Att plugga till lärare (eller på högskola över huvudtaget)

[isafore]

Denna termin blir sista terminen på KOMVUX och till hösten är planen att söka till högskolan, närmare bestämt lärarprogrammet med inriktning ÅK 1-3. Jag har lite frågor som jag hoppas att någon här kan svara på.
Jag har fibro och har svårt för en del saker så är rädd att jag inte kommer klara plugget om det blir för tungt. Jag har ett bra läshuvud, har extremt lätt för att läsa in och lära mig, så den biten tror jag inte är något problem. Största problemet är väl egentligen att vara på plats de dagar som är värst. Gymnasiet har jag läst på distans vilket har funkat utmärkt.

Hur mycket schemalagd tid är det ungefär? Förstår att det varierar mellan programmen men..
Vad handlar den schemalagda tiden om? Har jag förstått rätt att det typ bara är föreläsningar, knappt några direkta "lektioner" som på gymnasiet?
Är det mycket grupparbeten?
Hur fungerar/vad är egentligen tentor?

Berätta gärna om hur ni upplever högskolan, oavsett program.

 

[Elo]

Jag läste till lärare (mot äldre åldrar iofs) och läser för tillfället till en Masters i engelska.

Universitetet är annorlunda än gymnasiet och grundskola. Generellt sett färre lektioner, och är de inte obligatoriska behöver man inte vara där. Fast det kan ju vara bra att vara det för man kan ibland få mer information än vad böckerna kan ge.

Hur mycket som ligger på schemat diffar enormt mellan olika universitet, olika program och olika terminer. Man kan ofta titta på andra terminers scheman via universitetets öppna sidor.

På lärarprogrammet hade vi tre olika former av 'lektioner':
Föreläsningar - i storsal. Ingen närvaro. Sändes sista året även via nätet
Seminarier - i mindre grupper/klasser. Diskussioner. Ofta Obligatorisk närvaro. Ibland betygsgrundande
Workshops - Obligatorisk närvaro. Praktiska övningar i mindre grupper.

Samt:
Praktik (VFU) - Obligatorisk närvaro.

Grupparbeten förekommer. Funkade (efter första terminen) väldigt mycket bättre än de på gymnasiet. Då de flesta är mer vuxna.

Tentor - förekommer som salstenta (vanligt prov), hemtenta (du får med dig frågorna hem), uppsatser (skrivs hemma), muntliga presentationer (förbereds hemma, redovisas på plats (naturligtvis). I stort är 'tenta' bara ett annat ord för prov. Dock är reglerna kring tentor ganska rigorösa för att undvika fusk. Man har rätt till 3 försök på varje tenta. Så skulle du inte orka ta dig till en salstenta finns det alltid två tillfällen till att ta den på.

Var inte rädd för att pröva.

 

[isafore]

Jag läste till lärare (mot äldre åldrar iofs) och läser för tillfället till en Masters i engelska.

Universitetet är annorlunda än gymnasiet och grundskola. Generellt sett färre lektioner, och är de inte obligatoriska behöver man inte vara där. Fast det kan ju vara bra att vara det för man kan ibland få mer information än vad böckerna kan ge.

Hur mycket som ligger på schemat diffar enormt mellan olika universitet, olika program och olika terminer. Man kan ofta titta på andra terminers scheman via universitetets öppna sidor.

På lärarprogrammet hade vi tre olika former av 'lektioner':
Föreläsningar - i storsal. Ingen närvaro. Sändes sista året även via nätet
Seminarier - i mindre grupper/klasser. Diskussioner. Ofta Obligatorisk närvaro. Ibland betygsgrundande
Workshops - Obligatorisk närvaro. Praktiska övningar i mindre grupper.

Samt:
Praktik (VFU) - Obligatorisk närvaro.

Grupparbeten förekommer. Funkade (efter första terminen) väldigt mycket bättre än de på gymnasiet. Då de flesta är mer vuxna.

Tentor - förekommer som salstenta (vanligt prov), hemtenta (du får med dig frågorna hem), uppsatser (skrivs hemma), muntliga presentationer (förbereds hemma, redovisas på plats (naturligtvis). I stort är 'tenta' bara ett annat ord för prov. Dock är reglerna kring tentor ganska rigorösa för att undvika fusk. Man har rätt till 3 försök på varje tenta. Så skulle du inte orka ta dig till en salstenta finns det alltid två tillfällen till att ta den på.

Var inte rädd för att pröva.

Tack för svar. Det lät mycket lovande!

 

[lady_vip]

Min erfarenhet av lärarutbildningen (på en högskola som har ett stort lärarprogram) är att det är mycket grupparbeten.

Annars är ju högskolan överlag ganska lite obligatoriskt. Det brukar löna sig att vara på plats vid det obligatoriska, kompletteringen är oftast mycket mer arbetssam.

 

[Kiwifrukt]

Jag har inte läst just lärarprogrammet, men har en kandidatexamen från ett annat högskoleprogram. Vi var ganska lite schemalagda jämfört med gymnasiet. Oftast gick vi antingen en eller max två heldagar i veckan, då mellan kanske 10 och 16, eller två eller tre halvdagar, och då antingen 9-12 eller 13-16. Sista halvan av sista terminen, när vi skrev uppsats, var jag inne och träffade min handledare kanske en timme en gång i veckan, annars ingenting (skrev själv).

Föreläsningar är sällan obligatoriska. Seminarium är det, men man kan ju faktiskt bli sjuk så man verkligen inte kan vara med, och då fick vi göra en skriftlig uppgift på det istället. Vi hade ganska sällan grupparbeten, som för övrigt är djävulens påfund, men en del andra har mycket av den varan.

Kan tänka mig att det på just lärarprogrammet även är en hel del praktik som ska göras. På mitt program fanns ingen praktik, utan allt arbete gjordes i skolan eller hemma.

 

[Silver Girl]

Hoppas du inte tar detta negativt och du har säkert redan tänkt igenom det, men kommer du orka/klara av själva arbetet när du är färdig med utbildningen?
Det är ju fasta tider där du måste vara på plats och förberedelser/efterarbete som ska göras inom en viss tid (vet inte om du kommer arbeta heltid, men ändå). Med tanke på att du är tveksam till att klara av utbildningen.

 

[isafore]

Hoppas du inte tar detta negativt och du har säkert redan tänkt igenom det, men kommer du orka/klara av själva arbetet när du är färdig med utbildningen?
Det är ju fasta tider där du måste vara på plats och förberedelser/efterarbete som ska göras inom en viss tid (vet inte om du kommer arbeta heltid, men ändå). Med tanke på att du är tveksam till att klara av utbildningen.

Det är en bra tanke du har där, jag tar det absolut inte negativt. Jag går nämligen i samma tankar själv. Och nej, jag kommer kanske inte orka jobba heltid. Min förhoppning är att åtminstone kunna jobba halvtid. Fördelen är att, vad jag förstår, mycket arbete kan göras hemifrån. Rätta läxor, till viss mån förbereda lektioner osv. Så vitt jag vet så är inte just ÅK 1-3 schemalagda så hemskt långa dagar ? Men du har rätt. Just frågan om jag kommer att klara arbetet är ett ångestmoment.

Just nu vet jag varken riktigt in eller ut. Jag har ganska nyligen fått diagnosen och ja.. Vad gör man nu? Jag kan väl säkert få någon slags sjukskrivning, har ingen koll på hur det fungerar. Men i dagsläget, när man läser om alla som blir utförsäkrade, så känner jag att det kan vara skönt att åtminstone ha en utbildning som plan B. Är det dumt att skaffa en högskoleutbildning även om man eventuellt blir sjukskriven efteråt? Är det bättre att efter KOMVUX bli sjukskriven istället för att försöka utbilda sig till någon som man hoppas kunna jobba med?

Jag hade stora problem med gymnasiet i en vanlig skola, men på distans har det gått otroligt bra. Att börja högskolan ÄR ångestladdat. Främst för att jag inte vet något om det. Men är det inte så mycket schemalagt så bör det inte vara några problem, jag hade ju haft lite schemalagda lektioner på KOMVUX med.

 

[Elo]

Fördelen är att, vad jag förstår, mycket arbete kan göras hemifrån. Rätta läxor, till viss mån förbereda lektioner osv. Så vitt jag vet så är inte just ÅK 1-3 schemalagda så hemskt långa dagar ?

Tyvärr innebar ju kommuniseringen (er... att komunen övertog skolan från staten) att man fick krav på sig (som lärare) att befinna sig på arbetsplatsen minst 35h/veckan (på en heltidstjänst). För det var fuskigt att lärare kunde gå hem när de inte hade lektioner.

Eller nåt.

Men med en faktiskt diagnos går det säkert att lösa med potentiell arbetsgivare.

 

[Lobelia]

Det är en bra tanke du har där, jag tar det absolut inte negativt. Jag går nämligen i samma tankar själv. Och nej, jag kommer kanske inte orka jobba heltid. Min förhoppning är att åtminstone kunna jobba halvtid. Fördelen är att, vad jag förstår, mycket arbete kan göras hemifrån. Rätta läxor, till viss mån förbereda lektioner osv. Så vitt jag vet så är inte just ÅK 1-3 schemalagda så hemskt långa dagar ? Men du har rätt. Just frågan om jag kommer att klara arbetet är ett ångestmoment.

Just nu vet jag varken riktigt in eller ut. Jag har ganska nyligen fått diagnosen och ja.. Vad gör man nu? Jag kan väl säkert få någon slags sjukskrivning, har ingen koll på hur det fungerar. Men i dagsläget, när man läser om alla som blir utförsäkrade, så känner jag att det kan vara skönt att åtminstone ha en utbildning som plan B. Är det dumt att skaffa en högskoleutbildning även om man eventuellt blir sjukskriven efteråt? Är det bättre att efter KOMVUX bli sjukskriven istället för att försöka utbilda sig till någon som man hoppas kunna jobba med?

Jag hade stora problem med gymnasiet i en vanlig skola, men på distans har det gått otroligt bra. Att börja högskolan ÄR ångestladdat. Främst för att jag inte vet något om det. Men är det inte så mycket schemalagt så bör det inte vara några problem, jag hade ju haft lite schemalagda lektioner på KOMVUX med.

Det är absolut bäst att utbilda sig till något man tror att man kan jobba med. Får du inget jobb kommer du inte att bli sjukskriven hur som helst. Du kommer också att provas mot hela arbetsmarknaden och inte bara ditt yrke, åtminstone så småningom och heltidssjukskriven blir du bara om du inte klarar att jobba alls.

 

[lady_vip]

Det är en bra tanke du har där, jag tar det absolut inte negativt. Jag går nämligen i samma tankar själv. Och nej, jag kommer kanske inte orka jobba heltid. Min förhoppning är att åtminstone kunna jobba halvtid. Fördelen är att, vad jag förstår, mycket arbete kan göras hemifrån. Rätta läxor, till viss mån förbereda lektioner osv. Så vitt jag vet så är inte just ÅK 1-3 schemalagda så hemskt långa dagar ? Men du har rätt. Just frågan om jag kommer att klara arbetet är ett ångestmoment.

Just nu vet jag varken riktigt in eller ut. Jag har ganska nyligen fått diagnosen och ja.. Vad gör man nu? Jag kan väl säkert få någon slags sjukskrivning, har ingen koll på hur det fungerar. Men i dagsläget, när man läser om alla som blir utförsäkrade, så känner jag att det kan vara skönt att åtminstone ha en utbildning som plan B. Är det dumt att skaffa en högskoleutbildning även om man eventuellt blir sjukskriven efteråt? Är det bättre att efter KOMVUX bli sjukskriven istället för att försöka utbilda sig till någon som man hoppas kunna jobba med?

Jag hade stora problem med gymnasiet i en vanlig skola, men på distans har det gått otroligt bra. Att börja högskolan ÄR ångestladdat. Främst för att jag inte vet något om det. Men är det inte så mycket schemalagt så bör det inte vara några problem, jag hade ju haft lite schemalagda lektioner på KOMVUX med.

Det är ju tyvärr inte så mycket hemarbete längre, precis som någon annan skrev. Däremot finns det en hel del arbetsgivare och en anställning som passar dig borde inte vara omöjligt att hitta.

Det jag tänker spontant är att du kanske borde söka en distansutbildning även när det gäller lärarutbildningen? Jag är ganska säker på att det finns, men det är nog en fördel att gå en "vanlig" utbildning just för att utbytet blir större mellan eleverna..

Jag har själv en vän med fibro, hon jobbar 75% som specialpedagog och trivs utmärkt med det. De resterande 25% har hon sjukpenning på. Du ska ju inte heller glömma att lov och lediga dagar är en superfördel med lärarjobbet (om man inte jobbar någonstans där det är bortförhandlat). Jag har räknat ut att istället för 25 semesterdagar per år har jag mellan 70-75 lediga dagar per år, när det är lov.

 

[isafore]

Det är ju tyvärr inte så mycket hemarbete längre, precis som någon annan skrev. Däremot finns det en hel del arbetsgivare och en anställning som passar dig borde inte vara omöjligt att hitta.

Det jag tänker spontant är att du kanske borde söka en distansutbildning även när det gäller lärarutbildningen? Jag är ganska säker på att det finns, men det är nog en fördel att gå en "vanlig" utbildning just för att utbytet blir större mellan eleverna..

Jag har själv en vän med fibro, hon jobbar 75% som specialpedagog och trivs utmärkt med det. De resterande 25% har hon sjukpenning på. Du ska ju inte heller glömma att lov och lediga dagar är en superfördel med lärarjobbet (om man inte jobbar någonstans där det är bortförhandlat). Jag har räknat ut att istället för 25 semesterdagar per år har jag mellan 70-75 lediga dagar per år, när det är lov.

Delvis KL och delvis inte alls KL


Det finns distansutbildningar för lärarprogrammet och jag har kikat lite på det. De flesta skolor som tillhandahåller dessa ligger många mil bort från mig och kräver ändå att man ska komma på gemensamma träffar relativt ofta. Det blir ju ganska dyrt att resa och liggande ute vid de tillfällena. Praktik har man ju ändå, och det går väl att lösa att man har det på en skola i ens hemkommun vad jag förstod men ändå.. Jag tror att det är flest fördelar att läsa på en skola. Det är ju trots allt på en skola som jag förväntas jobba sen också. Jag ser det lite som ett delprov, klarar jag inte att plugga på skolan så klarar jag nog inte heller att jobba på en skola.

Jag satsar på och hoppas att jag ska kunna jobba MINST 50%, helst mer såklart. Jag känner att lärarjobbet skulle passa mig som handen i handsken, det är bara fibron som ev ställer till det och det går ju inte direkt att komma ifrån oavsett yrke. Hittills har jag jobbat lite inom vården och logistikarbete men jag förväntar mig att läraryrket ska funka bättre. Jag tror som du, @lady_vip , att lov och helger är en fördel. Största problemet jag har är att min kropp har svårt att återhämta sig.

 

[Thera]

Jag tyckte det var enorm skillnad på gymnasiet och universitetet - gymnasiet tog nästan kål på mig. Nu gick jag iofs en rätt tuff linje på en rätt tuff skola, men det var 7 resor värre än lärarutbildningen.

När jag gick utbildningen till tidiglärare hade vi i snitt 2-4 dagar i veckan där vi behövde vara på plats för föreläsning eller seminarier, och då var det halvdag ibland. Resten var självstudier.

Men det är rätt olika vilka kurser du går, en del kurser var vi på plats flera heldagar i veckan, andra var kanske 2 halvdagar i veckan.

Sen är det ju VFU:n och då ska du ju följa din lärares schema, det blir ju klart mer intensivt.

Men kör på tänker jag, funkar det inte att plugga så har du ju iaf försökt!

 

[Kiwifrukt]

Jag tycker du ska prova med den campusbaserade utbildningen. Precis som du är inne på själv kommer du antagligen inte klara arbetslivet om du inte klarar utbildningen. Klarar du däremot att gå klart hela programmet på campus borde det ju vara större chans att du sen klarar av att jobba som lärare, även om det kanske blir på deltid?

 

[isafore]

Jag tycker du ska prova med den campusbaserade utbildningen. Precis som du är inne på själv kommer du antagligen inte klara arbetslivet om du inte klarar utbildningen. Klarar du däremot att gå klart hela programmet på campus borde det ju vara större chans att du sen klarar av att jobba som lärare, även om det kanske blir på deltid?

Precis

 

[Fille]

Jag har inte läst hela tråden, så kan bli dubbelsvar. Jag pluggar f-3 på distans. Jag måste göra praktiken i anslutning till högskolan, annars är jag mest hemma. Någon gång per termin behöver jag vara på plats på högskolan, annars sker de flesta seminarier och föreläsningar via nätet!

 

[Centaur]

Hade varit mer orolig för att du inte ska klara av jobbet. Så små barn blir nästan som dagis med lyft, hög ljudnivå etc. Tyvärr är fibro en sjukdom som för många blir värre för varje år... Ytterst få blir bättre. Vill inte skrämma dig men det är viktigt att vara medveten om det när man planerar sin framtid så du har en chans att klara av det yrket du satsar på. Jag tyckte att jag mådde dåligt och hade ont efter gymasiet och när jag började studera, men det var en droppe i havet jmf med hur sjuk jag blev från 25 års åldern och är nu.

Jag tycker du ska fundera på om det inte vore bättre att undervisa äldre barn/ungdomar. Alla jag känner som jobbar i småskolan säger att det är stressig och tungt, och då är de friska. Mycket pappersarbete i tillägg till undervisningen och numera måste man vara på plats på skolan under kontorstid! Den friheten som fanns att flexa och arbeta hemifrån finns inte kvar i dag tyvärr.

Studier på högskola/uni är i regel mycket flexibla så det kommer säkert inte bli några problem, prata med ditt universitet om ett lämpligt upplägg. Lärarutbildningar brukar ha ganska mycket grupparbeten som det inte är så poppis att någon ditchar, så det är isf det som kommer bli jobbigt för dig. Föreläsningar är nästan aldrig obligatoriska.

 

[lady_vip]

Jag håller med @Centaur att det nog är lättare att undervisa äldre barn, på gymnasiet är det inte alls det "passandet" som i yngre årskurser. Men det beror ju helt på vilket intresse man har.

 

[isafore]

Hade varit mer orolig för att du inte ska klara av jobbet. Så små barn blir nästan som dagis med lyft, hög ljudnivå etc. Tyvärr är fibro en sjukdom som för många blir värre för varje år... Ytterst få blir bättre. Vill inte skrämma dig men det är viktigt att vara medveten om det när man planerar sin framtid så du har en chans att klara av det yrket du satsar på. Jag tyckte att jag mådde dåligt och hade ont efter gymasiet och när jag började studera, men det var en droppe i havet jmf med hur sjuk jag blev från 25 års åldern och är nu.

Jag tycker du ska fundera på om det inte vore bättre att undervisa äldre barn/ungdomar. Alla jag känner som jobbar i småskolan säger att det är stressig och tungt, och då är de friska. Mycket pappersarbete i tillägg till undervisningen och numera måste man vara på plats på skolan under kontorstid! Den friheten som fanns att flexa och arbeta hemifrån finns inte kvar i dag tyvärr.

Studier på högskola/uni är i regel mycket flexibla så det kommer säkert inte bli några problem, prata med ditt universitet om ett lämpligt upplägg. Lärarutbildningar brukar ha ganska mycket grupparbeten som det inte är så poppis att någon ditchar, så det är isf det som kommer bli jobbigt för dig. Föreläsningar är nästan aldrig obligatoriska.

Jag är nästan 25 år redan

Lärare till äldre har jag aldrig haft intresse för, tyvärr. Men! Jag har iom den här tråden fått tips på PM om ett annat arbete och utbildning. Ett arbete som jag aldrig tänkt på och jag trodde inte det fanns en utbildning för just den sysslan. Men det verkar vara något som skulle passa mig utmärkt! Utbildningen finns på distans och är kortare plus att arbetet är något som jag utan tvekan borde klara. Ska ta reda på mer men mycket lutar åt det hållet nu.

 

[lady_vip]

Jag är nästan 25 år redan

Lärare till äldre har jag aldrig haft intresse för, tyvärr. Men! Jag har iom den här tråden fått tips på PM om ett annat arbete och utbildning. Ett arbete som jag aldrig tänkt på och jag trodde inte det fanns en utbildning för just den sysslan. Men det verkar vara något som skulle passa mig utmärkt! Utbildningen finns på distans och är kortare plus att arbetet är något som jag utan tvekan borde klara. Ska ta reda på mer men mycket lutar åt det hållet nu.

Åh, men berätta! Så spännande!

 

[Calyptra]

Det som också kan vara bra att veta för alla elever på högskolenivå är att det går att få extra anpassning om en har intyg på att en har en funktionsnedsättning. Det kan handla om extra tid i samband med tentor, möjlighet att skriva tentorna på dator eller att skriva i en miljö där det finns höj och sänkbart skrivbord till exempel.