Bukefalos 28 år!

När ställer ni krav på en relation?

Är det inte bara så enkelt att ni i hans ögon ännu bara träffas/dejtar på det där sättet som man gör innan man blir helt säker och vill börja lova saker.
Han kanske tycker mycket om dig men är inte kär och förälskad....ännu. För många är det inte lätt och självklart med sådana känslor. Vissa har också gått på nitar innan och vill lära känna personen väl, se att intrycket de fått håller i sig, innan de outar sina känslor.
Fast brukar det inte ofta vara tvärtom - det börjar med att man blir kär, sådär blixtkär och bubblig och vimmelkantig, och SEN går det över i nåt djupare, med riktig vänskap och känslan av att man faktiskt vill hålla ihop med den personen av andra skäl än att man blivit förälskad? Jag har lite svårt att se att det skulle börja med djup vänskap och sen, efter lång tid, övergå till förälskelse. Förälskelse är väl egentligen en övergående fas som blir till nåt större och djupare - eller tar slut. Tänker jag.
 
Fast brukar det inte ofta vara tvärtom - det börjar med att man blir kär, sådär blixtkär och bubblig och vimmelkantig, och SEN går det över i nåt djupare, med riktig vänskap och känslan av att man faktiskt vill hålla ihop med den personen av andra skäl än att man blivit förälskad? Jag har lite svårt att se att det skulle börja med djup vänskap och sen, efter lång tid, övergå till förälskelse. Förälskelse är väl egentligen en övergående fas som blir till nåt större och djupare - eller tar slut. Tänker jag.
Jag har bara blivt plötsligt kär en gång i hela mitt över 40-åriga liv. Och det i min nuvarande sambo. Innan har jag umgåtts med personen och med tiden har någon form av relation och känslor växt fram.
Om man tex träffas genom nätdejting tror jag det är vanligt att man först träffas för man trivs med tanken av "rätt fakta stämmer" och så hoppas man att även rätt känslor ska komma. Oftast gör de inte det för båda trots det ser perfekt ut på "papperet"
 
Fast brukar det inte ofta vara tvärtom - det börjar med att man blir kär, sådär blixtkär och bubblig och vimmelkantig, och SEN går det över i nåt djupare, med riktig vänskap och känslan av att man faktiskt vill hålla ihop med den personen av andra skäl än att man blivit förälskad? Jag har lite svårt att se att det skulle börja med djup vänskap och sen, efter lång tid, övergå till förälskelse. Förälskelse är väl egentligen en övergående fas som blir till nåt större och djupare - eller tar slut. Tänker jag.

Det borde väl rimligtvis börja med att personerna lär känna varandra? Har själv mycket svårt att se att jag skulle kunna bli kär/förälskad/whatever i någon utan att verkligen känna personen väl först. Själv tror jag att om någon blir "kär vid första ögonkastet" så är personen i fråga bara kåt :p
 
Jag är inte en person som skulle gå och vänta på besked. Jag vill ha tydlighet från början, om jag är kär skulle jag känna mig väldigt ledsen och förvirrad om jag inte fick bekräftelse på att den känslan var besvarad. Om han inte är kär samtidigt som mig finns inga garantier för att han blir det sedan. Jag hade inte ställt krav eller ultimatum utan gjort slut och förklarat varför.

Jag tänker också att det kan bli jobbigt att ha ett förhållande med någon som fungerar väldigt annorlunda än en själv när det gäller att uttrycka känslor.
 
När börjar ni ställa krav på att göra ett förhållande officiellt ?efter visst antal månader, känslor , umgänge ?
Jag har träffat en kille sen i somras som jag har det superbra med, men han tar sån himla tid på sig med allting.
Han har inte haft någon lång relation innan och har träffat fel tjejer , som inte varit så snälla alls.

Han säger att han aldrig lagt så mycket tid på någon tjej innan som han gör med mig, vi pratar flera timmar varenda dag, han har köpt presenter åt mig ihop med sina kompisar, de vet om mig, han köpte en julklapp åt mig för flera veckor sen,han planerar hela tiden framåt , och behandlar mig så bra hela tiden, vi har det alltid bra när vi umgås och kan prata om allting och han är bonde och jag är häst och hundtjej.
Han jobbar mycket och jag är självständig.
Han är liksom allt jag någonsin letat efter.

Men han vil inte säga /bekräfta att vi är tillsammans och han kan eller vill inte säga att han är kär, han kan bara säga att han tycker om mig och vi träffas.
Och han säger mig kommer du inte förlora och att han saknar mig , och hela tiden kollar efter sms från mig och alla dessa tecken på att han faktiskt är vad jag skulle kalla kär...
Skulle ni ha tålamod och vänta ut honom eller ställa krav direkt, hur skulle ni ha gjort?

Dagens fjortistråd, men intressant med svar:)
Jag tror jag förstår vad du menar.
I min värld åtminstone, är det så att när man har träffats ett tag så känns det bra att veta om man är på samma spår i relationen. Om man fortfarande vill prova sig fram eller om man ser en framtid tillsammans med den andra. Det blir ju lite knepigt om en av er tycker att ni "är ihop" och den andre är kvar på dejtingstadiet och inte har bestämt sig än utan vill lämna bakdörren öppen.
Min första "riktiga" pojkvän sa det rakt ut: "är vi ihop nu, eller?" (nej, han var inte så romantiskt lagd... :p )

Om jag hade träffat en man sen i somras, 2-3 månader eller så, så hade jag också velat veta var jag har honom. Man investerar ju en del i en relation och för mig hade det varit nödvändigt att få veta om det var lönt att fortsätta investera eller om jag skulle backa tillbaka till "kanske mer en vän-stadiet".
 
Jag och min pojkvän hade träffats i tre veckor när vi blev officiellt tillsammans. Jag tyckte det gick väldigt fort, men det kändes rätt. Vår relation tog rejäl fart när vi visste var vi har varandra, jag har träffat hela hans släkt (typ) och han min.

Jag hade nog inte klarat den typ av relation ni har i dagsläget.
 
Uppenbarligen är han inte kär i dig. Tycker om är inte alls det samma som jag är kär i dig och jag älskar dig. Tycker om är något man gör med kompisar och knullkompisar. Jag hade aldrig gått omkring och väntat i många månader på att mannen jag var kär i förhoppningsvis kanske möjligtvis om x antal månader skulle bli kär i mig också...

Jag är långt från ortodox när det gäller hur ett förhållande ska se ut, men säger vi inte "jag älskar dig" eller åtminstone "jag är kär" efter en månads dejting är det inget förhållande. Att han inte skriver det på facebook eller berättar för alla sina vänner att ni är ett par spelar ingen roll, men att han säger tämligen rakt ut att han inte är kär i dig?? Hur känns det för dig?

Det handlar inte om att kräva något men att få veta hur det ligger till, finns inte känslorna så gör de inte det. Det är bara att acceptera eller gå vidare.
Jag är inte intresserad av att slösa min kärlek på någon som inte vill ge mig kärlek tillbaka. Det orsakar bara en massa smärta och besvikelse.

Min pojkvän sa "jag älskar dig" efter vår första riktiga date, och jag sa det samma. Ärligt och rakt från hjärtat. Vi var kära i varann redan innan vi officiellt började dejta.
 
"Måste vara tonåringar"? För att han är osäker i relationssammanhang?
Nja, snarare pga helheten. Hon som värderar läget på förhållandet utifrån saker som att han köpt presenter till henne tillsammans med kompisar och att hans kompisar vet om henne. Och han som inte kan klämma fram att han är kär. Det låter som tonåringar för mig. Och då är @tott s fråga chans-förslag helt logiskt.
 
Min pojkvän sa "jag älskar dig" efter vår första riktiga date, och jag sa det samma. Ärligt och rakt från hjärtat. Vi var kära i varann redan innan vi officiellt började dejta.

Det sa min förra sambo till mig också, på motsvarande sätt. Och jag kände Fan, det här blir inte bra. Tar han så lätt på så stora känslor.

(Berättar detta för att visa hur olika man kan se på detta. Stora ord innebär inte per definition fantastisk neverending love)
 
Det sa min förra sambo till mig också, på motsvarande sätt. Och jag kände Fan, det här blir inte bra. Tar han så lätt på så stora känslor.

(Berättar detta för att visa hur olika man kan se på detta. Stora ord innebär inte per definition fantastisk neverending love)

Exakt så! Min sambo sa efter ungefär en månad till mig att "jag känner att det här är på riktigt, att det här är något jag vill satsa på" och jag försökte typ prata bort det för jag kände mest "men huuur kan du veta det???". Det tog kanske 10-11 månader innan vi sa "jag älskar dig till" till varandra, även om vi nog hade känt så ett tag. Efter en månad var jag nyförälskad men definitivt inte i "jag älskar dig"-stadiet.

Alla är olika. Att man inte vill säga "jag är kär i dig" efter ett par månader behöver inte betyda att man inte har starka känslor, eller att det inte kommer hålla i längden. Ett förhållande som går snabbt framåt är inte på något sätt bättre än ett som går långsamt.
 
När börjar ni ställa krav på att göra ett förhållande officiellt ?efter visst antal månader, känslor , umgänge ?
Jag har träffat en kille sen i somras som jag har det superbra med, men han tar sån himla tid på sig med allting.
Han har inte haft någon lång relation innan och har träffat fel tjejer , som inte varit så snälla alls.

Han säger att han aldrig lagt så mycket tid på någon tjej innan som han gör med mig, vi pratar flera timmar varenda dag, han har köpt presenter åt mig ihop med sina kompisar, de vet om mig, han köpte en julklapp åt mig för flera veckor sen,han planerar hela tiden framåt , och behandlar mig så bra hela tiden, vi har det alltid bra när vi umgås och kan prata om allting och han är bonde och jag är häst och hundtjej.
Han jobbar mycket och jag är självständig.
Han är liksom allt jag någonsin letat efter.

Men han vil inte säga /bekräfta att vi är tillsammans och han kan eller vill inte säga att han är kär, han kan bara säga att han tycker om mig och vi träffas.
Och han säger mig kommer du inte förlora och att han saknar mig , och hela tiden kollar efter sms från mig och alla dessa tecken på att han faktiskt är vad jag skulle kalla kär...
Skulle ni ha tålamod och vänta ut honom eller ställa krav direkt, hur skulle ni ha gjort?

Dagens fjortistråd, men intressant med svar:)


Ställa krav funkar väl föga i en sån situation? Krav... varför då? Vad vill man uppnå med krav i ett förhållande, som det väl ändå får kallas?

Man är olika, man tänker olika, man fungerar olika. Så det är inte lätt alla gånger att få det att vara kompatibelt.

Det jag tänker och tycker ang kärlek och förhållande - bara för att någon säger något eller mycket, fina mjuka ord, hyllar en till skyarna eller köper kärleksgåvor, så behöver det inte betyda ett enda skit. Det kan vara så enkelt som att människan gör det för sin egen skull så att säga, för att det känns bra i hen. Det kan var mer betydelsefullt för hen, än att kärleken är till just mig. Det kunde lika gärna varit någon annan.
 
Det sa min förra sambo till mig också, på motsvarande sätt. Och jag kände Fan, det här blir inte bra. Tar han så lätt på så stora känslor.

(Berättar detta för att visa hur olika man kan se på detta. Stora ord innebär inte per definition fantastisk neverending love)

Jag tänker likadant. Älska är för mig att man tycker om en person med alla för- och nackdelar, hur kan man veta det efter nån vecka? Det är ungefär så starka band man kan ha till en annan vuxen, så jag är väldigt försiktig med det eftersom det är ett stort ord, och jag vill inte säga det om jag inte menar det. Och jag skulle känna att jag behöver landa lite i förälskelsen och sova på saken ett antal gånger, så att säga, innan jag vet om jag verkligen älskar en annan människa på riktigt, och det inte bara handlar om stundens ingivelse.
 
Jag tänker likadant. Älska är för mig att man tycker om en person med alla för- och nackdelar, hur kan man veta det efter nån vecka? Det är ungefär så starka band man kan ha till en annan vuxen, så jag är väldigt försiktig med det eftersom det är ett stort ord, och jag vill inte säga det om jag inte menar det. Och jag skulle känna att jag behöver landa lite i förälskelsen och sova på saken ett antal gånger, så att säga, innan jag vet om jag verkligen älskar en annan människa på riktigt, och det inte bara handlar om stundens ingivelse.
Jomen precis. I det här fallet hade vi sovit på saken en natt (hade träffats på ett diskussionsforum sedan ett tag). Att då få höra det på morgonen gjorde mig låg. Jag kände att det enda det sa var att han antingen var desperat ute efter att para ihop sig, eller hade dålig kontakt med sina känslor. Eller mest troligt en kombination av båda.
 
Jag är långt från ortodox när det gäller hur ett förhållande ska se ut, men säger vi inte "jag älskar dig" eller åtminstone "jag är kär" efter en månads dejting är det inget förhållande.

Min pojkvän sa "jag älskar dig" efter vår första riktiga date, och jag sa det samma. Ärligt och rakt från hjärtat. Vi var kära i varann redan innan vi officiellt började dejta.

Jag håller inte med dig alls här.
Sambon och jag dejtade i 6-7 månader innan vi visste vad vi verkligen var. Tog nog ytterligare ett år innan vi sa "jag älskar dig" till varandra.
Vår kärlek växte fram under längre tid, jag älskar honom av hela mitt hjärta men vi lärde känna varandra riktigt ordentligt innan vi bestämde vad vi faktiskt var. Han visste inte vart i Sverige han skulle hamna efter studierna och jag hade ett år kvar, vi pratade om det någon gång. Jag ville veta men la band på mig. Hade jag vart på honom om "vad är vi" då är jag säker på att vi inte hade vart någonting idag.
Istället har vi nyss köpt hus och väntar vårt första barn som kommer nu i Nov-Dec skiftet.

Våra kompisar ansåg att vi var tillsammans långt innan vi själva visste om det. Våra kompisar har vetat om oss tidigt, speciellt då vi festade ihop mycket på campus. Men då sov vi mest hos varandra för lite närhet och sex, men det har hela tiden utvecklats.

Jag tror på att fråga någon gång och sedan vänta. När du själv känner att du inte kan vänta längre då får du ställa ett ultimatum. Men alla killar stannar inte kvar när man ställer ett ultimatum på det sättet. Finns de som gör, men många blir skrämda och springer sin väg.
 
Svarar alla på denna sidan lite, älskar har jag aldrig någonsin nämnt :) jag äskar inte honom Heller än. Och har själv svårt att säga det. Har sagt det till tre stycken och då hade vi varit ihop över året . Det känns bara som han inte kan bekräfta att han vill ha mig fast han blir helt förstörd om jag skulle försvinna. När jag slutade svara ett dygn så skrev han massor och när vi pratade efter det så sa han att han varit ledsen och trott att jag inte ville träffa honom mer , så det känns så dubbelt för mig. Men det är nyttigt för mig att fråga på ett forum där alla har olika personligheter och åsikter och inte bara hålla mig om ryggen som vänner ofta gör :cool:
 
Svarar alla på denna sidan lite, älskar har jag aldrig någonsin nämnt :) jag äskar inte honom Heller än. Och har själv svårt att säga det. Har sagt det till tre stycken och då hade vi varit ihop över året . Det känns bara som han inte kan bekräfta att han vill ha mig fast han blir helt förstörd om jag skulle försvinna. När jag slutade svara ett dygn så skrev han massor och när vi pratade efter det så sa han att han varit ledsen och trott att jag inte ville träffa honom mer , så det känns så dubbelt för mig. Men det är nyttigt för mig att fråga på ett forum där alla har olika personligheter och åsikter och inte bara hålla mig om ryggen som vänner ofta gör :cool:
Kan ni inte bara hänga ihop så länge allt är bra och se vad det blir?
 
Det sa min förra sambo till mig också, på motsvarande sätt. Och jag kände Fan, det här blir inte bra. Tar han så lätt på så stora känslor.

(Berättar detta för att visa hur olika man kan se på detta. Stora ord innebär inte per definition fantastisk neverending love)

Nu kände vi varann som sagt och var kära i varann redan innan vi började dejta officielt så det var ju inte så att känslorna kom som en blixt från klar himmel.

Såklart alla är olika, men jag har aldrig upplevt att ett förhållande där jag inte blev jättekär snabbt har funkat. Det betyder inte att jag tar lätt på känslor, tvärtom!! För mig är det allt eller inget och jag är föga intresserad av mellanmjölk. Finns inte kärlek och passion efter några månader så är förhållandet dött för mig.

TS
På det sista du skriver får jag intryck av att han har ganska stora problem med närhet, kärlek och tillit. Det kan nog ta lång lång tid innan det släpper, om det ens gör det.
Men om du nu har kommit fram till att du inte är så kär i honom heller spelar det väl inte någon roll vad han säger att ni är? Då är det bara att köra på som KK så länge du har kul och se vad som händer. :)
 
Senast ändrad:
När jag slutade svara ett dygn så skrev han massor och när vi pratade efter det så sa han att han varit ledsen och trott att jag inte ville träffa honom mer

Man funkar verkligen olika, jag får klåda över hela kroppen vid bara tanken på något sådant! :laugh:

Men det viktiga är väl att du reder ut vad du själv vill och förväntar dig, sen får du jämföra det med vad du faktiskt får och se vad den jämförelsen ger.
 
Nu kände vi varann som sagt och var kära i varann redan innan vi började dejta officielt så det var ju inte så att känslorna kom som en blixt från klar himmel.

Såklart alla är olika, men jag har aldrig upplevt att ett förhållande där jag inte blev jättekär snabbt har funkat. Det betyder inte att jag tar lätt på känslor, tvärtom!! För mig är det allt eller inget och jag är föga intresserad av mellanmjölk. Finns inte kärlek och passion efter några månader så är förhållandet dött för mig.

TS
På det sista du skriver får jag intryck av att han har ganska stora problem med närhet, kärlek och tillit. Det kan nog ta lång lång tid innan det släpper, om det ens gör det.
Men om du nu har kommit fram till att du inte är så kär i honom heller spelar det väl inte någon roll vad han säger att ni är? Då är det bara att köra på som KK så länge du har kul och se vad som händer. :)

Jag har ingen uppfattning om den här killens personliga egenskaper, men jag tycker att det känns som en ganska vanlig tolkning, den du gör. Att en person som inte är så himla på med att göra förhållandet "officiellt" och presentera den nya partnern för mamma, syskon och morfar osv skulle ha någon sorts närhetsproblem.

Kan man inte lika gärna tänka sig att personen bara inte tycker att den där officiella rollen som "del i ett par" och en massa släktingar att förhålla sig till, inte är det som är själva poängen med att dela sitt liv med någon?

Det där brukar ju ändå inte gå att undvika i längden, men varför skynda på just den delen av att vara ihop?
 

Liknande trådar

Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
1 041
Senast: Crossline
·
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
5 780
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
5 303
Senast: Grazing
·
Kropp & Själ Vi försöker hjälpa en vän till min mamma som nyss än en gång blivit katastrofdåligt bemött av vården, jag är så arg att jag kokar varje...
Svar
19
· Visningar
2 758
Senast: Saigon
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp