Bukefalos 28 år!

Oense om vårdnaden aka fortsättning på oense om bodelningen-tråden

Status
Stängd för vidare inlägg.
Kan inte sova. Är så himla trött och less. Trött på exet, trött på familjerätten, trött på rättsväsendet. Känner mig uppgiven och trasig.

Känns som varje dag får jag någon flashback till ett förträngt minne från vårat förhållande. Hur illa det faktiskt var. Och hur tidigt det började. Känns som jag verkligen behöver bearbeta detta på djupet sen när jag och Mini har landat ordentligt. För hennes skull (och min). Innan dess kommer han fortsätta stjäla mig på energi hur mycket jag än försöker att inte tillåta honom.

Snart är Mini ett år. Snart är min föräldraledighet slut. Och hela detta året har bara varit ena krisen efter den andra. Jag har med nöd och näppe orkat hålla näsan över vattenytan. Vi har missat så mycket jag och Mini. Jag ser det så tydligt när hon leker med mormor och kiknar av skratt. När hon behöver min uppmärksamhet och jag är upptagen med ännu ett samtal till advokaten/familjerätten/någon annan viktig myndighetsperson. När jag är för trött för att orka vara helt närvarande dag efter dag. För trött för att vara den mamma jag vill vara. Hon är värd så mycket mer och mitt hjärta blöder.

Förstår att du har det jobbigt! Det märks. :( Såhär uppgiven brukar du inte vara. :(
Det låter som du har börjat med en slags sorgbearbetning.
Jag hoppas verkligen att du får mer ro när du har flyttat och jag tror och hoppas att exet kommer tröttna och lämna er ifred.

Vet inte riktigt vad jag ska säga, men skickar en styrkekramar till dig! :heart
 
Kan inte sova. Är så himla trött och less. Trött på exet, trött på familjerätten, trött på rättsväsendet. Känner mig uppgiven och trasig.

Känns som varje dag får jag någon flashback till ett förträngt minne från vårat förhållande. Hur illa det faktiskt var. Och hur tidigt det började. Känns som jag verkligen behöver bearbeta detta på djupet sen när jag och Mini har landat ordentligt. För hennes skull (och min). Innan dess kommer han fortsätta stjäla mig på energi hur mycket jag än försöker att inte tillåta honom.

Snart är Mini ett år. Snart är min föräldraledighet slut. Och hela detta året har bara varit ena krisen efter den andra. Jag har med nöd och näppe orkat hålla näsan över vattenytan. Vi har missat så mycket jag och Mini. Jag ser det så tydligt när hon leker med mormor och kiknar av skratt. När hon behöver min uppmärksamhet och jag är upptagen med ännu ett samtal till advokaten/familjerätten/någon annan viktig myndighetsperson. När jag är för trött för att orka vara helt närvarande dag efter dag. För trött för att vara den mamma jag vill vara. Hon är värd så mycket mer och mitt hjärta blöder.
Många kramar :heart

Sen tycker jag inte du skall vara så hård mot dig själv när det kommer till att ge Mini uppmärksamhet. Jag tror att det är en av fördelarna med att vara mor/farförälder, jag inbillar mig att man blir äldre så har man en annan form av inre ro som gör att man kan vara mer närvarande här och nu än när man var yngre.

Jag märker samma sak med barnens morfar. Barnen och morfar leker medan jag är upptagen med livets måsten. Jag brukar passa på att gosa extra mycket med dom vid läggdags. Dagens mysstund :love:
 
Kan inte sova. Är så himla trött och less. Trött på exet, trött på familjerätten, trött på rättsväsendet. Känner mig uppgiven och trasig.

Känns som varje dag får jag någon flashback till ett förträngt minne från vårat förhållande. Hur illa det faktiskt var. Och hur tidigt det började. Känns som jag verkligen behöver bearbeta detta på djupet sen när jag och Mini har landat ordentligt. För hennes skull (och min). Innan dess kommer han fortsätta stjäla mig på energi hur mycket jag än försöker att inte tillåta honom.

Snart är Mini ett år. Snart är min föräldraledighet slut. Och hela detta året har bara varit ena krisen efter den andra. Jag har med nöd och näppe orkat hålla näsan över vattenytan. Vi har missat så mycket jag och Mini. Jag ser det så tydligt när hon leker med mormor och kiknar av skratt. När hon behöver min uppmärksamhet och jag är upptagen med ännu ett samtal till advokaten/familjerätten/någon annan viktig myndighetsperson. När jag är för trött för att orka vara helt närvarande dag efter dag. För trött för att vara den mamma jag vill vara. Hon är värd så mycket mer och mitt hjärta blöder.
:heartheart:heart
 
Kram till dig!

Mitt ex ställde till det något alldeles oerhört för sig själv och oss innan och efter vår lilla föddes. Strulet har fortsatt och när hon var drygt ett år sa jag stopp och nu har vi separerat. Hans liv är fortfarande upp och ner men jag har ny bostad och håller på att komma på rätt köl med ork, humör och självkänsla.
Däremot kommer jag knappt ihåg de första månaderna i den lillas liv. Jag har mest minnesbilder av att jag satt i soffan och ammade och grät. Storebror, då 3,5 år, knatade iväg och hämtade toapapper. "Jag tog två bitaj mamma, en för dina tåjaj och en föj ditt snoj".

Du klarar det här och du och Mini har hela livet framför er!:heart
 
Kan inte sova. Är så himla trött och less. Trött på exet, trött på familjerätten, trött på rättsväsendet. Känner mig uppgiven och trasig.

Känns som varje dag får jag någon flashback till ett förträngt minne från vårat förhållande. Hur illa det faktiskt var. Och hur tidigt det började. Känns som jag verkligen behöver bearbeta detta på djupet sen när jag och Mini har landat ordentligt. För hennes skull (och min). Innan dess kommer han fortsätta stjäla mig på energi hur mycket jag än försöker att inte tillåta honom.

Snart är Mini ett år. Snart är min föräldraledighet slut. Och hela detta året har bara varit ena krisen efter den andra. Jag har med nöd och näppe orkat hålla näsan över vattenytan. Vi har missat så mycket jag och Mini. Jag ser det så tydligt när hon leker med mormor och kiknar av skratt. När hon behöver min uppmärksamhet och jag är upptagen med ännu ett samtal till advokaten/familjerätten/någon annan viktig myndighetsperson. När jag är för trött för att orka vara helt närvarande dag efter dag. För trött för att vara den mamma jag vill vara. Hon är värd så mycket mer och mitt hjärta blöder.

Även om det känns som att du inte kan vara den mamman du vill vara just nu så är du den bästa mamman för Mini. Den bästa mamman Mini kan ha. Du kämpar som en tigrinna för hennes väl och ve och även om dippar kommer ibland så kommer du igen, du ger aldrig upp. Mitt i allt detta är du trasig. Han har skadat dig, han gör fortfarande allt för att skada dig och det kommer ta tid innan du har hunnit läka och fullt ut kan ta in vad han faktiskt har gjort mot dig. Flashbacks kommer för att det inte går att ta in allt genast tror jag även om man egentligen vet så går det inte att ta in allt. Då kommer det i brottstycken för att vi ska få en chans att bearbeta och ta hand om.

Ert första år blev inte som du hade tänkt dig. Långt ifrån, men ingen kan någonsin komma och säga att du inte gjorde allt i din makt för Minis skull. Du och Mini kommer kunna gå vidare, reparera och läka och ni kommer få ett fint liv tillsammans. En dag kommer du vara fri från honom och hans påverkan.

Oavsett så är man som mamma trött ibland, ofokuserad och kan inte ge barnet den uppmärksamhet man vill. Tyvärr är det så i livet. Du kämpar så hårt för att ge Mini det bästa av det bästa och det är så enormt mycket värt. Döm inte dig själv efter hans måttstock utan se vad du faktiskt gör på riktigt. Döm inte dig själv utefter de trötta dagarna utan se helheten. Du är den bästa mamman Mini någonsin kan ha.
 
Kan du inte se till att ha åtminstone en dag i veckan ledig? Stäng av telefonen och gör något roligt? Besök en vän eller öppna förskolan eller vad som? Spela in ett meddelande på telefonsvararen i stil med "hej, du har kommit till krambanan. På fredagar är dagen tillägnad mini och jag är därmed inte tillgänglig förrän kl xx men lämna namn och telefonnummer så ringer ger jag upp."
 
Kan inte sova. Är så himla trött och less. Trött på exet, trött på familjerätten, trött på rättsväsendet. Känner mig uppgiven och trasig.

Känns som varje dag får jag någon flashback till ett förträngt minne från vårat förhållande. Hur illa det faktiskt var. Och hur tidigt det började. Känns som jag verkligen behöver bearbeta detta på djupet sen när jag och Mini har landat ordentligt. För hennes skull (och min). Innan dess kommer han fortsätta stjäla mig på energi hur mycket jag än försöker att inte tillåta honom.

Snart är Mini ett år. Snart är min föräldraledighet slut. Och hela detta året har bara varit ena krisen efter den andra. Jag har med nöd och näppe orkat hålla näsan över vattenytan. Vi har missat så mycket jag och Mini. Jag ser det så tydligt när hon leker med mormor och kiknar av skratt. När hon behöver min uppmärksamhet och jag är upptagen med ännu ett samtal till advokaten/familjerätten/någon annan viktig myndighetsperson. När jag är för trött för att orka vara helt närvarande dag efter dag. För trött för att vara den mamma jag vill vara. Hon är värd så mycket mer och mitt hjärta blöder.

Jag hade precis samma tankar under min föräldraledighet. Jag valde att byta yrke och gick således i skolan under Bastians första levnadsår. Hade en hel del ångest över allt jag missade även om jag försökte vara så närvarande jag kunde med honom.

Men jag valde att tänka såhär att för hans skull är det faktiskt bättre med en mamma som är lite frånvarande/ inte orkar 100% första året och som sedan har ett jobb hon älskar (till skillnad från ett som får henne att må superdåligt).

På samma sätt är det för er. För Minis skull är det faktiskt bättre med en mamma som gör så gott hon kan nu under första året, även om det inte är 100%, och som sedan kan vara en lycklig, glad och stabil mamma än en mamma.

Stor kram
 
Tusen tack för alla fina ord! :heart

Idag är jag tillbaka. Har precis pratat med min advokat! Love him! :love: Nu är jag visst stämd på boendet också. Jag gör allt för att försvåra, är helt omöjlig och flyttar "utan fog" enligt exet och hans advokat. O_o
Tror han yrkade på boendet interimistiskt också. Min advokat höll för övrigt med mig om bilstolen. Och tyckte jag skött det bra. Han skulle skriva till exets advokat om det. Han tyckte det var viktigt att markera för henne också hur nonchalant han är.

Så nu är "kriget" i fullt gång. Kanske lika bra att klara av allt på en gång. Inte för jag tror att det kommer ta slut även om han skulle "förlora" i rätten. Han kommer hitta nya sätt och vägar.
 
Upp och ner igen.

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Familjerätten här håller på att förstöra allt för mig. Hon har sagt fel datum till mig. Flytten är planerad och huset sålt. Om nu exet var så bekymrad om slutdatumet så kanske han skulle kollat upp det lite tidigare än 11 dagar innan det går ut. Nu kommer det se ut som jag hindrar umgänge genom att flytta.

Exet ska byta monteringsbanden nu iallafall. Inte för han "måste men för att göra mig nöjd." Han har dessutom bytt ut det enda spännbandet han hade innan till dubbla grövre. Det har han minsann berättat för soc och alla (utom mig). Men han anser ffa inte att han behöver stödbenet.

Det var ett himla tjafs om allt möjligt i början på umgänget dessutom. Kontaktpersonen försökte få honom att släppa det flera ggr. Till slut fick jag nog och lämnade rummet. Sen gick jag ut så inte Mini skulle känna av att jag blev både arg och ledsen. Om han håller på så när dom är med. Hur tror dom då han kommer göra om vi skulle vara själva? Kontaktpersonen sa idag att hon ser att vi har goda möjligheter att få ett bra samarbete i framtiden. O_o
 
Upp och ner igen.

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Familjerätten här håller på att förstöra allt för mig. Hon har sagt fel datum till mig. Flytten är planerad och huset sålt. Om nu exet var så bekymrad om slutdatumet så kanske han skulle kollat upp det lite tidigare än 11 dagar innan det går ut. Nu kommer det se ut som jag hindrar umgänge genom att flytta.

Exet ska byta monteringsbanden nu iallafall. Inte för han "måste men för att göra mig nöjd." Han har dessutom bytt ut det enda spännbandet han hade innan till dubbla grövre. Det har han minsann berättat för soc och alla (utom mig). Men han anser ffa inte att han behöver stödbenet.

Det var ett himla tjafs om allt möjligt i början på umgänget dessutom. Kontaktpersonen försökte få honom att släppa det flera ggr. Till slut fick jag nog och lämnade rummet. Sen gick jag ut så inte Mini skulle känna av att jag blev både arg och ledsen. Om han håller på så när dom är med. Hur tror dom då han kommer göra om vi skulle vara själva? Kontaktpersonen sa idag att hon ser att vi har goda möjligheter att få ett bra samarbete i framtiden. O_o
Hindrar umgänget? Hur långt flyttar du? Finns väl massor med familjer som inte bor på samma ort.
 
Upp och ner igen.

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Familjerätten här håller på att förstöra allt för mig. Hon har sagt fel datum till mig. Flytten är planerad och huset sålt. Om nu exet var så bekymrad om slutdatumet så kanske han skulle kollat upp det lite tidigare än 11 dagar innan det går ut. Nu kommer det se ut som jag hindrar umgänge genom att flytta.

Exet ska byta monteringsbanden nu iallafall. Inte för han "måste men för att göra mig nöjd." Han har dessutom bytt ut det enda spännbandet han hade innan till dubbla grövre. Det har han minsann berättat för soc och alla (utom mig). Men han anser ffa inte att han behöver stödbenet.

Det var ett himla tjafs om allt möjligt i början på umgänget dessutom. Kontaktpersonen försökte få honom att släppa det flera ggr. Till slut fick jag nog och lämnade rummet. Sen gick jag ut så inte Mini skulle känna av att jag blev både arg och ledsen. Om han håller på så när dom är med. Hur tror dom då han kommer göra om vi skulle vara själva? Kontaktpersonen sa idag att hon ser att vi har goda möjligheter att få ett bra samarbete i framtiden. O_o

Om dom gett dig fel information om datumet så får dom stå för sitt misstag.
 
För många blir inte spädbarnstiden vad man hoppats. Inte rosaskimrande och avslappnad med långa promenade m vagn och fika. Det blir istället nattvak, kolik, sjukdomar, depression, skilsmässor otrohet och en massa andra styggelser. Trist ja katastrof för bebis? Nej ingenminns sitt första år. Sålänge de får mat, trygghet torra blöjor och sömn är de alright. Mini tar ingen skada sålänge hennes basala behov uppfylls och de gör du mer än väl. Döm inte dig skälv, jämfört inte m bloggare och FB uppdateringar de är sällan hela sanningen. Snart har ni landat och du kan fokusera på dig och Mini fullt ut. Grattis till nya boendet. Tappa inte fokus och inte hoppat allt löser sig på ett el annat vis
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
1 026
Senast: Crossline
·
Relationer Jag vet inte ens vars jag ska börja, ska försöka förklara. Om nån skulle veta vem jag är så skriv inte ut det här. Jag och min mamma...
2
Svar
23
· Visningar
4 575
Senast: Lingon
·
Övr. Barn ”Hoppas” det är fler som känner igen sig. Som går och lägger sig på kvällen med dåligt samvete att man inte räcker till. För visst är...
2
Svar
27
· Visningar
5 390
Senast: Cocos
·
Småbarn Jag har ju separerat från pappan till mitt barn sedan en tid tillbaka, och det börjar väl sjunka in att den relationen kommer alltid...
Svar
5
· Visningar
1 739
Senast: vallhund
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hjälp med fundering
  • Vilken ras passar mig?
  • Allergiutredning

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp