Ljugande tonåring

[Mona]

Jag behöver lite goda råd, gärna från folk som kan något om (barn)psykologi.

Det här kan bli lite knepigt eftersom jag inte vill avslöja allt för mkt detaljer då jag inte vill "hänga ut" någon såhär på internet, men bakgrunden är skilda föräldrar, där jag bor ihop med pappan, och där själva umgänget är väldigt svävande. Dvs det finns inga fasta rutiner kring när flickan ska bo hos vilken förälder.
Jag känner inte mamman men det jag upplever av henne är att hon är väldigt inkonsekvent och inte orkar fullfölja uppsatta regler för sin dotter. Pappan är precis tvärtom och väldigt "hård".

Flickan är nyss fyllda 13 år och har, vad jag förstår, haft det knepigt under uppväxttiden. Med det menar jag egentligen att det är hennes föräldrar som är knepiga. Mamman har (haft) depressioner och pappan borde bearbeta en hel del trauman från sin egen uppväxt...

Hursomhelst, jag tycker att flickan är rar och go MEN hon ljuger något alldeles kopiöst och jag har ingen aning om hur jag ska hantera detta. Nu verkar det som om relationen mellan mor och dotter totalt har havererat med påföljd att flickan ska bo hos oss på heltid - något som jag i och för sig tror kommer vara det bästa i längden. Men hur 17 ska jag klara av alla dessa lögner?? Hur bemöter man sånt från ett barn? Till saken hör också att det handlar inte bara om lögner i fråga om t ex läxläsning osv, utan hon hittar även på regelrätta historier. Och om hon har något att berätta (som faktiskt hänt) kan hon inte göra det utan att skarva på dom mest pinsamma sätt. Det är bara SÅ uppenbart att storyn inte är sann, om ni fattar hur jag menar.
Hur ska jag agera? Och är det här en uppfostringssak eller är hon mytoman på nåt sätt?

 

[tinissen]

Sv: Ljugande tonåring

jag skulle börja fundera på vad roten till problemet är? alltså roten till lögnerna.
min intution (hur det nu stavas ) säger osäkerhet, brist på tillit.
känner hon sig utanför? hur är kompiskretsen? hon kanske känner att hon inte syns för sina föräldrar eller har hon tagit till sig ett beteende som är/varit förekommande i hennes umgängeskrets och ser det som fullt normalt.

vad har hon för intressen? den biten kunde kanske vara ett bra tillfälle att komma henne nära.
det kommer alldeles säkert inte förändras över en natt utan ta det succesivt.
i den åldern är det viktigt att bekräftas och bli sedd, berömd för det som görs rätt.

 

[moonstruck]

Sv: Ljugande tonåring

Fråga om hon kan tänka sig att prata med någon utomstående vuxen om hur hon mår, och ta med henne till ungdomsmottagningen.
De har tystnadsplikt.

 

[Miks]

Sv: Ljugande tonåring

Jag skulle försöka bemöta henne ärligt. När hon säger något som uppenbart är ljug skulle jag säga:
- Jag vill att du är ärlig nu, gick det till precis som du berättar? Med ett neutralt tonfall och i ett försök att inte dömma hennes berättelse.
Jag tror det är viktigt att i andra sammanhang säga typ:
- Jag tror dej, vilken händelse! Och därmed bekräfta henne.

Vid ett neutralt tillfälle skulle jag försöka ta upp tankar om att tala sanning, förtroende, ansvar, skarva historier. Detta för att visa hur mitt förhållningssätt ser ut.

Botten kan vara att flickan känner sig osedd och tror att rätt sätt att få bekräftelse är att berätta "den värsta historien" eller ljuga om uppenbara osanningar. Det kan även vara ett sätt att provocera och en vilja att bli påkommen för att få bekräftelse.

Att uppfostra känns lite som att du sitter i lite fel position att göra. Däremot bemöta henne som en vuxen person. Hon är fortfarande ett barn men att tvivla eller dömma henne skulle kunna förvärra beteendet.
Försök kommunicera dina tankar till flickan pappa på ett neutralt sätt och involvera även honom.

Jag har precis läst boken "Ditt kompetenta barn" - Jesper Juuhl på inrådan från en tråd här på Buke. Även om jag inte är överens om allt han skriver så finns det vissa bra saker. Det gäller att plocka godbitarna man tror på. Kanske kan vara ett boktips för både dej och pappan. I pocketform kostar den typ 80 kr.

Mvh Miks

 

[TinyWiny]

Sv: Ljugande tonåring

Strunta i de uppenbara lögnerna och prata istället allmänt om hur lögner uppfattas och vad det kan få för konsekvenser när man ljuger.
Konfrontera henne alltså inte mitt i en historia utan gör klart för henne vid andra tillfällen vad du tycker om lögner och hur jobbigt det blir att inte kunna lita på en människa.

Mitt ena bonusbarn hade (har) väldiga problem med just lögner och jag visste att tyvärr kunde man inte lita på något hen sa. Du har ju ett bättre utgångsläge nu när hon ska bo hos er än vad jag hade då hen bara var hos oss ibland. När hen var mycket hos oss så försvann lögnerna eftersom hen visste att jag såg igenom dem och då blev det ju pinsamt att ljuga. När hen däremot hade varit mycket hos mamman så var lögnerna tillbaka.

Det är viktigt att veta varför någon börjar ljuga, ofta är det rädslan för represalier eller för att verka mer intressant. Men, det kan också vara ett inlärt beteende som hos mitt bonusbarn. Mamman där har tyvärr väldigt svårt att skilja på dikt och verklighet.
Man får ha en mjuk strategi så att man inte klampar på som en elefant i en porslinsaffär.

Eftersom hennes uppväxt har varit tuff så försök få iväg henne till någon utomstående som hon kan prata med. Kanske vill hon inte göra det nu och då ska du inte försöka tvinga henne men du kan sätta ett frö hos henne och hon kan komma till insikt att det kan vara bra att kunna få ur sig allt jobbigt.

Jag tror på tydliga ramar och massor av frihet inom dem. Man ska aldrig behöva fundera på vad som är okej att göra eller inte utan man ska kunna vara trygg med att ramarna håller.
Min devis har alltid varit: Du får göra vad du vill så länge det inte skadar dej själv eller någon annan. Det är mina ramar och det har fungerat bra för mina barn och även för bonusbarnen i den mån de har varit här men även för mej själv.

Jag tycker också att du ska prata med din man/sambo så att ni har samma strategi, försök få till en mjuk linje så att flickan känner sig trygg hos er.

(Jesper Juuls bok finns att köpa för 43 kr inklusive frakt så det kan vara värt att jämföra olika sidor. Helt klart väldigt läsvärd bok)

 

[Miks]

Sv: Ljugande tonåring

(Jesper Juuls bok finns att köpa för 43 kr inklusive frakt så det kan vara värt att jämföra olika sidor. Helt klart väldigt läsvärd bok)

Åhå se där! Jag är lurad

Mvh Miks

 

[salladfinger]

Sv: Ljugande tonåring

Kl*
ts:
Jag ljög som f*n när jag var i den åldern, och jag säger varken bu eller bä, men jag ljög för att få bekräftelse, mina föräldrar genomskådade såklart lögnerna och svarade med tystnad, och det var det värsta. Så jag blev helt enkelt bättre på att ljuga och gav mig in i endel dumheter för att bevisa för mig själv att ljuga kunde jag iallafall. Det som "räddade" mig var varken föräldrar eller kuratorer utan hästen, det kom till en viss gräns där jag själv insåg att det var antingen eller. Antingen så fortsatte jag med dumheterna och gav upp min "trygga borg", eller så sket jag i dem och behöll det enda som gjorde mig glad och hel.

Ta tillvara på hennes intressen, ställ upp och föreslå saker som kan utvidga intressena, ge mycket bekräftelse och försök inte tränga dig på. Men var också tydlig med vad som kan få rinna mellan fingrarna och vad som inte är ok. Försök vara dendära trygga klippan, som ställer upp när det blir problem utan att hålla moraltal, som kan glädjas med henne och se saker ur hennes synvinkel, men med ett vuxet förstånd
Jag talar enbart av egen erfarenhet