Bukefalos 28 år!

Vill bara skriva lite

Jag vet inte hur jag ska skriva men vill iallafall skriva nånting. Men ja först så vill jag säga förlåt ifall nåt jag har skrivit har gjort nån ledsen eller nåt sånt. Och ifall nån kanske tog det neggativt på nåt sätt det som mamma skrev att jag hade gjort så förlåt för det isåfall :heart
Och om det så tack till alla som har brytt sig och skrev snälla saker och allt sånt :heart Trodde att det bara var några som kanske skulle bry sig så trodde inte att så många skulle det. Så ja tack för det också.
Kommer kanske inte skriva så jätte mycket här nu men vet inte. Men ville bara skriva nånting iallafall.
Och vill säga en sak men om ni tycker att allt om religion och sånt är jätte dumt och att dom som kanske tror på sånt är knäppa så behöver ni inte läsa nu. Men med det jag gjorde så sa flera efter att jag hade ängla vakt för hade det gått bara lite längre tid så hade jag fått stora hjärn skador eller dött. Så var jätte många saker som hände exakt rätt liksom så det inte blev så. Som att nån verkligen inte tyckte att jag skulle dö. Så jag vet inte om jag tror så men OM så kanske inte Gud ville att jag skulle dö nu så att det inte var meningen för då hade jag nog gjort det. Men ja jag vet inte och ifall nån tycker det är korkat att tänka så så behöver ni kanske inte skriva det.
Vet inte vad jag ska skriva mera men ifall nån har några frågor eller några saker som jag kanske kan skriva om när jag orkar så får ni gärna skriva det :heart
 

Det kanske inte är nån här som tänker så ändå men vill ändå skriva dethär. Men det att jag har sagt att jag inte bryr mig om ponnysarna så har jag aldrig menat att jag inte bryr mig ALLS om dom. Utan det jag har menat med det är att jag inte har längtat efter dom och att jag inte har brytt mig så mycket vad dom har gjort varje dag liksom. För mamma har ju tagit hand om dom och hon som hjälper till med O. Men har aldrig aldrig aldrig menat att jag inte bryr mig om själva dom eller att jag inte brydde mig att dom fanns. För det gjorde jag helatiden.
 
Det kanske inte är nån här som tänker så ändå men vill ändå skriva dethär. Men det att jag har sagt att jag inte bryr mig om ponnysarna så har jag aldrig menat att jag inte bryr mig ALLS om dom. Utan det jag har menat med det är att jag inte har längtat efter dom och att jag inte har brytt mig så mycket vad dom har gjort varje dag liksom. För mamma har ju tagit hand om dom och hon som hjälper till med O. Men har aldrig aldrig aldrig menat att jag inte bryr mig om själva dom eller att jag inte brydde mig att dom fanns. För det gjorde jag helatiden.
Det är jag övertygad om att alla förstår. :heart Sedan är det inte konstigt att känna som du gjort/gör det blir nog som något slags försvarsmekanism för att hantera att du faktiskt ligger inlagd och att saknaden blir för stor egentligen.
 
Det kanske inte är nån här som tänker så ändå men vill ändå skriva dethär. Men det att jag har sagt att jag inte bryr mig om ponnysarna så har jag aldrig menat att jag inte bryr mig ALLS om dom. Utan det jag har menat med det är att jag inte har längtat efter dom och att jag inte har brytt mig så mycket vad dom har gjort varje dag liksom. För mamma har ju tagit hand om dom och hon som hjälper till med O. Men har aldrig aldrig aldrig menat att jag inte bryr mig om själva dom eller att jag inte brydde mig att dom fanns. För det gjorde jag helatiden.

Det är klart vi vet. :heart
 
Det kanske inte är nån här som tänker så ändå men vill ändå skriva dethär. Men det att jag har sagt att jag inte bryr mig om ponnysarna så har jag aldrig menat att jag inte bryr mig ALLS om dom. Utan det jag har menat med det är att jag inte har längtat efter dom och att jag inte har brytt mig så mycket vad dom har gjort varje dag liksom. För mamma har ju tagit hand om dom och hon som hjälper till med O. Men har aldrig aldrig aldrig menat att jag inte bryr mig om själva dom eller att jag inte brydde mig att dom fanns. För det gjorde jag helatiden.
Förstår precis vad du menar ❤️
 
Det kanske inte är nån här som tänker så ändå men vill ändå skriva dethär. Men det att jag har sagt att jag inte bryr mig om ponnysarna så har jag aldrig menat att jag inte bryr mig ALLS om dom. Utan det jag har menat med det är att jag inte har längtat efter dom och att jag inte har brytt mig så mycket vad dom har gjort varje dag liksom. För mamma har ju tagit hand om dom och hon som hjälper till med O. Men har aldrig aldrig aldrig menat att jag inte bryr mig om själva dom eller att jag inte brydde mig att dom fanns. För det gjorde jag helatiden.
Jag förstår hur viktiga de är och hur mycket du älskar dem. Jag har samma relation till mina. Att förlora något av sina djur gör så ont. Det är det svåraste med att ha dem, det där avskedet som kommer förr eller senare. När de blir plötsligt sjuka och det inte går att rädda dem blir det som en chock; som ett stort hål inombords. Jag lider verkligen med dig.

Det fina med att du alltid vårdar och älskar dina ponnysar så ömt är att de vet att de är älskade. De vet; även nu när du är sjuk och inte kan vara vid deras sida in i det sista. Så oerhört svårt för dig, men C visste. Hon behövde aldrig tveka om det. :heart

Jag hoppas du känner att du inte är ensam i din sorg och att du kan känna stöd både ifrån oss och ifrån dina föräldrar. Det oroar mig att de precis dragit ner på extravaket nu när något så svårt drabbar dig. Var rädd om dig. Du är värdefull. Kram på dig. :heart
 
Det kanske inte är nån här som tänker så ändå men vill ändå skriva dethär. Men det att jag har sagt att jag inte bryr mig om ponnysarna så har jag aldrig menat att jag inte bryr mig ALLS om dom. Utan det jag har menat med det är att jag inte har längtat efter dom och att jag inte har brytt mig så mycket vad dom har gjort varje dag liksom. För mamma har ju tagit hand om dom och hon som hjälper till med O. Men har aldrig aldrig aldrig menat att jag inte bryr mig om själva dom eller att jag inte brydde mig att dom fanns. För det gjorde jag helatiden.
Men självklart förstår vi det. Alla vet att du bryr dig jättemycket om ponnysarna.
Åker jag på semester så längtar jag inte efter hästarna varje dag, jag tänker inte ens aktivt på dem varje dag. Jag vet ju att de har det bra med sina kompisar och får det de behöver.
Liksom du älskar jag dem dock hela tiden.
 
Jag förstår hur viktiga de är och hur mycket du älskar dem. Jag har samma relation till mina. Att förlora något av sina djur gör så ont. Det är det svåraste med att ha dem, det där avskedet som kommer förr eller senare. När de blir plötsligt sjuka och det inte går att rädda dem blir det som en chock; som ett stort hål inombords. Jag lider verkligen med dig.

Det fina med att du alltid vårdar och älskar dina ponnysar så ömt är att de vet att de är älskade. De vet; även nu när du är sjuk och inte kan vara vid deras sida in i det sista. Så oerhört svårt för dig, men C visste. Hon behövde aldrig tveka om det. :heart

Jag hoppas du känner att du inte är ensam i din sorg och att du kan känna stöd både ifrån oss och ifrån dina föräldrar. Det oroar mig att de precis dragit ner på extravaket nu när något så svårt drabbar dig. Var rädd om dig. Du är värdefull. Kram på dig. :heart
Jag har extra vak igen nu för dom vet det jag har skrivit här. Så får inte vara själv alls igen nu. Fast nån gång måste dom ju ändra det igen iallafall.
 
Jag har extra vak igen nu för dom vet det jag har skrivit här. Så får inte vara själv alls igen nu. Fast nån gång måste dom ju ändra det igen iallafall.

Hoppast att du hittar viljan att leva vidare innan dom ändrar det igen. :heart

Har du varit vaken hela natten? Kan tänka mig att du är helt slut nu. Ta hand om dig. :heart Och tillåt dig att sörja, det kan ta veckor och månader att komma över en älskad häst. :cry:
 
Jag är jätte konstig i huvudet för har nästan inte sovit alls och behövde mer ångest medicin också. Så är jätte konstig men vill iallafall skriva om det. För justnu känns det typ inte verkligt så kanske kan skriva nu.
Men nångång inatt så blev hon jätte mycket sämre så mamma ringde veterinären igen. Sen innan veterinären var där igen så ringde hon till pappa och sa att hon inte trodde det skulle gå bra. Och då var pappa att vi SKA åka dit. Så han pratade med nån personal vet inte vem. Dom visste ju redan att hon var sjuk men vet inte vad han sa men fick iallafall åka dit. Vet inte hur och det var en sak så det känns så overkligt som en dålig dröm för jag har inte fått åka härifrån på jätte länge men nu så fick jag för en sån sak. Så jag och pappa åkte dit och då var veterinären redan där och mamma och hon som hjälper oss med O och hennes mamma. Och då var det att hon hade jätte ont och det var inget man kunde göra. För som veterinären sa iallafall så hade hon typ alla tecken att hon hade tarm vred och jätte ont och hon skulle inte klara att åka till häst kliniken som skulle behövas annars. Men hon hade jätte ont och jätte jätte stora problem så det skulle inte gå. Så fanns liksom inget val. Och då hade hon fått massa medicin mot smärtan redan men såg ändå att hon hade jätte ont och typ var helt upp svälld hela magen som hon hade blivit på väldigt kort tid.
Så somsagt var inget val men fick säga hejdå iallafall. Men kunde typ inte säga nåt men kramade henne iallafall och så. Men det var nästan inte som det var hon för hon var som helt av stängd nästan för hon hade så ont. Så det var nästan att själva hon var redan borta på nåt sätt.
Sen gick hon som rider O och hennes mamma och veterinären ut med C för mamma klarade inte att vara med och jag fick inte. Så dom var med henne helatiden och dom var där hela natten också. Så hon var nog ändå trygg med dom också. Men vet inte hur lång tid det tog men kan ha varit två minuter eller en timme jag har ingen aning. Men när dom kom tillbaka så hon som rider O kramade mig jätte länge och hon grät och var inte förräns då som jag började gråta. Men ja då var ju C redan i himlen.
Sen åkte vi väl tillbaka men jag kommer typ inte ihåg det utan är som min hjärna stängde av sen. Så sen allt idag är typ helt o verkligt och konstigt och som jag ser det på film ungefär. Men behövde extra medicin också som jag blir konstig av som jag inte vill. Men sa ändå okej till den men kanske är därför allt känns konstigt nu. Men ville iallafall skriva ner allt jag kom ihåg nu och att ni vet vad som hände och så.
 
Jag är jätte konstig i huvudet för har nästan inte sovit alls och behövde mer ångest medicin också. Så är jätte konstig men vill iallafall skriva om det. För justnu känns det typ inte verkligt så kanske kan skriva nu.
Men nångång inatt så blev hon jätte mycket sämre så mamma ringde veterinären igen. Sen innan veterinären var där igen så ringde hon till pappa och sa att hon inte trodde det skulle gå bra. Och då var pappa att vi SKA åka dit. Så han pratade med nån personal vet inte vem. Dom visste ju redan att hon var sjuk men vet inte vad han sa men fick iallafall åka dit. Vet inte hur och det var en sak så det känns så overkligt som en dålig dröm för jag har inte fått åka härifrån på jätte länge men nu så fick jag för en sån sak. Så jag och pappa åkte dit och då var veterinären redan där och mamma och hon som hjälper oss med O och hennes mamma. Och då var det att hon hade jätte ont och det var inget man kunde göra. För som veterinären sa iallafall så hade hon typ alla tecken att hon hade tarm vred och jätte ont och hon skulle inte klara att åka till häst kliniken som skulle behövas annars. Men hon hade jätte ont och jätte jätte stora problem så det skulle inte gå. Så fanns liksom inget val. Och då hade hon fått massa medicin mot smärtan redan men såg ändå att hon hade jätte ont och typ var helt upp svälld hela magen som hon hade blivit på väldigt kort tid.
Så somsagt var inget val men fick säga hejdå iallafall. Men kunde typ inte säga nåt men kramade henne iallafall och så. Men det var nästan inte som det var hon för hon var som helt av stängd nästan för hon hade så ont. Så det var nästan att själva hon var redan borta på nåt sätt.
Sen gick hon som rider O och hennes mamma och veterinären ut med C för mamma klarade inte att vara med och jag fick inte. Så dom var med henne helatiden och dom var där hela natten också. Så hon var nog ändå trygg med dom också. Men vet inte hur lång tid det tog men kan ha varit två minuter eller en timme jag har ingen aning. Men när dom kom tillbaka så hon som rider O kramade mig jätte länge och hon grät och var inte förräns då som jag började gråta. Men ja då var ju C redan i himlen.
Sen åkte vi väl tillbaka men jag kommer typ inte ihåg det utan är som min hjärna stängde av sen. Så sen allt idag är typ helt o verkligt och konstigt och som jag ser det på film ungefär. Men behövde extra medicin också som jag blir konstig av som jag inte vill. Men sa ändå okej till den men kanske är därför allt känns konstigt nu. Men ville iallafall skriva ner allt jag kom ihåg nu och att ni vet vad som hände och så.
Även om det är oerhört tragiskt att du har förlorat din vän och familjemedlem, så tycker jag att det är fint att dina föräldrar såg till att du fick åka dit. :heart Sedan är det inte helt ovanligt att man har svårt att relatera till en traumatisk upplevelse, oavsett om man står på medicin eller ej.
 
Jag är jätte konstig i huvudet för har nästan inte sovit alls och behövde mer ångest medicin också. Så är jätte konstig men vill iallafall skriva om det. För justnu känns det typ inte verkligt så kanske kan skriva nu.
Men nångång inatt så blev hon jätte mycket sämre så mamma ringde veterinären igen. Sen innan veterinären var där igen så ringde hon till pappa och sa att hon inte trodde det skulle gå bra. Och då var pappa att vi SKA åka dit. Så han pratade med nån personal vet inte vem. Dom visste ju redan att hon var sjuk men vet inte vad han sa men fick iallafall åka dit. Vet inte hur och det var en sak så det känns så overkligt som en dålig dröm för jag har inte fått åka härifrån på jätte länge men nu så fick jag för en sån sak. Så jag och pappa åkte dit och då var veterinären redan där och mamma och hon som hjälper oss med O och hennes mamma. Och då var det att hon hade jätte ont och det var inget man kunde göra. För som veterinären sa iallafall så hade hon typ alla tecken att hon hade tarm vred och jätte ont och hon skulle inte klara att åka till häst kliniken som skulle behövas annars. Men hon hade jätte ont och jätte jätte stora problem så det skulle inte gå. Så fanns liksom inget val. Och då hade hon fått massa medicin mot smärtan redan men såg ändå att hon hade jätte ont och typ var helt upp svälld hela magen som hon hade blivit på väldigt kort tid.
Så somsagt var inget val men fick säga hejdå iallafall. Men kunde typ inte säga nåt men kramade henne iallafall och så. Men det var nästan inte som det var hon för hon var som helt av stängd nästan för hon hade så ont. Så det var nästan att själva hon var redan borta på nåt sätt.
Sen gick hon som rider O och hennes mamma och veterinären ut med C för mamma klarade inte att vara med och jag fick inte. Så dom var med henne helatiden och dom var där hela natten också. Så hon var nog ändå trygg med dom också. Men vet inte hur lång tid det tog men kan ha varit två minuter eller en timme jag har ingen aning. Men när dom kom tillbaka så hon som rider O kramade mig jätte länge och hon grät och var inte förräns då som jag började gråta. Men ja då var ju C redan i himlen.
Sen åkte vi väl tillbaka men jag kommer typ inte ihåg det utan är som min hjärna stängde av sen. Så sen allt idag är typ helt o verkligt och konstigt och som jag ser det på film ungefär. Men behövde extra medicin också som jag blir konstig av som jag inte vill. Men sa ändå okej till den men kanske är därför allt känns konstigt nu. Men ville iallafall skriva ner allt jag kom ihåg nu och att ni vet vad som hände och så.
Kram på dig ❤️
 
Jag vet inte vad jag ska säga @EmmaFilippa mer än att livet är något så orimligt grymt ibland och jag tänker på dig och sörjer verkligen med dig. Och hoppas att du hittar någon styrka att på något sätt ta dig igenom detta även om jag förstår att det kan kännas omöjligt just nu.

Jag har själv förlorat två älskade hästar i tarmvred och den första gången var jag femtio mil bort och kunde inte ta farväl och vara med honom till slutet. Den gången var särskilt hemsk men båda gångerna var som ett djupt svart hål av sorg, och för mig gick det ändå 20 år mellan den första och andra gången. Det är en chock när något händer så snabbt från att ens fina häst är frisk och mår bra och så nästa dag finns den inte längre. Men du som redan har drabbats så hårt, det är bara för orättvist att du skulle förlora din fina C också nu.

Alla som har läst hur du berättat om ponnyerna förstår hur mycket de betyder och har betytt för dig, och hur noga du har varit med att de skulle ha det bra. Och det är jag säker på att C kände och förstod det hela vägen. Det är fruktansvärt att se när de har så ont men det var jättebra för både dig och C att du fick komma dit och ta farväl jämfört med att du inte hade fått vara med alls. Och även om det är så sorgligt alltihop så var det en jättefin teckning du hade gjort med C och din förra ponny som har tagit emot henne på andra sidan regnbågsbron.

Bara skriv när du känner att du kan och behöver det, men vila och gråt också så mycket du kan och behöver. :heart
 
Jag är jätte konstig i huvudet för har nästan inte sovit alls och behövde mer ångest medicin också. Så är jätte konstig men vill iallafall skriva om det. För justnu känns det typ inte verkligt så kanske kan skriva nu.
Men nångång inatt så blev hon jätte mycket sämre så mamma ringde veterinären igen. Sen innan veterinären var där igen så ringde hon till pappa och sa att hon inte trodde det skulle gå bra. Och då var pappa att vi SKA åka dit. Så han pratade med nån personal vet inte vem. Dom visste ju redan att hon var sjuk men vet inte vad han sa men fick iallafall åka dit. Vet inte hur och det var en sak så det känns så overkligt som en dålig dröm för jag har inte fått åka härifrån på jätte länge men nu så fick jag för en sån sak. Så jag och pappa åkte dit och då var veterinären redan där och mamma och hon som hjälper oss med O och hennes mamma. Och då var det att hon hade jätte ont och det var inget man kunde göra. För som veterinären sa iallafall så hade hon typ alla tecken att hon hade tarm vred och jätte ont och hon skulle inte klara att åka till häst kliniken som skulle behövas annars. Men hon hade jätte ont och jätte jätte stora problem så det skulle inte gå. Så fanns liksom inget val. Och då hade hon fått massa medicin mot smärtan redan men såg ändå att hon hade jätte ont och typ var helt upp svälld hela magen som hon hade blivit på väldigt kort tid.
Så somsagt var inget val men fick säga hejdå iallafall. Men kunde typ inte säga nåt men kramade henne iallafall och så. Men det var nästan inte som det var hon för hon var som helt av stängd nästan för hon hade så ont. Så det var nästan att själva hon var redan borta på nåt sätt.
Sen gick hon som rider O och hennes mamma och veterinären ut med C för mamma klarade inte att vara med och jag fick inte. Så dom var med henne helatiden och dom var där hela natten också. Så hon var nog ändå trygg med dom också. Men vet inte hur lång tid det tog men kan ha varit två minuter eller en timme jag har ingen aning. Men när dom kom tillbaka så hon som rider O kramade mig jätte länge och hon grät och var inte förräns då som jag började gråta. Men ja då var ju C redan i himlen.
Sen åkte vi väl tillbaka men jag kommer typ inte ihåg det utan är som min hjärna stängde av sen. Så sen allt idag är typ helt o verkligt och konstigt och som jag ser det på film ungefär. Men behövde extra medicin också som jag blir konstig av som jag inte vill. Men sa ändå okej till den men kanske är därför allt känns konstigt nu. Men ville iallafall skriva ner allt jag kom ihåg nu och att ni vet vad som hände och så.
Men så fint att du fick vara där och hålla om henne. Jag är säker på att hon kände att du var där hos henne, även om hon var för sjuk för att visa det. Så fint att ni fick en sista stund tillsammans. Kram. :heart
 
Det kanske inte är nån här som tänker så ändå men vill ändå skriva dethär. Men det att jag har sagt att jag inte bryr mig om ponnysarna så har jag aldrig menat att jag inte bryr mig ALLS om dom. Utan det jag har menat med det är att jag inte har längtat efter dom och att jag inte har brytt mig så mycket vad dom har gjort varje dag liksom. För mamma har ju tagit hand om dom och hon som hjälper till med O. Men har aldrig aldrig aldrig menat att jag inte bryr mig om själva dom eller att jag inte brydde mig att dom fanns. För det gjorde jag helatiden.

Jag är jätte konstig i huvudet för har nästan inte sovit alls och behövde mer ångest medicin också. Så är jätte konstig men vill iallafall skriva om det. För justnu känns det typ inte verkligt så kanske kan skriva nu.
Men nångång inatt så blev hon jätte mycket sämre så mamma ringde veterinären igen. Sen innan veterinären var där igen så ringde hon till pappa och sa att hon inte trodde det skulle gå bra. Och då var pappa att vi SKA åka dit. Så han pratade med nån personal vet inte vem. Dom visste ju redan att hon var sjuk men vet inte vad han sa men fick iallafall åka dit. Vet inte hur och det var en sak så det känns så overkligt som en dålig dröm för jag har inte fått åka härifrån på jätte länge men nu så fick jag för en sån sak. Så jag och pappa åkte dit och då var veterinären redan där och mamma och hon som hjälper oss med O och hennes mamma. Och då var det att hon hade jätte ont och det var inget man kunde göra. För som veterinären sa iallafall så hade hon typ alla tecken att hon hade tarm vred och jätte ont och hon skulle inte klara att åka till häst kliniken som skulle behövas annars. Men hon hade jätte ont och jätte jätte stora problem så det skulle inte gå. Så fanns liksom inget val. Och då hade hon fått massa medicin mot smärtan redan men såg ändå att hon hade jätte ont och typ var helt upp svälld hela magen som hon hade blivit på väldigt kort tid.
Så somsagt var inget val men fick säga hejdå iallafall. Men kunde typ inte säga nåt men kramade henne iallafall och så. Men det var nästan inte som det var hon för hon var som helt av stängd nästan för hon hade så ont. Så det var nästan att själva hon var redan borta på nåt sätt.
Sen gick hon som rider O och hennes mamma och veterinären ut med C för mamma klarade inte att vara med och jag fick inte. Så dom var med henne helatiden och dom var där hela natten också. Så hon var nog ändå trygg med dom också. Men vet inte hur lång tid det tog men kan ha varit två minuter eller en timme jag har ingen aning. Men när dom kom tillbaka så hon som rider O kramade mig jätte länge och hon grät och var inte förräns då som jag började gråta. Men ja då var ju C redan i himlen.
Sen åkte vi väl tillbaka men jag kommer typ inte ihåg det utan är som min hjärna stängde av sen. Så sen allt idag är typ helt o verkligt och konstigt och som jag ser det på film ungefär. Men behövde extra medicin också som jag blir konstig av som jag inte vill. Men sa ändå okej till den men kanske är därför allt känns konstigt nu. Men ville iallafall skriva ner allt jag kom ihåg nu och att ni vet vad som hände och så.
Usch blir tårögd av din smärta, jag vet hur fruktansvärt ont det gör att ta bort hästarna och samtidigt känner jag hela tiden tacksamhet för att min nuvarande häst inte behövde tas bort som 5 åring av kolit, jag var nära att förlora henne med då, så jag känner så mycket för dig och din förlust men skönt att du fick säga hej då ❤.
 
Jag vill typ inte ens att det ska kännas verkligt. För nu känns inget som det är påriktigt ändå fast att jag tänker det. Men om liksom overklig känslan försvinner så vet jag att det kommer bli sååå jobbigt så jag kommer inte kunna stå ut liksom. Så jag vet att det kommer bli så när det KÄNNS riktigt men justnu känns det fortfarande inte så. Låter säkert helt störd nu men bryr mig inte.
Men skulle inte behöva ha extra vak igen nu iallafall för känner mig typ som en robot så har inga känslor nästan. Så bryr mig inte att göra nåt sånt heller nu.
 
Jag lider så mycket med dig. Många av oss har förlorat en bästa kompis och för min del var det nog den jobbigaste dagen i mitt liv, även fast jag var förberedd. Det känns så himla orättvist att det här skulle hända dig nu.

Att du fick säga hej då, vilka fina föräldrar du har som ordnade det ❤️ Hur fruktansvärt det än är så kunde varken du eller någon annan göra något. Tarmvred går inte att förutse och veterinären gjorde vad den kunde.

Jag förstår att du är trött och att allt känns luddigt. Det blir ju ett trauma och allt går så fort med kolik.

Tänker på dig ❤️
 
Jag vill typ inte ens att det ska kännas verkligt. För nu känns inget som det är påriktigt ändå fast att jag tänker det. Men om liksom overklig känslan försvinner så vet jag att det kommer bli sååå jobbigt så jag kommer inte kunna stå ut liksom. Så jag vet att det kommer bli så när det KÄNNS riktigt men justnu känns det fortfarande inte så. Låter säkert helt störd nu men bryr mig inte.
Men skulle inte behöva ha extra vak igen nu iallafall för känner mig typ som en robot så har inga känslor nästan. Så bryr mig inte att göra nåt sånt heller nu.
Det kan vara svårt att ta in det, det tar tid innan det liksom landar inom en. Har du kunnat vila något under dagen?
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Först innan jag skriver dethär så vill jag BE att ni kan ha respekt för att det är jobbiga saker. Jag VILL skriva om det och jag VILL...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 511
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 647
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Igår fick jag reda på att en person är död. En som jag har känt i nästan hela mitt liv iallafall som jag kommer håg. Hon är två år yngre...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 768
L
  • Artikel
Dagbok Jag ville göra en egen dagboks tråd om dethär för att det är mera djupa tankar och så och jag vill inte blanda hop det med liksom...
Svar
15
· Visningar
1 374
Senast: SiZo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp