Jag har aldrig sagt att det inte är viktigt att prata om för höga krav eller utbrändhet hos ungdomar. Du och tydligen alla andra (?) missar poängen. Jag reagerade på att I_U vill bestämma över vad som får lov att skrivas och diskuteras, att man inte får vara stolt över sina barns prestationer för någon annan kan ta illa upp. Och så reagerade jag lite trött över att allt ständigt och jämt ska dissekeras och vändas ut och in. Det klagas ofta att det är så deprimerade och deprimerande trådar på Buke (Senior främst kanske?), men samtidigt verkar det som att man inte får lov att bara vara glad över något, i all enkelhet. För då kommer genast en dysterkvist och ska peta tills det blir sårigt och surt.
Åh vad du överdriver... Jag kommenterar inte det du skriver om I_U till mig eftersom det inte har med mig att göra, men att påstå att man inte får lov att vara glad över något? Läser du öht mina inlägg?
Jag skrev ju uttryckligen att det lika gärna kunde varit jag som skrev en glädjetråd om mina barns resultat.
På vilket sätt säger jag då att man inte får vara glad och stolt, eller skrytsam?
Ditt främsta mål verkar vara att se till att den som ifrågasätter konstruktivt och reflekterar skall kväsas till tystnad. Varför?
Vad jag kan se så håller cirkus modet uppe och deltar i debatten med intressanta iaktagelser som vi alla kan fundera över. Du däremot verkar inte kunna se att gråskalorna är många, utan det är hissa eller dissa som gäller.
Men visst, så är det iofs på ett öppet diskussionsforum. Och Föräldra/Barn-forumen brukar vara de allra hätskaste med lägst i tak. Men som sagt, det är ett Öppet forum, man får ta upp vad man vill. Och då ska
ingen komma och bestämma att någon annan inte får skriva om exv sin glädje och stolthet.
Jag anser nog att just den här tråden, med några få undantag av inlägg, har hållt en god och sympatisk nivå. Det har framkommit att många kan reflektera och tänka kritiskt kring fenomenet duktiga barn och vad/vilka de är.
Uppenbarligen handlar det här främst om att Cirkus trampat I_U på tårna vid ett tidigare tillfälle, när I_U var stolt och glad över sitt/sina barn, det har ju även I_U erkänt till slut. Jag hade tänkt ta upp det igår, men avstod. Visst, ni kan kamouflera det till en tjusig debatt om ni vill, men till syvende och sist handlar det om någon annans småaktighet och sårade känslor och långsinthet, i just det här fallet.
Hur kan du dra sådana långtgående slutsatser utan att känna till hur folk resonerar? Eller är det så du tänker själv i liknande situationer? Jag skulle inte göra den kopplingen öht då I_U hittills har varit saklig och ganska neutral i sitt debatterande.
Jag undrar i mitt stilla sinne vilka extra karaktärsdrag du tillskrivit mig efter mina inlägg? Jag är kanske också missunnsam och förorättad? Om du dragit den slutsasn så vill jag passa på att dementera med en gång. Jag unnar verkligen cirkus att vara glad. jag är det själv över mina barns skolresultat. men jag måste också tänka mig för ibland så att fokus inte bara hamnar där. (men det har jag redan skrivit om).
Självklart är det viktigt att diskutera betygshets och krävande föräldrar och lata barn för den delen, men är det inte lika viktigt att kunna dela en annan människas glädje och stolthet också? Skadeglädje finns det redan så mycket av...
SKADEGLÄDJE? När kom det in i bilden? Du deltar och läser i den här tråden som f-n läser Bibeln... Jeez...
