Sv: Hur lär man en osäker unghund hälsa fint?
Ja han är säkert en normal unghund men kan man medvetet styra in honom på att hälsa lite mindre burdust? Vissa hundar, oftast de små faktiskt, är han så fin med. Nosar fram och bak och gör sedan små lekinviter. Visst han är smart nog inse att man anpassar sig efter str, tex har han lekt med en rottis genom att bita i hans käkar vilket han aldrig gjort på andra hundar som samtliga varit mindre än en rottis iallafall...men ändå. Jag skulle bara vilja att han slipper att vissa hundar markerar att han är för på. Eller är det kanske det bästa att låta hund uppfostra hund i detta läget? Isåfall är vad min hund behöver snälla äldre hundar av båda kön med lite pondus...
Men när man ska ut och gå med bekanta, det är framförallt en hundägare vi promenerar med flera ggr i månaden. Ska vi bara gå då och så får de hälsa sedan? De känner varandra väl men som sagt springer bara min hund rätt på och hoppar på den äldre hunden. Som dock tar det med ro och stor pondus.
Den här tjejen har oxå en liten hund som är väldigt osäker på hundspråk då han aldrig fick ngn socialisering i 5 år innan den här kvinnan tog över honom. I det läget märker jag att min hund är lite dålig på att respektera andras önskan i sin egna önskan att göra allt för att verka ofarlig. Han lyckas ju alltid min hund. Men hur kan jag och bör jag, säga åt min hund i vissa lägen när jag tycker han ska sluta ge sig på den stackars hunden som inte vill ha närkontakt? Min hund är alltså " lite för mycket" eller hur jag ska förklara det. precis som när en osäker elev spelar clown för att dölja det liksom...
För väl en konversation med mig själv här...tror jag ska börja påkalla min hunds uppmärksamhet lite i den specifika situationen precis som den hundens matte säger åt sin hund när hon ser den kommer bli arg snart.
Är osäkra hundar så här att de måste kolla in och hälsa på alla hundar för att få reda på om de snälla eller inte, eller varför gör min hund så när jag egentligen tycker han borde gömma sig bakom mig eller något med tanke på att han egentligen tycker det är jobbigt?? Jag förstår inte...vet ju tyvärr inte heller varför han är så här. Lite bättre har han ju blivit sedan han lärt sig gå nära mig och därmed känna sig tryggare där. Men han är sååå känslig för mina signaler. Idag kortade jag in kopplet och gav godis och framför oss står 2 killar och snackar bredvid moppen. Han tror det är en hund där och börjar dra ditåt som tusan och ändå kortar inte alltid jag kopplet så fort vi ser en hund. Så fort han ser en människa med en väska/vagn/shoppingvagn/påse eller bara en människa så stelnar han och glor och ÄR det då en hund så blir han jättestel. Först blev hundmöten bättre, så sämre igen. Jag tycker det är så tråkigt att alltid behöva väja, gå undan. Vara avslappnad men ändå ha koll på sin hund. Han gör gärna utfall mot hunden när de är bredvid eller gått förbi så man måste ju vara förberedd på det. Jag är rädd att hans osäkerhet ska övergå i osäkerhetsagression så det är väl därför jag vill göra något åt det. Han är kastrerad om det har ngn betydelse. Vi har påbörjat skvallerträning men glömt av det lite. Får väl fortsätta...
