när vi går förbi andra hundar. Den vuxna är livrädd och har lätt till utfall, den "lilla" (lika stor som den vuxna nu..) är bara glad och flamsig, men så länge dom får ost så går det jättebra. Annars så tränas dom separat på att sköta sig på promenader. Den stora på hundmöten och den lilla på att gå i koppel.

 

[Åsa A]

Stort tack för dina tankar! Tar till mig detta.
Hur har du hanterat hundmöten?

Vi bor på landet och det bor inte jättemycket hundar precis i närheten MEN vi driver verksamhet (inomhushall, vandrarhem) här på gården som gör att vi ofta har hundar här ändå, både hemma på gården och ute på promenaderna i näromrodet, så våra har fått lära sig att möta en hel massa hundar. Ofta blir våra utskällda av de besökande hundarna.

Vi har en äldre hane som inte bryr sig alls om andra hundar (kör med lugnande signaler om vi möter stökig hund, kan vara lite social om nån hund är liten och snäll, annars ignorerar han mest andra hundar), en som vill hälsa på allt och alla och som kan börja skälla av ren lycka över att möta en hund, en som varit rädd men nu inte bryr sig så mycket alls och en valp/unghund som är väldigt osäker. Vi kör mycket belöningar, behövs det så tar vi med tubost eller något annat supergott godis - tuberna är bra eftersom man slipper det där att hunden sväljer en godis och sen direkt återgår till att glo på den mötande hunden. Jag gör som Tonto, tar fram baconost - det är en lifesaver! Om osttuben är knölig att få med sig så finns det påfyllningsbara tuber som man kan köpa, de är lite smidigare än metalltuberna.

Som med allting annat så är det en träningssak - han som tidigare var rädd och nu inte bryr sig så mycket, där har vi jobbat MASSOR med att han ska känna sig trygg, har försökt undvika dåliga möten tex, så tog jag aldrig ut honom som valp/unghund när jag visste att det var folk och tränade i hallen; många hundar varvar upp när de kommer hit och vet att de ska träna och jag ville inte att min unga osäkra hund skulle få en gapande hund "i ansiktet".

Vi tränade mycket på att titta på hundar på avstånd och äta supergott godis, först här hemma, sen på brukshundklubben. Idag tar jag ut honom ur bilen och går rätt ut på planen och tränar trots massor av hundar och han fixar det fint.

Avstånd är ofta nyckeln till att få bra hundmöten, men det är klart att det kan vara jättesvårt om man bor mitt i smeten i en stad och det är hundar överallt.

Kanske kan ni hitta ställen att gå där det finns möjlighet att ta ut lite avstånd så ni kan träna på att gå med båda i lite lugnare miljöer. Har man bil så kan det vara värt att åka ut i skogen ibland och gå för att få lugnare promenader, men det går ju inte att göra alla gånger under dagen.

Jag hade nog delat på dem ett tag till och verkligen jobbat med att få dem att hantera alla möjliga konstiga möten och först när ni känner att "nu fixar de 99% av alla möten" så hade jag börjat ta dem samtidigt. Med tanke på att hundarna är unga är det väl värt att lägga ner rätt mycket jobb på det nu och få en lugnare tillvaro framöver.