Växelvis boende, Barn får bestämma själv? Vad gäller?

[Diabetikern]

Föräldrarna har gemensam vårdnad och beslutat om växelvis boende dvs varannan vecka. Fungerat i flera års tid. Det ena barnet över 12 år vill prova att bo varje vecka hos ena föräldern och bara ha varannan helg hos den andra.

Har hört så många olika versioner nu och har svårt att hitta så jag tänkte fråga här.

För att göra ändringen måste väl båda föräldrarna vara överens? Eller är det bara barnet som bestämmer?

Tänkte att någon härinne kan hänvisa mig till vart jag kan hitta. Googlingskapaciteten är inte den bästa alla gånger.

tack på förhand

 

[Gnist]

Varför skulle någon av föräldrarna Inte gå med på det blir min undran..

Barn har stor bestämmanderätt och vad barnet vill kommer att väga tungt i en tvist om ena föräldern drar det så långt.

 

[Lipperta]

Jag tycker att barnet ska bestämma själv. Jag blev tvingad att vara hos min far varannan helg och skrev och grät i timmar efter mamma lämnade mig där, men dit skulle jag 7år kanske?

Nej jag tycker ena försäldern får acceptera att barnet trivs bättre att bo på ett ställa längre tid. Fokus ska vara på barnet inte att en vuxen människa kan bli besviken

 

[Diabetikern]

@Gnist men då måste man ta det vidare vart då? Socialnämnden?

Är det då båda föräldrar som får ta det vis dem? Alltså både den som säger nej till ändring och den som vill ha ändring?

 

[Diabetikern]

@Lipperta så olika från fall till fall tycker jag.

Jag själv är glad över att mina föräldrar kom bra överens och hade växelvis boende. Underlättade också att det var i samna kommun och närhet till skola, kompisar etc

 

[ameo]

För att göra ändringen måste väl båda föräldrarna vara överens? Eller är det bara barnet som bestämmer?

Det är ju svårt att göra den förändringen om inte båda föräldrarna går med på den...

@Gnist men då måste man ta det vidare vart då? Socialnämnden?

Är det då båda föräldrar som får ta det vis dem? Alltså både den som säger nej till ändring och den som vill ha ändring?

Eftersom det handlar om boende och inte vårdnad, så tror jag att första anhalten borde vara samarbetssamtal på familjerätten.

Och, skulle det gå vidare till tvist så läggs det stor vikt vid barnets egna önskemål i frågan, precis som någon annan sa. (utifrån barnets mognad)

 

[Lipperta]

@Lipperta så olika från fall till fall tycker jag.

Jag själv är glad över att mina föräldrar kom bra överens och hade växelvis boende. Underlättade också att det var i samna kommun och närhet till skola, kompisar etc

Fast det finns ju inget olika i det här fallet. Barnet vill inte mer än varannan helg, då ska man absolut inte tvinga barnet.
Finns inte så mycket mer att säga.

Om föräldrarna kommer överens är irrelevant, då fokus ska vara på barnet. De vuxna kommer på andra plats.

 

[Diabetikern]

@Lipperta så oavsett bakgrund ska man alltid gå åå vad barnet vill?

Om ena föräldern till exempel har alkoholproblem och barnet inte kan/orkar sköta skolan under tiden hen är där är det fortfarande då barnets önskan går först?

Jag vill helt enkelt ha reda på hur tillvägagångsättet ser ut im föräldrarna inte är överens men barnets främsta sätts först.

Jag är också övertygad om att ett barn har 2 föräldrar och ska ha umgänge med båda i likväl.

Om jag förstår dig rätt så menar du att om ett barn har en önskan om att bo hos en förälder ska man direkt göra detta utan åtanke på något annat? Det tycker jag låter fel. Rätta mig gärna om jag har misduppfattat.


Men om jag förstod rätt så bör föräldrarna/föräldern prata med familjetätten som tredje part. Kan de hjälpa föräldrarna komma överens? Alltså hjälpa till för att få en bättre dialog sinsemellan


Tack

 

[Smulan75]

Jag som har en 14årig dotter säger att föräldrarna bestämmer, såvida de är överrens, min dotter är varannan vecka hos mig och hos sin pappa. och det har aldrig varit något tjafs om det. Om min dotter sa till mig att hon bara ville bo hos mig eller hos sin pappa skulle jag vägra. Såvida inte hennes pappa vore missbrukare eller annat - vilket han inte är - de har en ganska bra relation skulle jag säga. Jag vill att hon ska ha en lika bra relation med mig som med pappan och det får hon inte genom att bo bara hos ena föräldern. När hon blir större kanske det blir andra förändringar pga praktiska skäl - såsom skola osv. men det är en annan faktor.

@Lipperta - kankse en för personlig fråga men vad var det som fick dig att inte vilja bo hos din pappa?

 

[Lipperta]

@Lipperta - kankse en för personlig fråga men vad var det som fick dig att inte vilja bo hos din pappa?

Jag hade bara inte lust. Jag ville vara hemma med de leksaker jag hade hos mamma, vänner och familj. Jobbigt att åka bil till skolan, hos mamma var det typ 3 minuters promenad till skolan tillsammans med kompisarna. Pappa bodde lite utanför våran ort så jag tyckte det var skittråkigt att vara där.
Det hade ju inget med att göra att jag inte gillade min far, då.

Jag gillar inte ''vuxa betsämmer'' när ett barn säger att hen inte vill något som är så viktigt som vart hen ska bo.
Men det är klart jag är väl biased eftersom det hände mig. Men tycker det är en usel anledning oavsett.

 

[Görel]

Barn kan egentligen inte bestämma hur de vill bo förrän de är myndiga. Lagen säger att man ska ta hänsyn till barnets ålder och mognad gällande hur stor vikt man ska lägga vid barnets vilja. De gamla normera om 12 och 15 år är borttagna ur lagstiftningen sedan 2006. Syftet med detta vara att mindre barn skulle få komma till tals, det fanns mer än ett exempel på domstol som struntat i ett barns tydliga vilja för att barnet ännu inte fyllt 12 år. Minns inte exakta lagrummet men tror att det finns i föräldrabalkens 6:e kapitel.

Det är bra att börja med samarbetssamtal på familjerätten. Lyckas man inte komma överens och en förälder fortfarande vill ha en ändring får man ansöka om ändrat boende i domstol. Detta brukar leda till att familjerätten får i uppdrag att göra en boendeutredning.

 

[ameo]

Om min dotter sa till mig att hon bara ville bo hos mig eller hos sin pappa skulle jag vägra. Såvida inte hennes pappa vore missbrukare eller annat - vilket han inte är - de har en ganska bra relation skulle jag säga. Jag vill att hon ska ha en lika bra relation med mig som med pappan och det får hon inte genom att bo bara hos ena föräldern. När hon blir större kanske det blir andra förändringar pga praktiska skäl - såsom skola osv. men det är en annan faktor.

Det kan ju finnas många orsaker till varför ett barn föredrar att tillbringa veckorna hos den ena föräldern.
Dels kan det vara så enkelt som att man inte funkar ihop med den förälder man inte vill bo hos. De går aldrig att tvinga fram en god relation om kemin inte funkar. Och det behöver inte alls ha med våld eller missbruk att göra, eller om någon är en sämre förälder. Utan funkar man inte ihop så funkar man inte ihop även om man är förälder och barn... (nu förutsätter jag det 12-åriga barnet som ts talar om)
Sen beror det ju på hur man bor, alla separerade föräldrar bor inte alldeles nära varandra, så det kan bli mycket längre till kompisar, skola och fritidsaktiviteter de veckor man är på ena stället.
Visst kan och bör man jobba för en bra relation med båda föräldrarna, men verkligheten ser ändå annorlunda ut ibland.

 

[Smulan75]

om ett barn har två föräldrar som båda är måna om att ha en god relation med barnet så ser jag inga anledningar till varför barnet inte skulle bo hos båda - om det passar i övrigt. Nu pratar jag om sånna saker som att man inte bor på för långt avstånd eller har arbetstider som gör att barnet är ensam mycket osv.

Jag som ensamstående mamma har skjutsat min dotter otaliga mil till skola och till fotbollsträning och vänner (nu umgås hon mest med sina vänner via skype de veckor hon är hos mig) Jag hade blivit oerhört sårad om min dotter sa att hon vill bo hos sin pappa bara för att hon inte vill sitta i bilen. vi har haft många trevliga pratstunder i bilen - så det gäller bara att som förälder göra det bästa av situationen. ja hon får packa sina saker varje vecka och släpa dem - men vi har köpt saker så hon har dubletter och hon har två väldigt trevliga rum hos sin pappa och hos mig. Hade hon velat varit mer hos vänner hade jag ställt upp och kört henne då det såklart är viktigt för mig att hon umgås med sina vänner - oavsett om det är via skype eller IR.

Att hon skulle välja var hon vill bo bara för att hon har "lust" är för mig något ganska främmande. Jag går till jobbet även om jag inte har lust just den dagen likaväl som dottern får går till skolan även om hon inte har lust, hon får hjälpa till att plocka ur diskmaskinen även om hon inte har lust oxå.

Sen har jag väl tur - hon har en pappa som anstränger sig, och jag hoppas att hon tycker att jag gör det oxå. och jag vet att det finns massor av föräldrar som tyvärr inte gör det - likaväl som det finns lika många föräldrar som anstränger sig i det orimliga för att göra sina barn tillfreds. Men för mig är det jätteviktigt att ett barn umgås och bor hos båda sina föräldrar även om de är separerade - sen behöver man inte alltid räkna dagar men varannan helg - så som väldigt många barn har - är alldeles för ojämt fördelat i mina ögon. är det inte det man har påtagit sig som förälder - att finnas där för sitt barn tills dess att det är redo att flytta oavsett om alla dagar inte är en dans på rosor.

 

[Lipperta]

@Lipperta så oavsett bakgrund ska man alltid gå åå vad barnet vill?

Om ena föräldern till exempel har alkoholproblem och barnet inte kan/orkar sköta skolan under tiden hen är där är det fortfarande då barnets önskan går först?

Jag vill helt enkelt ha reda på hur tillvägagångsättet ser ut im föräldrarna inte är överens men barnets främsta sätts först.

Jag är också övertygad om att ett barn har 2 föräldrar och ska ha umgänge med båda i likväl.

Om jag förstår dig rätt så menar du att om ett barn har en önskan om att bo hos en förälder ska man direkt göra detta utan åtanke på något annat? Det tycker jag låter fel. Rätta mig gärna om jag har misduppfattat.


Men om jag förstod rätt så bör föräldrarna/föräldern prata med familjetätten som tredje part. Kan de hjälpa föräldrarna komma överens? Alltså hjälpa till för att få en bättre dialog sinsemellan


Tack

Standard buke. Barnet vill inte bo hos ena föräldern så mycket, jag försvarar barnets önskan och nu är det hyptetiska frågor så som ''men om föräldern är missbrukare''

Kom igen liksom.

Jag vet inte varför just barnet i Ts inte vill bo där så mycket så jag utgår bara från mig själv.
Självklart är det inte samma sak om en förälder missbrukar/misshandlar eller på annat vis är opassande. Nu är ju båda föräldrarna passande men barnet vill bara inte.

12 år dessutom en ganska känslig ålder, det kan vara jättejobbigt att bli borta från gänget om den föräldern bor längre bort.
Det kan vara jobbigt att behöva flytta runt grejer hela tiden etc etc

För en dialog med barnet om varför hen inte vill, det är ju skit viktigt.
Är det en små sak så kan man lösa den lätt och är det något större (OBS inte missbruk haha..) får man jobba på det.
Jag kan inte sitta och säga varför barnet inte vill, allt någon av oss kan göra är att gissa vilket inte hjälper egentligen.

Jag hoppas verkligen att föräldrarna i det här barnets fall faktiskt lyssnar på vad barnet vill och inte bara svarar med ''vi bestämmer''.

Min och min fars relation är helt förstörd för att jag blev tvingad.

 

[Lipperta]

Jag hade blivit oerhört sårad om min dotter sa att hon vill bo hos sin pappa bara för att hon inte vill sitta i bilen.

Det förstår jag helt. Men är inte barnets intresse viktigare än att en förälder kan bli sårad. Generellt och inte bara till dig.

Att bli tvingad eller övertalad lär snarare förstöra en relation till föräldern.

 

[Lenis]

Fast det finns ju inget olika i det här fallet. Barnet vill inte mer än varannan helg, då ska man absolut inte tvinga barnet.
Finns inte så mycket mer att säga.

Om föräldrarna kommer överens är irrelevant, då fokus ska vara på barnet. De vuxna kommer på andra plats.

I den här åldern håller jag faktiskt helt med dig.

Jag tänker diverse anledningar:
1. Barnet kanske trivs bättre med ena föräldern- vi är alla människor och särskilt den som växer och är utsatt, mycket händer mentalt och fysiskt, kan känna sig tryggare/bekvämare med en förälder. Tex hade jag aldrog velat bo halvtid hos min far under tonåren, bara att ha mens i samma lägenhet kändes brrr då. (min var var aningen stiff ang tjejgrejer..)
2. Worst case: otrygghet/övergrepp etc. Jag hade tagit ett barns ovilja att vara hos ena föräldern på allvar och absolut inte kört "vi bestämmer"-argumentet rakt av. Av många anledningar men detta är den största.
3. Boende/kompisar i närheten etc kanske känns bättre hos ena föräldern. Sånt tycker jag ändå man kan acceptera.

Kommer säkert på fler om jag funderar lite men detta är på rak arm. Jag har själv haft varannan-helg boende under uppväxten.

 

[Lenis]

Att hon skulle välja var hon vill bo bara för att hon har "lust" är för mig något ganska främmande. Jag går till jobbet även om jag inte har lust just den dagen likaväl som dottern får går till skolan även om hon inte har lust, hon får hjälpa till att plocka ur diskmaskinen även om hon inte har lust oxå.

Tycker det där låter väldigt nedlåtande mot barnet. En tolvåring kan väl mycket väl ha bättre argument än att hen har "lust" att bo på ett ställe! Och att jämföra hushållssysslor med boende.. Jobb har man för att man måste överleva. Sysslor gör man för att hjälpa till i familjen. Boendet ska i mina ögon vara en trygg hamn där man ska trivas.

 

[Lenis]

Min bästa vän under skoltiden blev tvingad att åka till pappan, faktiskt bara varannan helg och vartannat lov. Hon gillade det inte, fick i princip vara nanny åt hans och nya fruns barn. De tvingade henne och med åren blev det mer och mer motvilja och från det att hon var myndig glesade hon ut besöken rejält. De har idag ingen som helst kontakt, hon ser det som att pappan tvingade dit henne (genom att pressa modern). Det gällde ändå bara varannan helg. Nu snackar vi varannan vecka vilket är enormt mkt mer..

Jag säger som Lipperta, dialog måste ju vara a och o. Varför vill barnet det det vill? Jag har svårt att tro tex att ett barn som älskar sin ena förälder skulle vilja sluta bo där för att det är lite längre tid i bilen till vad-som.

 

[Lipperta]

Tänkvärt när man för en dialog med barn, det kan vara svårt för dom att hitta ord inte vill vara jobbiga, rädd att säga något pinsamt etc. Så är det lätt att det blir ''har ingen lust'' ''Vill bara inte'' istället för den riktiga anledning.
Men det gäller ju alla barn inte bara om boende

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag tycker det beror lite på barnets ålder. Men iaf om det är minst 10-12 år tycker jag att det har väldigt mycket att säga till om.
Och iaf bland de barndomskamrater jag hade, som hade skilda föräldrar, uppfattade jag det som att "barnet hade veto" - iaf när de gick på högstadiet. Önskade de någon förändring kring boendet och veckor hit och dit, då rättade sig föräldrarna efter det i största möjliga mån, utan krångel