Bukefalos 28 år!

Vårföräldrar 2019 - del 2

Status
Stängd för vidare inlägg.
Men usch, låter inte roligt med frossa! Gick det över sen?
Sammandragningarna upphörde när jag kom hem men frossan pågick ett par timmar. Sen lyckades jag dåsa av om än inte somna riktigt. Har legat och halvslumrat sen dess. Känner mig typ febrig och snurrig när jag reser mig :/ skulle behöva sova om det är något på gång men det är såklart helt omöjligt.
 
Lille Angelo är nu 15 dagar gammal, och mår toppen. Han har lagt på sig över 200g från födselvikten, och alla värden och kurvor ser bra ut.
Han är verkligen hur gullig som helst!

Jag själv mår däremot inte toppen. Skriver resten i en spoiler, så kan man välja att läsa om man vill.

För mig var själva förlossningen av olika anledningar oerhört ångestladdad, och att helt plötsligt få det lille barnet på mitt bröst mitt i allt kaos... Det var en så blandad känsla! Just nu blev det nämligen av olika anledningar väldigt, väldigt opassande med ett barn. Så samtidigt som jag kände att jag måste ta hand om det lilla knytet, så innebar det också en väldigt jobbig uppgift.

De två efterföljande veckorna har tyvärr inte varit bättre. Hur mysigt det än är med den lille, så tar all ångest över. Ångest över alla förlorade drömmar, alla planer som vi haft för denna tiden. Jag kan tyvärr inte skriva vad som hänt, men både mitt och sambons liv är för tillfället vänt upp och ner. Och det är så jävla jobbigt! Denna tiden som skulle vara så mysig med vårt första barn, är istället enbart fylld med ångest och oro. Och jag tycker att det är så jobbigt med alla vänner och familjen som insinuerar att jag måste känna på ett visat sätt inför mammalivet, när allt jag känner är helt tvärt om. Jag känner mig som i ett fängelse just nu, helt fast vid detta lilla livet. Och jag tycker att det är så jobbigt! Självklart kommer det att bli bättre när han är större, men just nu känns allt rätt pissigt faktiskt. Få vänner vet vad jag känner och vad som har hänt. Familjen vet.

Jag vet inte ens vad jag ville med detta inlägget, mer än att kanske påvisa att allt inte alltid känns som på rosa moln, även fast det är lätt att tro att det är så det måste kännas. Och sedan kanske jag ska avsluta med att skriva att allt inte alltid blir som man planerar, men jag tror ändå att det i slutändan blir bra ändå.
:heart
 
Här händer det INGENTING, men de senaste dygnen har jag svettats floder och varit så varm att jag knappt vetat vart jag ska ta vägen. Normalt är jag frusen av mig och har så varit även som gravid, men nu bara kokar jag, dygnet runt. Om morgnarna vaknar jag i en sjö och på kvällarna vill jag bara lägga mig i en isvak. Min normala utstyrsel i vårt ganska varma hem är yllestrumpor, inneskor, byxor, långärmad tröja och en varm tröja, men igår fick jag gräva fram det enda svala plagg jag kunde uppbåda; ett litet nattlinne av negligétyp (av någon anledning fanns negligén kvar i en byrålåda, trots att garderoben för tillfället bara innehåller vinterplagg och bara sådana som funkar för min gravida kropp). Så jag och magen svassade runt i negligé hela kvällen, en elefant i spetsskrud.
Snälla, säg att denna överhettning betyder att det snart är dags, för den är vidrig!

Nu har jag börjat bekymra mig för en eventuell igångsättning - jag vill inte att det ska behövas, ju! Åh, vad jag hoppas att det ska starta spontant.
 
Här dog det efter igår. Frossade lite till och från under natten och mådde illa. Tycker inte om hur jag reagerar när jag tror att det sätter igång. Fick nästan panikångest igår. Vill ju kunna slappna av och jobba med kroppen. En del av mig är glad att det stannade av och en vill bara att det ska vara över. Har peppat i flera veckor men nu är jag livrädd istället.
 
Här dog det efter igår. Frossade lite till och från under natten och mådde illa. Tycker inte om hur jag reagerar när jag tror att det sätter igång. Fick nästan panikångest igår. Vill ju kunna slappna av och jobba med kroppen. En del av mig är glad att det stannade av och en vill bara att det ska vara över. Har peppat i flera veckor men nu är jag livrädd istället.
Vad jobbigt att du känner så:heart Nu stannade det ju av, kanske hade du hittat ett större lugn genom medvetet arbete om det hade fortsatt?
 
Vad jobbigt att du känner så:heart Nu stannade det ju av, kanske hade du hittat ett större lugn genom medvetet arbete om det hade fortsatt?
Jag hoppas det. Det var liknande förra gången och jag fann mig någorlunda först när vi kom in till förlossningen. Det är just att inte veta hur snabbt det kommer gå som stressar. Min mamma hade extremt snabba förlossningar och min lillasyster är född i väntrummet på väg till förlossningen så jag har lite oro att jag ska åka in försent. Dock hade jag en rätt långdragen förlossning senast och blev hemskickad två gånger innan jag fick komma in så jag borde inte känna sån stress egentligen. Hatar ovissheten bara. Och att åka bil med värkar...
 
Jag hoppas det. Det var liknande förra gången och jag fann mig någorlunda först när vi kom in till förlossningen. Det är just att inte veta hur snabbt det kommer gå som stressar. Min mamma hade extremt snabba förlossningar och min lillasyster är född i väntrummet på väg till förlossningen så jag har lite oro att jag ska åka in försent. Dock hade jag en rätt långdragen förlossning senast och blev hemskickad två gånger innan jag fick komma in så jag borde inte känna sån stress egentligen. Hatar ovissheten bara. Och att åka bil med värkar...
Usch, ja, då förstår jag att du oroar dig. Ovisshet är ju för övrigt ganska svårt att förhålla sig till i allmänhet, tycker jag. Har ni långt till sjukhuset?

Jag är ju lyckligt ovetande om hur värkar känns och hur de är att åka bil med och jag har inte tänkt på det förut, men det kan förstås vara en fördel att inte veta vad som väntar;)
 
@Elin_B vad tråkigt att det inte kändes bra. Kan du kanske försöka hitta den där känslan du hittade på förlossningen senast, och försöka minnas hur det kändes då? Eller hitta några enkla avslappningsövningar som du kan fokusera på när det drar igång igen, innan du blir för stressad?
 
Här händer det INGENTING, men de senaste dygnen har jag svettats floder och varit så varm att jag knappt vetat vart jag ska ta vägen. Normalt är jag frusen av mig och har så varit även som gravid, men nu bara kokar jag, dygnet runt. Om morgnarna vaknar jag i en sjö och på kvällarna vill jag bara lägga mig i en isvak. Min normala utstyrsel i vårt ganska varma hem är yllestrumpor, inneskor, byxor, långärmad tröja och en varm tröja, men igår fick jag gräva fram det enda svala plagg jag kunde uppbåda; ett litet nattlinne av negligétyp (av någon anledning fanns negligén kvar i en byrålåda, trots att garderoben för tillfället bara innehåller vinterplagg och bara sådana som funkar för min gravida kropp). Så jag och magen svassade runt i negligé hela kvällen, en elefant i spetsskrud.
Snälla, säg att denna överhettning betyder att det snart är dags, för den är vidrig!

Nu har jag börjat bekymra mig för en eventuell igångsättning - jag vill inte att det ska behövas, ju! Åh, vad jag hoppas att det ska starta spontant.
Eller en isbjörn i spetsskrud kanske? :D nä det låter inte alls skönt, hoppas det innebär att det är på g nu! Håller alla tummar :)
 
Usch, ja, då förstår jag att du oroar dig. Ovisshet är ju för övrigt ganska svårt att förhålla sig till i allmänhet, tycker jag. Har ni långt till sjukhuset?

Jag är ju lyckligt ovetande om hur värkar känns och hur de är att åka bil med och jag har inte tänkt på det förut, men det kan förstås vara en fördel att inte veta vad som väntar;)


@Elin_B vad tråkigt att det inte kändes bra. Kan du kanske försöka hitta den där känslan du hittade på förlossningen senast, och försöka minnas hur det kändes då? Eller hitta några enkla avslappningsövningar som du kan fokusera på när det drar igång igen, innan du blir för stressad?
Ja jag tror att det blir lite lättare om jag är hemma och lite tryggare.

Förra gången gick ju vattnet först och mina värkar var väldigt kraftiga redan från start så jag har ingen erfarenhet av att det byggs upp successivt riktigt.

Men ska försöka med lite positiva affirmationer nästa gång det kickar in istället för att noja.

Vi har inte så långt. Ca 30 min. Så det borde vi hinna även om krystvärkarna drar igång hemma.
 
Nu har äntligen febern gått ner här. Tog en Alvedon igår när jag skulle sova, när Nora ville amma ett par timmar senare var både täcke och kudde helt genomblöta :crazy: men när jag vaknade imorse var tempen nere på 37, helt ljuvligt att känna sig pigg igen! Förutom en brutal huvudvärk pga all vätskeförlust... Men det är ju lite lättare att ta igen!
 
Nu har äntligen febern gått ner här. Tog en Alvedon igår när jag skulle sova, när Nora ville amma ett par timmar senare var både täcke och kudde helt genomblöta :crazy: men när jag vaknade imorse var tempen nere på 37, helt ljuvligt att känna sig pigg igen! Förutom en brutal huvudvärk pga all vätskeförlust... Men det är ju lite lättare att ta igen!
Åh vad skönt! Hoppas du återhämtar dig snabbt :)
 
Ja jag tror att det blir lite lättare om jag är hemma och lite tryggare.

Förra gången gick ju vattnet först och mina värkar var väldigt kraftiga redan från start så jag har ingen erfarenhet av att det byggs upp successivt riktigt.

Men ska försöka med lite positiva affirmationer nästa gång det kickar in istället för att noja.

Vi har inte så långt. Ca 30 min. Så det borde vi hinna även om krystvärkarna drar igång hemma.

Inte kul när det inte känns bra. Låter som du har en bra plan inför nästa gång! Bättre att glömma hur du reagerade igår och sikta vidare, nästa gång behöver inte alls innebära samma reaktion! :)


Här har förvärkarna blivit tydligare, men än så länge uppenbarar de sig bara på kvällen. Men som en tydlig mensvärk nu typ, har behövt sitta med värmekudde de senaste två kvällarna, känns som det kommer bli likadant ikväll.. taggad att det händer ngt (kanske??), börjar bli uttråkad av att gå hemma själv nu :p:heart
 
Fortfarande väldigt sporadiska förvärkar. Bara några få/dygn. Något som ändrats senaste dagarna är att de gör lite ont och att det mest känns i bäckebotten. Har också fått mycket svårare att röra mig. Går som en pingvin. Hoppas det betyder att bebis är fixerad och att det händer något! Längtar efter att få se vem som bökar runt där inne och efter en ogravid kropp!
 
8 dagar över BF idag... :meh:
Bebis är fixerad och jag känner ett tryck neråt och har lite nervsmärtor från bäckenet som känns definitivt uppmjukat och ostadigt, knakar något helt galet bara jag vänder mig i sängen.
Tung mage och öm rygg! Försöker aktivera mig men är så sjukt uttråkad på detta nu. :wtf:
Vill bara ha ut bebis på utsidan och lära känna den lille krabaten. :banana:
Tänk att bara kunna ligga på magen igen :love: eller vara bekväm över huvud taget...
 
Nora har nog lite ont i magen av min antibiotika, tror jag har sovit 2 h inatt 😴 lagom till att maken börjar jobba, storasyster är fortfarande hemma från förskolan och vi ska orka pallra oss iväg till BVC. Tur det är sol ute åtminstone!
 
Nora har nog lite ont i magen av min antibiotika, tror jag har sovit 2 h inatt 😴 lagom till att maken börjar jobba, storasyster är fortfarande hemma från förskolan och vi ska orka pallra oss iväg till BVC. Tur det är sol ute åtminstone!
Åh, det låter lite kämpigt, det där! Mår du fortsatt bättre, bortsett från sömnbristen?
Och hur länge är det storasyster ska vara hemma?
 
8 dagar över BF idag... :meh:
Bebis är fixerad och jag känner ett tryck neråt och har lite nervsmärtor från bäckenet som känns definitivt uppmjukat och ostadigt, knakar något helt galet bara jag vänder mig i sängen.
Tung mage och öm rygg! Försöker aktivera mig men är så sjukt uttråkad på detta nu. :wtf:
Vill bara ha ut bebis på utsidan och lära känna den lille krabaten. :banana:
Tänk att bara kunna ligga på magen igen :love: eller vara bekväm över huvud taget...
Förstår att det är drygt.

Jag klättrar på väggarna, rastlös, otålig och tjatar på magen; kom nu någon gång då, lille bebis, jag vill lära känna dig! Nu!

För min del är fogarna fortsatt vänliga, men jag har till och från smärtor, kramper och domningar som av ischias. Lyckligtvis går det över efter fem-tio minuters fortsatt promenad och även om jag tappar min fot lite när det händer tar jag mig fram utan större svårigheter. Jag är fortfarande så jäkla lycklig över att alls kunna gå!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
71 620
Gravid - 1år Eftersom som ingen annan startat en ny tråd om våra bebisar kommer det en här :D Tror detta är senaste listan från förra tråden...
34 35 36
Svar
707
· Visningar
43 626
Senast: BusBarro
·
Gravid - 1år Scrollade i gamla tråden och tror att jag hittade sista listan. Ber om ursäkt om det fanns en senare och någon är missad. September 9/9...
18 19 20
Svar
391
· Visningar
26 531
  • Låst
Gravid - 1år Återigen dags för en ny tråd för vinterföräldrar (som autocorrect vill ha till vinterförvaring :p ) och vinterbarn. Lägger in listan...
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
92 717
Senast: YaHilweh
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp