Vica
Trådstartare
Med risk för att bli totalsågad vid fotknölarna... Varför är det så "synd" om de stackars små hundarna att en del inte ens kan med att lära dem någorlunda hyfs? Skäller, eller ja gläfser, som galningar för minsta lilla, måste bäras på för att "stackaren ska inte behöva bli smutsig" och låter sig komma undan med allt möjligt otyg för att "jamen h*n är ju så sööööt"? Nu drar jag alla över ett sträck, jag vet. Men varför behandlar en del sina hundar som handväskor?
Hunden jag är dagmatte åt kan alla möjliga små tricks och konster, men att gå lugnt i koppel vid hundmöten - det är som att vara ute med en stor rottis som får syn på en hare eller nått..
Nu har han visserligen blivit mycket bättre sen han kom till mig, lugnare, inte lika neurotisk, inte lika rädd för golv som han var när jag "började", lyssnar bättre vid hundmöten, osv. Men det hjälper ju inte om bara jag är konsekvent, ägaren måste ju också vara det men så är det dessvärre inte.. Sen är det lite märkligt att se att hunden ändrar sig beroende på vilken person som håller i kopplet. Tex morrar han åt män med sin ägare, men absolut inte med mig?
Uss, behövde gnälla av mej lite.. Någon mer än jag som finner fenomenet märkligt?
Hunden jag är dagmatte åt kan alla möjliga små tricks och konster, men att gå lugnt i koppel vid hundmöten - det är som att vara ute med en stor rottis som får syn på en hare eller nått..
Nu har han visserligen blivit mycket bättre sen han kom till mig, lugnare, inte lika neurotisk, inte lika rädd för golv som han var när jag "började", lyssnar bättre vid hundmöten, osv. Men det hjälper ju inte om bara jag är konsekvent, ägaren måste ju också vara det men så är det dessvärre inte.. Sen är det lite märkligt att se att hunden ändrar sig beroende på vilken person som håller i kopplet. Tex morrar han åt män med sin ägare, men absolut inte med mig?
Uss, behövde gnälla av mej lite.. Någon mer än jag som finner fenomenet märkligt?