Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

[Roxer]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

Känner igen det till viss del iof, lillskiten (som ligger här bredvid och snarkar i gamlingens öra) har en viss tendens att bli lite för uppjagad också. Fast där står mer matte och skriker "Akta stolpen/stenen/människan". Är nog ett under om han har några hjärnceller kvar när han fyller ett.

Hur många är det som du skulle behöva dressera om du räknar ihop de människor som han stöter på som skulle kunna hjälpa dig att uppfostra (genom att ignorera ex.)?

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

Han var ju jättefin! Var inte så hård mot honom! (Nu menar jag inte att du slår honom eller liknande, tror absolut att du älskar honom)

Alla är unghundar ett tag!

Visst är han fin, och han har världens gosigaste öron. Men hur fin han än är så försvarar det ju inte att han beter sig förjävlig. Jag vet ju det är en fas och att den går över - vid sådär fyra års ålder börjar han nog gå att ha i möblerade rum igen *s* - men att hoppa på folk osv, de jag beskrev i exemplen ÄR ju dåligt uppförande oavsett fin eller ful utseendemässigt. Och det ÄR typiska problem (döv, trotsig, olydig) för slyngelåldern. Men att folk tycker det göööör inget för han är snäll, är ju obegripligt. Generellt så brukar liksom inte omgivning tycka att det gör inget när 75 cm hund 'överfaller' dem, även om det är i välmening.

Min U kunde ENSTAKA ggr springa ut och skälla strax utanför vår gårdsplan, t ex på granne1. Det var inget snack om 'men är ju så snäll' då, utan det var då jag fick reda på att granne1 eg INTE tycker om hundar - alls.

Nu skällde aldrig grannen på mig eller U heller när U felade, men det var inget 'gööör inget, snäääll'. Samma hundras, värre beteende men annan hund, och reaktionen är en helt annan. Samma sak en gång när U sprang fram mot granne2s sambo i skogen och skällde, han stannade 15 meter ifrån i samma ögonblick jag ropade 'Utter, stanna!' och bara stod med vajande svans - hon skällde på honom och sa åt honom att 'gå hem med dig' (vilket JAG tyckte var perfekt). Viktor springer fram emot, ändra fram trots att jag ropar 'Viktor, stanna!', och sen hoppar han på henne. Och hon bara tindrar.

(Sen händer det faktiskt jag 'slår' honom, eller inte slår men tar tag i, rejält, och hårt - och ja det gör ont. Men när inget annat bryter igenom så..)

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

Känner igen det till viss del iof, lillskiten (som ligger här bredvid och snarkar i gamlingens öra) har en viss tendens att bli lite för uppjagad också. Fast där står mer matte och skriker "Akta stolpen/stenen/människan". Är nog ett under om han har några hjärnceller kvar när han fyller ett.

Hur många är det som du skulle behöva dressera om du räknar ihop de människor som han stöter på som skulle kunna hjälpa dig att uppfostra (genom att ignorera ex.)?

De nämnda i princip. Dvs båda grannarna samt posten. Rörmokare och sånt är hanterbart, där är det ju inne, och är bara jag med hälsar han rätt fint, och sen kan jag endera vara med och säga åt honom att gå därifrån, eller stänga in honom.

Så det är bara de tre, och det skulle krävas SÅ lite, om de bara röt i, eller ännu bättre slängde vatten på honom eller viftade till med något samtidigt som de röt i, så skulle han mest troligt lägga ner på ett par ggr.

Han var STENSÄKER tidigare, stannade i 'slutet' av gårdsplanen. Sen felade det en gång (trotsålder), och blev ju jackpot, han fick uppmärksamhet, beröm och kel. Och jag kunde ju inte gärna skälla på honom när han kom. Så nu i hans värld så är det ju helt okej beteende att springa iväg, hälsa, få beröm, springa till matte och endera få beröm (om han kommer direkt och jag inte hann se och ropa när han pös) eller iaf inte få skäll. Det finns ju ingen indikation i hans värld att det är oänskat beteende, mer än att matte vrålar 'kom hit', men det 'händer' ju inget om man skiter i det...

Tillägg: Generellt lär han sig fort, sålänge det är tydlig konsekvens. Han hoppar t ex inte på mig, och han vet att när jag kommer, huuuur glad han än blir, så han måste sitta om jag ska hälsa - vilket jag lärde honom genom att med milt våld sätta honom, om och om igen. Inte så milt som trycka på baken, utan en hand i nackskinnet, den andra i baken och bryskt sätta honom. Medan min mamma försökt i ett år nu, men han hoppar fortfarande på henne, helt enkelt för hon inte är konsekvent.

Pappa hoppar han inte på, mer än enstaka ggr när han verkligen glömmer sig. Helt enkelt för pappa sen Viktor kom hem satt ett knä i bröstkorgen på honom när han hoppat. Inte smärtsamt men obehagligt, alltså hoppar Viktor inte på pappa.

Eg likadant med det mesta - tydlig konsekvens = Viktor fattar och följer. Däremot räcker det eg med EN gång när det inte är konsekvent så slirar han. Och alla de lägen där det är svårt att få en direkt konsekvens - där är han närmast hjärnskadat puckad. Han jagar t ex katterna på lek - fortfarande. Han kan inte motstå, och det kommer hela tiden gånger när jag INTE hinner banna innan han satt fart - och då är han döv.

Om jag hinner säga nej innan han satt efter dem, så räcker ett milt 'nej'. Samma med springa och hälsa på post/granne/etc. Men, har han hunnit starta så är jag chanslös. Och de gångerna gör att det helt enkelt inte fastnar. 'Vadå, får jag inte jaga katterna DEN HÄR gången heller, vadå?'

Han var/är hopplös med att gå i vägen, och flyttar sig inte ens om man puffar på honom, det gör inget för honom att bli runtknuffad. Jag vet inte hur länge jag tragglade med det, tills jag fick nog, blev elak och milt men kännbart trampade honom på tassarna varenda gång han var ivägen. Voila, han flyttar sig för mig sen dess.

Skrev föru en tråd om 'finns det hundar som fungerar bättre med hårda metoder?', den finns väl kvar någonstans i forumet. Men han är verkligen så, du kan belöna och förstärka och visst det fungerar hyfsat, men mest blir han flamsig. Om du däremot gör extremt klara gränser och kännbar fysisk konsekvens (behöver inte vara smärtsam dock) så både blir han lugn/are, och det funkar. Fotgående är ett perfekt ex. Han går kanonfint fot, men inte förrän den där kvällen när jag HELT tappade tålamodet med honom och körde 'säg inte ett ord, ryck till i strypet och korrigera såfort han inte gör rätt, beröm inte direkt det är rätt men efter sådär 5 min rätt'. Han gick som ett ljus, med ögonkontakt, och tindrade med ögonen. Det sitter än, han kan flamsa och jamsa i koppel, men det räcker med att jag harklar mig så. Och de få gånger jag blir ARG på honom och röstmässigt tappar humöret, så vips är han - utan att krypa eller vara hukad/stukad - så kommer han upp på min vänstersida, går fot, håller ögonkontakt, och minns ALLA kommandon han ever lärt sig.

Så, skulle inte krävas mycket hjälp av grannarna, men när de inte vill, så..

 

[prinsessfeminist]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

Jadu... du har tur. Vår kategoriseras inte som charmig alls när hon hittar på hyss. Inga grannar eller andra är egentligen berörda då hon inte är så intresserad av folk, men en och annan hund har hon rusat efter.
Inte poppis alls av andra hundägare. Inte hos mig heller. Byracka!

Alexandra, din Viktor skulle jag iaf inte bli charmad av. Uhu vad jooooobbigt med ouppfostrad modell stor hund! Tycker du inte att det är pinsamt? jag hade skämts ihjäl.

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

Nej, han skulle inte charmat mig heller, iofs är jag svårcharmad av ouppfostrade oavsett. Men jag skäms ju som en..hund, när han beter sig sådär. Och visst, om han BARA gjorde sådär mot just dem i just de situationerna, ja vad fan låt dem skylla sig själv. Men han fattar ju inte skillnaden mellan granne, och den där jägaren/finklädda besökaren/etc.

Och tur, jo delvis. Delvis känns det faktiskt som otur med. Är väl tur i oturen för grannsämjan att de tar det bra. Samtidigt otur iom att jag då inte får någon 'hjälp' med att få bort beteendet. Samtidigt så om de varit HELT intoleranta hade det varit supersvårt, då det ju tyvärr är ett beteende som inte går att få bort på en gång, och då hade det blivit svårt att träna om de haft noll tolerans för misslyckande. Så på det stora hela är det nog tur, men..

Jag sa btw 'jag får sätta EL för grindöppningen tror jag, kanske han lär sig inte springa ut, till granne1. Som iofs log lite roat åt iden, men tyckte 'ja men det gör ju inget'. Det är iofs samma granne som tyckte 'men det var bara trevligt att se de gå här och beta' när jag var och hämtade en förrymd häst på deras gräsmatta, hästen hade gått där i 2 h och betat och jag undrade varför de inte ringt mig.. Så det hela kompliceras av en generellt extremt hög toleranströskel, och ovanpå det anser de då att Viktor ju är så 'ung, söt och snäll'...

Frågan är bara hur man får folk att INTE charmas, att fatta.. Jag kan ju inte gärna bli otrevlig, men att be dem och att förklara varför jag inte vill de gör si och så funkar ju inte.

Tillägg till ditt tillägg: Jo jag skäms som FAN, och ber om ursäkt typ tio gånger, svär högt inombords över honom, och drömmer om att ela kräket för att få stopp på det. För mig är att ha en hund som inte lyder en personlig katastrof och extremt pinsamt, att ha en hund som 'besvärar' folk är extremt skämmigt. Kombinationen en hund som besvärar folk för den inte lyder är 'jag vill sjunka genom jorden'-kategori på. Dessutom känns det som ett extremt misslyckande som hundägare. Jag vill ju lösa det, men jag förstår inte hur sålänge folk sas inte hjälper till.

 

[apocalypsen]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

Skämt åsido, de hinner ju inte ens SE ögonen på honom när han kommer farandes och hoppar/osv. Man ser nog bara en svart sudd med skägg Så skägget snarare då? *s* Fast Utter hade också skägg, OCH kunde uppföra sig (var snarare lite avvaktande dock), men han charmade inte brallorna av folk..

Folk möts snarare av det här...

DIN är ju en helt annan sak.. 'Det göööör inget, den är så fiiiiin *klappa, klappa*

Det är öronen det hänger på
Galna öron och alla faller som käglor

Skämt å sido, jag har undrat själv flera gånger. När jag läste trådstarten så skrattade jag högt och undrade om någon hade skrivit om mig och min hund.
Tränarna jag tränar för, klappar och myser med honom och tycker att han är helcharmig och en härlig personlighet. Jag älskar min hund men jag har väl en tendens att fokusera på det negativa istället för det positiva.

Hur förklarar man annars att folk charmas av detta:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1828847&target=_blank

 

[Fashionistan]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

(Sen händer det faktiskt jag 'slår' honom, eller inte slår men tar tag i, rejält, och hårt - och ja det gör ont. Men när inget annat bryter igenom så..)

Fast det är ju ditt ansvar som ägare att uppfostra honom, ingen hund vet från början hur de skall uppföra sig bland folk. Tror att dressyrkurser eller mer aktivering (som tröttar ut hjärnan) är bättre än skäll och hårda tag!

 

[Fashionistan]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

Hur förklarar man annars att folk charmas av detta:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1828847&target=_blank

(Fast jag hade haft ett svart halsband med gnistrande stenar istället)

 

[apocalypsen]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

(Fast jag hade haft ett svart halsband med gnistrande stenar istället)

Halsbandet är utbytt sedan ett bra tag tillbaka
Bilden är tagen när vi bara hade haft honom ett kort tag

 

[Gabbi]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

"Hur kan man misslyckas så med att uppfostra en golden...?"

Ja, dem beställer man ju lydiga. ;-)

 

[Laa]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

du har inte lyckats få till ett snack med grannarna i en situation där viktor INTE har hoppat på dem, och förklara vad du vill att de ska göra och varför? jag har problem med att min tjej hoppar, vilket har resulterat i totalt hälsningsförbud (tyvärr enbart när hon är kopplad, eftersom min kille vägrar säga ifrån och det är han som har med henne hem till folk *grrr*). folk brukar fatta så fort man berättar vilka konsekvenserna är av att de klappar "den söta lilla hunden som bara är glad och vill hälsa" osv det gäller ju bara att man inte pratar med dem medan man själv är i affekt, kombinerad ilska mot hunden och skam för att han gjort det han gjort är ju inte bästa startpunkten för ett sådant samtal. men som sagt, testa i lugn situation och påpeka starkt konsekvenserna: "vill du verkligen att han gör det här medan du står i din bröllopsklänning?" "vill du verkligen att han gör det här när dina sysknbarn hälsar på, och kanske skadar dem i oförstånd?" folk är oftast inte dumma, bara oinformerade

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

(Fast jag hade haft ett svart halsband med gnistrande stenar istället)

Fast det är ju ditt ansvar som ägare att uppfostra honom, ingen hund vet från början hur de skall uppföra sig bland folk. Tror att dressyrkurser eller mer aktivering (som tröttar ut hjärnan) är bättre än skäll och hårda tag!

Nu får man inte glömma att det är stora hundar det handlar om, och inte små käcka accesoarer

Som sagt, herrn får både aktivering och dressyr, men jag skäms inte för att när han trissar upp sig och inte är speciellt nåbar, så tar jag handgriplig tag i honom tills han lugnat sig. Det är mindre elakt för alla inblandade än att han får flamsa runt och matte 'tjatar för döva öron'. Tydligt och konsekvent, och en harmonisk hund.

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

du har inte lyckats få till ett snack med grannarna i en situation där viktor INTE har hoppat på dem, och förklara vad du vill att de ska göra och varför? jag har problem med att min tjej hoppar, vilket har resulterat i totalt hälsningsförbud (tyvärr enbart när hon är kopplad, eftersom min kille vägrar säga ifrån och det är han som har med henne hem till folk *grrr*). folk brukar fatta så fort man berättar vilka konsekvenserna är av att de klappar "den söta lilla hunden som bara är glad och vill hälsa" osv det gäller ju bara att man inte pratar med dem medan man själv är i affekt, kombinerad ilska mot hunden och skam för att han gjort det han gjort är ju inte bästa startpunkten för ett sådant samtal. men som sagt, testa i lugn situation och påpeka starkt konsekvenserna: "vill du verkligen att han gör det här medan du står i din bröllopsklänning?" "vill du verkligen att han gör det här när dina sysknbarn hälsar på, och kanske skadar dem i oförstånd?" folk är oftast inte dumma, bara oinformerade

Jodå, jag har försökt. Och det låter lika inledningsvis, de hämtar aldrig posten i partystassen liksom. Efter ett tag brukar jag få gehör, tror jag. Att 'de förstår och ska försöka tänka på det'. Men sen står de där och kvittrar det gör inget igen. Och kan inte gärna skälla på dem liksom Haken är att det är just de som måste medverka, jag har provat träna med annan person, och då ger han fan. Men blir som med min mamma härhemma. Mamma kan man hoppa på liksom, matte kan man inte hoppa på. Granne1 kan man springa fram till, försäljaren springer man inte fram till om matte säger nej.

Så jag får nog snart prova det där elstängslet, koppla konsekvens till att fortsätta framåt ut i byn när matte sagt nej, så konsekvensen blir till tomtgräns och inte folket?

 

[Laa]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

puckogrannar tja, elstängsel är ju ett alternativ som inte kräver deras hjälp. har du bara tomt nog stor för att det ska vara lagligt så... stängslet är ju konsekvent iaf.
du har inte rent bett grannarna att TRÄNA då? säg en trevligt förmiddag i solen, gå fram och tillbaka till postlådan (med hink vatten eller vattenpistol eller plastpåse eller vad du nu känner är lämpligt). så att det liksom inte är VARDAG för grannarna, utan mer allvar, TRÄNING. samma sak görs flera gånger (och inte bara hunden lär sig, utan grannen också, dvs mindre risk att de återfaller till "å det gör inget") och de känner att de är viktiga? eller är de ointresserade? eller vill de bara klappa en söt hund....

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

puckogrannar tja, elstängsel är ju ett alternativ som inte kräver deras hjälp. har du bara tomt nog stor för att det ska vara lagligt så... stängslet är ju konsekvent iaf.
du har inte rent bett grannarna att TRÄNA då? säg en trevligt förmiddag i solen, gå fram och tillbaka till postlådan (med hink vatten eller vattenpistol eller plastpåse eller vad du nu känner är lämpligt). så att det liksom inte är VARDAG för grannarna, utan mer allvar, TRÄNING. samma sak görs flera gånger (och inte bara hunden lär sig, utan grannen också, dvs mindre risk att de återfaller till "å det gör inget") och de känner att de är viktiga? eller är de ointresserade? eller vill de bara klappa en söt hund....

Nä, funderat på det, men inte gjort det än i alla fall. Men till sommaren kanske. Men båda grannarna är ju bönder, och de har ju liksom 'alltid fullt upp' sas. Men granne1 har gjort sig av med korna nu i höst, så nästa sommar finns det kanske mer tid.

Och har jag tur får jag en liten infallsvinkel nu framöver dock. Granne2s sambo har ett barnbarn som ska börja rida shettisen, och modern till flickan känner jag sen tidigare, och hon är van med hund och 'förstår hund' sas, så kanske kan jag den vägen få till både en ökad förstålse och hjälp med träning.

Jag tror att grunden ÄR just att de inte tycker att det gör något, och är säkert lite smickrade att 'hunden tycker om dem' också - samt att de på allvar tror på det övriga de säger, som att 'det ju inte är lätt att veta var tomtgränsen går när man är ung'. Dvs de anser på allvar att han är ju 'en liten (ung) hund', fast han är 1½, och de tror nog inte riktigt på varken att han vet var gränsen går (det vet han), eller att han/en hund kan lära sig det. (Den förra måste de tro 'var född' välartad eller inte 'ville' gå ut från gården eller så.)

Jag har försökt även tala om att om han får skäll om han springer fram sådär 'mot mattes order' behöver ju inte betyda att de aldrig får hälsa på honom, de kan få hälsa på honom varje dag ändå, men på DERAS initiativ, inte hans. Och han kan visst få komma och 'hälsa på' på deras gård, om DE har bjudit in honom och inte att han har bjudit in sig själv osv.

Men som sagt, vi lär aldrig hamna i Grannfejden i den här byn med nuvarande invånare iaf, de är alldeles för snälla. Tilläggas i sammanhanget ska också att min greyhoundtik jag hade förr en gång smet (mitt fel) och nöp en kattunge som var granne2:s, men hunden nöp den på granne1:s gård, framför ögonen på dem Oförsvarligt, och jag har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv. Reaktionen från grannarna? Inte ett ont ord. Men när inte ens vetskapen om det sas får dem att tycka att det är viktigt Viktor lär sig stanna på SIN gård, så får man en inblick i den snarast extrema toleransnivå de har..

Och jodå, gården är mer än väl stor nog för el. Nu hade jag bara tänkt sätta el just i grindöppningen, men det har burit mig emot, Viktor tycks ha svårt sammankoppla elen med snörena så att säga. Han har ju åkt på stötar från häststängslet, och blir då skraj (ett tag, det går över på en vecka) att ens gå ner mot hagen. Men är det bara vid grinden, så kommer han bara åka på stöt om han TROTS att matte säger ifrån, fortsätter springa mot den - och då kanske han iaf kopplar ihop det med att fortsätta springa när matte säger nej.

 

[escodobe]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

Fast de som charmas av Viktor har so far varit 'icke hundkunniga' människor. De vet inte ens vad riesen är/vad han är för ras. Utan de ser 'stor svart'. Möjligen skulle de känna igen just golden, men inte ha någon aning om vad som skiljer den stora svarta från den stora gula i övrigt?

Hundkunniga skulle nog i ärlighetens namn förfasas över JUST en riesen med så dålig pli på. 'Folk som inte klarar av det ska inte ha riesen!' liksom. Och de tenderar att glömma hur deras egna var i samma ålder. (Som pappa, han illbatting var här i tre veckor på uppfostringsanstalt när hon var i slyngelåldern. Det har pappa HELT förträngt, och 'lilla gullsnuttan har aldrig haft problem med inkallningen' *s*. Dock har Viktor charmat pappa också, jag tror pappa börjar bli dement *s*)

Ceasar charmar hundokunniga på löpande rad.I hans fall så beror det helt på att han helt enkelt inte bryr sig speciellt om dom och att han är så ohyggligt SÖT. Han kan seriöst nog kunna undan med precis vad som helst

Med rottweilern så beror det helt på hur man träffar honom, träffas han när man tex åker spårvagn så kan man bli överröst av beröm angående hans lydighet. Men skulle samma person träffa honom här hemma så är han totalt oupfostrat monster.

Skillnaden är den att rottweilern är garanterat SNÄLL, trampar man honom på tassen så skriker han bara tills man klivier av lillhunden skulle nog kunna tänka sig bita tillbaka om du nu är så dum så att du gör illa honom..
Men det skulle jag aldrig kunna övertyga hundokunniga

 

[Swat]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

Delvis KL!

Kan inte attityden "Det gör ingen h*n är ju så söt!" handla lite om den svenska artigheten också?!

Att påtala att man ogillar något - ex. spruckna läppar, nedskitade kläder osv - betyder ju att man måste kritisera någon annan och det är det MÅNGA som undviker till vilket pris som helst!

Och att kritisera någons hund/hund-fostran är ju i stort sett som att kritisera någons barn/barn-fostran dvs näst intill omöjligt att göra om man inte blivit direkt ombedd att hjälpa till!

Själv kan jag tycka att 18 månader är en ålder där det bara SKA finnas en rätt ordentlig ordning på hunden i vardagen! OAVSETT ras! (Och ja jag har ju även riesen!!) Detta ständiga "ursäktande" om att det är en unghund/slyngelålder/det växer bort osv. känns lite som en enkel utväg....eller?

Min egen erfarenhet är att olydnad sällan eller aldrig "växer bort"!
Det ARBETAS bort med konsekvens, tålamod (extra sådant kanske pga rasen?) och långsiktig planering .

Alexandra_W: Vi kommer träna inomhus även denna veckan (onsd. och lörd. tror jag) hör av dej om du vill hänga med!

/Swat

 

[prinsessfeminist]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

Delvis KL!

Kan inte attityden "Det gör ingen h*n är ju så söt!" handla lite om den svenska artigheten också?!

Att påtala att man ogillar något - ex. spruckna läppar, nedskitade kläder osv - betyder ju att man måste kritisera någon annan och det är det MÅNGA som undviker till vilket pris som helst!

Och att kritisera någons hund/hund-fostran är ju i stort sett som att kritisera någons barn/barn-fostran dvs näst intill omöjligt att göra om man inte blivit direkt ombedd att hjälpa till!

Själv kan jag tycka att 18 månader är en ålder där det bara SKA finnas en rätt ordentlig ordning på hunden i vardagen! OAVSETT ras! (Och ja jag har ju även riesen!!) Detta ständiga "ursäktande" om att det är en unghund/slyngelålder/det växer bort osv. känns lite som en enkel utväg....eller?

Min egen erfarenhet är att olydnad sällan eller aldrig "växer bort"!
Det ARBETAS bort med konsekvens, tålamod (extra sådant kanske pga rasen?) och långsiktig planering .

Alexandra_W: Vi kommer träna inomhus även denna veckan (onsd. och lörd. tror jag) hör av dej om du vill hänga med!

/Swat

Jag håller helt med dig. En unghund kan vara livlig och inte hundraprocentig, men nog skall den fostras. Om den inte kan uppföra sig så får ägaren ta kontrollen fysiskt. Det betyder koppel på som hålls kort vid möte med främlingar, grannar, sopgubbar...

Många knyter nog näven i fickan istället för att ge hundägaren en rättmätig utskällning. Folk vill inte ställa till scener och man hoppas att hundägaren skäms och gör något åt saken.

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

Jo, säkerligen kan det i många fall vara 'den svenska artigheten', även om det i det här fallet inte verkar vara det, då JAG ju är väldigt tydlig med att jag inte anser det är ett okej beteende alls, och att han är ouppfostrad, och även just direkt bett dem hjälpa till. Men generellt tror jag absolut det kan ligga en hel del sådant i botten.

Sen håller jag helt med dig ang ålder och grad av lydnad. Och du kan ta bort 18 och skriva 12 för den delen. Dock har jag även förståelse för just slyngelålder. Inte som ursäkt, eller 'jaaaag kan ju inte göra nååågot, det är slyngelålder'. Men att de har rätt fullt upp med sig själv, och man får jobba mer för att få ihop det under vissa perioder. Observera inte 'ingen ide/går inte', utan mer jobb. Och där är ju just det där med när han och jag är på distans som det visar sig var det finns 'luckor' i fostran. Innan slyngelåldern fanns de ju lika mycket, men de märktes inte på samma vis. Nu när han provar 'jaha, och vad ska DU göra åt DET då tänkte du?' så märks ju just luckorna, de saker där det tidigare funkat bara för han inte funderat på att 'säga emot'.

Det växer ju inte bort så att han plötsligt blir 'vuxen och lydig', däremot växer han ju så att han mognar, får tillbaka ett vettigare koncentrationsspann osv. Men tränar jag inget nu, kommer han både som 2-åring och 12-åring att pussa posten och hoppa på grannen. Däremot kommer det blir lättare att nå fram när slyngelåldern avtar.

Jobbar, som vanligt, knastider för att vara med, tröttsamt dålig tajming =/ Dock så rent allmänt är han välartad, han skulle sköta sig utmärkt vid träning t ex, om ni inte har nån postlåda och några grannar. Nog DET som frustrerar mest, visst är det generellt korta koncentrationsspannet och 'flamsigheten' (nu påspätt av att han är underaktiverad givetvis, vilket är mitt och inte hans fel) tär på tålamodet, men där har jag ju just en plan, och vet att det är en begränsad tid, och där 'räcker' det att jag säger till honom att skärpa sig. Men just det där att jag inte kommer åt grannproblemet utan att få lite 'utomstående' hjälp att träna just i de lägen som brister, dvs när han är på avstånd och hinner 'starta' innan jag hinner se.

Jag kan ju utan problem ha honom nära hela tiden jag är ute, och 'problemet' är borta. Fast det är inte löst, det är bara symptombehandlat. Målet, att han ska kunna vara lös och ledig och göra vad han känner för, med mitt emellan mig och grannen, och ändå hörsamma om/när jag säger något, även om han börjat springa och hälsa, känns just nu omöjligt att uppnå utan träning på just det, men det kan jag ju inte själv sålänge störningsobjekten berömmer honom när han felar. DET är mer frustrerande än att han piper iväg.

(För att återupprätta hans heder lite så sköter han sig prickfritt i alla andra lägen ute. Går före/bredvid/bakom häst vilket jag ber om, stannar och står kvar där jag ber honom, sitter fint och väntar utanför stängslet när jag är i hagen, sitter fint och väntar utanför stallplanen när hästar tas in/ut, låter bli att stjäla/äta hästbajs, säger jag 'låt bli' när det rycker i mustaschen på honom att sno en borste låter han den vara, och vad han än kommer med i munnen kan jag även på 15 meters håll beordra loss och han släpper, och väntar på att jag endera säger 'varsågod' eller 'låt den vara' och accepterar det. Samma när folk kommer, om jag får bestämma och säger 'inte hoppa' eller för den delen 'inte hälsa' så är det okej. Samma sak när jag säger 'det räcker, låt personen vara'. Det gör han förresten även när han piper iväg, såfort han är 'framme' hos personen så lyssnar han på mig. Men det är ju för sent, och klen tröst att jag kan bryta/kalla tillbaka/platsa/whatever på distans när han kommit fram och slagit på hjärnan igen. Men den där biten mellan start och framme.. *suck* )

 

[Kibani]

Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?

Du tror inte att det kan fungera att avleda med vatten när han är påväg bort och inte lyssnar? Det finns ju stora vattenpistoler som kan skjuta ganska långt Visst det är nog ganska klumpigt att hala fram en sådan och få tryck i den, men kanske nåt att prova? Bara en liten ide från en som är rätt ny på sånt här men som så väl känner igen sig i hur det känns när "folk" skiter blankt i vad man försöker lära hunden och kör sitt eget race iaf