Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

[Philosophia]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Min bästa vän sedan sexton år somnade in i fredags. Det var oerhört tungt! Det absolut värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Samma dag så var vi ute i solen i parken. När hon hade sprungit av sig så gick vi hem och lagade till köttbullar och salsicca (favoritkorven!). Hon var så pigg och glad. Inte en tillstymmelse till senilitet. Själva insomnandet gick väldigt fint och fridfullt till.

Men jag kan inte hjälpa att jag i efterhand känner sådan ånger. Jag vill ju ha henne här hemma. Jag saknar henne så mycket och lägenheten är så obeskrivligt tyst. Jag känner mig så otillräcklig, som en riktig svikare.

Samtidigt vet jag att det inte finns någon bot mot senilitet och att det bara skulle bli värre. De sista månaderna blev hon dessutom väldigt "mattig" och ville vara med mig hela tiden. Gick jag på toa så gick hon och letade efter mig, gick jag ut en kort stund så letade hon efter mig, osv. Det kändes väldigt jobbigt att lämna henne ensam ens för korta stunder eftersom jag visste att hon skulle gå runt och leta efter mig medan jag var borta - att husse var hemma hjälpte inte alls. Hon som tidigare alltid varit så trygg när hon lämnats ensam! De sista veckorna kunde jag inte ens sitta vid skrivbordet och jobba eftersom hon hela tiden ville vara intill, så min arbetsplats under de sista veckorna blev hennes favoritfåtölj. Datorn i knät och hunden nöjt sovandes bredvid mig.

Från i midsomras (16 år gammal):

Lite suddigt foto, men visst är hon fin!

 

[tessiem]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Vad vacker hon var!

Jag förstår känslan av ånger men anser att du gjorde helt rätt! Man måste ge dem den gåvan att få sluta livet med värdighet
Starkt gjort & jag beklagar sorgen!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Tänkte på dig i fredags och undrade hur du hade det...

Du har gjort helt rätt - det finns inga andra alternativ som är bättre än det beslut du tog - men det gör så ont ändå. Det är så definitivt och det är inte konstigt att du känner som du gör. Smärtan är obeskrivlig och så skoningslös och det är nog det att man själv fattar beslutet som gör förlusten så svår.

Vi gör våra kära en tjänst och måste komma ihåg att det är en ömhetsbetygelse.


Stor, varm kram från mig. Hon var jättefin, din vovva.

 

[Hyacinth]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Vad fin hon var! Usch, jag blir alldeles tårögd. Hon måste ha haft ett bra liv med tanke på ålder och fräshör!

Min lilla tjej är snart 9, och en större modell, så jag har börjat gruva mig. Hon har haft en knöl som har kollats upp, så jag har gått igenom alla alternativ i huvudet. Lyckligtvis var det bara en fettknöl, men man ser ju det värsta framför sig.
Förra vovven fick skelettcancer och blev akut sjuk på 1 vecka, så där var det ingen tvekan. Sorgen blir tyvärr inte mindre för det.

 

[Ramona]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Men jag kan inte hjälpa att jag i efterhand känner sådan ånger. Jag vill ju ha henne här hemma. Jag saknar henne så mycket och lägenheten är så obeskrivligt tyst. Jag känner mig så otillräcklig, som en riktig svikare.

När man avlivar djur som inte mår bra är det inte ens egna känslor som är viktiga. Man får bortse från sig själv och sina egna behov och tänka på hundens.

Du satte hundens värde framför dina egna känslor och det är helt rätt gjort.

 

[Hjalti]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Väldigt fin tös. Jag vet vad du går igenom, det tar tid att komma över den stora saknaden. Sakna det kommer du alltid göra men efter ett tag på ett sätt som inte gör ont på samma sätt som nu. 16 år är lång tid, många fina minnen att tänka tillbaka på. Jag fick 10år med min älskade Frida, 3 månader sedan hon somnade in nu och visst saknar jag henne så det inte går att beskriva med ord men ångern som du nu känner har försvunnit och ersatts med dom fina minnerna från vår tid tillsammans. Många kramar.

 

[movi]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

En mysig dag och ett fint avslut på ett långt och härligt liv!
Styrkekramar!

 

[Philosophia]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Tack för alla fina ord! Jag trodde jag var förberedd på hur det kunde kännas med tanke på att jag höll på att förlora henne för nästan fem år sedan då hon blev hundbiten. Men det är nog som Priffe skriver att det är vetskapen om att man själv har fattat beslutet som gör förlusten så svår (även om det var rätt beslut).

Jag orkar inte skriva så mycket mer, men jag vill ändå tacka er.

 

[Lilljessicah]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Sitter här med tårar i ögonen, så himla fint.

Styrkekram!

 

[Philosophia]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Tack för kramen Lilljessica!

Jag känner fortfarande en oerhörd saknad och jag har fortfarande inte kunnat plocka ihop hennes saker. Ibland känner jag även skuld över att hon fick somna in, även om jag innerst inne vet att det var psykiskt jobbigt för henne med seniliteten.

I varje fall så kom idag brevet från djursjukhuset att hennes aska nu finns att hämta. Det kändes tungt, men samtidigt så kanske den proceduren kan göra att jag faktiskt kan förstå att hon är borta. Jag bor i lägenhet och hade därför ingenstans att begrava henne så hon är kremerad. Men jag vill inte ha askan hemma så jag har funderat på lite alternativ. Är det någon som har erfarenhet av djurminneslunden i Vinterviken?

 

[lady_vip]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Har missat denna tråden och ville bara beklaga! Hon var så fin din lilla älskling!

 

[Melli]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Beklagar sorgen. Vilken vacker dam hon var Hon fick njuta till sista andetaget och det tackar hon dig nog för på andra sidan.

 

[Varmblod90]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Usch jag sitter här med tårar i ögonen och är nästan på väg att börja lipa
Tycker att det var väldigt starkt gjort av dig att göra detta trots att hon ändå va så pigg så att säga. Hon såg så himla fin och pigg ut på kortet, har verkligen haft ett långt och härligt liv.
Det fick mig att tänka tillbaka på våran hund.

Vi fick för lite mer än 1 år sen tar bort min barndoms vän sen jag va 5 år gammal. Hon blev 13 år! Varit frisk och kry hela livet men så en morgon kunde hon knappt resa sig upp, svårigheter i bakdelen. Och så började det komma blod ur vulvan. Morsan ringde in och vi fick en tid, kl 13 samma dag. Allt gick så fort, man hann inte fatta vad som hände liksom. Hon skulle kremeras så vi fick lämna kvar henne där på bordet hos vetrinären. Det var fruktansvärt! Jag grät så tårarna sprutade och när jag tittade en sista gång mot henne så fick jag en syn på hur hon reste sig upp, hoppade ner från bordet och följde med oss ut.
Och jag önskade verkligen att de skedde i verkligheten oxå, men hon låg där, orörlig.
Tusan oxå, nu rinner tårarna nerför kinderna...^^

En stor styrkekram till dig

 

[MrsScabtree]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Beklagar verkligen, undviker såna här trådar för jag tänker bara på Harley
Du gjorde rätt, tänk vad du hade ångrat dig om du inte hade gjort det i tid!

 

[Philosophia]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Tack allesammans! De flesta här på hund vet ju hur det är när det är dags att säga adjö till en så kär familjemedlem som en hund kan vara. Det är därför det är så skönt att få ventilera det här! Många andra förstår inte den den relation som man kan få till sin hund.

MrsScabtree: Jag vet att trådar som den här är väcker minnen om din fina fina Harley. Man älskar ju alla de hundar man har haft, men ibland stöter man på någon som man får en alldeles speciell relation till. Precis som den relation du hade med Harley och den jag hade min min lilla italienartant. Och du har helt rätt i att jag skulle ha ångrat mig något oerhört om den gnista som utgjorde henne hade hunnit slockna innan jag bestämde mig för att ta farväl. Tack!

 

[Skogstrollet]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Jag känner igen ångern. Jag drömde en gång en (mar)dröm där det utspelades vad som skulle ha hänt om jag varit egoistisk och låtit mina egna känslor fått bestämma när det var dags att ta bort hästen. Ångest... Otroligt jobbig dröm, men blev en stark motpol till ångern och bekräftade att jag tagit rätt beslut.

Det kommer att lätta, så småningom. Hela 16 år tillsammans, det är imponerande.

 

[Mia_R]

Sv: Att genomföra det svåraste av alla beslut ...

Att älska är att sätta en annan varelse före sig själv, oavsett om det är ett djur eller en människa. Att älska är att släppa någon fri, oavsett om det är att låta någon pröva sina egna vingar eller att låta den slippa smärtan även om det innebär att få sitt eget hjärta krossat.

Du gav henne den vackraste gåvan av alla, du lät henne vandra vidare utan smärta eller oro, du lät henne vandra vidare efter en rolig dag tillsammans och hon var älskad varje dag av erat liv tillsammans.

Kan inte hjälpa det, men sitter och gråter själv så jag knappt ser att skriva. Jag beklagar sorgen.