lagom_anonym
Trådstartare
...ja det är ju himla jobbigt... och när jag dessutom insåg att jag faktiskt läckte inte bara när jag hoppade studsmatta eller gick på hårdrockskonsert så tog jag mig i kragen om sökte hjälp. (Tack vare en tråd här tidigare om samma saker 
)
Läkaren konstaterade dubbla problem - dels ngt med urinröret (som skulle ha berott på att jag fött barn) och dels att min blåsa är överaktiv (ev också orsakat av graviditeterna?) - jag blir kissnödig hela tiden. Och jag hade enligt honom helt ok knipmuskler (som kunde bli bättre men det var inte där problemet låg "Du kan knipa dig blå - det kommer inte att hjälpa"). Första problemet skulle vara lätt att fixa med hjälp av en enkel operation- MEN innan dess så var jag tvungen att gå till en uroterapeut för att lösa själv blåsproblemet. Jag fick en medicin som skulle göra blåsan mindre känslig under tiden jag tränade på detta.
Träffade uroterapeuten förra veckan. Och fick en massa knipövningar så att jag skulle kunna hålla emot och inte kissa på mig och på så sätt "töja ut blåsan". That's it!
Jag frågade om jag inte skulle på något slags schema över när jag "får" gå på toaletten eller om det "ska" gå ett visst antal timmar mellan... och även hur jag skulle göra med dryckesintag - eftersom jag som sagt blir enormt kissnödig så har jag dragit ner på vätskeintaget, en vanlig vardag dricker jag två koppar te, två glas vatten och ev. en kopp kaffe med mjölk (om jag håller på att dö av trötthet). Och det är ju kanske inte så bra om meningen är att jag ska "töja blåsan" - och det är är för lite för att jag ska må bra. "Undvik att dricka vätskedrivande" var svaret (så nu håller jag på att fasa ut till örtte). Och så fick jag instruktioner att kartlägga intag och utförsel av vätska under två dar.
Sen frågade jag vad jag skulle göra om jag blev akut kissnödig. Jag har två lägen, det mindre jobbiga kan jag tänka bort men när det "akuta" slår till så kan jag inte koncentrera mig på något annat än att jag inte får gå på toa. Det är en fruktansvärd känsla och till slut (väldigt snabbt) gör det ont. Det fungerar ju inte på jobbet. "Du kan snabbt hitta musklerna och knipa så du inte kissar på dig" var svaret. Det är ju inte mitt problem och jag försökte förklara det. "Du kan prova att sätta dig på huk" - då började jag känna mig som ett ufo... jag menar, jag kan ju inte sitta på huk på golvet bredvid mitt skrivbord när jag jobbar eller vid de flesta tillfällen i livet... hur länge ska jag sitta där är det tänkt? Tyvärr ställde jag inte de frågorna för jag blev så paff...
Så - Buke som vet allt... vilka problem brukar man ha när man har sån här problem och är mina problem så väldigt annorlunda mot någon slags given norm att terapeuten och jag pratar förbi varandra? Jag fick dock inte uppfattningen från läkaren att jag skulle gå till henne för att i första hand träna knipmusklerna? Hur brukar sånt här gå till? Om det är psykologisk dessutom (är ytterligare en uppfattning jag fått) - hur ska knipövningar hjälpa mot det? (Jag har inget emot knipövningar!) Ska gå till henne några gånger till och sen till läkaren igen för uppföljning - men jag får ingen operation förrän själva "blåsproblemet" är bättre...
Det har alltså blivit enormt mycket bättre med medicinen det kan gå 4-5 timmar mellan gångerna på dan nu - men jag läcker som sagt litegrann (utan att jag märker det) och "panikkissnödigheten" kommer i alla fall en gång om dan fortfarande.
Allt jag vill är att någon tydligt ska tala om VAD jag ska göra om jag känner mig bara förvirrad nu...
Hjälp?
)Läkaren konstaterade dubbla problem - dels ngt med urinröret (som skulle ha berott på att jag fött barn) och dels att min blåsa är överaktiv (ev också orsakat av graviditeterna?) - jag blir kissnödig hela tiden. Och jag hade enligt honom helt ok knipmuskler (som kunde bli bättre men det var inte där problemet låg "Du kan knipa dig blå - det kommer inte att hjälpa"). Första problemet skulle vara lätt att fixa med hjälp av en enkel operation- MEN innan dess så var jag tvungen att gå till en uroterapeut för att lösa själv blåsproblemet. Jag fick en medicin som skulle göra blåsan mindre känslig under tiden jag tränade på detta.
Träffade uroterapeuten förra veckan. Och fick en massa knipövningar så att jag skulle kunna hålla emot och inte kissa på mig och på så sätt "töja ut blåsan". That's it!
Jag frågade om jag inte skulle på något slags schema över när jag "får" gå på toaletten eller om det "ska" gå ett visst antal timmar mellan... och även hur jag skulle göra med dryckesintag - eftersom jag som sagt blir enormt kissnödig så har jag dragit ner på vätskeintaget, en vanlig vardag dricker jag två koppar te, två glas vatten och ev. en kopp kaffe med mjölk (om jag håller på att dö av trötthet). Och det är ju kanske inte så bra om meningen är att jag ska "töja blåsan" - och det är är för lite för att jag ska må bra. "Undvik att dricka vätskedrivande" var svaret (så nu håller jag på att fasa ut till örtte). Och så fick jag instruktioner att kartlägga intag och utförsel av vätska under två dar.
Sen frågade jag vad jag skulle göra om jag blev akut kissnödig. Jag har två lägen, det mindre jobbiga kan jag tänka bort men när det "akuta" slår till så kan jag inte koncentrera mig på något annat än att jag inte får gå på toa. Det är en fruktansvärd känsla och till slut (väldigt snabbt) gör det ont. Det fungerar ju inte på jobbet. "Du kan snabbt hitta musklerna och knipa så du inte kissar på dig" var svaret. Det är ju inte mitt problem och jag försökte förklara det. "Du kan prova att sätta dig på huk" - då började jag känna mig som ett ufo... jag menar, jag kan ju inte sitta på huk på golvet bredvid mitt skrivbord när jag jobbar eller vid de flesta tillfällen i livet... hur länge ska jag sitta där är det tänkt? Tyvärr ställde jag inte de frågorna för jag blev så paff...
Så - Buke som vet allt... vilka problem brukar man ha när man har sån här problem och är mina problem så väldigt annorlunda mot någon slags given norm att terapeuten och jag pratar förbi varandra? Jag fick dock inte uppfattningen från läkaren att jag skulle gå till henne för att i första hand träna knipmusklerna? Hur brukar sånt här gå till? Om det är psykologisk dessutom (är ytterligare en uppfattning jag fått) - hur ska knipövningar hjälpa mot det? (Jag har inget emot knipövningar!) Ska gå till henne några gånger till och sen till läkaren igen för uppföljning - men jag får ingen operation förrän själva "blåsproblemet" är bättre...
Det har alltså blivit enormt mycket bättre med medicinen det kan gå 4-5 timmar mellan gångerna på dan nu - men jag läcker som sagt litegrann (utan att jag märker det) och "panikkissnödigheten" kommer i alla fall en gång om dan fortfarande.
Allt jag vill är att någon tydligt ska tala om VAD jag ska göra om jag känner mig bara förvirrad nu...
Hjälp?
