Bukefalos 28 år!

2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Sandra78

Trådstartare
Jo, jag vet att det är en fas och att den går över, men hur hanterar man det tills vidare? Vissa saker går ju liksom inte att strunta i...
Några exempel:
Hårtvätt. Så fort man andas om bad/dusch som tidigare varit en höjdare börjar hon gråta och vill inte tvätta håret. Jag försöker att låta henne bara plaska runt nio gånger av tio, tionde gången blir det helt enkelt en tvångssköljning av håret, än så länge har det räckt att skölja med vatten och sen använda spraybalsam efteråt. Har provat att låta henne skölja själv, att använda diverse vattenkannor osv utan resultat.

Möta främmande vuxna. Jättefarligt! En bra dag räcker det med att hålla handen och att hon får gå lite bakom en. En dålig dag får man bära henne medan hon håller för ögonen. Där har jag gjort det som funkar helt enkelt, dvs bär när hon vill det.

"Jag KAN inte". Enkla saker som att plocka upp en tappad leksak, öppna en väska som hon kunnat öppna i ett års tid osv, är plötsligt omöjliga. Vi försöker stötta att det är klart att hon kan, prova själv först osv. Brukar funka ganska bra men man måste förbi "kan inte" först.

Sen har hon även blivit väldigt fixerad vid nappen, helst skulle hon ha den dygnet runt.

Nu låter det som att det bara är problem, det är det absolut inte, hon är en jättehärlig unge på väldigt många sätt och vis! Men just ovanstående är så nytt, hon som alltid varit så framåt.
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Jag tror att du måste sluta rädda henner ur situationerna där hon känner sig otrygg. Räddar du henne och låter henne slippa så visar du ju för henne att det faktiskt är farligt/obehagligt och något att vara rädd för. Exempel som jag tänker på är när du bär upp henne i famnen så att hon kan gömma sig hos dig, eller när hon slipper tvätta håret. Om du visar att det inte är något farligt och bara gör det endå så kommer hon att märka till slut att det inte är något farligt. Men då måste du visa dig oberörd, inte visa att du tycker synd om henne eller att du är orolig. Hon kanske kommer vara JÄTTE ledsen första gångerna, men det finns faktiskt inget farligt i att vara ledsen. Sedan tror jag att det är bra att bygga upp självförtroendet på låg nivå för att sedan bygga upp det. Jag brukar överdriva lite när mitt barn klarar av någonting, även något simpelt. Och då brukar jag klappa händerna, tjoa och säga åh vad du kan! Hon blir jätte stolt och mallig då och vill göra igen och igen.
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Jag tycker att du gör helt rätt som du gör. Ge henne det stöd hon behöver så att hon vet att hon kan lita på sina föräldrar så kommer det att lösa sig av sig självt.
Det är hemskt när man som liten inser hur stor och farlig världen är men det går mycket lättare att hantera om man har stabila trygga människor bakom sig (och ibland framför sig ;)). Det är en fas hon ska igenom och ni hjälper henne bäst genom att vara tryggheten för henne för då kan hon bygga upp en inre trygghet hos sig själv.
När det kommer till hårtvätten så förbered henne noga inför det så att det inte blir ett orosmoment när det ska ske och genomför det även om hon blir ledsen. Även vid jobbiga tillfällen ska hon kunna lita på att det ni säger är sanningen. Var ärliga mot henne så att hon vågar lita på er så kommer det att lösa sig. Om du/ni tycker att hon blir onormalt ledsen så fråga henne efter hårtvätt om hon har ont i öronen och be även bvc kolla hennes öron. Om man har en irritation i örat så gör det ont att få vatten i örat. Det kan ju vara bra att ha uteslutit sådana saker innan man kör på.
Lycka till och kramas mycket :love:
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Enda fobin dottern hade som mindre var rädsla för främmande män!
Alla kvinnor gick bra, men inga män. Hon blev jätteblyg alt började störttjuta.

Det vi gjorde var att bara låta det vara, inte tvinga henne fram till den som var läskig, men ändå se till att hon inte bara gömde ansiktet i min famn under tex hela besöket (om vi var hemma hos ngn tex).
Oftast slutade hon gråta efter en stund, och kunde iaf sitta i knäet och fika eller vad vi skulle göra. Målet var alltid det, inte att hon skulle behöva närma sig den som var läskig. Bara inte gömma sig.

Detta pågick tills hon var ungeför 2,5, sedan släppte det och nu är det i princip inget problem längre!
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Har du provat med en sådan där duschskärm? Eller att hon får hålla en handduk mot ögonen så att det absolut inte far in vatten/schampo där?
Och vara noga med att inte ha för hård stril på duschen och några grader kallare vatten än man själv vill ha.

Ingen av våra barn har gillat att shamponera sig men sedan de greppade att luta sig ordentligt bakåt så att det går bra att skölja utan att det far i ögonen har det gått jättebra.

När det gäller rädslor så tror jag att det bästa är att känna in barnet. Behöver hon bli buren där så får man ställa upp och göra det för att barnet ska känna sig så trygg som möjligt. Sedan kan man ju faktiskt prata om det, spela rollspel (klä ut sig själv lite skojigt och låtsas vara främmande) etc. där man hanterar det där med främmande människor men på låtsas. Något som har varit viktigt för mig är att mina barn svarar på tilltal när någon säger hej så det har vi pratat mycket om. Det går ju också att vinka med handen om rösten inte skulle bära eller stocka sig.

När det gäller omöjlighetsfasen så har vi nog ofta kört det hårda sättet, ids inte barnet böja sig ner och plocka upp leksaken får den ligga kvar tills den är intressant nog för barnet att plocka upp. Däremot förändras barns motorik när de växer och saker de kunnat tidigare (öppna väska) blir plötsligt väldigt svårt. Då har vi självklart hjälpt till och inte gjort någon sak av det.
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Jag tycker du fått bra råd här angående att finnas där för dottern när hon är blyg! Min ena dotter hade en period omkring 2,5 då hon gömde ansiktet i händerna varje gång någon främling tittade på henne. Det försvann sen, men båda mina barn är väldigt blyga initialt vid besök av såväl kända som okända (nära familj är det enda som de inte gömmer sig för), men det brukar gå över på 5-15 minuter. De är idag 3,5 och 6.

Vi har haft perioder med båda barnen då bad/dusch nästan varit en omöjlighet. Det var så illa att min äldsta tjej låg på sjukhus i samma ålder som din, inför en operation behövde hon duschas. Hon hade aldrig duschat innan och avskydde bad (även utan hårtvätt), det var inte roligt kan jag säga (det krävdes dubbla hårtvättar också inför operationen). Det höll i sig några år, men nu som 6 år badar/duschar och tvättar hon gärna håret.

Min yngsta, som alltså är 1 år äldre än din, avskyr hon också både dusch och bad. I hennes fall spelar inte hårtvätten in utan hon har bara fått för sig att hon inte vill bli skrynklig om fingrarna och vi tvättar henne minimalt men ibland måste det ju göras och då berättar vi det i förväg och sen bara gör det (på kortaste möjliga vis).

Inte direkt några råd, men jag säger nog mest att fortsätt som du gör och låt tiden gå ;)
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Tack för svaren :bow:

När det gäller hårtvätten så tror jag att det är själva håret det gäller, mer än vatten ögon/öron. Hon är extremt håröm och accepterar tex inte hårspännen eller snoddar. Men vi ska helt klart både kolla extra i öronen och prova om det skulle hjälpa att få hålla för ögonen!

Tar till mig det här lite extra:

Även vid jobbiga tillfällen ska hon kunna lita på att det ni säger är sanningen. Var ärliga mot henne så att hon vågar lita på er så kommer det att lösa sig.

För det är så jag har handlat, utan att kanske tänka på det, jag tycker det är oerhört fult att ljuga för barn. Men det var så himla bra uttryckt!

Är man borta eller har besök så tar det ca 30 minuter innan hon tinar upp, efter mindre än en timme brukar hon vara helt sig själv igen, särskilt om man är hemma hos någon som har djur eller visar intresse för våra djur. Då är det tex inga problem att gå iväg med en person som hon träffar max 2 gånger i halvåret för att titta efter katter. Eller att hon får visa upp vår hunds "konster" för någon.

Just hunden har blivit ett område där hon är väldigt "duktig", då kan hon minsann öppna dörren till tvättstugan (når med fingertopparna), öppna låset på säcken, fylla upp måttet, sätta hunden, hälla upp maten och slutligen säga "varsågod". Eller hämta rätt bandage och salva till mig nu när hunden gjort illa tassen.
Vi är noga med att hon får göra de sakerna och med att tacka så mycket för hjälpen, på något vis känns det bättre att kunna säga "tack för att du hjälpte mig med det här, nu är hunden mätt och nöjd" än att bara berömma henne för att hon tex kan öppna dörren.

När det gäller saker hon säger sig inte kunna så hamnar man nog lättare på duktig-spåret "ja men titta, du kunde ju visst göra det, vad du är duktig".

Att vi bär henne förbi "faror" är av rent praktiska skäl. Här om dagen skulle sambon lämna henne på dagis, då står det hantverkare ute på vår uppfart och håller på att byta garageport. Det hade varit jättespännande att titta på dem genom fönstret, men två steg utanför dörren tvärnitar hon, rycker pappa i byxbenet och piper "pappa pappa pappa" i falsett. Har ingen aning om hur länge de skulle ha fått stått där om han inte hade burit henne (troligtvis tills hantverkarna tog lunch!), alternativet att släpa henne med sig panikslagen hade inte heller varit så kul.
När vi kom hem så gick hon själv, men med ett stadigt grepp om min hand och näsan inborrad i sitt gosedjur. Så hon blev ju iaf inte mer rädd.
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Inte direkt några råd, men jag säger nog mest att fortsätt som du gör och låt tiden gå ;)

Men det är väl också ett råd :) Skönt också att höra att man inte är ensam! Jag är själv så himla blyg och tillbakadragen fortfarande fast jag är gott och väl vuxen, så lite av fasan är väl att hon ska bli likadan. Men på förskolan säger de att hon är en ledargestalt och kommer att bli en utmärkt storasyster, där är hon ju sig själv och samma framåt unge som vi ser hemma.
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Ang hårtvätt så var min äldsta likadan som tvååring.
Jag gjorde så då att jag duschade med honom, han fick sitta på golvet och leka medan jag duschade, tvättade hår osv. Sedan hade jag honom i famnen när jag tvättade hans hår, han fick tvåla och skölja på mig samtidigt. Det funkade för oss och efter en tid kunde han vara själv i duschen igen. (jag var ju såklart med men duschade inte)

Att träffa främmande personer har jag nog inget råd om, äldsta har aldrig varit speciellt blyg och yngsta är bara 1 än. :p
Nästan så man önskar att äldsta var lite blyg, ibland alla fall :p

När äldsta inte velat/kunnat göra saker har jag antingen gjort det själv, eller stöttat och peppat tills han försökt själv. Helt beroende på hur mycket tid man har, på morgonen innan dagis osv är det enklast att göra det själv.
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

När det gäller hårtvätten så tror jag att det är själva håret det gäller, mer än vatten ögon/öron. Hon är extremt håröm och accepterar tex inte hårspännen eller snoddar.

Är hon kortklippt?

Jag tror inte alls på att ignorera rädslan och tjoa och klappa i händerna (det funkar på hunden dock) utan snarare att bara hålla sig lugn och inte göra så stor sak av det, vara ett stöd och vänta ut det. Jag tror fullt och fast att ett litet barn som känner trygghet och stöd hos sina föräldrar kommer att våga mer i långa loppet.
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Jag tror det är ålder- alla mina barn hade sin uppvaknande period före 3 års åldern. Nu upptäcker hon mer att hon är en egen person och kan hävda vad hon vill/kan göra. För henne kan det vara lättare att säga jag kan inte när hon egentligen menar jag vill inte...

Tycker du gör rätt, var där och stötta och dra inte upp för stora växlar att hon inte vill samma sak som er...

Njut av solskenet mellan stormarna och duggregnet :)
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Nej, planen var att klippa henne hos frisör, men då tog rädslan för okända över så på 20 minuter kom vi inte längre än till att hon satt i stolen, och då kände jag att vi fick bryta där. Själva borstandet av håret går ändå rätt bra nu tack vare spraybalsam och mormors gamla hårborste! Så just nu avvaktar vi och ser vad som löser sig först. För klippa henne själv ger jag mig helst inte på mer än luggen.
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Jag skulle klippa henne själv så du slipper hårkrånglet. Det viktigaste är förstås att du inte råkar klippa i henne så att det gör ont någonstans.
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Hej!
Vårt barn är i samma ålder.
Men då detta uppkommer med tex bad av håret. Så låter jag han skölja mitt hår ,sen få jag skölja hans ,sen får han. ,sen få jag vi skratta å busar. Så då märke han att de va inte så farligt eftersom han fick göra samma sak på mig:)
Mycke " kan inte" kommer på saker han gjort innan. Men då bruka jag lossas testa men lyckas " inte" så säger jag :/ mamma kan inte, kan du visa. Japp då fixa han de och "lär" mig:). Ja dessa sötnosar. Med olika människor så tvingar jag aldrig elle påpekar att han är blyg elle men du bruka.. , nej jag ha han hos mig om han vill de och så prata jag vanligt och lossas som inget. Sen släpper oftast de ganska fort. Jag kan med vara sådan med människor lixom kolla av läget innan jag prata:).
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Jo, jag vet att det är en fas och att den går över, men hur hanterar man det tills vidare? Vissa saker går ju liksom inte att strunta i...
Några exempel:
Hårtvätt. Så fort man andas om bad/dusch som tidigare varit en höjdare börjar hon gråta och vill inte tvätta håret. Jag försöker att låta henne bara plaska runt nio gånger av tio, tionde gången blir det helt enkelt en tvångssköljning av håret, än så länge har det räckt att skölja med vatten och sen använda spraybalsam efteråt. Har provat att låta henne skölja själv, att använda diverse vattenkannor osv utan resultat.
Hade det jättelänge själv, ända upp i 7års åldern var det något jag gärna såg till att inte skedde, hårtvätt med sköljning av håret. Lösningen blev att jag fick en godis bit att suga på medan sköljningen pågick. Vilket fasade ut det läskiga så det gick över.
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Nu kanske detta är överspelat eftersom det är en äldre tråd. Men jag har aldrig förstått varför det är så viktigt att tvätta barns hår regelbundet. Jag gör det bara vid behov (väldigt sällan, ett par gånger per år), barnens hår blir ju inte fett som på vuxna så de är fina i håret utan tvätt. Så mitt råd är att strunta i att tvätta håret med schampo till det behövs, det räcker med vatten. Att få ha en handduk för ansiktet för att skydda mot vatten och schampo brukar hjälpa.
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Nu är ju det allra mesta överspelat precis som du trodde, men jag tänkte bara svara på hårtvätten... Schampo används bara när hon badat i bassäng för att få bort kloret. Däremot behöver hon balsam åtminstone i längderna nån gång i veckan för att det inte ska bli trassligt.
 
Sv: 2,5-åring som inte kan, inte vill, inte törs

Ett tips är ju balsamspray, det använder vi på vår mkt hårömma 4-åring :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej! Är det någon här som kör med WO? Menar alltså inte balsammetoden eller äggtvätt eller liknande utan enbart hårtvätt med vatten...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
10 460
Senast: Efwa
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har haft åldersnojja i stort sett hela mitt liv. Jag har verkligen varit skräckslagen inför tanken på att bli gammal, och tyckt att...
2
Svar
20
· Visningar
5 460
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
24 401
Senast: Amk
·
Hundträning 5 år gammal riesenschnauzer, levt med katter hela sitt liv. Visar en del tough love, gillar t ex att bära katten, och kan puffa lite...
2
Svar
33
· Visningar
8 344
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp