Otrevliga amerikaner?

Har alltid undrat vem fasen det är som får städa i Per´s kök när han varit där och haft sig. Jag som fru/fv</whatever hade ju blivit skitförbannad om jag skulle gå och städa efter honom, för han grisar verkligen något fruktansvärt.. kastar redskap genom halva köket osv :rage:
Någon assistent på produktionsbolaget?
 
Ja det är klart, det vinklas ju och inspelningen stressas ju på. Men min undran var ju om det är så att jänkarna är otrevligare över lag eller om det bara är produktionen som klippt ihop allt eller om de verkligen är sånna. Tro fullt ut på det som visas på tv, kommer jag nog aldrig göra.

Inga reality shower ar "reality". De klipps och formas och i manga fall fojs ett skript som ser helt annorlunda ut an vad vi som tittar pa programmet tror. Ett exempel ar en "fixa hemma" show har i USA. Pa TV framstalls att familjen valjer mellan att en designer gor om deras befintliga hus och en maklare hittar ett nytt hus och det ar en tavling mellan de bada. Det ar redan bestamt innan filmningen borjar ... men den "reality showen" skulle inte bli lika interessant.:angel:

Som svar på ursrungsfrågan så upplever jag amerikaner som ytligt trevliga, men när det gäller så står de på sig på ett helt annat sätt än vi gör. De hävdar sin rätt på ett hel annat sätt och är ganska fördömmande vad jag upplevt. <snip>

Jag som bor har tycker att det ar ett vanligare och mindre fordommande samhalle an i Sverige. Nu ar landet stort och sjalvklart finns manga skillnader aven innom det har landet. Den storsta skilnaden mot Sverige tycker jag nog ar att pa landet har (i syd ostra och mellanvastern av USA har jag bott pa landet) ar folk forvisso valdigt (som nagon sa) ytligt vanliga, men det ar svart att komma dem inpa livet. (Fast det kanske ar sa i Sverige ocksa?)

Jag ska flytta till Vastkusten, Portland, Oregon arean. Det bor over 2 millioner manniskor i Portland, Oregon, som har i stort sett vaxt ihop med Seattle, Washington dar det bor narmare 3.5 millioner manniskor. Min familj och jag kommer fran Stockholm och har saknat mycket av "kanslan" i Stockholm. Vi tycker alla att Portland (eller Seattle, eller Denver i Colorado, eller manga andra stora stader har i USA) ar som ett mycket vanligare Stockholm. Mycket av storstadens liv och rorelse men manniskorna ar inte sa burdusa och tar sig mer tid.
Man vinkar fram andra bilister i trafiken, eller ber om ursakt om man stoter i nagon. For att inte tala om att det ar sjalvklart att hjalpa till om en gammal dam fastnar med rullatorn eller grannen behover en hand.

Rent generellt far man lara sig fran lekskolan att "sta for sin asikt" har, men man far samtidigt lara sig att debatera "for sin sak". Daremot upplever jag inte att manniskor har ar fordommande, tvart om.
 
Själv känner jag mest aversion för hur amerikanska realityshower produceras som The apprentice, biggest loser, och masterchef. Innan de får flytta till nåt hus så låses de in på ett hotellrum mer eller mindre. Nyckelkort har de inte tillgång till och receptionen är tillsagd att rapportera alla deltagare som lämnar rummet till produktionsledaren. Det för att de inte ska kunna prata med varandra. I biggest loser blev deltagarna lämnade i huset med en vakt medans produktionen åkte hem och firade jul och nyår under två veckor. den som Lämnade huset under den tiden var inte välkommen tillbaka. Det verkar vara extremt omänskliga förhållanden som gäller för deltagarna i amerikanska realityshower.
 
Egentligen gillar jag inte att generalisera över ett helt folk men jag har en liten tanke om att man i USA uppmuntrar tävlingsmentalitet i högre utsträckning än vad vi gör här?
Att du alltid kan lyckas oavsett bakgrund är väl en av grundstenarna det amerikanska samhället är uppbyggt av?

Sen vinklas det ju naturligtvis så att det blir dramaturgiskt tillfredsställande fär den publik man har som målgrupp.
 
Jag TROOOOR Master Chef ursprungligen är Brittisk? Eller? Liksom väldigt många liknande "shower" från BBC. Där finns mängder med liknande succe´-program som BBC sålt vidare till andra länder, som sedan gjort egna versioner fast inom ursprungsprogrammets ramar. Tänk bara på Halv Åtta Hos Mig som ju är Brittisk till ursprunget - Come Dine With Me. Där är man väldigt noga med att tussa ihop människor som man ganska tydligt inser kommer att krocka på alla tänkbara vis. Ju fler konflikter desto bättre underhållning! (I den Brittiska versionen i alla fall, den svenska har jag inte sett.)
Idol är ju väl också Brittiskt, skapat av Simon Cowell. Liksom diverse uppföljare.
 
Jag TROOOOR Master Chef ursprungligen är Brittisk? Eller? Liksom väldigt många liknande "shower" från BBC. Där finns mängder med liknande succe´-program som BBC sålt vidare till andra länder, som sedan gjort egna versioner fast inom ursprungsprogrammets ramar. Tänk bara på Halv Åtta Hos Mig som ju är Brittisk till ursprunget - Come Dine With Me. Där är man väldigt noga med att tussa ihop människor som man ganska tydligt inser kommer att krocka på alla tänkbara vis. Ju fler konflikter desto bättre underhållning! (I den Brittiska versionen i alla fall, den svenska har jag inte sett.)
Idol är ju väl också Brittiskt, skapat av Simon Cowell. Liksom diverse uppföljare.

Yep, originalet är brittiskt och tämligen förskonat från fula påhopp och backstabbande deltagarna emellan.
 
Har alltid undrat vem fasen det är som får städa i Per´s kök när han varit där och haft sig. Jag som fru/fv</whatever hade ju blivit skitförbannad om jag skulle gå och städa efter honom, för han grisar verkligen något fruktansvärt.. kastar redskap genom halva köket osv :rage:

Varför skulle hans fru städa? Han kan säkert städa själv.

Jag grisar nog minst lika mycket när jag lagar mat. Jag är hopplös! :o
 
Jag älskar Per Morberg, jag tycker att han är befriande slafsig, icke-ödmjuk och härjig, väldigt osvensk.

Avsnittet av "Vad blir det för mat?" när han lagar blodpudding i full tant-utstyrsel är lysande ^^.

Men appropå amerikaner:
Min upplevelse är att dom lägger stor vikt vid att alltid vara vänliga och artiga. Så det är nog klippning och vinkling det handlar om i programmen, och/eller att deltagarna uppmuntras att bete sig så.
 
Jag får intrycket att det är en viss slags amerikansk tvkultur. Att det liksom måste finnas någon som blir arg och skäller för att det ska bli (i deras ögon) bra realitytv. Ofta blir det ju rent löjligt när man märker att tvproducenterna griper efter halmstrån för att få till "spänning". Det är synd, för i mitt tycke så förstör det oftast programideer som faktiskt skulle kunna vara intressant med ett annat upplägg.
 
Lite KL men min absoluta favorit har alltid varit Masterchef Professional med bästa kockdomaren någonsin, Michel Roux, han älskar så genuint mat och blir så glad när någon lagar något riktigt lyckat och ger bara saklig konstruktiv kritik. Tyvärr har han slutat, men jag kan verkligen rekommendera tidigare säsonger med honom.
 
Jag älskar Per Morberg, jag tycker att han är befriande slafsig, icke-ödmjuk och härjig, väldigt osvensk.

Avsnittet av "Vad blir det för mat?" när han lagar blodpudding i full tant-utstyrsel är lysande ^^.

Men appropå amerikaner:
Min upplevelse är att dom lägger stor vikt vid att alltid vara vänliga och artiga. Så det är nog klippning och vinkling det handlar om i programmen, och/eller att deltagarna uppmuntras att bete sig så.

Han kanske är befriande, men han har fortfarande en vidrig hygien i samband med matlagning.

Min teori angående amerikanerna är ju den att de vanligtvis är så måna om att framstå som trevliga, men när det kommer till tävling så glömmer de det och blir de skitstövlarna som syns i tv.

@MJLee Michel Roux Jr är en helt klart trevlig personlighet i matprogrammen, men tom han verkar ha smittats av tvsmittan och gör fler och fler tvprogram, han ska nog trots allt hålla sig bakom spisen på Le Gavroche så blir det nog bättre.
 
En av mina bästa vänner kommer från Amerika.
Hon och hennes familj har bott här i två år och dom är supertrevliga. :)

Men finns nog alla sorter. ;)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp