Närhet inget för mig.....

[Lill76]

Sen jag blev gravid har jag knappt kunnat ta i min man. Kyssar är helt otänkbart jag mår illa bara jag tänker på det. Men även vanlig närhet som kramar och kel......nä, det finns bara inte i min värld.... Jag har iofs mått väldigt dåligt, med ständigt illamående och extrem trötthet, men nu har det blivit lite bättre.
Är det mina graviditetshormoner som är så uråldriga och säger: "nej, nej...ingen parning vid dräktighet"
Är det vanligt att man känner såhär? Ni kan ju bara gissa om jag har en frustrerad man hemma. Samtidigt som han försöker vara förstående över hur jag mår, mår han ju själv dåligt över att aldrig få någon kvinnlig närhet.

 

[Blixtra]

Sv: Närhet inget för mig.....

Sen jag blev gravid har jag knappt kunnat ta i min man. Kyssar är helt otänkbart jag mår illa bara jag tänker på det. Men även vanlig närhet som kramar och kel......nä, det finns bara inte i min värld.... Jag har iofs mått väldigt dåligt, med ständigt illamående och extrem trötthet, men nu har det blivit lite bättre.
Är det mina graviditetshormoner som är så uråldriga och säger: "nej, nej...ingen parning vid dräktighet"
Är det vanligt att man känner såhär? Ni kan ju bara gissa om jag har en frustrerad man hemma. Samtidigt som han försöker vara förstående över hur jag mår, mår han ju själv dåligt över att aldrig få någon kvinnlig närhet.

Jag har varit nästan exakt som du! Mina tre första månader mådde jag också fruktansvärt illa och var super trött. Sov dåligt och spydde mycket en härlig kombination som inte får fjärilarna att svärma i magen av kärlek direkt...

Sedan i V16 när illamåendet börjar att släppa så sätter sammandragningarna in, varjedag ordentliga sammandragninar, eller ja, i singular men "den" släppte inte på flera timmar. jag hade ont och kände mig så "trög" när hela magen drog ihop sig så att den var som en sten.bDessutom undrar man ju varför det blir så, ngt. stressande var det.

Ovanpå detta så har jag gått upp så mycket i vikt, och jag hatar verkligen att vara överviktig.

Så tja, graviditeten har deffenitivt inte gjort mig till en sexmaskin. Har en väninna som ville varje kväll när hon var gravid, så det finns dem som blir sådanna med. Är säkert också lite jobbigt... hennes man tyckte det iallafall .

Men försök att berätta för din man/sambo hur du känner det, så han inte hamnar utanför graviditeten helt!

 

[Alfhild]

Sv: Närhet inget för mig.....

Jag känner igen mig precis! Jag tyckte att min sambo luktade så illa att jag inte ens ville vara i samma rum som honom ända fram till vecka 20... Han duschar minst en gång om dagen så det är inte hans hygien det var fel på. Jag var tvungen att vända bort huvudet och hålla andan när vi kramades och höll på att spy när han ville pussas. Om han hade hängt sina träningskläder i badrummet på tork fick jag gå in där, hålla andan och slänga ner dem i en påse som jag sedan knöt ihop och lade ut i hallen. Annars kunde jag inte gå på toa. Det var hur jobbigt som helst, för man inser ju hur sårande det var för honom att jag bara drog mig undan hela tiden. Tillslut så pratade vi om det och fastän han hade svårt att förstå så fungerar det någotsånär nu (V.28). Mitt luktsinne blev tack och lov lite avtrubbat efter en långvarig förkylning, vilket jag är jättetacksam för. Jag tycker fortfarande inte att han luktar så gott vissa dagar, men jag mår iallfall inte illa nu och då är det lättare att handskas med. Hoppas du óckså får det lättare längre fram när illamåendet går över. Sexlusten kan ju också komma tillbaka senare i graviditeten om du har tur, gör den inte det så får du ju prata med din partner och förklara läget lixom... Hoppas det ordnar sig!

 

[havreflinga]

Sv: Närhet inget för mig.....

Jag känner igen mig lite. Jag är i vecka 15, men mår fortfarande lite illa och är extremt luktkänslig. Jag längtar efter min man, men så fort han kommer nära tar det liksom emot... Fast vi har ändå hittat en lösning som funkar.

Vi planerar in tid för samvaro. (Det gjorde vi visserligen förut oxå, men då var det väl mest p g a tidsbrist.) När det är dags för mys ska han vara helt nyduschad, och vi rättar oss efter hur jag mår och vad jag har lust med. Ibland blir det bara massage, ibland blir det mer. När jag väl kommer igång njuter jag faktiskt lika mycket som förr.

Det sitter lite i huvudet oxå tror jag. Jag är liksom rädd för att plötsligt börja må mer illa och att jag måste rusa därifrån, och att han ska bli sårad då. Men vi har pratat så mycket om det, och jag vet att inte blir sårad, så då kan jag släppa den oron lättare.

 

[ameo]

Sv: Närhet inget för mig.....

Min första graviditet var jag sådan... Min kära man fick hålla sig på behörigt avstånd. De andra två gångerna har varit något bättre, men ändå en hel del åt det hållet.
Min man konstaterade dock bara helt kallt, att han hade ju varit med och ställt till det, så de var ju bara att bita ihop och uthärda helt enkelt...

 

[Blixtra]

Sv: Närhet inget för mig.....

Min man konstaterade dock bara helt kallt, att han hade ju varit med och ställt till det, så de var ju bara att bita ihop och uthärda helt enkelt...

Vilken gullig förstående man ! Å andra sidan, något annat ska man inte "ta".

 

[Silverkedjan]

Sv: Närhet inget för mig.....

De första 15 veckorna mådde jag illa och var extremt trött, orkade bara jobba och sova, typ. Men sambon var att vara nära hela tiden

Ofta släpper koman och illamåendet runt v 16. Då gäller det att man törs tänka om och inte fastnat i något beteende i rädsla för att må illa.

Ett tips är att faktiskt pallra sig över tröskeln och HA sex, det är mycket skönare under graviditeten pga av all extra blodfyllnad i underlivet (vill du inte andas eller riskera att spy i närheten av pappan så ha honom bakom då )

 

[paradiset]

Sv: Närhet inget för mig.....

O ja, jag tålde inte min mans lukt eller ens komma i närheten av hans hår eller huvudkudde, första graviditeten! Men sex hade vi för jag mådde inte illa. Inte denna gång heller men lukterna var mindre jobbiga denna gång. Nu är det fogarna som gör intimitet jobbigt

 

[havreflinga]

Sv: Närhet inget för mig.....

Ofta släpper koman och illamåendet runt v 16. Då gäller det att man törs tänka om och inte fastnat i något beteende i rädsla för att må illa.

Ja, det tror jag är bra att komma ihåg. Man fastnar så lätt i mönster, även om de bara funnits i några veckor.

Jag är i vecka 15 och förvånade både maken och mig själv igår med att springar runt och sjunga/tjoa högljutt igår. Sådär pigg och galet levnadsglad hade vi nästan glömt att jag brukar vara egentligen. Härligt att gamla havreflinga håller på att komma tillbaka, om än med stor mage.

 

[Silverkedjan]

Sv: Närhet inget för mig.....

När illamåendet släppt och man ännu inte är jätteotymplig är det HÄRLIGT att vara gravid !!

Se till att du njuter ordentligt havreflinga