Kortison till katt livet ut. Vad är era erfarenheter?

kratbran

Trådstartare
Kortfattat så börjar jag bli orolig efter att min katt stått på 1/4 2.5 mg Prednisolon var 3e dag i drygt två år. Hon är snart 15 år och väger 2.7 kilo. Hur ser era erfarenheter ut med långtidsbehandling av kortison på katt?


Lite historia

Min katt blev hösten 2021 svårt sjuk i magen. Hon opererades och en popcornkärna visade satt igen tarmen. Blev inte bra utan fick sond en månad. Hade ont som kortison tog bort.

Lite gissningar runt detta, men inget som går att säga 100. Popcornkärnan fastnade för att hennes tarmar var svullna, troligtvis av att mitt dåvarande hem hade ventiler fyllda med fågelspillning och de skadedjur som drog in dessa bakterier i huset (komulat bostadsbolag). Efter operation fick hon Onsior trotts att vet viste att hon ej reagerat bra på dom. Efter tre dagar på det kraschade hennes mage helt och hon fick sond på annat sjukhus.

Veterinär sade då att hon ska stå på kortison livet ut för att inte riskera en till episod (av vad det nu var, min gissning står ovan). Man sade även något i stil med att kortisonet troligtvis kommer vara det hon dör av till slut, mins ej exakt formulering.

Vi har tagit blodprover en gång efter det. Min katt har ansetts för stresskänslig. Istället så mäter jag hennes mat och dryck varje dag o för journal så att jag ser om något blir galet. Hon vägs även en gång i månaden.

Jättesvårt att veta vad som är rätt. Min veterinär tycker att om det fungerar så är det dumt att ändra något.

Jag ger hennes dos genom att mosa tablett, blandat i vatten och ge med spruta I munnen efter samråd med vet.

Ska jag trappa ut? Fortsätta? Sänka dosen ytterligare, vilket är enklare då jag ger henne flytande. Alltså jag gör så klart inget utan veterinärs samtycke. Känns lite som jag svamlar, men känner egentligen bara ett tungt ansvar över en väldigt kär vän. En livräddare kan man säga att hon är. Utan henne hade jag aldrig orkat och nu ska jag försöka utröna vad som är bäst för henne. Oroar mig ifall kortisonet kommer göra henne dålig till slut, även om vi trappar ut och hennes mage kraschar igen. :/
 
Kortfattat så börjar jag bli orolig efter att min katt stått på 1/4 2.5 mg Prednisolon var 3e dag i drygt två år. Hon är snart 15 år och väger 2.7 kilo. Hur ser era erfarenheter ut med långtidsbehandling av kortison på katt?


Lite historia

Min katt blev hösten 2021 svårt sjuk i magen. Hon opererades och en popcornkärna visade satt igen tarmen. Blev inte bra utan fick sond en månad. Hade ont som kortison tog bort.

Lite gissningar runt detta, men inget som går att säga 100. Popcornkärnan fastnade för att hennes tarmar var svullna, troligtvis av att mitt dåvarande hem hade ventiler fyllda med fågelspillning och de skadedjur som drog in dessa bakterier i huset (komulat bostadsbolag). Efter operation fick hon Onsior trotts att vet viste att hon ej reagerat bra på dom. Efter tre dagar på det kraschade hennes mage helt och hon fick sond på annat sjukhus.

Veterinär sade då att hon ska stå på kortison livet ut för att inte riskera en till episod (av vad det nu var, min gissning står ovan). Man sade även något i stil med att kortisonet troligtvis kommer vara det hon dör av till slut, mins ej exakt formulering.

Vi har tagit blodprover en gång efter det. Min katt har ansetts för stresskänslig. Istället så mäter jag hennes mat och dryck varje dag o för journal så att jag ser om något blir galet. Hon vägs även en gång i månaden.

Jättesvårt att veta vad som är rätt. Min veterinär tycker att om det fungerar så är det dumt att ändra något.

Jag ger hennes dos genom att mosa tablett, blandat i vatten och ge med spruta I munnen efter samråd med vet.

Ska jag trappa ut? Fortsätta? Sänka dosen ytterligare, vilket är enklare då jag ger henne flytande. Alltså jag gör så klart inget utan veterinärs samtycke. Känns lite som jag svamlar, men känner egentligen bara ett tungt ansvar över en väldigt kär vän. En livräddare kan man säga att hon är. Utan henne hade jag aldrig orkat och nu ska jag försöka utröna vad som är bäst för henne. Oroar mig ifall kortisonet kommer göra henne dålig till slut, även om vi trappar ut och hennes mage kraschar igen. :/
Kortison kommer säkert förkorta hennes liv , men hon kommer få en ökad livskvalitet under tiden.
Ett ganska lätt val för mig.
 
Kortison kommer säkert förkorta hennes liv , men hon kommer få en ökad livskvalitet under tiden.
Ett ganska lätt val för mig.
Finns ju även en chans att hon ej behöver det längre. Håller helt med i det du skriver men det är omöjligt att veta om det min katt råkade ut för gått över eller om kortisonet fortfarande behövs.
 
Och vad händer om hon behöver så hon får ett nytt skov? Hur mycket smärta orsakar det och överlever hon ett nytt sådant?
Nej jag vet. Är det så man får tänka? Det är inte värt att trappa ned eller ut för ifall hon blir sjuk så dör hon troligtvis? Jag har gått så i två och ett halvt år. Nu dök tankarna upp ifall det är rätt. Men det bästa kanske är att fortsätta?
 
Nej jag vet. Är det så man får tänka? Det är inte värt att trappa ned eller ut för ifall hon blir sjuk så dör hon troligtvis? Jag har gått så i två och ett halvt år. Nu dök tankarna upp ifall det är rätt. Men det bästa kanske är att fortsätta?
Ja för att slippa att det händer igen
Det är en relativt låg dos hon får.
Det är ju att väga risken för återfall och vad som det innebär eller att livet blir något kortare.
 
Min katt har också långtidsbehandlats med låg dos kortison. Initialt försökte vi trappa ut men då blev hon hela tiden dålig igen. Nu när det gått flera år har jag dock kunnat trappa ut och är nu säker på att jag faktiskt komma kunna sluta helt med kortisonet.
Men tidigare har även jag resonerat så att det är bättre att hon mår bra även om det finns en risk för biverkningar långsiktigt.
 
Min katt är 6 år gammal. Hon har ätit kortison sedan hon var... 5 månader gammal, tror jag? Hon äter 5mg varannan dag, väger strax över 5 kg.

Vid ett tillfälle har vi testat att helt fasa ut kortisonet, men då blev hon dålig igen, värre än tidigare och ville inte stå (autoimmun hudsjukdom som attackerar tassarna). Sedan dess har hon ätit denna dosen kortison, utan biverkningar. Så länge hon mår bra på kortisonet så kommer hon få gå på det, för de andra medicinerna som finns antingen fungerar inte eller riskerar ännu värre biverkningar. Vi gör årliga besök hos veterinären för att hålla koll på sjukdom och medicinering.

När det kommer till en 15 år gammal katt hade jag låtit den gå på kortison livet ut utan att tveka. Det är en fin ålder på en katt, men det är också en ålder där man får vara beredd på att det kan vända fort, kortison eller inte. Jag hade varit mer rädd för att katten inte skulle återhämta sig igen efter nytt skov efter utsatt kortison, än vad jag hade varit att ge kortison resten av livet.

Om det ger dig mycket oro så hade jag bokat in en tid med veterinären och diskuterat ert fall med denne. Förklara dina tankar och känslor och väg för- och nackdelar med veterinären. Kanske kan det göra att du känner dig tryggare i er situation?
 
Kortfattat så börjar jag bli orolig efter att min katt stått på 1/4 2.5 mg Prednisolon var 3e dag i drygt två år. Hon är snart 15 år och väger 2.7 kilo. Hur ser era erfarenheter ut med långtidsbehandling av kortison på katt?


Lite historia

Min katt blev hösten 2021 svårt sjuk i magen. Hon opererades och en popcornkärna visade satt igen tarmen. Blev inte bra utan fick sond en månad. Hade ont som kortison tog bort.

Lite gissningar runt detta, men inget som går att säga 100. Popcornkärnan fastnade för att hennes tarmar var svullna, troligtvis av att mitt dåvarande hem hade ventiler fyllda med fågelspillning och de skadedjur som drog in dessa bakterier i huset (komulat bostadsbolag). Efter operation fick hon Onsior trotts att vet viste att hon ej reagerat bra på dom. Efter tre dagar på det kraschade hennes mage helt och hon fick sond på annat sjukhus.

Veterinär sade då att hon ska stå på kortison livet ut för att inte riskera en till episod (av vad det nu var, min gissning står ovan). Man sade även något i stil med att kortisonet troligtvis kommer vara det hon dör av till slut, mins ej exakt formulering.

Vi har tagit blodprover en gång efter det. Min katt har ansetts för stresskänslig. Istället så mäter jag hennes mat och dryck varje dag o för journal så att jag ser om något blir galet. Hon vägs även en gång i månaden.

Jättesvårt att veta vad som är rätt. Min veterinär tycker att om det fungerar så är det dumt att ändra något.

Jag ger hennes dos genom att mosa tablett, blandat i vatten och ge med spruta I munnen efter samråd med vet.

Ska jag trappa ut? Fortsätta? Sänka dosen ytterligare, vilket är enklare då jag ger henne flytande. Alltså jag gör så klart inget utan veterinärs samtycke. Känns lite som jag svamlar, men känner egentligen bara ett tungt ansvar över en väldigt kär vän. En livräddare kan man säga att hon är. Utan henne hade jag aldrig orkat och nu ska jag försöka utröna vad som är bäst för henne. Oroar mig ifall kortisonet kommer göra henne dålig till slut, även om vi trappar ut och hennes mage kraschar igen. :/
Min ena katt diagnostiserades för ulecrös colit vid ett års ålder. Började då med kortison. Innan kortisonbehandlingen var det blodiga diaréer och dagligt kräkande och kraftig undervikt. Fick henne gratis från uppfödaren vid 6 mån ålder då hon egentligen skulle avlivas pga sin ohälsa men jag ville ge katten en chans. Hon blev tvärpigg och symptomfri på bara några veckor! Nu är hon 12 år och går fortfarande på en låg daglig dos kortison. Jag har försökt att sätta ut ett otal gånger men då drabbas hon strax av skov igen. Hon får en kvarts tablett varje dag. Vi tar årliga prover och ännu efter 11 års daglig behandling så är alla värden tiptop! Så min erfarenhet är att alternativet att inte medicinera är totalt uteslutet, i mitt fall hade det inneburet avlivning och nu har vi 11 år med pigg och livsglad katt utan några som helst komplikationer av medicineringen!
 
Tack för alla svar. Jag förstår var ni kommer ifrån. Jag håller med om kvalitet före kvantitet men i min katts fall kan man ju inte veta. Självklart skulle jag aldrig ens fundera på att sätta ut kortisonet om jag visste att det hjälpte. Vi har dock aldrig försökt att trappa ned eller ut.

Jag tycker det är väldigt mycket runt hennes sjukdom som gör det svårt att säga om hon ens behöver. Hon var på sjukhuset i 3 4 dagar i väntan på operation och dom lyckades under den tiden inte förstå att hon hade stop i tarmen så hon satt med magsyra kvar i magen så länge. Att tarmarna var svullna är bara gissningar för det enda sjukhuset sa att en popcornkärna täppt till tarmen medan alla andra veterinärer jag talat med sagt att detta är en omöjlighet så vad som egentligen hände vet jag inte
Sedan skrev man ut onsior trotts att jag sa att hon ej tålde. Och hennes mage gick helt krash av dom pillren så nästa djursjukhus satte in sond.

Hon var två månader in i detta ca när kortisonet sattes in. Under den tiden var det aldrig stop igen utan hon hade så jävla ont i magen efter allt som hänt. Kortisonet tog bort den smärtan. Om den kom tillbaka under nedtrapp eller efter så finns det ju inget snack om att jag skulle ge henne igen.

I min värld låter det inte fel att sakta trappa ned. Jag har henne under koll, för journal över varje dag. Jag ser om hon har ont. Jag bor ej längre kvar i lägenheten med sjuk ventilation. Kanske var popcornkärnan bara en freak accident. Vem vet.

Jag vet bara att min katt hade varit död flera gånger om ifall jag blint litat på veterinärer (våren 2021 fick hon diagnos fel på sköldkörteln med medicinering, problemet var bara att den diagnosen var helt fel och hade jag inte avbrutit medicin så hade hon nog inte varit här). Sanningen är att den enda som ligger sömnlös ifall min kisse dör i förtid av en fel diagnos är jag. Hon är min bästa vän och jag har det ansvaret över henne.

Kortison är en tärande medicin. Hur tärande tycker jag är svårt att förstå. Kanske jag överdriver detta? Om alla säger fortsätt så är jag väl en idiot om jag går en annan väg. Men att sakta testa att trappa ned, är det verkligen så galet?
 
Tack för alla svar. Jag förstår var ni kommer ifrån. Jag håller med om kvalitet före kvantitet men i min katts fall kan man ju inte veta. Självklart skulle jag aldrig ens fundera på att sätta ut kortisonet om jag visste att det hjälpte. Vi har dock aldrig försökt att trappa ned eller ut.

Jag tycker det är väldigt mycket runt hennes sjukdom som gör det svårt att säga om hon ens behöver. Hon var på sjukhuset i 3 4 dagar i väntan på operation och dom lyckades under den tiden inte förstå att hon hade stop i tarmen så hon satt med magsyra kvar i magen så länge. Att tarmarna var svullna är bara gissningar för det enda sjukhuset sa att en popcornkärna täppt till tarmen medan alla andra veterinärer jag talat med sagt att detta är en omöjlighet så vad som egentligen hände vet jag inte
Sedan skrev man ut onsior trotts att jag sa att hon ej tålde. Och hennes mage gick helt krash av dom pillren så nästa djursjukhus satte in sond.

Hon var två månader in i detta ca när kortisonet sattes in. Under den tiden var det aldrig stop igen utan hon hade så jävla ont i magen efter allt som hänt. Kortisonet tog bort den smärtan. Om den kom tillbaka under nedtrapp eller efter så finns det ju inget snack om att jag skulle ge henne igen.

I min värld låter det inte fel att sakta trappa ned. Jag har henne under koll, för journal över varje dag. Jag ser om hon har ont. Jag bor ej längre kvar i lägenheten med sjuk ventilation. Kanske var popcornkärnan bara en freak accident. Vem vet.

Jag vet bara att min katt hade varit död flera gånger om ifall jag blint litat på veterinärer (våren 2021 fick hon diagnos fel på sköldkörteln med medicinering, problemet var bara att den diagnosen var helt fel och hade jag inte avbrutit medicin så hade hon nog inte varit här). Sanningen är att den enda som ligger sömnlös ifall min kisse dör i förtid av en fel diagnos är jag. Hon är min bästa vän och jag har det ansvaret över henne.

Kortison är en tärande medicin. Hur tärande tycker jag är svårt att förstå. Kanske jag överdriver detta? Om alla säger fortsätt så är jag väl en idiot om jag går en annan väg. Men att sakta testa att trappa ned, är det verkligen så galet?
Det låter ju som om du bestämt dig så du får väl gå vidare på den vägen. Jag förstår inte hur du kan ens tänka dig att ta den risken med en så pass gammal katt, för mig låter det som att spela rysk roulett med sin väns liv som insats.
 
Det låter ju som om du bestämt dig så du får väl gå vidare på den vägen. Jag förstår inte hur du kan ens tänka dig att ta den risken med en så pass gammal katt, för mig låter det som att spela rysk roulett med sin väns liv som insats.
Hade jag bestämt mig hade jag aldrig skrivit här så det är verkligen att lägga saker i min munn. Jag försöker samla tillräcklig kunskap för att göra ett aktivt val. Det är mitt ansvar som ägare att göra det.
 
Hade jag bestämt mig hade jag aldrig skrivit här så det är verkligen att lägga saker i min munn. Jag försöker samla tillräcklig kunskap för att göra ett aktivt val. Det är mitt ansvar som ägare att göra det.
Det låter mest som om du försöker övertala oss till att hålla med dig. Du har hittills bara skrivit saker som pekar i riktningen att fasa ut kortisonet. Om så inte är fallet så är det bra. Jag hoppas du inte gör det eftersom et låter som en farlig väg att gå med en gammal katt som inte verkar ha några direkta biverkningar av medicineringen.
 
Det låter mest som om du försöker övertala oss till att hålla med dig. Du har hittills bara skrivit saker som pekar i riktningen att fasa ut kortisonet. Om så inte är fallet så är det bra. Jag hoppas du inte gör det eftersom et låter som en farlig väg att gå med en gammal katt som inte verkar ha några direkta biverkningar av medicineringen.
Jag diskuterar. Flera användare har vittnat om att dom testat att fasa ut så det är inget brottsligt jag tar upp. Är det något man inte gör på katter i den åldern, ja då lär jag mig det nu. Klart jag inte bestämt mig för då hade jag som sagt inte varit här. Jag söker inga nickedockor. Tvärtom så känner jag ansvaret ligga tungt på mina axlar, för jag lurar inte mig själv att det förhåller sig på något annat sätt, det är därför jag ser till att utröna ordentligt och samla på mig den fakta jag kan. Sedan hoppas att det beslut jag tar är bäst för henne.
 
Det är mycket annat jag inte vet. Men jag antar att 1/4 2.5mg var 3e dag är typ minsta dosen man kan ge. Glesare och mindre än så verkar inte vara något som ges? Så minsta möjliga dos, som brukar rekommenderas att söka när det gäller kortison, är väl redan uppnåd.

Jag tycker bara att det är svårt att balansera valen för jag vet inte vad som generellt händer med katter på kortison länge. Det är väl det som stressar mig. Hennes liv blir kortare står i tråden. När vi påbörjade så sa man något I stil med att kortisonet troligtvis kommer vara det som dödar henne tillslut. Jag fattar att ingen kan säga vad som ska hända i en enskild katts fall men att få fram något generellt verkar vara svårt bara det.

Är tex risken stor att hon är borta om två år tack vare kortison (ja jag vet att hon ka dö av annat med i den åldern) ja då skulle jag tycka det vara värt att testa att trappa ned. Om det inte är ovanligt att dom kan stå på liten dos länge utan komplikationer som vittnas om i tråden ja då skulle jag välja att fortsätta. Men jag tycker det är svårt att hitta någon sådan generell information. Den kanske inte ens finns?

När kortisonet sattes in för dryga två år så var situationen helt annorlunda så jag tycker inte att det är så konstigt att i alla fall omvärdera beslutet även om det till slut landar i ingen förändring. Jag tar det som sagt också med veterinär, vilket inte har skett än utan jag försöker samla information och inte bara stressa fram något.
 
De gånger jag behövt sätta in kortison till mina katter har jag varje gång av specialister fått höra att katter tål kortison mycket bra, bättre än hundar och människor. Man skulle väga risk mot nytta främst vid konstaterad diabetes och njursjukdom.

Jag skulle aldrig sätta ut kortisonet i det läge din katt är, historia och med tanke på ålder. Är det redan låg dos och inte ens dagligen så ser jag inte någon som helst anledning till det. Låt katten leva ett så bra liv som möjligt! Alternativt diskutera med en specialist och då kolla över med blodprover och röntgen/ul för att se hur det ser ut i tarmarna/magsäck.

Men som sagt varför sätta ut en fungerande behandling och riskera ett rejält skov som katten eventuellt inte överlever?
 
Katter har mycket högre tolerans för kortison än både hund och människa

Min siames stod på kortison sina sista 6 år i livet. Olika dos men som lägst 2.5 mg prednisolon varannan dag. I perioder fick hon 5 mg varje dag. Hon vägde lite olika men 4.5 - 5 kg. INGA biverkningar av kortisonet. Vi tog blodprov var 6e månad för kontroll.

Jag provade trappa ner ibland men då blev hon sämre. Veterinärerna var inte alls bekymrade över dosen 2.5 mg varannan dag. Däremot så 5 mg varannan dag där ansåg det att det kommer ge biverkningar tillslut. Men ingen vet om hur länge.

När hon avlivades ganska nyligen var det inte överhuvudtaget relaterat till kortisonet. Däremot hade hon utan kortison behövt avlivas för många år sen.
 
Jag diskuterar. Flera användare har vittnat om att dom testat att fasa ut så det är inget brottsligt jag tar upp. Är det något man inte gör på katter i den åldern, ja då lär jag mig det nu. Klart jag inte bestämt mig för då hade jag som sagt inte varit här. Jag söker inga nickedockor. Tvärtom så känner jag ansvaret ligga tungt på mina axlar, för jag lurar inte mig själv att det förhåller sig på något annat sätt, det är därför jag ser till att utröna ordentligt och samla på mig den fakta jag kan. Sedan hoppas att det beslut jag tar är bäst för henne.
Jag tänker att det beror väldigt mycket på varför katten får kortison? Dvs vilken typ av sjukdom det handlar om. Och hur allvarligt ett skov blir för katten.
Här har ju veterinärerna viktig kunskap som man behöver lita på. Om din veterinär har sagt att katten bör stå på kortison livet ut eftersom ni annars riskerar nya skov så kanske du ska lita på det?
Mår katten bra på kortison så varför sluta?

Jag planerar att sluta med kortison men det är ju flera saker som skiljer. Min katt har haft ideopatisk cystit som för det första generellt inte ens brukar behandlas med kortison. Det är dessutom ingen kronisk sjukdom på det sättet utan har troligen varit stressutlöst, även om det sen var väldigt svårt att få bukt med problemet. Om min katt skulle bli dålig igen så är det såklart besvärligt, men inget som liksom skadar henne utan jag skulle snabbt bara kunna börja med kortisonet igen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp