Att rensa i kalendern

Jag känner mig konstant sysselsatt. Trots att jag bara jobbar 25%. När försäkringsbolaget skulle boka tid för husbesiktning så hade vi ett sjå att hitta en ledig tid.

Jag fattar verkligen inte hur jag ska få ihop mitt liv om jag ska jobba mer när jag redan känner att det är för mycket.

Förrförra veckan hade jag boendestöd 2 gånger, husbesiktning, psykolog, vårdcentral (för mitt sår har FORTFARANDE inte läkt). Förra veckan hade jag boendestöd 2 gånger, besök av rörmokare, vc-besök, arbetsterapeut och läkarbesök. Den här veckan är det "bara" boendestöd 2 gånger, anställningsintervju, psykolog och vc-besök. Jag måste byta hjul på bilen den här veckan också.

Och sen behöver man också borsta tänderna, duscha, byta lakan, gå promenader och göra andra saker på to-do-listan.

Jag har ju också behov av att göra roliga och meningsfulla saker ibland så att jag orkar med livet. Men det händer att jag känner att jag inte orkar med att göra något roligt. Jag kan tänka att vad fan odlar jag spenat för när jag kan köpa spenat i affären. Allt det där jag tänker ska ge mitt liv mening, känns meningslöst. Varför ska jag sätta upp fågelholkar? Varför ska jag odla blommor? Varför ska jag göra bihotell? Varför ska jag anlägga skogsträdgård? Varför ska jag odla sallat och brytbönor? Jag försöker ju göra de här sakerna för att orka med livet. Så jag tvingar mig att göra dessa saker ändå, fast det känns meningslöst. Något LITET varje dag. För det är depressionen som säger att det är meningslöst. Skulle jag sätta mig och inte göra något alls, så skulle depressionen få fritt spelrum och jag skulle antagligen gå under.

Jag har för övrigt inte kommit till skott och jobbat något alls idag än. Om två timmar ska jag träffa psykologen och sen är klockan redan två på dagen.
 

Idag har jag jobbat mina timmar och kämpat med koncentrationen. Och så har jag haft samtal med psykologen. Klockan är snart fyra och jag har fortfarande inte tagit mig utanför dörren. Jag är trött.
 
Känner delvis igen. :heart Jag har pausat kontakten med min kurator för det tog för mycket energi. Vårdbesök tar mycket energi. Händer även att jag avbokar boendestödstider pga att jag inte orkar.
Har NPF.
Jobbar inte.
Försöker nu samla kraft till att gå och handla mat ikväll, har småhandlat på Coop (dyrt) flera gånger pga inte orkat gå längre sträckor.
Tänkte träna idag men behövde sova, kroppen känns trött.
 
På grund av depressionen kan det verka så. Men vad är alternativet? Att passivt tyna bort?
Acceptera att det är som det är just nu och inte vara så hård mot dig själv? Du mår dåligt och ställer väldigt hårda krav på dig och vad du gör för att vara lyckad i dina egna ögon. Under alla år du skrivit här på forumet ger du intrycket av att t ex rida är meningslöst om du inte kan tävla, istället för att rida för att du tycker om hästar. Du har en väldigt hård måttstock som du dömer dig och ev intressen efter. Allt är meningslöst om du inte är framgångsrik, istället för att du odlar och jobbar med trädgård och renovering för att det är roligt och att du gör det av den anledningen.

Jag fick frågan en gång vem det är som ställer alla krav på mig vilket fick mig att tänka efter. Mina egna krav på mig begränsade mig, det var för min egen skull och inte för andras som jag satte upp en massa krav på vad jag skulle hinna, orka och lyckas med.

Försök vara lite mer snäll med dig själv. :heart
 
Acceptera att det är som det är just nu och inte vara så hård mot dig själv? Du mår dåligt och ställer väldigt hårda krav på dig och vad du gör för att vara lyckad i dina egna ögon. Under alla år du skrivit här på forumet ger du intrycket av att t ex rida är meningslöst om du inte kan tävla, istället för att rida för att du tycker om hästar. Du har en väldigt hård måttstock som du dömer dig och ev intressen efter. Allt är meningslöst om du inte är framgångsrik, istället för att du odlar och jobbar med trädgård och renovering för att det är roligt och att du gör det av den anledningen.

Jag fick frågan en gång vem det är som ställer alla krav på mig vilket fick mig att tänka efter. Mina egna krav på mig begränsade mig, det var för min egen skull och inte för andras som jag satte upp en massa krav på vad jag skulle hinna, orka och lyckas med.

Försök vara lite mer snäll med dig själv. :heart
Jag tycker inte alls att jag är hård. Jag behöver göra det som är meningsfullt även om jag på grund av depressionen inte känner det så meningsfullt och helst bara skulle vilja sätta mig och ruttna bort.

Det är snarare att jag upplever omgivningen som hård. Det är viktigare att jag flyttar till Skåne och skaffar ett jobb än att jag överlever min depression.

Var för övrigt nyss och tog mig en välbehövlig rask promenad. Sen jobbade jag 20 minuter ute i trädgården. Good enough idag.
 
Vem säger det?
I en annan tråd pushades det hårt för att jag skulle flytta till Skåne för att få jobb. Orkar nu inte leta reda på det.

Jag upplever att Buke är rätt full med folk som inte kan sätta sig in i andras förutsättningar och funktionshinder och inte heller kan överblicka konsekvenserna av vad som händer om man överskrider sin förmåga eller struntar i sina behov.

Tur att jag har läkare som begriper bättre.
 
Men du är ju snar att hacka på andra....för inte så länge sedan skrev du ex att du irriterade dig på folk som inte kunde bestämma sig för hur de ska ha det.

Hur är det med din förståelse för den gruppen? vad händer med den gruppen om ex de ska stressas och bestämma sig snabbare, eller bestämma sig alls? har du ingen förståelse för att de kanske saknar förmåga just till att bestämma sig?

Och ingen på buke har väl ansett sig vara läkare? däremot.... väl så viktigt och något du borde beakta mer, och ta lärdom av så är det många som skriver till dig om sina erfarenheter i liknande och värre situationer, de peppar och ger dig råd hur de arbetat med sig själva och tips om tillvägagångssätt.

Men det verkar på dig att du har det värst, du har kämpat mer än alla andra och just du och dina problem är olösbart, och så är det såklart inte - och det kanske skulle bli lite lättare för dig om du slutar klanka om oförrätter som hände för decennium sedan ( och nyare som den där Skånetråden) samt att ideligen beskriva dig själv skriftligt i så negativa ordalag. Inget blir bättre av att älta sådant.
 
Jag upplever att Buke är rätt full med folk som inte kan sätta sig in i andras förutsättningar och funktionshinder och inte heller kan överblicka konsekvenserna av vad som händer om man överskrider sin förmåga eller struntar i sina behov.
Du menar just dina förutsättningar antar jag?
Bukefalos användare har annars en lång historia av att just förstå varandra mycket bra.

Dessutom så undrar jag om du inte blandar ihop förstå med att hålla med.
Det är inte samma sak.
 
Du menar just dina förutsättningar antar jag?
Bukefalos användare har annars en lång historia av att just förstå varandra mycket bra.

Dessutom så undrar jag om du inte blandar ihop förstå med att hålla med.
Det är inte samma sak.
Om man förstår så försöker man inte få någon att gå över sin förmåga eller strunta i sina behov.

Jag t.ex. KAN INTE flytta till Skåne. Det är fullständigt omöjligt. Du verkar inte ha en aning om hur begränsande min panikångest är och att jag definitivt hamnar på psyket om jag försöker. Och hur ska jag ens klara av att rodda en flytt? Bara vardagen är ju svår att rodda. Och du har fortfarande inte kunnat ge exempel på bra boenden som kostar max 5000 kronor i månaden. Jag betalar mindre än så per månad nu. Vad tar du själv i hyra för billigaste boendet?

Jag hittar för övrigt inte ens boenden i Örebro vilket är max avstånd jag kan flytta.

Jag vet inte vad du hanterar med din psykolog just nu, men att lägga in lite om compassion och pacing där nu när du verkar känna dig överväldigad kan vara hjälpsamt.
Vi jobbar med att jag ska känna igen mig i diagnosen, vilket jag ju inte gör.
 
Sitter nu med ångest. Tack för den.

Jag fråntas hela tiden den kunskap jag har om mig själv och mitt liv och andra tycker att jag ska göra på sätt som inte fungerar för mig (men för dem).

Varför är folk så aggressiva mot mig hela tiden? Vad har jag gjort för ont?
Du själv vet precis vad du mår bra av och vad som saknas för att ditt liv ska få inte minst ekonomisk stabilitet. Det gäller bara att hitta det jobbet. Att det automatiskt skulle dyka upp i Skåne låter obegripligt. Jag bor ju här och folk är arbetslösa om de inte vill jobba t.ex. i hemtjänsten, vilket knappast skulle passa dig. Skånevintern är för jävlig, jag hade hellre tagit mina gamla norrlandsvintrar! Ok våren kommer snabbare här och jag kan odla blåregn 🩵 men resten är ett omöjligt krig mot mördarsniglarna.

Du behöver bara få ett jobb som passar dig och din situation och det finns, det gäller bara att hitta det! Släpp för allt i världen inte ditt fina hus och din trädgård och allt du byggt upp! (Om du inte plötsligt vill…)
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Jag vill bara gnälla av mig, så jag gör det här. Jag hatar att jobba, det har jag alltid gjort sedan jag började sommarjobba. Jag har...
2
Svar
21
· Visningar
2 468
Senast: Exile
·
  • Artikel
Dagbok Är det möjligt att ta sig ur en depression? Klart det är ... Men det känns rätt tröstlöst. Jag har varit inne i en rätt djup depression...
Svar
18
· Visningar
1 523
Senast: Blyger
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 091
Senast: Wille
·
  • Artikel
Dagbok Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok. För att göra en...
2
Svar
31
· Visningar
1 836
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp