Jag är idag "sjukpensionär" på 25% och har sökt om höjning till 50% från den 1/4.
Jag har i grunden ett handikapp sedan födseln och har sen skadat mig ytterligare med några hästolyckor. Mina problem kommer då INTE att på något mystiskt sätt bli bättre.
Nu blev jag uppringd av försäkringskassan i veckan. Å döm om min förvåning när huvuddelen av samtalet handlade om mina hästar.. Hur många timmar/dag jag höll på med de och hur jag orkade med det osv..
Förklarade att mina 2 hästar går då ute dygnet runt nästan jämt. Å att jag har permobil och rullator som jag använder. Att jag inte aktiverar hästarna dagligen och att jag även hade hästar när jag jobbade heltid och att de är mitt stora intresse som håller igång både min kropp och själ...
MEN de känns som om jag pratade för döva öron.. Så kloka "bukefalister" Jag vill nu ha kontakt med personer i liknande erfarenheter.
Har jag som sjukpensionär inte rätt att ha någon hobby? Å hur kan de då komma sig att det finns handikappidrott? JAG skulle då INTE kunna hålla på med hästar om jag inte hade möjlighet att ha de uppstallade hemma då det skulle gå för mycket energi att ta sig till och från hästen.
Som det är nu så har jag åtminstone dubbelt så långt att gå till brevlådan som jag har ut till hästarna.. Ingen skulle väl neka mig att gå ut på morgon och hämta morgontidningen och sen en gång till gå och hämta posten eller?
På de sträckan så har jag hunnit ge hästarna frukost lunch och middag.. Ikea påsar är en underbar uppfinning som går utmärkt att hänga på rullatorn eller lägga i korgen samma sak med permobilen...Vattendunken rymms även den i korgen eller på golvet på permobilen.. Å en slang i sadelkammaren så blir det inga onödiga lyft..
Utan familjens hästar( jag var klok nog när vi köpte båda killarna att se till att jag inte står som ensam ägare) så skulle jag nog sitta i rullstol och vara mycket orörlig inom 1 års tid.. DE borde ju kosta försäkringskassan bra mycket mer eller??
Anna-Carin
Jag har i grunden ett handikapp sedan födseln och har sen skadat mig ytterligare med några hästolyckor. Mina problem kommer då INTE att på något mystiskt sätt bli bättre.
Nu blev jag uppringd av försäkringskassan i veckan. Å döm om min förvåning när huvuddelen av samtalet handlade om mina hästar.. Hur många timmar/dag jag höll på med de och hur jag orkade med det osv..
Förklarade att mina 2 hästar går då ute dygnet runt nästan jämt. Å att jag har permobil och rullator som jag använder. Att jag inte aktiverar hästarna dagligen och att jag även hade hästar när jag jobbade heltid och att de är mitt stora intresse som håller igång både min kropp och själ...
MEN de känns som om jag pratade för döva öron.. Så kloka "bukefalister" Jag vill nu ha kontakt med personer i liknande erfarenheter.
Har jag som sjukpensionär inte rätt att ha någon hobby? Å hur kan de då komma sig att det finns handikappidrott? JAG skulle då INTE kunna hålla på med hästar om jag inte hade möjlighet att ha de uppstallade hemma då det skulle gå för mycket energi att ta sig till och från hästen.
Som det är nu så har jag åtminstone dubbelt så långt att gå till brevlådan som jag har ut till hästarna.. Ingen skulle väl neka mig att gå ut på morgon och hämta morgontidningen och sen en gång till gå och hämta posten eller?
På de sträckan så har jag hunnit ge hästarna frukost lunch och middag.. Ikea påsar är en underbar uppfinning som går utmärkt att hänga på rullatorn eller lägga i korgen samma sak med permobilen...Vattendunken rymms även den i korgen eller på golvet på permobilen.. Å en slang i sadelkammaren så blir det inga onödiga lyft..
Utan familjens hästar( jag var klok nog när vi köpte båda killarna att se till att jag inte står som ensam ägare) så skulle jag nog sitta i rullstol och vara mycket orörlig inom 1 års tid.. DE borde ju kosta försäkringskassan bra mycket mer eller??
Anna-Carin