Oro och ångest

[Linn-Nora]

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja den här tråden. Men jag känner mig orolig för hur mitt barn mår.

Jag är en känslig person, med lätt till oro och ångest. I min uppväxt har jag varit väldigt otrygg och mått mycket dåligt.
Att detta kan nedärvas till mitt barn är inget som förvånat mig. Och mycket riktigt är hon också känslig.

Idag började hon med att hon blev rädd för att huden i hennes händer, alltså handflatorna, är rosa. Och nu vägrar hon öppna händerna. Hon går med dom knutna. Hållt på en timme nu.
Jag är så rädd att detta ska utvecklas till nåt.
Jag har verkligen gjort allt för att hon ska vara trygg.

Ska jag ringa bvc redan nu eller är det bara en fix idé? Hon är bara två och ett halvt.

Vad ska jag göra?
Kan så små barn utveckla ocd?

 

[KarinStarfighter]

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja den här tråden. Men jag känner mig orolig för hur mitt barn mår.

Jag är en känslig person, med lätt till oro och ångest. I min uppväxt har jag varit väldigt otrygg och mått mycket dåligt.
Att detta kan nedärvas till mitt barn är inget som förvånat mig. Och mycket riktigt är hon också känslig.

Idag började hon med att hon blev rädd för att huden i hennes händer, alltså handflatorna, är rosa. Och nu vägrar hon öppna händerna. Hon går med dom knutna. Hållt på en timme nu.
Jag är så rädd att detta ska utvecklas till nåt.
Jag har verkligen gjort allt för att hon ska vara trygg.

Ska jag ringa bvc redan nu eller är det bara en fix idé? Hon är bara två och ett halvt.

Vad ska jag göra?
Kan så små barn utveckla ocd?

Jag tycker att du ska ta upp dina funderingar med bvc. Kanske kan du få kontakt med en psykolog för att få stöd i dina funderingar och också få råd kring hur du ska bemöta din dotter vid situationer som den ovan?

 

[Lakritspuck]

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja den här tråden. Men jag känner mig orolig för hur mitt barn mår.

Jag är en känslig person, med lätt till oro och ångest. I min uppväxt har jag varit väldigt otrygg och mått mycket dåligt.
Att detta kan nedärvas till mitt barn är inget som förvånat mig. Och mycket riktigt är hon också känslig.

Idag började hon med att hon blev rädd för att huden i hennes händer, alltså handflatorna, är rosa. Och nu vägrar hon öppna händerna. Hon går med dom knutna. Hållt på en timme nu.
Jag är så rädd att detta ska utvecklas till nåt.
Jag har verkligen gjort allt för att hon ska vara trygg.

Ska jag ringa bvc redan nu eller är det bara en fix idé? Hon är bara två och ett halvt.

Vad ska jag göra?
Kan så små barn utveckla ocd?

Det finns jättefin hjälp att få hos BVC/MVC psykologerna. BVC hjälper dig att förmedla kontakt.

 

[Linn-Nora]

Jag tycker att du ska ta upp dina funderingar med bvc. Kanske kan du få kontakt med en psykolog för att få stöd i dina funderingar och också få råd kring hur du ska bemöta din dotter vid situationer som den ovan?

Det finns jättefin hjälp att få hos BVC/MVC psykologerna. BVC hjälper dig att förmedla kontakt.

Tack för era svar

I efterhand ångrade jag lite att jag la upp tråden, det känns lite som att jag lämnat ut mitt barn lite för mycket. Men det fick mig i alla fall att faktiskt boka tid för rådgivning på BVC.
Även om jag själv är högkänslig och känner igen mig själv i mycket, vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det. Det enda jag vet är att mina föräldrar inte hanterade det bra.
Vilket jag tror bidrog till mer oro och ångest som jag till slut spenderade många år i terapi för på grund av jobbiga tankar.
Det behöver ju inte bli samma för dottern och det kanske är helt normalt att småbarn får konstiga idéer ibland. Hon verkar ganska så observant och har mycket fantasi så jag är inte förvånad. Men jag vill ändå vara medveten om att risken finns och göra mitt bästa för att hon ska slippa må som jag gjort under barndom och som ung vuxen.

 

[lilleknodd2]

Tack för era svar

I efterhand ångrade jag lite att jag la upp tråden, det känns lite som att jag lämnat ut mitt barn lite för mycket. Men det fick mig i alla fall att faktiskt boka tid för rådgivning på BVC.
Även om jag själv är högkänslig och känner igen mig själv i mycket, vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det. Det enda jag vet är att mina föräldrar inte hanterade det bra.
Vilket jag tror bidrog till mer oro och ångest som jag till slut spenderade många år i terapi för på grund av jobbiga tankar.
Det behöver ju inte bli samma för dottern och det kanske är helt normalt att småbarn får konstiga idéer ibland. Hon verkar ganska så observant och har mycket fantasi så jag är inte förvånad. Men jag vill ändå vara medveten om att risken finns och göra mitt bästa för att hon ska slippa må som jag gjort under barndom och som ung vuxen.

Tycker inte du behöver må dåligt över att du la upp tråden, speciellt eftersom den hjälpt dig att boka tid hos BVC.
Jag tror att det är väldigt bra att du söker stöd i hur du ska hantera dessa händelser för att inte ”råka” spä på det mer hos dottern samt stötta henne i det som helt enkelt sker.
Barn är extremt känslostyrda och inkännande så jag tror att man behöver skapa sig strategier som fungerar i olika typer av situationer.
Nu är detta inte alls samma situation som du har men jag har en extremt känslostyrd dotter som alltid enbart agerat på den specifika känslan för stunden, det har aldrig funnits någon eftertanke i beteenden utan är hon arg så är hon ARG och då märks det samtidigt som det är samma sak för glädje, trötthet, ledsamhet, lycka och alla andra möjliga känslor. Om jag agerar utifrån mina känslor samtidigt som hon gör det så når jag inte fram till henne alls utan jag måste ha mina specifika strategier, framförallt när det gäller ilskan och det är såna strategier jag tänker att det kan vara bra att få hjälp med att hitta/skapa. Hur du ska förhålla dig till hennes rädslor/känslor/tankar utan att blanda in dina egna känslor, värderingar och din ångest.

 

[Linn-Nora]

Tycker inte du behöver må dåligt över att du la upp tråden, speciellt eftersom den hjälpt dig att boka tid hos BVC.
Jag tror att det är väldigt bra att du söker stöd i hur du ska hantera dessa händelser för att inte ”råka” spä på det mer hos dottern samt stötta henne i det som helt enkelt sker.
Barn är extremt känslostyrda och inkännande så jag tror att man behöver skapa sig strategier som fungerar i olika typer av situationer.
Nu är detta inte alls samma situation som du har men jag har en extremt känslostyrd dotter som alltid enbart agerat på den specifika känslan för stunden, det har aldrig funnits någon eftertanke i beteenden utan är hon arg så är hon ARG och då märks det samtidigt som det är samma sak för glädje, trötthet, ledsamhet, lycka och alla andra möjliga känslor. Om jag agerar utifrån mina känslor samtidigt som hon gör det så når jag inte fram till henne alls utan jag måste ha mina specifika strategier, framförallt när det gäller ilskan och det är såna strategier jag tänker att det kan vara bra att få hjälp med att hitta/skapa. Hur du ska förhålla dig till hennes rädslor/känslor/tankar utan att blanda in dina egna känslor, värderingar och din ångest.

Tack för ditt inlägg! Och att du delar med dig!

Det är precis det jag tänker på och oroar mig för. Jag märker absolut att jag lägger mina egna känslor och applicerar mina erfarenheter på det som hände igår. Min första tanke var att nej, nu har det börjat. Samtidigt försöker jag tänka att barn kanske kan få för sig saker.

Jag har ju ingen aning hur intelligent eller inte hon är, men jag upplever att hon tar in allt. Hon lyssnar på allt. Så vi har börjat få prata engelska hemma (det kan hon tack och lov inte än) om vi behöver diskutera saker hon inte behöver höra när hon är med.

Hon har det jobbigt när jag ska gå till jobbet och säger upprepande att jag ska vara hemma.
Innan hon går till förskolan är hon väldigt ledsen. Det gick bra innan vi fick Covid och hon fick ett längre uppehåll. Sen blev hon förkyld. Nu är det förknippat med ångest igen och hon börjar gråta så fort vi säger att hon ska dit. Väl där och när hon hämtas är hon glad.

Så hon är väldigt känslig. Precis som din dotter reagerar hon starkt på alla känslor. Hon är liksom mycket allt. Och även om jag är likadan själv är det lättare att hantera mig själv än att veta att jag gör rätt med dottern.

Jag vill bara att hon ska få må bra!

 

[lilleknodd2]

Tack för ditt inlägg! Och att du delar med dig!

Det är precis det jag tänker på och oroar mig för. Jag märker absolut att jag lägger mina egna känslor och applicerar mina erfarenheter på det som hände igår. Min första tanke var att nej, nu har det börjat. Samtidigt försöker jag tänka att barn kanske kan få för sig saker.

Jag har ju ingen aning hur intelligent eller inte hon är, men jag upplever att hon tar in allt. Hon lyssnar på allt. Så vi har börjat få prata engelska hemma (det kan hon tack och lov inte än) om vi behöver diskutera saker hon inte behöver höra när hon är med.

Hon har det jobbigt när jag ska gå till jobbet och säger upprepande att jag ska vara hemma.
Innan hon går till förskolan är hon väldigt ledsen. Det gick bra innan vi fick Covid och hon fick ett längre uppehåll. Sen blev hon förkyld. Nu är det förknippat med ångest igen och hon börjar gråta så fort vi säger att hon ska dit. Väl där och när hon hämtas är hon glad.

Så hon är väldigt känslig. Precis som din dotter reagerar hon starkt på alla känslor. Hon är liksom mycket allt. Och även om jag är likadan själv är det lättare att hantera mig själv än att veta att jag gör rätt med dottern.

Jag vill bara att hon ska få må bra!

Att hon har det jobbigt med förskolan är relativt vanligt, framförallt efter längre perioder hemma. Min dotter har inte varit lätt att lämna förrän nu som 4 åring då hon bytt avdelning och får en helt annan stimulans och nya vänner/engagerade pedagoger. Hon var inte ledsen innan men vid varje lämning var det krokodiltårar i fönstret.

Det är såklart enklare att hantera sig själv, du har ju känt dig själv längst. Att hantera en annan persons känslor och tankar är svårt, för du vet ju inte mer än vad personen förmedlar och det ÄR SKITSVÅRT att inte lägga sina egna känslor i agerandet. Jag tror att du ska försöka bekräfta alla känslor hon känner men inte lägga in egna åsikter i dom. Som i gårdagens händelse; Bekräfta rädslan ”Jag ser att du känner dig rädd/osäker/vad känslan nu verkar vara”. Förklara relevant fakta ”Man har en annan färg i handflatan eftersom den inte utsätts för lika mkt sol/annat pigment/vad anledningen nu enkelt förklarat kan vara” och visa konkret ”Titta på mina händer, jag har också lite rosa på mina handflator, precis som du. Det är så vi ser ut. Ska vi gå och rita en stund eller vill du spela ett spel?”

Detta kan vara en typ av strategi. Bekräfta, förklara och visa och lägg sen fokus på att göra något annat. Är du med? I väntan på möte hos BVC.

 

[Kilauea]

Tack för ditt inlägg! Och att du delar med dig!

Det är precis det jag tänker på och oroar mig för. Jag märker absolut att jag lägger mina egna känslor och applicerar mina erfarenheter på det som hände igår. Min första tanke var att nej, nu har det börjat. Samtidigt försöker jag tänka att barn kanske kan få för sig saker.

Jag har ju ingen aning hur intelligent eller inte hon är, men jag upplever att hon tar in allt. Hon lyssnar på allt. Så vi har börjat få prata engelska hemma (det kan hon tack och lov inte än) om vi behöver diskutera saker hon inte behöver höra när hon är med.

Hon har det jobbigt när jag ska gå till jobbet och säger upprepande att jag ska vara hemma.
Innan hon går till förskolan är hon väldigt ledsen. Det gick bra innan vi fick Covid och hon fick ett längre uppehåll. Sen blev hon förkyld. Nu är det förknippat med ångest igen och hon börjar gråta så fort vi säger att hon ska dit. Väl där och när hon hämtas är hon glad.

Så hon är väldigt känslig. Precis som din dotter reagerar hon starkt på alla känslor. Hon är liksom mycket allt. Och även om jag är likadan själv är det lättare att hantera mig själv än att veta att jag gör rätt med dottern.

Jag vill bara att hon ska få må bra!

Våra barn är ju i samma ålder. Sonen är också väldigt så han hör allt just nu, vi har också börjat säga vissa saker på engelska. Likaså har han haft lite problem vid lämning hos dagmamma igen, men är även allmänt mammig så tror det hänger ihop. Vad som är hönan och ägget vet jag inte, men uppfattar det som rätt normalt i den åldern.

Blir nog bra att du får stör av BVC .

 

[Linn-Nora]

Att hon har det jobbigt med förskolan är relativt vanligt, framförallt efter längre perioder hemma. Min dotter har inte varit lätt att lämna förrän nu som 4 åring då hon bytt avdelning och får en helt annan stimulans och nya vänner/engagerade pedagoger. Hon var inte ledsen innan men vid varje lämning var det krokodiltårar i fönstret.

Det är såklart enklare att hantera sig själv, du har ju känt dig själv längst. Att hantera en annan persons känslor och tankar är svårt, för du vet ju inte mer än vad personen förmedlar och det ÄR SKITSVÅRT att inte lägga sina egna känslor i agerandet. Jag tror att du ska försöka bekräfta alla känslor hon känner men inte lägga in egna åsikter i dom. Som i gårdagens händelse; Bekräfta rädslan ”Jag ser att du känner dig rädd/osäker/vad känslan nu verkar vara”. Förklara relevant fakta ”Man har en annan färg i handflatan eftersom den inte utsätts för lika mkt sol/annat pigment/vad anledningen nu enkelt förklarat kan vara” och visa konkret ”Titta på mina händer, jag har också lite rosa på mina handflator, precis som du. Det är så vi ser ut. Ska vi gå och rita en stund eller vill du spela ett spel?”

Detta kan vara en typ av strategi. Bekräfta, förklara och visa och lägg sen fokus på att göra något annat. Är du med? I väntan på möte hos BVC.

Tack Bra tips! Ska försöka göra så, bekräfta och lyssna!

Igår var en dum dag, jag var låg hela dagen innan på grund av dålig sömn och mycket på jobbet. Efter en bra natt och flyt på jobbet kanske jag inte reagerat lika starkt känslomässigt.
Jag försöker vara så lugn och sansad jag kan, och jag tror jag lyckades med det igår också. Men just då var tårarna nära. Därför skrev jag trådstarten lite i affekt tror jag.

Våra barn är ju i samma ålder. Sonen är också väldigt så han hör allt just nu, vi har också börjat säga vissa saker på engelska. Likaså har han haft lite problem vid lämning hos dagmamma igen, men är även allmänt mammig så tror det hänger ihop. Vad som är hönan och ägget vet jag inte, men uppfattar det som rätt normalt i den åldern.

Blir nog bra att du får stör av BVC .

Tack!
Förstår att det är stort för din son, han har fått en syster och allt (GRATTIS! )
Hoppas det blir lättare snart!

Jag fick ringt BVC idag, hon tyckte inte det lät oroande, även om hon inte kunde säga så mycket då hon inte träffat dottern. Hon tyckte också det lät väldigt klokt att vi hörde av oss. Fick numret till barnpsykologen så nu väntar jag på att dom ska ringa tillbaka. Sköterskan på BVC trodde det skulle räcka med besök för oss föräldrar för att få lite föräldrastöd