W
Wizzla
Nu ger jag snart upp, pållan blir inte bättre. Hoppas ni har några tips eller nya tankebanor som kanske kan hjälpa mig. Jag ska försöka förklara skadorna/problemen så gått det går, men det är bara att fråga - hur mycket som helst!
Hästen i fråga är ett gotlandsruss, sto, sju år, 120cm i mankhöjd. Exteriören kommer jag till senare, hoppas ni orkar läsa hela soppan....
Jag köpte henne när hon var tre år, det var tänkt att hon skulle gå på travbanan. Jag tränade henne efter de råd jag fick eftersom jag tyvärr var helt orutinerad i att äga och träna en egen häst.
Dock redan första sommaren vrickade hon sig på höger framkota och blev halt. Utredningen som gjordes var inte så omfattande utan hon rekommenderades en månads skritt. Jag skrittade henne för säkerhets skull i två månader.
Därefter var vi i gång igen och en del olyckor inträffade (hon var ung och hade mycket energi efter vilan). Hon välte med vagnen och trasslade in sig ordentligt i den innan vi fick av den. Däremot blev hon inte synligt skadad och gick att köra dagarna efteråt. Dock blev hon väldigt bakskygg, med spänd svans som inte ännu har gått bort helt.
Lite senare rullade hon även fast i hagen och hittades 30 minuter efteråt i hagen där hon kunde få hjälp.
Skador har kommit och gått under de fyra år jag har haft henne, halt på framben, halt på bakben. Orkar inte rabbla upp alla, men om ni vill veta är det bara att fråga.
Så långt bak i tiden jag kan minnas har hon haft problem med traven, hon rullar hemskt med bakbenen (typ galopperar bak och travar fram) vilket har lett till att hon har svårt att trava snabbt och blivit rapporterad under de få travlopp hon startat i.
När jag på allvar började uppmärksamma detta (för två år sedan) upptäckte jag också att hon under körningen vrider hela kroppen åt vänster i vagnen och huvudet åt höger vilket i hög grad bidrar till hennes "fula trav". Vrider jag med hjälp av tömmen huvudet åt vänster, rätas hon upp och springer inte lika dålig.
Åkte till veterinären för hältutredning. Resultat: halt båda framkotor och framknän, mest på vänster sida. Hon sprutades och friskförklarades.
Men hon sprang efter detta likadant igen. Tog då ut en equiterapeut som klämde igenom henne. Han trodde att hon fått problem uppe i korset/länden efter att ha rullat fast i hagen. Han behandlade henne två gånger och gav mig tipset att träna henne med en stång i vagnen som tvingade henne att springa rakt för att återuppbygga de muskler hon förlorat.
Jag satte i gång henne väldigt försiktigt men så fort jag ville öka på traven började hon springa lika uselt igen. Då hade det gått 1,5 år efter det att frambenen hade behandlats. Dvs. hon hade inte fått springa och tränas på så lång tid.
Sista chansen, enligt mamma - kostnaderna har blivit väldigt höga, en hältutredning till gjordes med inriktning bakbenen (haser/knän). Här fann man att hon reagerade på "ihoptryckning" av höger bakknä. Denna del bedövades och jag åkte ut och körde henne, dock sprang hon ungefär likadant som innan. Hur som helst så behandlandes bakknäet med cortison.
Detta var i höstas. Har försiktigt satt i gång henne men ingen förbättring, hon travar precis som förut.
En kompis tömkörde henne igår och fann att hennes steg är kortare på höger bakben (dvs. hon sätter inte in detta ben lika långt under sig som det andra) samt att hon i höger varv är stelare och har svårt att gå rakt från den sidan.
Exteriört är hon ganska liten och inte så grov i kroppen, smala ben. Kraftigt sluttande kors och dåligt baksskjut med bakbenen. Kort i kroppen. Hon slår i hop hovarna under körning. Får ont i ryggen vid dåligt väder.
Gud, vilken soppa. Under fyra års tid har vi hållit på med att försöka förstå vad som är fel. Någonting är ju fel, men vad? Vet. trodde i höstas att hon inte hade ont. Skönt, men ska vi under resten av hennes levnadstid bara kunna harva runt i skogen utan att trava fort - som hon ju ofta vill?
Jag har inga tävlingsambitioner, bara ambitioner på att kunna köra henne normalt och att hon ska få göra det honm tycker om, att trava.
Hoppas ni har orkat läsa hit och om ni har det, vad har ni kommit på? Minsta idé kan hjälpa! Är det oklart, återigen fråga. Det finns hur mycket detaljer som helst att berätta.
Mycket tacksam för all hjälp jag kan få.
Mvh/en olycklig Lina
Hästen i fråga är ett gotlandsruss, sto, sju år, 120cm i mankhöjd. Exteriören kommer jag till senare, hoppas ni orkar läsa hela soppan....
Jag köpte henne när hon var tre år, det var tänkt att hon skulle gå på travbanan. Jag tränade henne efter de råd jag fick eftersom jag tyvärr var helt orutinerad i att äga och träna en egen häst.
Dock redan första sommaren vrickade hon sig på höger framkota och blev halt. Utredningen som gjordes var inte så omfattande utan hon rekommenderades en månads skritt. Jag skrittade henne för säkerhets skull i två månader.
Därefter var vi i gång igen och en del olyckor inträffade (hon var ung och hade mycket energi efter vilan). Hon välte med vagnen och trasslade in sig ordentligt i den innan vi fick av den. Däremot blev hon inte synligt skadad och gick att köra dagarna efteråt. Dock blev hon väldigt bakskygg, med spänd svans som inte ännu har gått bort helt.
Lite senare rullade hon även fast i hagen och hittades 30 minuter efteråt i hagen där hon kunde få hjälp.
Skador har kommit och gått under de fyra år jag har haft henne, halt på framben, halt på bakben. Orkar inte rabbla upp alla, men om ni vill veta är det bara att fråga.
Så långt bak i tiden jag kan minnas har hon haft problem med traven, hon rullar hemskt med bakbenen (typ galopperar bak och travar fram) vilket har lett till att hon har svårt att trava snabbt och blivit rapporterad under de få travlopp hon startat i.
När jag på allvar började uppmärksamma detta (för två år sedan) upptäckte jag också att hon under körningen vrider hela kroppen åt vänster i vagnen och huvudet åt höger vilket i hög grad bidrar till hennes "fula trav". Vrider jag med hjälp av tömmen huvudet åt vänster, rätas hon upp och springer inte lika dålig.
Åkte till veterinären för hältutredning. Resultat: halt båda framkotor och framknän, mest på vänster sida. Hon sprutades och friskförklarades.
Men hon sprang efter detta likadant igen. Tog då ut en equiterapeut som klämde igenom henne. Han trodde att hon fått problem uppe i korset/länden efter att ha rullat fast i hagen. Han behandlade henne två gånger och gav mig tipset att träna henne med en stång i vagnen som tvingade henne att springa rakt för att återuppbygga de muskler hon förlorat.
Jag satte i gång henne väldigt försiktigt men så fort jag ville öka på traven började hon springa lika uselt igen. Då hade det gått 1,5 år efter det att frambenen hade behandlats. Dvs. hon hade inte fått springa och tränas på så lång tid.
Sista chansen, enligt mamma - kostnaderna har blivit väldigt höga, en hältutredning till gjordes med inriktning bakbenen (haser/knän). Här fann man att hon reagerade på "ihoptryckning" av höger bakknä. Denna del bedövades och jag åkte ut och körde henne, dock sprang hon ungefär likadant som innan. Hur som helst så behandlandes bakknäet med cortison.
Detta var i höstas. Har försiktigt satt i gång henne men ingen förbättring, hon travar precis som förut.
En kompis tömkörde henne igår och fann att hennes steg är kortare på höger bakben (dvs. hon sätter inte in detta ben lika långt under sig som det andra) samt att hon i höger varv är stelare och har svårt att gå rakt från den sidan.
Exteriört är hon ganska liten och inte så grov i kroppen, smala ben. Kraftigt sluttande kors och dåligt baksskjut med bakbenen. Kort i kroppen. Hon slår i hop hovarna under körning. Får ont i ryggen vid dåligt väder.
Gud, vilken soppa. Under fyra års tid har vi hållit på med att försöka förstå vad som är fel. Någonting är ju fel, men vad? Vet. trodde i höstas att hon inte hade ont. Skönt, men ska vi under resten av hennes levnadstid bara kunna harva runt i skogen utan att trava fort - som hon ju ofta vill?
Jag har inga tävlingsambitioner, bara ambitioner på att kunna köra henne normalt och att hon ska få göra det honm tycker om, att trava.
Hoppas ni har orkat läsa hit och om ni har det, vad har ni kommit på? Minsta idé kan hjälpa! Är det oklart, återigen fråga. Det finns hur mycket detaljer som helst att berätta.
Mycket tacksam för all hjälp jag kan få.
Mvh/en olycklig Lina
.
