Att ha häst eller inte...

[Sixten]

Först. En varning för risk för långt och kanske svamligt inlägg. Men nu undrar jag igen om det är dags att kasta in handduken, sälja hästen och sluta med det här...
Lång historia kort. Mitt hästeri de senaste sju åren kan sammanfattas som två, möjligen nu tre felköp av hästar som har visat sig på tok för svåra eller rentav farliga trots att jag har blivit lovad motsatsen. Den fjärde hästen hade jag i drygt 4 år men fick ta bort pga neurologisk problematik och även han var stundvis gränsfall till för svår i början. Så de senaste två åren med förlusten av min älskade häst, felköp av en unghäst som jag sedan sålde och nu köp av denna nya som jag nu haft ett halvår så har jag inte så stora marginaler för vad jag tål i motgångar tyvärr.

Jag är väl medveten om att jag inte är nån tuff ryttare. Jag är envis och konsekvent men hyggligt lättskrämd. Så när nu nya hästen har fått för sig att 1, ta bettet och sticka i paddocken (endast där) 2, stå på bakbenen och fäkta rätt vilt när jag ska leda honom från stallet, blir jag ganska uppgiven. Vid scenario 2 fick jag hjälp av min tränare som snabbt kunde på ett helt odramatiskt sätt tala om för honom att så gör vi inte och sen var han ett lamm igen. Samma tränare har dock konstaterat att det finns rätt mycket mer skärpa i honom än vad vi trodde...
Jag vet inte alls vad jag vill med tråden, men är det nästan alltid läskigt/obehagligt/ledsamt att ha häst och jag är bara en gnällig jävel? För jag kan räkna dagarna jag har njutit av det de senaste 2 5 åren på en hand... Å andra sidan, om jag slapp vara rädd, slapp skador och elände så är det här (ridning och hästar) fortfarande i princip det enda jag vill göra...

 

[Andromedae]

Jag tycker inte att det är något konstigt att sluta med hästar om det är vad du vill. Men om det skulle vara så att du egentligen vill men att rädslan hamnar i vägen, kan det vara ett alternativ med mental träning för dig?

 

[xfie]

Först. En varning för risk för långt och kanske svamligt inlägg. Men nu undrar jag igen om det är dags att kasta in handduken, sälja hästen och sluta med det här...
Lång historia kort. Mitt hästeri de senaste sju åren kan sammanfattas som två, möjligen nu tre felköp av hästar som har visat sig på tok för svåra eller rentav farliga trots att jag har blivit lovad motsatsen. Den fjärde hästen hade jag i drygt 4 år men fick ta bort pga neurologisk problematik och även han var stundvis gränsfall till för svår i början. Så de senaste två åren med förlusten av min älskade häst, felköp av en unghäst som jag sedan sålde och nu köp av denna nya som jag nu haft ett halvår så har jag inte så stora marginaler för vad jag tål i motgångar tyvärr.

Jag är väl medveten om att jag inte är nån tuff ryttare. Jag är envis och konsekvent men hyggligt lättskrämd. Så när nu nya hästen har fått för sig att 1, ta bettet och sticka i paddocken (endast där) 2, stå på bakbenen och fäkta rätt vilt när jag ska leda honom från stallet, blir jag ganska uppgiven. Vid scenario 2 fick jag hjälp av min tränare som snabbt kunde på ett helt odramatiskt sätt tala om för honom att så gör vi inte och sen var han ett lamm igen. Samma tränare har dock konstaterat att det finns rätt mycket mer skärpa i honom än vad vi trodde...
Jag vet inte alls vad jag vill med tråden, men är det nästan alltid läskigt/obehagligt/ledsamt att ha häst och jag är bara en gnällig jävel? För jag kan räkna dagarna jag har njutit av det de senaste 2 5 åren på en hand... Å andra sidan, om jag slapp vara rädd, slapp skador och elände så är det här (ridning och hästar) fortfarande i princip det enda jag vill göra...

Ta en paus. Hästlivet kan och ska vara mestadels njutning, annars är det ju inte värt allt slit. Kanske rida på ridskola, ha medryttarhäst eller liknande för att hitta glöden igen? Och sedan kanske köpa en rar häst som du inte behöver vara rädd för när och om du känner att du vill ha en egen igen.

 

[iNHALE]

Jag tycker att du ska prata med din tränare som verkar känna både dig och hästen, prata lite om vad h*n tror det finns för möjliga vägar framåt för er två och vad som känns realistiskt. Det låter som att du egentligen älskar hästar men att motgångarna senaste åren har tagit bort gnistan lite.

Oavsett om du väljer att sälja eller behålla hästen, ta en paus från hästar helt eller bara byta häst så tycker jag du ska försöka hitta någon tränare som är duktig på just hantering av rädslor både från marken och i sadeln. Även om du i framtiden byter till en lugnare och tryggare häst så kommer det ögonblick när även den hästen kommer göra något som kan uppfattas som skrämmande. Den kan bli rädd och kasta sig, reagera på ett oväntat sätt pga smärta osv och är man då fast i en ond tankespiral där man lätt blir rädd så är risken att den rädslan förstör relationen med den hästen också. Självutveckling är aldrig en dålig investering oavsett om man känner sig begränsad eller inte.

 

[Sixten]

Tack för engagemanget. Den här hästen är väl ingen tanthäst annars heller han är ganska pigg och skyggar en del och sånt. Det skrämmer mig inte men jag avskyr när hästar står på bakbenen.
Jag var enormt tydlig och överdrev verkligen mitt behov av en verkligt bussig kompis när jag provred. Det jag fick till svar var att han kunde bli pigg men alltid snäll. Där och då var han helt ur form så det var svårbedömt hur det skulle bli och det förstod jag ju.

Jag vill verkligen inte sluta egentligen, men jag har ingen kraft att kämpa med, min mentala ork för motgångar är fortfarande låg efter drygt 20 vändor till klinik med min prins och sen ett katastrofalt halvår med unghästen som knappt ett proffs ville sitta på.

Min tränare vill att vi kämpar på lite till och hon är ett klokt och gott stöd, men till vardags så är det jag som måste våga ta mig an honom...

 

[Tilly_85]

Det kan inte vara ett alternativ att försöka hitta en bra medryttare? Någon som är bra på hantering och som kan ge dig lite tid till annat en dag lr två i veckan

 

[Islandshästryttare]

Skönt att höra att du har ett gott stöd av din tränare @Sixten Gnällig är du absolut inte förstår verkligen att du tappar sugen efter de senaste åren med hästar och ridning på det sättet du beskriver. Känner du att du nått vägs ände med hästen så är det ju inte fel att sälja men vill du kämpa på ett tag till så är det inte ju fel heller. Din tränare verkar ju vara duktig från marken med tanke på det du beskrev med att han stod på bakbenen och hon kunde ta ner honom på ett bra sätt. Kan det vara idé att ta lite hanteringslektioner, typ NH för henne som känner både dig och hästen? Det är ju ett bra sätt att bygga tillit och förtroende mellan dig och hästen som man sen kan ta med sig upp i sadeln. Då kan du träna från marken några dagar i veckan. För att inte hästen ska ha överskottsenergi när du ska rida så kan du ju longera eller tömköra de dagar du tränar NH också eller annan lämplig aktivitet där hästen får motionera.

 

[EZMK]

Något som höjde kvaliteten på mitt hästliv var att jag faktiskt köpte en helt annan ras än vad jag tidigare haft där jag och uppfödare verkligen prioriterade lynnet.

 

[Bison]

Vill du fortsätta skulle jag sålt hästen och köpt en annan.
Man måste inte kämpa på med "fel" häst. Köp en äldre, trygg läromästare som du kan ha roligt med

 

[Sixten]

Vill du fortsätta skulle jag sålt hästen och köpt en annan.
Man måste inte kämpa på med "fel" häst. Köp en äldre, trygg läromästare som du kan ha roligt med

Lite så tänker jag med. Problemet är att det är det jag tror att jag har köpt VARJE gång. Och jag är inte direkt okunnig, har ca 25 års erfarenhet och ett gott gäng omkring mig. Ett problem är väl dock att jag inte har en kvarts miljon att handla för. Gick igenom ca 500-600 annonser för att hitta tre bra som jag provred förra vändan. Valde just denna för att han verkade så vänlig och beskedlig.

Så i teorin håller jag verkligen med dig. Men erfarenheten säger att det är långt ifrån så enkelt.

 

[Sixten]

Det kan inte vara ett alternativ att försöka hitta en bra medryttare? Någon som är bra på hantering och som kan ge dig lite tid till annat en dag lr två i veckan

Har precis fått en bra medryttare, hon är riktigt duktig på att rida men oklart om hon vill vara kvar om han kör med sånt här med henne också.

 

[Bison]

Lite så tänker jag med. Problemet är att det är det jag tror att jag har köpt VARJE gång. Och jag är inte direkt okunnig, har ca 25 års erfarenhet och ett gott gäng omkring mig. Ett problem är väl dock att jag inte har en kvarts miljon att handla för. Gick igenom ca 500-600 annonser för att hitta tre bra som jag provred förra vändan. Valde just denna för att han verkade så vänlig och beskedlig.

Så i teorin håller jag verkligen med dig. Men erfarenheten säger att det är långt ifrån så enkelt.

Att han var helt ut form var ju dock ett varningstecken.
Provrid flera gånger, i olika miljöer, kolla tävlingshistorik, skadehistorik, prata med ryttarens tränare. Det finns mycket att göra för att öka chanserna till en bra match
Sen kan hästar alltid förändras på nya platser.

 

[Sixten]

Något som höjde kvaliteten på mitt hästliv var att jag faktiskt köpte en helt annan ras än vad jag tidigare haft där jag och uppfödare verkligen prioriterade lynnet.

Vad blev det för ras? Jag har varit inne på att byta från swb till både welsh cob och haflinger (av sportigare modell) för att höja chansen för ett stadigare lynne. Men jag hade förtvivlat svårt att hitta några att kolla på tyvärr...

 

[Sixten]

Att han var helt ut form var ju dock ett varningstecken.
Provrid flera gånger, i olika miljöer, kolla tävlingshistorik, skadehistorik, prata med ryttarens tränare. Det finns mycket att göra för att öka chanserna till en bra match
Sen kan hästar alltid förändras på nya platser.

För mig fanns det en skälig förklaring till varför, men visst, generellt håller jag med. Jag hade långt att åka så jag kunde inte prova mer än en gång, men fick prova att rida både i ridhus och ute vid samma tillfälle.
Jag pratade med uppfödare, veterinär, tog second opinion från annan veterinär och dubbelkollade det med min veterinär (ja, helt sant), provade att lasta, hämtade i hagen osv. Jag har varit i den här cirkusen så mycket att jag är mer än lovligt paranoid...

 

[Andromedae]

Vad blev det för ras? Jag har varit inne på att byta från swb till både welsh cob och haflinger (av sportigare modell) för att höja chansen för ett stadigare lynne. Men jag hade förtvivlat svårt att hitta några att kolla på tyvärr...

Kan inte svara för haflinger för de har jag ingen koll på, men welsh har en aktiv rasförening med flertalet riktigt duktiga uppfödare. I din sits hade jag ringt runt och presenterat mig.

Jag älskar min cob Hon är klart den mest speciella häst jag någonsin mött! Vet inte om jag skulle kalla henne "stadig" som sådant, men hon är väldigt rolig att ha att göra med och i och med sin kroppsform (ett ben i varje hörn) så är hennes tokerier inte särskilt svåra att följa med i. Hon var aldrig ute på annons utan jag fick köpa henne efter att ha fått kontakt med säljaren via en av Facebookgrupperna för just Welsh sektion D.

 

[Cavallo]

Jag tycker det här låter jättejobbigt och förstår verkligen varför du har tappat självförtroende i om du ens ska hålla på med hästar, men det låter också som du vet att det är detta du älskar, det har bara blivit så oturligt fel flera gånger med köpen. Speciellt som du aktivt letat efter en trygg och snäll häst och överdrivit fokus på det så känns det såklart uppgivet när det inte blivit rätt ändå.

Hade jag känt det så jobbigt och påfrestande mentalt som denna situationen låter som hade jag nog sålt och tagit några steg tillbaka i att äga egen häst ett litet tag. Hittat en trygg medryttarhäst, kanske en foderhäst som eventuellt kan leda till köp. Jag tycker det är en sak att träna igenom oönskvärt beteende i en häst när man inte är rädd men jag tycker inte det låter så enkelt att vara motiverad till att träna en häst man är rädd för, även om man tror att hästen kan bli jättefin och beskedlig så småningom. Det är ingen skam i att säga att detta är för mycket för mig att ta mig an.

Lycka till

 

[Bison]

Vad blev det för ras? Jag har varit inne på att byta från swb till både welsh cob och haflinger (av sportigare modell) för att höja chansen för ett stadigare lynne. Men jag hade förtvivlat svårt att hitta några att kolla på tyvärr...

Jag är inte så insatt i Haflinger men har en Welsh cob nu och har haft en för ett antal år sedan.
Det är jätteroliga hästar men de kan vara väldigt känsliga, reaktiva och med mycket energi, de är inte så stabila som de ser ut

 

[Bison]

För mig fanns det en skälig förklaring till varför, men visst, generellt håller jag med. Jag hade långt att åka så jag kunde inte prova mer än en gång, men fick prova att rida både i ridhus och ute vid samma tillfälle.
Jag pratade med uppfödare, veterinär, tog second opinion från annan veterinär och dubbelkollade det med min veterinär (ja, helt sant), provade att lasta, hämtade i hagen osv. Jag har varit i den här cirkusen så mycket att jag är mer än lovligt paranoid...

Jag tänkte mer att det är svårt att få en korrekt uppfattning om hur hästen är om den inte är fullt igång

 

[Blyger]

Att han var helt ut form var ju dock ett varningstecken.
Provrid flera gånger, i olika miljöer, kolla tävlingshistorik, skadehistorik, prata med ryttarens tränare. Det finns mycket att göra för att öka chanserna till en bra match
Sen kan hästar alltid förändras på nya platser.

I teorin är ju det här jättebra, men med tanke på hur het marknaden varit tror jag det skulle vara svårt att få till i praktiken. Tyvärr.
Liksom, hur många säljare hade gått med på flera provridningar (som ju alltid är en risk), att få testa olika saker - evt åka till ridhus tex, framför allt om det fanns en kö med intressenter?

 

[Cavallo]

I teorin är ju det här jättebra, men med tanke på hur het marknaden varit tror jag det skulle vara svårt att få till i praktiken. Tyvärr.
Liksom, hur många säljare hade gått med på flera provridningar (som ju alltid är en risk), att få testa olika saker - evt åka till ridhus tex, framför allt om det fanns en kö med intressenter?

Jag som letar häst för närvarande kan säga att alla jag pratat med har gått med på flerdagarsprovridning och testa olika saker som att åka transport till ridhus, rida ut, hoppa inne och ute, och såklart allmän hantering. Min uppfattning är att hästägare och uppfödare inte förväntar sig att man kan ta beslut om köp på ett ridpass.