Hur gör jag nu?

chandelier

Trådstartare
Anonymt nick då det här är lite känsligt för mig.

Jag har satt mig i en sits som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. För ett par månader sedan träffade jag en kille vi kallar honom X. Vi började träffas och det kändes jätte bra. Jag som ganska precis tagit mig ur ett ganska destruktivt förhållande visste inte om jag var redo för ett nytt förhållande samtidigt som X inte vet vad hans nästa steg i livet blir, han funderar bl.a. på att flytta härifrån. Han har även problem med panikångest så han mår ganska dåligt psykiskt till och från.
Därför kom vi fram till att vi håller det här på ett vänskapligt plan.

Vi har fortsatt att träffas ännu mer och vi beter oss som ett par när vi ses. Vi pussas, kramas och har sex. Massor av sex och det är alldeles fantastiskt. När jag hade semester och åkte iväg ett par veckor så ringde han dagligen och när han ringde på fyllan så fick jag höra hur bra jag var, att han saknade mig, att han ville att jag skulle komma hem, att han behövde mig, att han ville presentera mig för sina vänner som var uppe då o.s.v. Han ringde även under sina ångestattacker bara för att han blev lugn av att prata med mig sa han.
Det här fick ju mina känslor att spåra ur, han ÄR den mest fantastiska och fina människan jag har träffat och nu vill jag så mycket mer än att bara vara vänner, men jag vill samtidigt inte förstöra det vi nu har.

Grejen är ju den att han sagt att han inte vill ha nått förhållande och jag vill inte känna att jag är den han ringer när han mår dåligt om han inte känner nånting mer. Missförstå mig rätt självklart vill jag finnas där men jag vill inte känna att det bara är det jag duger till om ni förstår hur jag menar. Jag vill hjälpa honom att må bättre så gott som jag kan.
Men nu har mina känslor kommit emellan och jag vet inte hur jag ska göra!

1. Vi fortsätter så som det är och jag får känna mig ledsen för att jag vet att han helt plötsligt kan försvinna
2. Jag berättar hur jag känner och säger att vi inte kan fortsätta såhär för att det är för jobbigt. Antingen så känner han mer än vad han sagt att han gör eller så förlorar jag honom helt och det vill jag verkligen inte!

Så snälla buke hjälp mig att reflektera lite om det här och hur hade ni gjort i min sits?
 
Grejen är ju den att han sagt att han inte vill ha nått förhållande och jag vill inte känna att jag är den han ringer när han mår dåligt om han inte känner nånting mer.

Det här gör ju relationen knepig tycker jag - han vill inte ha något förhållande men beter sig (mot dig) precis som ni hade det?
Jag hade konfronterat honom, berättat om mina känslor och frågat vad han känner. En relation har ni ju redan, om än inte en officiell sådan. Tyvärr finns väl risken att han backar så fort du ställer krav, men då är det kanske lika bra i slutändan. Hoppas det löser sig!
 
Ni har ju redan en relation. Kanske inte den traditionella typen, men vem katten har det?

Behöver ni egentligen göra det så himla allvarligt? Ta det där ni är nu och se vad det ger. Ni är uppenbarligen både vänner och sexkamrater, vad mer behöver man i ett förhållande - det är ju uppenbart att ni bägge har varmare känslor för varandra än den vanliga vänskapen.
 
Låter som en kärleksrelation, fast utan 'etikett'.

Kan bara utgå från mig själv... Jag hade valt att prata om situationen och hur det är för mig. Äkthet och ärlighet är viktigt för mig. Och jag har stort behov av klarhet och enkelhet i mitt liv, blir lätt en massa grubblande och ältande annars... Och det tar mig från nuet.

Hur mkt energi lägger du på relationen när ni är isär? Påverkar den vardagen 'negativt'?
 
Tack för alla svar!
@Luff Jag mår bra när jag är med honom det är ovissheten av att inte veta precis vart jag egentligen har honom som gör mig något förvirrad och orolig eller hur man ska säga. Och det är det som gör mig tveksam just eftersom det känns så bra om han helt plötsligt skulle försvinna eller träffa nån annan eller vad som helst...

@Lovisaleonora det är precis så som du skriver som får mig att tveka till om det bästa verkligen är att berätta för honom om hur jag känner. Jag tror att han egentligen vet vart jag står och jag har sagt tidigare att han måste känna själv vart han vill att det här ska leda. Det skulle vara så himla synd om han inte ville träffas mer av rädsla av att såra mig om jag berättar. Han är en så fin kille att han alltid sätter andras välmående före sitt egna så där har vi väl en sak gemensamt...
 
@Mammadutt jag är precis som du, behöver klarhet för att inte tänka och analysera situationen allt för mycket.
Nej egentligen så påverkar den mig inte speciellt negativt, det är just nu när jag är ledig och alla andra jobbar som jag har för mycket tid att tänka på. Samtidigt som han har en sämre period så vi ses inte lika mycket som tidigare och då spinner tankarna iväg.
 
Och det är det som gör mig tveksam just eftersom det känns så bra om han helt plötsligt skulle försvinna eller träffa nån annan eller vad som helst...
Fast just det kan ju hända närsomhelst oavsett om man är i en uttalad relation eller ej, förhållanden tar ju slut, någon träffar någon ny, någon dumpar. Jag var tidigare i en relation där det kändes just precis så, och för min del då handlade det om att jag innerst inne visste att jag var den som "älskade" mest, att han var den som när som helst kunde välja bort mig. Oavsett om vi så varit gifta hade jag förmodligen känt på samma sätt.
 
du kan aldrig veta vad han vill eller känner. Du kan bara utgå från dig själv. vad vill du? vad vill du ha? gör det som känns rätt för dig.
 
Anonymt nick då det här är lite känsligt för mig.

Jag har satt mig i en sits som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. För ett par månader sedan träffade jag en kille vi kallar honom X. Vi började träffas och det kändes jätte bra. Jag som ganska precis tagit mig ur ett ganska destruktivt förhållande visste inte om jag var redo för ett nytt förhållande samtidigt som X inte vet vad hans nästa steg i livet blir, han funderar bl.a. på att flytta härifrån. Han har även problem med panikångest så han mår ganska dåligt psykiskt till och från.
Därför kom vi fram till att vi håller det här på ett vänskapligt plan.

Vi har fortsatt att träffas ännu mer och vi beter oss som ett par när vi ses. Vi pussas, kramas och har sex. Massor av sex och det är alldeles fantastiskt. När jag hade semester och åkte iväg ett par veckor så ringde han dagligen och när han ringde på fyllan så fick jag höra hur bra jag var, att han saknade mig, att han ville att jag skulle komma hem, att han behövde mig, att han ville presentera mig för sina vänner som var uppe då o.s.v. Han ringde även under sina ångestattacker bara för att han blev lugn av att prata med mig sa han.
Det här fick ju mina känslor att spåra ur, han ÄR den mest fantastiska och fina människan jag har träffat och nu vill jag så mycket mer än att bara vara vänner, men jag vill samtidigt inte förstöra det vi nu har.

Grejen är ju den att han sagt att han inte vill ha nått förhållande och jag vill inte känna att jag är den han ringer när han mår dåligt om han inte känner nånting mer. Missförstå mig rätt självklart vill jag finnas där men jag vill inte känna att det bara är det jag duger till om ni förstår hur jag menar. Jag vill hjälpa honom att må bättre så gott som jag kan.
Men nu har mina känslor kommit emellan och jag vet inte hur jag ska göra!

1. Vi fortsätter så som det är och jag får känna mig ledsen för att jag vet att han helt plötsligt kan försvinna
2. Jag berättar hur jag känner och säger att vi inte kan fortsätta såhär för att det är för jobbigt. Antingen så känner han mer än vad han sagt att han gör eller så förlorar jag honom helt och det vill jag verkligen inte!

Så snälla buke hjälp mig att reflektera lite om det här och hur hade ni gjort i min sits?
Säg som det är, din inställning har ju förändrats sedan ni "gjorde upp" om hur ni skulle ha det. Då får man diskutera igen hur man ska ha det nu när läget har förändrats.
 
Så då var det gjort. Han känner inte samma som mig så nu var det slut :( får hoppas att vi kan fortsätta vara vänner men just nu känns allt helt åt helvete minst sagt...
 
Jag tycker att det låter väldigt märkligt att ni pussas, kramas och har sex och beter er som ett par och att han inte känner samma för dig/inte känner något alls?

Har visserligen varit i en liknande sits men där det visade sig att snubben enbart var ute efter sex, jag ville veta vart vi stod och han sa bara vänner = jag blev ledsen och ville inte ses mer men han fortsatte att höra av sig och fick mig att komma tillbaka några gånger tills jag slutade svara. Hoppas verkligen att det inte är så i din sits utan att han kanske bara är osäker och behöver trassla ut sina känslor.
 
@Gotthard ja jag tycker det är konstigt också. Han har ju vart ärlig och sagt att han vill att vi bara ska vara vänner så det är inget jag kan säga nått om egentligen. Det som tar hårdast är egentligen alla samtal om hur mycket han saknade mig osv när jag var bortrest :(
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 346
Senast: Whoever
·
Relationer Anonymt konto, för detta känns läskigt att skriva. Jag har i mina tidigare förhållanden haft en förkärlek för lite hårdhänt sex. Inte...
2
Svar
29
· Visningar
4 574
Senast: Stereo
·
Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
5 6 7
Svar
130
· Visningar
10 111
  • Artikel
Dagbok Jag vill bara gnälla av mig, så jag gör det här. Jag hatar att jobba, det har jag alltid gjort sedan jag började sommarjobba. Jag har...
2
Svar
21
· Visningar
2 581
Senast: Exile
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Svarstid kvarka?
  • Ridskoleryttare
  • Lön - hovslagare??

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp