Hur "fort" fram kan man gå egentligen ang. inkörning?

@the_connemara

befästa viktiga kommandon och beteenden.

Det var en bra förklaring jag aldrig kunnat sätta ord på innan! Att befästa viktiga beteenden. För det kan man göra och göra hela tiden, befäster beteenden alltså. Hästar har instinkter såklart men shit vad man kan "komma långt" ändå. De reagerar ju alltid direkt utifrån vad de upplevt innan, är ju "bara" att se till att som du skriver ha befäst beteenden som är bra/säkra. "bara" ;)
 
Alla ha vi ju olika syn på träning och så ska de ju vara =)
mitt sätt är at träna på många självklart inte alla situationer men genom at träna på många får man andra på köpet.
Tex har jag tränat mkt på att möta bilar när jag ridit förr, att möta lugna blar, att möta bilar som kör om fort och nära, bilar som stannar tätt bakom och varvar och utar(har hänt på riktigt en gång):crazy:att folk kör om med nervvad rua skriker och slänger en platflaska på hästen(också hänt på riktigt):crazy:
När jag ridit u och mött skidåkare och Jornn närast velat kryit ur sitt skin har jag stannat en skidåkr och fågat om de har velat avvara några minuter för att få min häst att inte va rdd för dom. Och snälla sommänniskor kan vara har de sagt ja. Då har de fått åkt förbi ss stannat och gett godis och åkt förbi.
Detta resulterad till att idag när Jorunn ser en skidåkare förväntar hon sig godis och blir superglad:D

Har alltid velat haft hundar spå sprungit runt henne och tack vare denna träning så reagerade hon inte en gång när 2 hundar kom lösa springandes mot henne och skällde och bet henne tack och lov bara i svansen.
är de har blåst halvstorm ute så har andra i stallet sagt nono inge ridning idag de vår jag inte... och jag ge mg ut paddocken och ser värsta chansen till att miljöträna Jorunn Slänger upp pressänng som prasslar, slänger påsar på marken som blåser omkring.
Så när vi körde i blåst och ett plåttak gick sönder och fladdrade så in i norden och lät tittade Jorunn upp och tittade sen gick hon vidare=)
Blir hon lötsligt rädd som när jag tränade på att folk stod och gömde sig bakom ett hus och hoppade fram framför oss och sa BUU så sänker hon bra kroppen och rycker till men står kvar på samma plats

Nästan all av denna träning har jag gjort ridades innan jag körde in henne=)
Men har ju haft nytta av de som körandes.

Många gånger ser man ryttare/kuskar som har sådan pli på sina hästar och hästen lyssnar in i det lilla minsta på alla komandon...När hästen är lugn.
Men när väl olyckan är framme och vagnen välter får hästen panik och inga kommandon i världen funkar.

Så vill jag inte ha det, så jag vill träna på att välta vagnen så den dagen de är allvar vet hästen va som den skall göra ...

Men det här är ju hur jag tränar=)... och det är absolut inte nått som alla andra måste ta efter, men det är så som jag lägger upp träningen på mina hästar för att få en så trygg och säker rid och häst som möjligt.

Funkar för mig, dessutom är det roligt att träna på lite knasiga saker=)

Mitt tangentbord är trasigt och tar inte alltid bokstäver, hoppas ni kan läsa endå=)
 
Fast mycket av det du beskriver är ju allmän grundträning, som inte har så mycket med inkörning att göra - och förhoppningsvis är avklarad till större delen (åtminstone avsuttet) innan man kör in?

Sen tex träna hundar runt benen är jag tveksam men behöver för att uppnå resultatet. Jag och min lilla mötte en olydig hund i skogen första gången med sadel. Hunden sprang runt och nafsade honom i svansen och i bakbenen. Han blev brydd såklart men jag sa att han skulle stå stilla. Och så gjorde han det.

Sen menar jag såklart inte det är fel att träna på sånt om man vill - men jag anser inte det är nödvändigt att träna varje sådan liten situation utan träna på lydnad och reaktion vid rädsla.
 
@Alexandra_W Jadu det kan man ju inte svara på men jag anser att säkerheten är viktigast och att man ger hästen tid. Jag försöker lära mig massor av människor som är vana och duktiga på att köra in hästar och alla säger samma sak, stressa inte, ge hästen tid. Även om de är lugna och coola. Men å andra sidan så utbildar ju de hästar som ska kunna vara tillräckligt trygga för att arbeta inom turism, skog mm.
 
@fjordtokan Vi är ju helt eniga där. Men funderingen blir ju naturligt med en sån som verkar cool, att hur lång tid bör gå och ev då vad bör ha inträffat innan man kan känna sig såpass säker på att hästen ÄR cool att man kan gå vidare?

De är ju lite lättare de som är lite brydda, för då ska dels det brydda helt gå bort och dels ska det hålla i sig några pass (alltså inte bara varit en tillfällighet).

Så jag är absolut inte emot att ge tid eller för att stressa, men försöker klura ut "var går gränsen" för en sån som är så cool att det känns (även om jag naturligtvis aldrig skulle göra det) som man skulle kunna hänga en vagn på och bara tuta och köra.

Min andra, om vi tar honom som jämförande exempel, så han vet jag dels är sjåpig med bakdelen, dels kan fara i luften om han blir arg/irriterad, och dessutom kan han en "dålig dag" se spöken överallt. I hans fall skulle jag kräva en extremt lång period av coolhet innan jag ens funderade på att tro på det. Så t ex bara tömköra med sele skulle nötas i många veckor, just för att se till att få med de där "dåliga dagarna". Han höll för övrigt på att hoppa ur skorna när jag släppte ner kättingarna på stallgången efter att ha tagit in dem..

Medan en lika lång period av samma sak för den lilla skulle bara få honom att konstatera att "det här var ju för jävla tråkigt matte". Han skulle inte 'göra' något pga det (där skiljer de sig också åt), men är ju synd han ska sucka tungt av tristess bara han ser selen, om man spetsar till det. Så var är mellanläget är väl det jag försöker räkna ut.
 
Idag fick jag en reaktion, för första gången. Skrammel bakom som syns var inte lika "jaha" som allt annat. Känns hur knas det än låter faktiskt bra att han reagerat litegrann på något. Inga superreaktioner, men jag tog bara en liten kort stund och avbröt när han inte verkade bry sig. (Dvs efter bara en kort bit inte bry sig).

Han blev lite busig och provade bralla och galoppa när jag tömkörde i trav på volt på en äng med draglinorna+ kedjorna. Fick båda draglinorna mellan bakbenen när han bockade, men blev INTE rädd, han fortsatte galoppera men fullt styrbar och fullt bromsbar. Så dem bryr han sig verkligen inte om alls. (Vi hoppade ett dike med dem också).

Så, nu blir det skrammelträning ett bra tag framöver =)
 
Båda mina har jag haft samma känsla med vid inkörning, just att det går "för bra, för lätt".
Inga bakslag hittills, man får försöka hitta saker som man vet att de reagerar på, och lägga in det vid varje moment. Ponnyn är tex känslig för rytmiska ljud/rörelser, så första gången vi travade i vagn så gungade ju skaklarna emot i däckeln samt att snabbkopplingarna på draglinorna började slå rytmiskt mot vagnen. Då hade jag varit så fiffig att jag valde att trava första gången i en lång lätt sluttande backe, dessutom nära hemmet(han kan stressa om han är långt hemifrån), så det var bara att låta honom trava, berömma och låta honom komma över obehaget.
Jag har tagit som regel att vi ska göra varje grej minst tre gånger innan vi går vidare, och då har vi höjt kraven/störningsmomenten varje gång. Har även gjort så att "nya" pass alltid inleds med en "uppvärmning" av det vi just befäst under de tidigare passen. Tex gick vi och drog vagnen på ridbanan(3 ggr) och lät hästen gå(och trava) bakom, bredvid och framför medan vagnen skramlade och hade sig. Nästa pass, också på ridbanan, inleddes med att gå jämte vagnen, nosa på den osv, innan den hängdes på. Sedan drog vi vagnen jämte några gånger som förberedelse/uppvärmning innan vi spände för och började med annat. Som lite kort repetition och påminnelse typ.
 
Så, finns det någon risk att det trots att hästen verkar helt oberörd går för fort fram med just en oberörd, cool häst?

Det finns säkert risker för bakslag.
Jag är inte kunnig inom körning men erkänner att jag "kört in" en fjording. Det vore egentligen kul att jobba lite mer med körning men det kräver bättre utrustning än den jag har, och jag vill "dressyra" mer med henne först, men ändå.

Hon var 1½ år.
Andra gången jag tömkörde på riktigt, satte jag henne för vagn och körde. Innan dess hade jag från sadelläget befäst tygeltag så det kunde hon. Det var inga svårigheter att tömköra "bakifrån" hästen heller och hon var helt obekymrad.

Antagligen ett riktigt korkat tillvägagångssätt men på just den hästen fungerade det.
 

Liknande trådar

Katthälsa Mamma katt och bebisarna mår hur bra som helst och är alla feta och glada ^_^, mamman har gått från att fräsa till att spinna och stryka...
Svar
7
· Visningar
988
Senast: Buck
·
Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
4 258
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Funderar vidare kring min ridning på ridskolan, efter den katastrofala lektionen på Bukett. Varför gick det så dåligt, vad kan jag lära...
Svar
0
· Visningar
284
Senast: cassiopeja
·
Övr. Hund Nej nu måste jag få skriva ur mig lite frustration runt våran (hittills) helt misslyckade spårträning. Kom just in efter ännu ett...
Svar
7
· Visningar
1 070
Senast: dpmatte
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp