Att inte fått sova själv på snart tre år

Eller ja, dottern har ju sin underbara mormor som hon sover hos nån gång i månaden. Men jag börjar känna att jag skulle vilja ha min säng för mig själv snart.

Problemet är att dottern har väldigt mycket nattskräck i perioder så vi skulle behöva gå upp från våra sängar jag och pappan flera gånger per natt när det är som värst så vi har skippat eget rum och säng pga det. I mitt rum finns inte plats för hennes säng och pappans rum är ännu mindre så det är uteslutet.

Samtidigt är det ju supermysigt att sova med en varm liten unge i sängen och vi behöver knappast trängas hon och jag då sängen är 180säng. Plus att det är bekvämare när man ska trösta. Är rädd att hon ska slå sig om hon sover själv när hon får nattskräck också.

Men omgivningen tjatar om eget rum och säng. Jag blir faktiskt lite smått galen ibland på folk som lägger sig i allt som har med barn att göra. Ni måste göra si, ni måste vara mer stränga, hon ska inte få som hon vill jämt och blablabla. Hela. Jäkla. Tiden!! Våran dotter är snart tre år. Hon är fortfarande ett litet barn och varför ska vi hela tiden köra över henne och tvinga henne göra saker hon inte vill? Vad blir det för relation då. Tvinga sätta på kläder hon inte vill ha till exempel. Då är det väl bättre hon får välja och försöka sätta på sig själv eller be om hjälp?

Jag blir så less på alla goda råd folk slänger på oss från höger till vänster. Vi vill ju inte ha dom! Dottern är så pass förståndig och pratsam att hon faktiskt kan säga ifrån om vissa saker så då lyssnar vi på henne.

Vissa saker vet hon att hon inte får, ibland blir det hjärnsläpp och då får vi förklara en gång till varför det inte är okej. 3 år är ingen ålder. Från säng till tjat om barnuppfostran av omgivningen men det var skönt att få skriva av sig

 

[Tassetass]

Förstår att det kan börja bli jobbigt för dig och pappan, men försök slå ifrån dig omgivningens kommentarer. Ungen din lär växa upp och bli alldeles normal ändå. (Jag måste säga så, eftersom jag helst sov hos mamma och pappa tills jag var typ åtta. )

 

[Kilauea]

Sonen kan inte sova själv just nu, han vaknar direkt om man går iväg så han blir själv när han sover. Han blir 18 månader imorgon, jag har mina aningar vad BVC ska tycka om det hela på kontroll nästa vecka.

Jag och pappan resonerar att han lär sluta sova i sängen med oss tids nog. Behöver han nån som trygghet för att sova så ska han ha det, hellre än att han ska gråta och till sist somna utmattad. Att lägga honom i spjälsängen när han somnat är som att be om att han ska vakna, så han sover i vår säng helt enkelt.

Jag sov lääänge i mina föräldrars säng. Gick nog dit på nätterna till jag var 9-10 nånting till och med .
Blev normal (?) ändå.

 

[sassiball]

Vår yngsta fyller snart 6 år och hon sover bredvid mig varje natt. Stör inte mig och om omgivningen skulle yttra sig så är det ju inget att lyssna på. Bry dig inte om omgivningens kommentarer.

 

[TinyWiny]

Handlar det om att du och pappan vill dela säng igen eller om att du vill ha din säng helt för dig själv? Om du vill ha din säng helt för dig själv så kanske ni får ordna om i huset/lägenheten så att det finns ett krypin för alla. Att ett barn har en egen säng innebär ju inte med automatik att hen sover där heller. Gör det som fungerar och är bäst för er. Om det finns någon möjlighet att fixa ett litet eget krypin för henne någonstans så gör det men gör det isåfall för eran skull, inte för omgivningens!

Mina barn har alltid haft egna sängar (första åren i delat rum och sedan egna rum från 3 och 5 års ålder) men ena sov nästan varje natt hos mig iallafall fram till 6-7 års ålder och andra fram till iallafall 5-6 års ålder förutom en kort period som bebis då hen ville sova i egen säng. En kompis till mitt ena barn hade ingen egen säng ens när de började skolan (det dröjde tills hen blev 12 innan hen fick egen säng) och det blev jobbigt. Det blev jobbigt för kompisen som inte hade något eget krypin och det blev jobbigt när kompisar började sova över och de då allihop skulle sova i föräldrarnas säng. Ser man bakåt i tiden så var det ju inget ovanligt att många sov i samma säng så just det behöver såklart inte vara fel om alla trivs med upplägget.

Det viktiga är ju att alla trivs och hur man sover behöver ingen annan bry sig om sålänge alla inblandade, dvs. de som sover ihop, trivs med upplägget.

Vad gäller förståsigpåare som anser sig veta bäst så stäng öronen. Ignorera eller säg ifrån beroende på vad som känns bäst för dig. Folk har så mycket åsikter om saker och ting och jag önskar att folk kunde vara tysta om alla "det är bara" och istället ge råd som efterfrågas när de efterfrågas.

 

[Diabetikern]

Skit i vad andra säger. Alla har åsikter om allt.

Har din dotter ett eget rum? Kan ni ställa in en stor säng där så ni kan alternera? Tänkte en natt var så ni får lite sömn.

Enda gången jag skulle lägga mig i föräldrars uppfostran är när barnet far illa alt om de ammar tills de är typ 10.

 

[Lingon]

Jag har kanske missat nåt men kan inte du och pappan turas om att sova med henne?

Fördelen att ge henne eget rum är att om man köper en stor säng till henne kan man få plats att sova inne hos henne. Och så kan ni turas om att sova med henne och då får ni sova själva varannan natt (eller hur ni väljer att dela upp det). Så gjorde vi. Dottern fick eget rum med en stor säng som en av oss också fick plats i och så sov en av oss hos henne när det behövdes och den andra fick sova ostört den natten.

I övrigt så går rubriken och resten mot varandra lite. I rubriken låter du missnöjd och sen i texten försvarar du det ni gör. Strunt i vad folk tycker och gör det som passar er bäst. Väldigt få 15 åringar vill sova med mamma. Det löser sig av sig självt så småningom.

 

[miumiu]

Våran 4-åring samsover med oss och har gjort sen start. Finns helt klart dom som har åsikter om detta men det är inte dom som sover med honom så dom har ingen talan i frågan.

Blir så himla less på argument i stil med ”ska han sova i er säng när han är tonåring också eller?” Det handlar om ett litet barn, vi är hans trygghet, låt honom förihelvete själv bestämma när han är redo att sova själv. För den dagen lär komma. Frågar med jämna mellanrum om han vill sova i sin egen säng men hittills har det varit helt ointressant. Han är väldigt mörkrädd och hans rum ligger i andra änden av huset.

 

[et_flickan]

Jag har kanske missat nåt men kan inte du och pappan turas om att sova med henne?

Fördelen att ge henne eget rum är att om man köper en stor säng till henne kan man få plats att sova inne hos henne. Och så kan ni turas om att sova med henne och då får ni sova själva varannan natt (eller hur ni väljer att dela upp det). Så gjorde vi. Dottern fick eget rum med en stor säng som en av oss också fick plats i och så sov en av oss hos henne när det behövdes och den andra fick sova ostört den natten.

I övrigt så går rubriken och resten mot varandra lite. I rubriken låter du missnöjd och sen i texten försvarar du det ni gör. Strunt i vad folk tycker och gör det som passar er bäst. Väldigt få 15 åringar vill sova med mamma. Det löser sig av sig självt så småningom.

Jo alltså jag vet att jag försvarar det vi gör eftersom vi gör det som funkar bäst för oss och barnet. Samtidigt som det börjar bli jobbigt att aldrig få ha sin säng ifred så är det ju också mysigt och bekvämt att sova med barnet. Jag är lite kluven i vad jag egentligen vill när det kommer till sömnen.

 

[et_flickan]

Jag och pappan har aldrig sovit ihop förresten. Vi gillar att vara själva i sängen. Han gillar det mer än mig då han får lugn och ro. Jag vill ha lite ljusare och gärna nåt ljud på för att kunna slappna av. Dottern är som mig. Därför har hon och jag sovit ihop mest även fast pappan fått hoppa in när jag är för less.

Hon har eget rum med en 90 säng. Något annat får inte plats i hennes lilla rum tyvärr. Vi har frågat om hon vill prova att sova i hennes rum men hon vill sova med mig. Det gjorde hon även när hennes säng stod bredvid min.

 

[et_flickan]

Våran 4-åring samsover med oss och har gjort sen start. Finns helt klart dom som har åsikter om detta men det är inte dom som sover med honom så dom har ingen talan i frågan.

Blir så himla less på argument i stil med ”ska han sova i er säng när han är tonåring också eller?” Det handlar om ett litet barn, vi är hans trygghet, låt honom förihelvete själv bestämma när han är redo att sova själv. För den dagen lär komma. Frågar med jämna mellanrum om han vill sova i sin egen säng men hittills har det varit helt ointressant. Han är väldigt mörkrädd och hans rum ligger i andra änden av huset.

Jag sov själv tidigt. Men kom alltid in till mina föräldrar tidigt på morgonen och sov en stund till. Var väldigt rädd för mörker och monster under sängen som liten men ändå ville jag sova själv då också

 

[lil-sis]

Min unge sover med mig. Vi är ju flockdjur. Visst är det drygt ibland, speciellt när han vill ha tutte 128376282 gånger på en natt (japp vi långtidsammar) men än så länge överväger fördelarna!

 

[et_flickan]

Min unge sover med mig. Vi är ju flockdjur. Visst är det drygt ibland, speciellt när han vill ha tutte 128376282 gånger på en natt (japp vi långtidsammar) men än så länge överväger fördelarna!

Mysigt att amma länge (tycker jag iaf, min dotter vägrade tutte vid 2 månader).