Knäskålarna i behåll efter ridtur...?

MagicaDeHex

Trådstartare
....vore en ny trevlig upplevelse:meh:

Jag struttar runt i skogen med min nu snart 4 åring,:D

MEN, emellanåt är det en kamp på liv och död för min del då prinsplutten gärna offrar mig mot ett träd eller dylikt bara han slipper gå i lera/ vatten.
Har vi en van häst före går han hyffsat ok, eller om jag går från marken.

Men när jag rider ut själv är det hopplöst:crazy:

Blir så upprörd, för han vet ju att det inte är ngn fara!!! Ändå offrar han gärna mig och springer in i snårskogen,utför stup, eller mosar mig mot träden,

Nån som haft samma problem? Isåfall hur löste ni det? Bara traggla på eller och akta knäskålarna under tiden?
Rapportera
 
Japp. Jag har fått vända och rida en annan väg än mina stallkompisar en gång när min knashäst vägrade sätta fossingarna i en liten bäck trots draghjälp. Varit nära att bryta benen på hästen också när hon försökte klättra upp på en sten jämte en stor vattenpöl som täckte hela ridvägen.
Jag har använt mig av vattenhindren på terrängträning. Kändes liksom säkrast att träna på ställen där det inte är massa konstigheter i vägen som man kan snubbla på. :p

Så här såg det ut när vi hade tränat några gånger:


Numera kliver hon rakt i nästan utan att tveka och vattenpölar i skogen är inte farligt längre.
 
Vet känslan!! Det är en underlig överlevnadsinstikt när dom hellre väljer berget som vinklar upp i 90 grader med snår och är halt av regn och löv än att sätta foten i en knappt 1 cm djup vattenpöl:meh:

Ååå vilken tur du har som har / haft tillgång till en bra terrängbana! Det är uppmuntrande att höra att din häst kommit över det:)

Det skummaste är dock att han ju gått med draghjälp, genom rätt läskiga ler/vattendrag men får spel inför betydligt mindre? (När han går först)
 
Jag har också en som är extremt petig när det gäller vattenpölar. Bada älskar hon och större vattendrag är ingen fara, men vattenpölar. :banghead:
Hon har varit likadan sen hon var föl.
Och vi har tränat och tränat i 8 år. Eftersom att jag kör en del så går det inte att gå in i skogen bara för att det är en vattenpöl på vägen, eller ner i ett dike. Det går bara inte. Men jag vet inte, möjligen har hon blivit något bättre och går i pölarna om hon absolut måste men det är med protester.

Så det var väl inget tips alls eftersom vi inte har löst problemet. Mer ett jag vet känslan inlägg.
 
Efter mina promenader med min 3,5 åring har hon blivit bättre. Fram och tillbaka flera gånger genom varenda liten bit med lera och vatten som jag kunnat hitta i skogen!
 
Va ute och vattentränade igår med en kompis å hennes stabila häst.

Vi kom till ett ställe där det var ruskigt mkt vatten och lite dyigt i botten (som man inte såg).

Först när vi kom dit hann jag inte ens reagera,plötsligt hängde jag i en gran och hästen satt fast i grenarna, tokiga pålle ser vattnet och flyr in i granarna med mig på å fastnar:banghead:
Jag såg rätt vandaliserad ut:cool:

Jag hade rustat mig med gummistövlar, så 4 ggr gick vi sen fram å tillbaka i vattnet , och sen red vi framå tillbaka i vattnet. Vattnet gick ända upp till hästens knän på vissa ställen så jag var mkt nöjd med honom, ...trots gran-incidenten:D

Bara han lär sig att inte ta ut det hemska så i förskott och rusa in i snårskogen. Det känns lite väl extremt
 
Jag rider mycket unghästar och jag tvingar dem helt enkelt att gå i vattenpölarna. Ju tidigare de lär sig desto snabbare accepterar dem :) Kan de dessutom flyttas för skänklar så går det lite lättare då man kan rama in på annat sätt :) Man får hitta ett sätt som man känner sig bekväm med och sedan bestämma sig :)
 
@MagicaDeHex det primära är ju att lära hästen att flytta sig för sidförande skänkel först. Kan den inte det och man ändå vill rida ut, vilket man oftast vill, så undvik att rida på såna vägar om de känns krångliga om det handlar om träd som du ska emellan trång osv, om hästen inte riktigt är utbildad att flytta sig undan skänkel. Rid i glesare skog och offroad och öva just att flytta hästen mellan träd osv när det behövs, och i allmänhet flytta för skänkeln?
vattenpölar osv om du har en markskygg häst som inte knatar igenom sådant bara rakt av vilket många gör men andra inte, får du ju träna utan samband med samtidigt träd på bägge sidor osv först, om du ska undvika just dina knän.....
 
Problemet är ju, som jag ser det, att hästen inte följer din linje öht. Det är verkligen på tiden om hästen är insutten!

Det är något du tränar dagligen automatisk, både från marken och från ryggen i typ massa situationer. Gissningsvis är hästen inte helt hundra där heller, eller du märker inte om hästen svajar omkring lite grann? Börja tänk efter där o befäst att hästen ska hålla linjen och öva i svårare situationer succesivt.

Gissningsvis kommer du ändå till ett läge där hästen säger "hell no", typ när du ska i vatten nästa gång och då gäller det att verkligen ha övat upp känslan för när hästen slutar bjuda och tänker börja slingra sig. Är hästen inte en sådan som backar/blir istadig så stanna och ta igenom utan att tillåta minsta lilla kliv åt sidan! Det innebär INTE våld och tvång men du måste tydligt kunna säga STOPP innan hästen kliver åt sidan så att den verkligen inser att nosen pekar framåt och jag ska följa den. Punkt. Låt mycket hellre hästen stå och ta in situationen tills den börjar bjuda framåt PÅ DIN LINJE. När du är här har hästen alltså inte tagit ETT ENDA steg från din linje, du måste vara tydlig med det.

Jag har (innan jag insåg att det var vad jag gjorde) alltid hanterat unghästar som om de skulle gå framför vagn. Där är avvikande från linjen rent livsfarligt och därmed har de direkt fått lära sig att vi går dit vi ska och ingen annan stans. Mao var min häst väldigt lättinkörd som 2.5 åring (då vi haft honom någon månad och inte tränat något specifikt alls) eftersom han är mellan skaklarna hela tiden.

Mao tycker jag ditt problem är HELT skillt från vatten, en helt annan grej! Och ni kommer kunna hantera vattnet mycket bättre när grunden är bättre :)

Jag tycker inte heller att detta har något med unghästar att göra (mer än att de såklart måste lära sig vad som gäller). Så fort hästen är tam o ok med ryttare så ska den lära sig att hålla sig inom ramen (enkelt inte kasta sig åt sidan, inte stanna o backa, inte dra järnet). Den ramen minskas ju med utbildning men grunden ska sättas direkt (ute i skogen) anser jag. Det är liksom farligt annars (diken, stängsel, taggtråd, andra hästar, träd osv som man inte vill hamna i) :)
 
Senast ändrad:
Problemet är ju, som jag ser det, att hästen inte följer din linje öht. Det är verkligen på tiden om hästen är insutten!

Det är något du tränar dagligen automatisk, både från marken och från ryggen i typ massa situationer. Gissningsvis är hästen inte helt hundra där heller, eller du märker inte om hästen svajar omkring lite grann? Börja tänk efter där o befäst att hästen ska hålla linjen och öva i svårare situationer succesivt.

Mao tycker jag ditt problem är HELT skillt från vatten, en helt annan grej! Och ni kommer kunna hantera vattnet mycket bättre när grunden är bättre :)

Jag tycker inte heller att detta har något med unghästar att göra (mer än att de såklart måste lära sig vad som gäller). Så fort hästen är tam o ok med ryttare så ska den lära sig att hålla sig inom ramen (enkelt inte kasta sig åt sidan, inte stanna o backa, inte dra järnet). Den ramen minskas ju med utbildning men grunden ska sättas direkt (ute i skogen) anser jag. Det är liksom farligt annars (diken, stängsel, taggtråd, andra hästar, träd osv som man inte vill hamna i) :)


Men vaddå att hästen inte följer min linje öht?

Hästen kan flytta för skänkel och markarbetet går superbra.

Du har ju ingen aning hur våra grunder ser ut?

Kan det inte bara vara så att hästen tycker dte är obehagligt när han inte ser botten där han sätter fötterna? Det utgår jag ifrån.

Nu har det ju fungerat när jag gjort på mitt sätt och igår gick det att rida genom vatten på första försöket.

Om det andra fungerar och hästen har en enda fobi, är det då direkt fel i grunden och brist på markövningar?

Konstigt resonemang
 
Men vaddå att hästen inte följer min linje öht?

Hästen kan flytta för skänkel och markarbetet går superbra.

Du har ju ingen aning hur våra grunder ser ut?

Kan det inte bara vara så att hästen tycker dte är obehagligt när han inte ser botten där han sätter fötterna? Det utgår jag ifrån.

Nu har det ju fungerat när jag gjort på mitt sätt och igår gick det att rida genom vatten på första försöket.

Om det andra fungerar och hästen har en enda fobi, är det då direkt fel i grunden och brist på markövningar?

Konstigt resonemang

Om hästen tränger sig in i träd o liknande så funkar inte grunderna enligt mig. Tycker inte just Jag.

Prio ett för mig är att inte dra iväg. Sedan är prio två att inte lämna linjen. Prio tre att alltid gå framåt om människan ber om det. Jag tycker ditt problem ligger under prio 2, du tycker nog att det hamnar under prio 3?

Om man följer mitt tänk ovan så hamnar man i läget att man står rakt framför vattenpölen/leran. DÄR kan man ha problemet att hästen tycker det är suuuuuuperläskigt och DÅ får man ju ta det därifrån.

Men för MIG är det alltså ett helt annat problem, innan dess ska man inte behöva mosa knäskålarna :)

Just jag tycker alltså inte alls att era grunder fungerar (självklart fungerar det säkerligen bra i andra situaitoner, men den vi pratar om här alltså), utifrån vad jag svarat i tråden. Men jag är helt medveten om att knappast alla resonerar så! Det är ju mängder med tävlingaryttare som lyckas superbra på tävlingsbanana men när de kommer utanför har de ingen koll alls på sin häst.
 
Kanske ska förtydliga att jag alltså menar att man i mångt o mycket behöver träna inställningen till/hanteringen av situationen snarare än objektet. Sedan har hästar självklart olika svårt för olika objekt. Men man behöver ju hitta ett sätt att angripa ev problem, snarare än att öva bort dem (även om man såklart har nytta av att öva bort mycket).

Är kass på att förklara men säg du är ute o rider o det är en läskig brevlåda på ena sidan av vägen. Istället för att vänja hästen vid brevlådan så har man ett system där hästen återkopplar till ryttare och är trygg i ryttarens hantering av situationen.
Hästen typ "Vad är det där?! :eek:" och vill kasta sig till andra sidan
Ryttaren visar att hästen ska hålla linjen och det inte alls är farligt utan bara att gå
Hästen vet att alla andra gånger ryttaren hindrat mig från att kliva åt sidan från ryttarens linje så har det gått bra - det läskiga har inte ätit upp mig
Hästen fortsätter rakt fram och får ännu ett kvitto på att matte fixade en bra väg till mig - JAG behöver inte agera på det läskiga.

Självklart får hästen och bör nog hästen titta på en himla massa grejer också men jag tycker det är stor skillnad i tänk. Nästa gång är det kanske en soptunna vid sidan, en sten, en fasan, en älg osv.
 
Om hästen tränger sig in i träd o liknande så funkar inte grunderna enligt mig. Tycker inte just Jag.

Prio ett för mig är att inte dra iväg. Sedan är prio två att inte lämna linjen. Prio tre att alltid gå framåt om människan ber om det. Jag tycker ditt problem ligger under prio 2, du tycker nog att det hamnar under prio 3?

Om man följer mitt tänk ovan så hamnar man i läget att man står rakt framför vattenpölen/leran. DÄR kan man ha problemet att hästen tycker det är suuuuuuperläskigt och DÅ får man ju ta det därifrån.

Men för MIG är det alltså ett helt annat problem, innan dess ska man inte behöva mosa knäskålarna :)

Just jag tycker alltså inte alls att era grunder fungerar (självklart fungerar det säkerligen bra i andra situaitoner, men den vi pratar om här alltså), utifrån vad jag svarat i tråden. Men jag är helt medveten om att knappast alla resonerar så! Det är ju mängder med tävlingaryttare som lyckas superbra på tävlingsbanana men när de kommer utanför har de ingen koll alls på sin häst.


Jag förstår absolut ditt tänk och ska ta det i beaktning när jag funderar vidare på mitt "vattenproblem".

Men våra åsikter drar iväg åt lite olika håll där;)
 
Jag vill även att hästen skall bli trygg i sig själv, och inte alltid behöva förlita sig på mig 110 % för att våga göra något
 
Jag vill även att hästen skall bli trygg i sig själv, och inte alltid behöva förlita sig på mig 110 % för att våga göra något

Självklart ska den det! Men det gör den ju genom att du bara, om det behövs, ber den fortsätta följa linjen. Till skillnad från om man ska fram o övertyga hästen varje gång om att den här grejen är inte farlig, den här är inte heller farlig osv. Dvs ryttaren skiter lite i vilket vad hästen är rädd för utan rider bara vidare och fokuserar på ridningen istället för att fokusera på vad hästen reagerar över. Tänker jag alltså :)

Eller är det bara jag som sitter på hästryggen och hela tiden reflekterar var min ram brister varenda gång min häst är spänd och tittig ute (vilket han är dagligen innan han komemr till arbete, han är en riktigt fegis)? Jag har aldrig tänkt att han är rädd för "den där stenen" varje dag, hmm.

Oavsett så kul att det redan går bättre :)
 
idag testade jag att vara mycket bestämd och lät honom verkligen inte gå "utanför" skänkeln. Var även lite mer beredd innan för att hinna parera upp ev flyktförsök.
han gick väl inte linjerakt igenom men ändå i vattnet istället vid sidan av. Var väldigt konsekvent vid alla pölar och han "ger" sig ju desto längre vi rider. Har dock fortfarande en kompis med å hennes häst går i. Eldprovet blir ju när jag rider själv
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp