Bukefalos 28 år!

Jag är så trött på min 3åring..

mul

Trådstartare
Att jag håller på att gå åt. Han har trotsat nu sen juli förra året. Och inte blir han bättre heller.. Allt är inte och nej.. Vad man än säger så svarar han samma mening fast med ett nej eller inte i.

Jag är så trött på honom att jag helst inte vill ha med honom att göra alls, eller ännu mindre prata med honom.. (Jag vet att jag är en dålig mamma, men nu får det snart vara nog) Allt är frid och fröjd så länge han får som han vill och inte är varken trött eller hungrig. Vilket är ju precis efter frukosten.. sen är resten av dagen är ju en ren pina. Mat är ju lätt att fixa om herrn äter vill säga.. Tröttheten är ett större problem, han bara vägrar att lägga sig en stund på dan.

Tar man med honom någonstans så är det ett tjat om en det ena och en det andra. Typ glass, dricka, avgaslock till traktorn (häromdagen på Odal). OCh får han inte som han vill så är han igång, i timtal..

Vad ska jag göra?
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Vad ska jag göra?


Trösta dej med att för varje gång du håller fast vid ditt nej blir hans värld klarare och mer förstålig.
Trösta dej med att helt plötsligt en dag inser du att han har inte sagt emot en enda gång på en vecka, för det går över, jag lovar.

Skickar massor med kraft, pepp och tålamodskramar.
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Det jag tycker kan vara skillnaden mellan en bra och en dålig dag i trotstider är om man hinner med med maten och sömnen. D.v.s. de får mat just innan de är hungriga, går och lägger sig just innan de är övertrötta o.s.v.

Misstajmar man så blir det genast mkt jobbigare.

Finns det något som kan locka till sömn när han verkar behöva det?

Mina snart 4-åringar vill inte heller gå och lägga sig fast jag ser att de behöver det ibland på em . Då får de lägga sig i sina sängar med en bok och jag lägger mig i vår säng och så ska vi bara "vila" lite vilket ofelbart resulterar i två sovande barn OCH en sovande mamma....:p
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Det enda som kan locka är Lilla röda traktorn. Vi har ställt in en tv och dvd hos honom, men det går visst bara att kolla på om någon av oss är med. Men det kan vara svårt att fixa det, jag har en liten på 3 månader som ska tajmas med det. Nappen var ju en höjdare, men den har han slutat med(äntligen).

Idag var han för hemsk på em så då fick han gå in på sitt rum och då somnade han en stund. Han blir inte kul sen heller, men något bättre, om man är beredd på att om han får sova mer än 25minuter eller något mindre så är han rabiat.
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Håller med dig där!:bow: Gäller att stå på sig gällande sitt NEJ eller om man har sagt en sak!
Tex att de ska äta upp maten osv! :cool: De testar ju sina gränser så snart de kommer underfund med att de kan börja göra det! Det enda som gäller är att vara bestämd!
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Jag tror, ärligt talat, att det till stor del är uppmärksamhetssökande i kombination med gränstestaråldern. Det är en stor sak i livet för en treåring att få ett syskon som konkurrerar om föräldrarnas uppmärksamhet.
Då är det ju dessutom inte så konstigt om han inte vill se på Lilla röda traktorn själv, för det är nog inte filmen i sig som är mest intressant egentligen.
Mitt tips är att du försöker ta dig mer tid till att umgås och göra saker tillsammans med treåringen. Försök ta dig till honom innan han bryter ihop av någon anledning, så att det blir positivt från början. Strunta i om det behöver diskas eller dammsugas, laga mat som sköter sig själv i ugnen, lämna bäbis till pappan osv, för att få tid till stora barnet. Rita, lägg pussel, bygg tågbana eller lego med honom. Ge honom uppmärksamhet helt enkelt, utan att han behöver bråka för att bli sedd.
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Ett mycket klokt svar:bow:

mul: Man får tröttna ibland. Det gör ingenting:)
Jag är så trött på min 1 åring ibland så jag kan spy på alltihop.
Dem dagarna han skriker skriker skriker, tjurar och gnäller och bara strular.
Men sedan tittar han på en och fyrar av ett solskensleende och då smälter man totalt
 
Senast ändrad:
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Jag har full förståelse för att han inte vill sitta och se själv. Varför inte sätta på en video när han är trött och så sitter ni tillsammans och myser?

Med ett nytt syskon så är säkert behovet större än vanligt av att verkligen känna tillhörighet och testa att kärleken "håller". Kan han bli mer delaktig i nya syskonets skötsel?
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Har du avlasning eller dagisplatts. Du har rätt till 15 timmar/vecka när du är mammaledig. Försök få egentid med sonen när pappan eller någon annan tar den lille. Jag tog bort allt sött, ingen saft ingen glass annat än på lördagar eller direkt efter maten, då slutade min son tjata om det tillsist.
Det är inte lätt att ändra mönster när man är trött så be om avlastning. Du är ingen dålig mamma, du låter trött helt enkelt.
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

*delvis kl*

Idag har det gått skapligt med honom. Ett tjatande är det ju om allt, men klockan är ju inte så mycket ännu.

Jag har försökt att ha honom delaktig i lillebrors skötsel, men jag kan absolut inte lita på honom. Hittills har han försökt att stampa på lillebror, han har klöst honom i ansiktet så det blödde, han har hållt handen över näsa och mun. Det är de större sakerna som han hittat på. Det går inte att vända bort blicken ens. Så det han kan göra är att hämta och lämna saker. Han ger lillebror gärna nappen, men rätt som det är så får sig lillebror ett tjyvnyp.

Han är på dagis 3dagar i veckan tisdag, onsdag och torsdag, mellan 9 och 14. Nu har tyvärr vi varit sjuka och så har barnen på dagis varit sjuka så han har inte varit där på ett tag, men på tisdag så ska han dit. Hoppas att halsflussen och magsjukan som härjat gått över nu. För jag står inte ut själv med båda hemma.

När han varit på dagis så är han om möjligt ännu värre. Han är stentrött och slut så det lugnet som var när han var borta blir några gånger värre när han är hemma igen.

Pappa har inte så gärna hand om lillebror, visserligen så förstår jag honom till viss del, det är ett passande med mattider osv. Den stora är ju liksom bara att släppa ut så fixar han att röja själv.
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Jag kan försöka fixa ihop så att det går att sitta med honom själv en stund, men tyvärr får han stå tillbaka för lillebror.

Som tur är så är det ju snart sommar och hästarna kan gå på bete och resten av djuren sköter sig mycket mera själva så det blir mera tid över.

Just nu så känns det som om jag inte gör nåt annat än fixar mat, ser till att dom äter, byter blöjor, tvättar och fixar mera mat.
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Jag har försökt att ha honom delaktig i lillebrors skötsel, men jag kan absolut inte lita på honom. Hittills har han försökt att stampa på lillebror, han har klöst honom i ansiktet så det blödde, han har hållt handen över näsa och mun. Det är de större sakerna som han hittat på. Det går inte att vända bort blicken ens. Så det han kan göra är att hämta och lämna saker. Han ger lillebror gärna nappen, men rätt som det är så får sig lillebror ett tjyvnyp.
Jag tror inte det är delaktighet han behöver, om han inte söker det själv, utan snarare "ensam med mamma-tid".
Han är på dagis 3dagar i veckan tisdag, onsdag och torsdag, mellan 9 och 14. Nu har tyvärr vi varit sjuka och så har barnen på dagis varit sjuka så han har inte varit där på ett tag, men på tisdag så ska han dit. Hoppas att halsflussen och magsjukan som härjat gått över nu. För jag står inte ut själv med båda hemma.

När han varit på dagis så är han om möjligt ännu värre. Han är stentrött och slut så det lugnet som var när han var borta blir några gånger värre när han är hemma igen.
Dagis är säkert bra, men det ger honom ju fortfarande inte tid med mamma...
Pappa har inte så gärna hand om lillebror, visserligen så förstår jag honom till viss del, det är ett passande med mattider osv. Den stora är ju liksom bara att släppa ut så fixar han att röja själv.
Fast alltså, pappa behöver nog både själv skapa en relation till det lilla barnet och dessutom ge stora sonen möjlighet till mammatid - oavsett hur tråkigt det är att passa bäbis mellan matningarna.
Sen tolkar jag sista kommentaren (rätta mig om jag tolkar fel!) som att sonen kanske dessutom behöver pappatid, att även pappa ägnar sig åt att ge sonen en stunds odelad uppmärksamhet.
Jag kan försöka fixa ihop så att det går att sitta med honom själv en stund, men tyvärr får han stå tillbaka för lillebror.
-----
Just nu så känns det som om jag inte gör nåt annat än fixar mat, ser till att dom äter, byter blöjor, tvättar och fixar mera mat.
Ja, han får stå tillbaka, men det är därför det just behövs en stunds mammatid också, med mammas odelade uppmärksamhet.

Jo, småbarnstiden är sådan, att man lagar mat och mockar rumpor de stunder man inte sover.
Det går över, om det är nån tröst... :idea:
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Vill börja med att säga att du är en fantastisk mamma! Att orka säga orden, man får vara trött på sina barn!

Om barnet varit likadant sen förra året och det inte blivit bättre så skulle jag nog, med risk för att få på halsen, söka hjälp. Att be om hjälp är en styrka! Be om hjälp på BVC och ta inte nej som svar eller det går över... inte säkert att det gör.


Nu är jag rakt på just för att jag hör så många som säger det går över, de växer i från det. Inte allt säkert. Vi har kämpat lite för länge med vår tös, nu går det inte längre och vi sa till BVCsköterskan att "Nä nu går det inte längre". Vi fick genast hjälp med att komma i kontakt med psykolog som efter ett möte kunde konstatera att vi var en trött familj som prövat allt! Vi ska nu försöka att jobba och få hjälp så vi överlever ett låångt sommarlov. Utredning på barnet verkar vara ett vettigt steg vidare enl psykologen.

Nu säger jag INTE att det är något sådant med ditt/ert barn men jag reagerar på att man alltid ska vänta och vänta, när det faktiskt inte blir bättre. Att hitta nya vägar är jättesvårt när man är trött och tålamodet är obefintligt.
Det visade sig här hemma att alla mår dåligt över hur situationen blivit här hemma och vi har fått ny tankeenergi och det går lite lättare för varje dag.



Lycka till!
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Idag har det gått skapligt med honom. Ett tjatande är det ju om allt, men klockan är ju inte så mycket ännu.

Svarar du mer än en gång när han tjatar om samma sak? Jag tycker det funkar hyfsat att bara upprepa sitt svar högst en gång, gärna med en tydlig motivering, sen helt enkelt ignorera tjatet. "Det är tråkigt att prata om det där hela tiden. Jag vill hellre prata om ...."

Hittills har han försökt att stampa på lillebror, han har klöst honom i ansiktet så det blödde, han har hållt handen över näsa och mun. Det är de större sakerna som han hittat på. Det går inte att vända bort blicken ens.

Så där hade vi det när lillebror var nyfödd. Det var fruktansvärt! Och det blev bara värre och värre. Tills vi sökte på nätet och hittade jättebra tips, och läste ett kapitel i AW´s Barnaboken. Jag är inte överförtjust i AW, men hennes teori om hur man ska introducera nya syskon är jättebra, tycker jag.

Vi insåg att vi hade varit alltför beskyddande vad gällde lillebror. När storebror första gången petade lillebror i ögat skrek vi "nej!". I Barnaboken står det att små barn petar i ögonen för att bekanta sig. Det är helt okej - bebisen kan blinka.

Vi hade sagt nej en massa gånger när storebror antagligen bara menat väl. Storebror kände säkert de negativa förväntningarna, och började leva upp till dem rejält.

AW menar att man ska se en positiv mening i den negativa handlingen: Aha, du tycker det verkar roligt att köra med din traktor på lillebrors ansikte. Ja, det ser ju roligt ut, men lillebror verkar inte gilla det. Kör här bredvid honom istället, så tycker han nog att det blir roligare.

Det var riktigt svårt att tänka positivt när lillebror t ex blev biten, och ta sig tiden att prata lugnt: Oj, är du arg på lillebror?! Jag förstår att det är jobbigt när han viftar med armarna mot dig, men skrik nej istället, för annars kan hans små fingrar skadas.

Vår son var bara 19 månader när han blev storebror, och hans spontana frustrations-handling var att bita. Vi gav honom en liten kudde som fick bli hans bitkudde. Han blev ganska duktig på att bita i den istället när han blev arg. Det gällde bara för oss föräldrar att se till att den ständigt fanns tillgänglig.
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Nu har jag inte läst hela tråden, men lite tips från sånt som fladdrade förbi i hjärnan när jag ser tillbaka på dotterns trotsålder.

Har du försökt med "omvänd psykologi"? Att man säjer att tex -du får inte gå och lägga dej, när man vill att han ska gå och lägga sej? Det funkade på min treåring. Eller du får inte äta upp maten, det är förbjudet..det inbjöd henne verkligen till att äta, eftersom det var att trotsa mej..

Jag tröttnade också på att svara på samma frågor hela tiden, och när hon frågat samma sak för femte gången och undrat, -Varför det?, brukade jag svara -Det är för att du ska ha nåt att fråga om! Då kunde hon ge sej för ett tag. För jag hade ju svarat ordentligt en gång, men för att testa mitt tålamod frågade hon fem gånger till, och kom ordentligt av sej, när svaret inte blev det förväntade.

Om du inte har tålamod, försök att förklara att, nu vill mamma vara ifred och göra vuxensaker ett tag, och så går du och leker en stund. Det gäller att få lite egentid, så att man orkar med.

Det hände faktiskt ibland att jag parkerade barnet framför tvn, bara för att få vara ifred. Eller att jag låste in mej på toaletten och läste bok eller tidning, för att få en stund för mej själv, självklart med lite koll på vad hon höll på med (inga farliga saker framme).

Kan du få avlastning nån gång? Det behövs, för att man ska kunna ladda sina batterier. En trött mamma, är en mamma med dåligt tålamod. En utvilad mamma, är en bättre mamma. Man ska försöka ta så mycket hjälp man kan få från vänner eller mor o farföräldrar. Alla är vi inte perfekta bullmammor som älskar att vara hemma med våra barn.
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Pappa har inte så gärna hand om lillebror, visserligen så förstår jag honom till viss del, det är ett passande med mattider osv. Den stora är ju liksom bara att släppa ut så fixar han att röja själv.
Usch, vad hemskt det låter! Det låter nästan som att pappan inte vill ha barnen, men det stämmer väl inte?

I den situationen som du befinner dig i just nu hade jag absolut rekommenderat att någon av er föräldrar spenderar mer tid med 3-åringen. Men det är ju jättesvårt att göra om man är ensamstående förälder! Då får man söka den uppmärksamheten någon annanstans ifrån. Ni behöver inte avlastning från eran 3-åring, ni behöver mer tid med honom!

Räcker inte tiden eller orken till, se till att få avlastning med bebisen istället. Bebisens behov kan de flesta uppfylla, men bara föräldrarna till 3-åringen kan uppfylla hans behov.
 
Sv: Jag är så trött på min 3åring..

Där jag bor erbjuds föräldrar till barn i just 3-årsålderns trots en kurs, den handlar om att bryta sitt nej-mönster. BVC tipsade oss om den här redan nu till oss som har bebisar, de sa den är jättebra och till för alla föräldrar.
 

Liknande trådar

Småbarn Vi har en kille som blir 3 år i april och en bebis på 2 månader. När sonen blev 2 år började han bli mer och mer trotsig och i höst nu...
2
Svar
34
· Visningar
5 291
Senast: Guldaskig
·
L
  • Artikel
Dagbok Idag har varit en väldigt jobbig dag. Och jag vet inte hur jag ska göra för jag orkar liksom inte hålla på kämpa HELA tiden men jag får...
8 9 10
Svar
189
· Visningar
7 797
Övr. Barn ”Hoppas” det är fler som känner igen sig. Som går och lägger sig på kvällen med dåligt samvete att man inte räcker till. För visst är...
2
Svar
27
· Visningar
5 364
Senast: Cocos
·
L
  • Artikel
Dagbok Innan jag skriver om det jag tänkte idag så vill bara säga så ni vet att jag menar INTE ALLS att man inte får skriva om såna här saker...
Svar
14
· Visningar
1 489
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp