Husdrömmen som blev en mardröm

Olika människor uppfattar olika saker och det beror nog på med vems glasögon man läser (och i vilken situation man befinner sig). :)
Javisst är det så. Det var därför jag skrev hur jag uppfattade det hela, dvs jag utgick från min egen åsikt.
Att andra tycker olika är helt ok för mig och jag förstår det. :)

Jag hoppas dock verkligen att Ts inte känner sig trängd eller påhoppad på något vis för hon har det tillräckligt jobbigt som det är redan. :crazy: :heart
 
Ber om ursäkt för frånvaro. Dels hänt mycket privat sen tog jag åt mig en del av det som skrevs.

Den 12 maj vabbade sambon och jag jobbade. Hann inte vara på jobbet många timmar innan han ringer i panik att Alicia störtblöder näsblod, gråter blod och spyr blod. Under tiden jag slänger ihop mina saker för att åka hem ringer hann igen att det verkligen inte går att få stopp på det och att han själv håller på att svimma (han tål inte blod i huvudtaget). Säger åt han att ringa ambulans.
När jag kommer hem har han inte fått stopp på det än och då har det blödigt mycket i över en halvtimme.
Jag tar över att hålla trycket på näsan o ber han packa väska. Känns som en evighet och ambulansen hade inte kommit och Alicia började bli blek o trött o säger att hon snart inte orkar vara vaken längre. Jag ringer ambulansen igen för att kolla hur långt dem kommit.
När det gått över 40min o precis innan ambulansen kom så fick jag stopp på blodet så vi kunde i lugn och ro packa in oss i ambulansen. Hon började blöda igen så det blev blåljus resten av väggen. Inne på akuten fick ja stopp på det igen och det togs prover, sen truck nere i kulverten över till öron näsa hals och så fick hon bränna ett jättelitet blodkärl i näsan. Satt så stilla och var superduktig. Innan vi väl kom in på öron näsa hals fick vi vänta ca 3 Tim och det fanns inget att dricka eller äta för stackaren :( samtidigt feber så var på gränsen att bli uttorkad och inte en enda människa att be om ett glas till henne. Sa till så fort vi kom in till de som brände näsan så de fixa saft åt henne. Hon svepte hela glaset direkt. Sen tillbaka på akuten igen och fick vänta 2 Tim till och fick beskedet att hon skulle bli inlagd. Var kaos på akuten så blev inte guidade till rummet förrän halv 8-8 på kvällen.
Hon fick pannkaka, men för min del så bjöds det ingen mat. Fick några skorpor iaf och sen lyckades sambon fixa barnvakt så han kunde komma förbi med något ätbart. Den natten blev det inget sova för mig. Alicia hade hög feber, astma, hosta och började blöda lite näsblod igen (dock stanna av sig själv, men går inte att slappna av). Var kontroller varje timme hela natten. Dagen efter blir vi hemskickade på permission av en stressad läkare som säger att infarten ska sitta kvar i armen.
Dagen efter åker vi upp igen och får höra att så är inte alls rutinerna på avdelningen o det fungerade inte att ta prov ur den heller.
Värdet hade ökat till runt 30 så blir utskrivna. Någon vecka efter har värdet ökat till 67!!! Så högt har de aldrig gått upp av sig själv.
Så nu har hon äntligen fått börja på dagis igen och leva som ett normalt barn. Nu tas inte nästa prov förrän v 28, men vi får vara observanta på blåmärken och blödningar.
Håll era tummar och tår nu att det håller i sig!!!
 
Ber om ursäkt för frånvaro. Dels hänt mycket privat sen tog jag åt mig en del av det som skrevs.

Den 12 maj vabbade sambon och jag jobbade. Hann inte vara på jobbet många timmar innan han ringer i panik att Alicia störtblöder näsblod, gråter blod och spyr blod. Under tiden jag slänger ihop mina saker för att åka hem ringer hann igen att det verkligen inte går att få stopp på det och att han själv håller på att svimma (han tål inte blod i huvudtaget). Säger åt han att ringa ambulans.
När jag kommer hem har han inte fått stopp på det än och då har det blödigt mycket i över en halvtimme.
Jag tar över att hålla trycket på näsan o ber han packa väska. Känns som en evighet och ambulansen hade inte kommit och Alicia började bli blek o trött o säger att hon snart inte orkar vara vaken längre. Jag ringer ambulansen igen för att kolla hur långt dem kommit.
När det gått över 40min o precis innan ambulansen kom så fick jag stopp på blodet så vi kunde i lugn och ro packa in oss i ambulansen. Hon började blöda igen så det blev blåljus resten av väggen. Inne på akuten fick ja stopp på det igen och det togs prover, sen truck nere i kulverten över till öron näsa hals och så fick hon bränna ett jättelitet blodkärl i näsan. Satt så stilla och var superduktig. Innan vi väl kom in på öron näsa hals fick vi vänta ca 3 Tim och det fanns inget att dricka eller äta för stackaren :( samtidigt feber så var på gränsen att bli uttorkad och inte en enda människa att be om ett glas till henne. Sa till så fort vi kom in till de som brände näsan så de fixa saft åt henne. Hon svepte hela glaset direkt. Sen tillbaka på akuten igen och fick vänta 2 Tim till och fick beskedet att hon skulle bli inlagd. Var kaos på akuten så blev inte guidade till rummet förrän halv 8-8 på kvällen.
Hon fick pannkaka, men för min del så bjöds det ingen mat. Fick några skorpor iaf och sen lyckades sambon fixa barnvakt så han kunde komma förbi med något ätbart. Den natten blev det inget sova för mig. Alicia hade hög feber, astma, hosta och började blöda lite näsblod igen (dock stanna av sig själv, men går inte att slappna av). Var kontroller varje timme hela natten. Dagen efter blir vi hemskickade på permission av en stressad läkare som säger att infarten ska sitta kvar i armen.
Dagen efter åker vi upp igen och får höra att så är inte alls rutinerna på avdelningen o det fungerade inte att ta prov ur den heller.
Värdet hade ökat till runt 30 så blir utskrivna. Någon vecka efter har värdet ökat till 67!!! Så högt har de aldrig gått upp av sig själv.
Så nu har hon äntligen fått börja på dagis igen och leva som ett normalt barn. Nu tas inte nästa prov förrän v 28, men vi får vara observanta på blåmärken och blödningar.
Håll era tummar och tår nu att det håller i sig!!!
Å herregud, vilken fruktansvärd upplevelse för er! Jag håller tummar och tår allt vad jag kan för att det håller i sig! :heart
 
Ber om ursäkt för frånvaro. Dels hänt mycket privat sen tog jag åt mig en del av det som skrevs.

Den 12 maj vabbade sambon och jag jobbade. Hann inte vara på jobbet många timmar innan han ringer i panik att Alicia störtblöder näsblod, gråter blod och spyr blod. Under tiden jag slänger ihop mina saker för att åka hem ringer hann igen att det verkligen inte går att få stopp på det och att han själv håller på att svimma (han tål inte blod i huvudtaget). Säger åt han att ringa ambulans.
När jag kommer hem har han inte fått stopp på det än och då har det blödigt mycket i över en halvtimme.
Jag tar över att hålla trycket på näsan o ber han packa väska. Känns som en evighet och ambulansen hade inte kommit och Alicia började bli blek o trött o säger att hon snart inte orkar vara vaken längre. Jag ringer ambulansen igen för att kolla hur långt dem kommit.
När det gått över 40min o precis innan ambulansen kom så fick jag stopp på blodet så vi kunde i lugn och ro packa in oss i ambulansen. Hon började blöda igen så det blev blåljus resten av väggen. Inne på akuten fick ja stopp på det igen och det togs prover, sen truck nere i kulverten över till öron näsa hals och så fick hon bränna ett jättelitet blodkärl i näsan. Satt så stilla och var superduktig. Innan vi väl kom in på öron näsa hals fick vi vänta ca 3 Tim och det fanns inget att dricka eller äta för stackaren :( samtidigt feber så var på gränsen att bli uttorkad och inte en enda människa att be om ett glas till henne. Sa till så fort vi kom in till de som brände näsan så de fixa saft åt henne. Hon svepte hela glaset direkt. Sen tillbaka på akuten igen och fick vänta 2 Tim till och fick beskedet att hon skulle bli inlagd. Var kaos på akuten så blev inte guidade till rummet förrän halv 8-8 på kvällen.
Hon fick pannkaka, men för min del så bjöds det ingen mat. Fick några skorpor iaf och sen lyckades sambon fixa barnvakt så han kunde komma förbi med något ätbart. Den natten blev det inget sova för mig. Alicia hade hög feber, astma, hosta och började blöda lite näsblod igen (dock stanna av sig själv, men går inte att slappna av). Var kontroller varje timme hela natten. Dagen efter blir vi hemskickade på permission av en stressad läkare som säger att infarten ska sitta kvar i armen.
Dagen efter åker vi upp igen och får höra att så är inte alls rutinerna på avdelningen o det fungerade inte att ta prov ur den heller.
Värdet hade ökat till runt 30 så blir utskrivna. Någon vecka efter har värdet ökat till 67!!! Så högt har de aldrig gått upp av sig själv.
Så nu har hon äntligen fått börja på dagis igen och leva som ett normalt barn. Nu tas inte nästa prov förrän v 28, men vi får vara observanta på blåmärken och blödningar.
Håll era tummar och tår nu att det håller i sig!!!
Åh fy vad hemskt. Krya på henne :heart
 
Ber om ursäkt för frånvaro. Dels hänt mycket privat sen tog jag åt mig en del av det som skrevs.

Den 12 maj vabbade sambon och jag jobbade. Hann inte vara på jobbet många timmar innan han ringer i panik att Alicia störtblöder näsblod, gråter blod och spyr blod. Under tiden jag slänger ihop mina saker för att åka hem ringer hann igen att det verkligen inte går att få stopp på det och att han själv håller på att svimma (han tål inte blod i huvudtaget). Säger åt han att ringa ambulans.
När jag kommer hem har han inte fått stopp på det än och då har det blödigt mycket i över en halvtimme.
Jag tar över att hålla trycket på näsan o ber han packa väska. Känns som en evighet och ambulansen hade inte kommit och Alicia började bli blek o trött o säger att hon snart inte orkar vara vaken längre. Jag ringer ambulansen igen för att kolla hur långt dem kommit.
När det gått över 40min o precis innan ambulansen kom så fick jag stopp på blodet så vi kunde i lugn och ro packa in oss i ambulansen. Hon började blöda igen så det blev blåljus resten av väggen. Inne på akuten fick ja stopp på det igen och det togs prover, sen truck nere i kulverten över till öron näsa hals och så fick hon bränna ett jättelitet blodkärl i näsan. Satt så stilla och var superduktig. Innan vi väl kom in på öron näsa hals fick vi vänta ca 3 Tim och det fanns inget att dricka eller äta för stackaren :( samtidigt feber så var på gränsen att bli uttorkad och inte en enda människa att be om ett glas till henne. Sa till så fort vi kom in till de som brände näsan så de fixa saft åt henne. Hon svepte hela glaset direkt. Sen tillbaka på akuten igen och fick vänta 2 Tim till och fick beskedet att hon skulle bli inlagd. Var kaos på akuten så blev inte guidade till rummet förrän halv 8-8 på kvällen.
Hon fick pannkaka, men för min del så bjöds det ingen mat. Fick några skorpor iaf och sen lyckades sambon fixa barnvakt så han kunde komma förbi med något ätbart. Den natten blev det inget sova för mig. Alicia hade hög feber, astma, hosta och började blöda lite näsblod igen (dock stanna av sig själv, men går inte att slappna av). Var kontroller varje timme hela natten. Dagen efter blir vi hemskickade på permission av en stressad läkare som säger att infarten ska sitta kvar i armen.
Dagen efter åker vi upp igen och får höra att så är inte alls rutinerna på avdelningen o det fungerade inte att ta prov ur den heller.
Värdet hade ökat till runt 30 så blir utskrivna. Någon vecka efter har värdet ökat till 67!!! Så högt har de aldrig gått upp av sig själv.
Så nu har hon äntligen fått börja på dagis igen och leva som ett normalt barn. Nu tas inte nästa prov förrän v 28, men vi får vara observanta på blåmärken och blödningar.
Håll era tummar och tår nu att det håller i sig!!!
Fy så fruktansvärt, jag började gråta när jag läste. Hoppas så enormt mycket att hon får fortsätta må bra! Och att du och resten av familjen får må bra!
 
Ber om ursäkt för frånvaro. Dels hänt mycket privat sen tog jag åt mig en del av det som skrevs.

Den 12 maj vabbade sambon och jag jobbade. Hann inte vara på jobbet många timmar innan han ringer i panik att Alicia störtblöder näsblod, gråter blod och spyr blod. Under tiden jag slänger ihop mina saker för att åka hem ringer hann igen att det verkligen inte går att få stopp på det och att han själv håller på att svimma (han tål inte blod i huvudtaget). Säger åt han att ringa ambulans.
När jag kommer hem har han inte fått stopp på det än och då har det blödigt mycket i över en halvtimme.
Jag tar över att hålla trycket på näsan o ber han packa väska. Känns som en evighet och ambulansen hade inte kommit och Alicia började bli blek o trött o säger att hon snart inte orkar vara vaken längre. Jag ringer ambulansen igen för att kolla hur långt dem kommit.
När det gått över 40min o precis innan ambulansen kom så fick jag stopp på blodet så vi kunde i lugn och ro packa in oss i ambulansen. Hon började blöda igen så det blev blåljus resten av väggen. Inne på akuten fick ja stopp på det igen och det togs prover, sen truck nere i kulverten över till öron näsa hals och så fick hon bränna ett jättelitet blodkärl i näsan. Satt så stilla och var superduktig. Innan vi väl kom in på öron näsa hals fick vi vänta ca 3 Tim och det fanns inget att dricka eller äta för stackaren :( samtidigt feber så var på gränsen att bli uttorkad och inte en enda människa att be om ett glas till henne. Sa till så fort vi kom in till de som brände näsan så de fixa saft åt henne. Hon svepte hela glaset direkt. Sen tillbaka på akuten igen och fick vänta 2 Tim till och fick beskedet att hon skulle bli inlagd. Var kaos på akuten så blev inte guidade till rummet förrän halv 8-8 på kvällen.
Hon fick pannkaka, men för min del så bjöds det ingen mat. Fick några skorpor iaf och sen lyckades sambon fixa barnvakt så han kunde komma förbi med något ätbart. Den natten blev det inget sova för mig. Alicia hade hög feber, astma, hosta och började blöda lite näsblod igen (dock stanna av sig själv, men går inte att slappna av). Var kontroller varje timme hela natten. Dagen efter blir vi hemskickade på permission av en stressad läkare som säger att infarten ska sitta kvar i armen.
Dagen efter åker vi upp igen och får höra att så är inte alls rutinerna på avdelningen o det fungerade inte att ta prov ur den heller.
Värdet hade ökat till runt 30 så blir utskrivna. Någon vecka efter har värdet ökat till 67!!! Så högt har de aldrig gått upp av sig själv.
Så nu har hon äntligen fått börja på dagis igen och leva som ett normalt barn. Nu tas inte nästa prov förrän v 28, men vi får vara observanta på blåmärken och blödningar.
Håll era tummar och tår nu att det håller i sig!!!
Jag förutsätter att du/ni berättat för sjukvården att ni bor i ett hus med svartmögel, eller har ni lyckats hitta mögelfri bostad?
 
Jag förutsätter att du/ni berättat för sjukvården att ni bor i ett hus med svartmögel, eller har ni lyckats hitta mögelfri bostad?

Har sagt det till alla läkare ja. Men kopplingen mögel -itp är inte känt i Sverige. I USA har dem däremot forskat fram det.
Nej vi bor kvar. Som jag skrev tidigare har vi pratat med kunnigt folk och de lilla "torra" möglet på övervåningen är enligt dem ingen fara. Och så fort vi har fått ihop pengar ska det saneras, tas luftprov och ev luftsaneras.
Nedervåningen sanerades innan vi flyttade in.

Diskussionen om mögel räcker nu.
 
Hej @saint__anger .

Så hemskt med lilltösen. Förstår att det känns maktlöst

Minns jag fel eller var det trombosyterna som är problemet?
Har hon någon form av medicin annars i vardagen?
Em bekant till mig fick som biverkning av sina mediciner att trombosyterna sjönk ner till nära 0. Fick stora blödningar under huden och konstant näsblod.

Blev inlagd ett bra tag och medicinerna togs bort.
Är nu på bättringsväg och sätt på annan medicin.
 
Ber om ursäkt för frånvaro. Dels hänt mycket privat sen tog jag åt mig en del av det som skrevs.

Den 12 maj vabbade sambon och jag jobbade. Hann inte vara på jobbet många timmar innan han ringer i panik att Alicia störtblöder näsblod, gråter blod och spyr blod. Under tiden jag slänger ihop mina saker för att åka hem ringer hann igen att det verkligen inte går att få stopp på det och att han själv håller på att svimma (han tål inte blod i huvudtaget). Säger åt han att ringa ambulans.
När jag kommer hem har han inte fått stopp på det än och då har det blödigt mycket i över en halvtimme.
Jag tar över att hålla trycket på näsan o ber han packa väska. Känns som en evighet och ambulansen hade inte kommit och Alicia började bli blek o trött o säger att hon snart inte orkar vara vaken längre. Jag ringer ambulansen igen för att kolla hur långt dem kommit.
När det gått över 40min o precis innan ambulansen kom så fick jag stopp på blodet så vi kunde i lugn och ro packa in oss i ambulansen. Hon började blöda igen så det blev blåljus resten av väggen. Inne på akuten fick ja stopp på det igen och det togs prover, sen truck nere i kulverten över till öron näsa hals och så fick hon bränna ett jättelitet blodkärl i näsan. Satt så stilla och var superduktig. Innan vi väl kom in på öron näsa hals fick vi vänta ca 3 Tim och det fanns inget att dricka eller äta för stackaren :( samtidigt feber så var på gränsen att bli uttorkad och inte en enda människa att be om ett glas till henne. Sa till så fort vi kom in till de som brände näsan så de fixa saft åt henne. Hon svepte hela glaset direkt. Sen tillbaka på akuten igen och fick vänta 2 Tim till och fick beskedet att hon skulle bli inlagd. Var kaos på akuten så blev inte guidade till rummet förrän halv 8-8 på kvällen.
Hon fick pannkaka, men för min del så bjöds det ingen mat. Fick några skorpor iaf och sen lyckades sambon fixa barnvakt så han kunde komma förbi med något ätbart. Den natten blev det inget sova för mig. Alicia hade hög feber, astma, hosta och började blöda lite näsblod igen (dock stanna av sig själv, men går inte att slappna av). Var kontroller varje timme hela natten. Dagen efter blir vi hemskickade på permission av en stressad läkare som säger att infarten ska sitta kvar i armen.
Dagen efter åker vi upp igen och får höra att så är inte alls rutinerna på avdelningen o det fungerade inte att ta prov ur den heller.
Värdet hade ökat till runt 30 så blir utskrivna. Någon vecka efter har värdet ökat till 67!!! Så högt har de aldrig gått upp av sig själv.
Så nu har hon äntligen fått börja på dagis igen och leva som ett normalt barn. Nu tas inte nästa prov förrän v 28, men vi får vara observanta på blåmärken och blödningar.
Håll era tummar och tår nu att det håller i sig!!!
Vilken pärs:cry:!!! Men å vad skönt att hon mår bättre. Jag hoppas verkligen att det värsta är över och att det bara blir bättre för er nu framledes. :heart
 
Ber om ursäkt för frånvaro. Dels hänt mycket privat sen tog jag åt mig en del av det som skrevs.

Den 12 maj vabbade sambon och jag jobbade. Hann inte vara på jobbet många timmar innan han ringer i panik att Alicia störtblöder näsblod, gråter blod och spyr blod. Under tiden jag slänger ihop mina saker för att åka hem ringer hann igen att det verkligen inte går att få stopp på det och att han själv håller på att svimma (han tål inte blod i huvudtaget). Säger åt han att ringa ambulans.
När jag kommer hem har han inte fått stopp på det än och då har det blödigt mycket i över en halvtimme.
Jag tar över att hålla trycket på näsan o ber han packa väska. Känns som en evighet och ambulansen hade inte kommit och Alicia började bli blek o trött o säger att hon snart inte orkar vara vaken längre. Jag ringer ambulansen igen för att kolla hur långt dem kommit.
När det gått över 40min o precis innan ambulansen kom så fick jag stopp på blodet så vi kunde i lugn och ro packa in oss i ambulansen. Hon började blöda igen så det blev blåljus resten av väggen. Inne på akuten fick ja stopp på det igen och det togs prover, sen truck nere i kulverten över till öron näsa hals och så fick hon bränna ett jättelitet blodkärl i näsan. Satt så stilla och var superduktig. Innan vi väl kom in på öron näsa hals fick vi vänta ca 3 Tim och det fanns inget att dricka eller äta för stackaren :( samtidigt feber så var på gränsen att bli uttorkad och inte en enda människa att be om ett glas till henne. Sa till så fort vi kom in till de som brände näsan så de fixa saft åt henne. Hon svepte hela glaset direkt. Sen tillbaka på akuten igen och fick vänta 2 Tim till och fick beskedet att hon skulle bli inlagd. Var kaos på akuten så blev inte guidade till rummet förrän halv 8-8 på kvällen.
Hon fick pannkaka, men för min del så bjöds det ingen mat. Fick några skorpor iaf och sen lyckades sambon fixa barnvakt så han kunde komma förbi med något ätbart. Den natten blev det inget sova för mig. Alicia hade hög feber, astma, hosta och började blöda lite näsblod igen (dock stanna av sig själv, men går inte att slappna av). Var kontroller varje timme hela natten. Dagen efter blir vi hemskickade på permission av en stressad läkare som säger att infarten ska sitta kvar i armen.
Dagen efter åker vi upp igen och får höra att så är inte alls rutinerna på avdelningen o det fungerade inte att ta prov ur den heller.
Värdet hade ökat till runt 30 så blir utskrivna. Någon vecka efter har värdet ökat till 67!!! Så högt har de aldrig gått upp av sig själv.
Så nu har hon äntligen fått börja på dagis igen och leva som ett normalt barn. Nu tas inte nästa prov förrän v 28, men vi får vara observanta på blåmärken och blödningar.
Håll era tummar och tår nu att det håller i sig!!!

Tänker på er och hoppas Alicia får fortsätta må bättre! :heart
 
Hittade denna tråd idag, herregud säger jag bara!
Jag hoppas verkligen att ni kommer med i Sofias änglar (tyvärr hittade jag tråden för sent för att kunna skriva på dokumentet som skickades in) och att detta helvete är över för er snart.
Ta hand om er, alla! :heart
 
Ber om ursäkt för dålig uppdatering. Inne på sista semestervecka och är inte i närheten av att vara klara med det som var tanken skulle hinnas med under semestern.
Försöker göra så mycket klart på nedrvåning som möjligt. Ska värdera det som är klart sen så vi kan se ifall vi får låna mer pengar eller inte.
Altan har vi byggt en, de gamla altanerna fick vi riva när vi dränerade om 2016. Men kände att det räckte att bygga upp den ena, den andra får vänta.
Tog lång tid att bygga då sambon gjorde staketet/räcket själv och vi valde inte det enklaste :p Men stilmässigt gick det bra ihop m huset.

Om vi få låna mer pengar tar vi tag i övervåningen och så kanske vi äntligen kan få ett badrum!
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok När jag bytte stad och behövde hitta ett nytt boende så började jag med att hyra en stuga på en gård som jag hittade via annons på...
Svar
2
· Visningar
1 067
Senast: Habina
·
  • Artikel
Dagbok Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under...
2
Svar
26
· Visningar
6 278
Senast: Calmiche
·
Hemmet För flytt. Ett stort steg från hyresrätt till egen villa. Den 16 januari får vi nycklarna till vårt eget lilla fina hus, ett väl...
Svar
4
· Visningar
1 076
Senast: Solvira
·
Hemmet Behöver nog gnälla av mig lite, för att göra en jättelång historia kort så blev vi mer eller mindre tvingade att flytta från vårt...
Svar
15
· Visningar
2 456
Senast: cirkus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp