Bukefalos 28 år!

Barn nr 2?!

Nu är detta lite utanför trådens egentliga ämne..

Men alla har olika åsikter om vilken bild man ska ge barnen. Finns inget som är rätt eller fel egentligen. Vill kvinnan vara hemma med barnen så varför ska hon inte få det bara för att samhället anser att det är en kvinnofälla? Samhället ska inte få avgöra hur föräldrarna väljer att spendera tid med sina barn. Om mannen väljer att stanna hemma för att sköta hemmet så är det egentligen samma sak, kvinnan bryr sig inte mindre om sina barn bara för att hon väljer att göra karriär.

Om nu kvinnan kan stanna hemma - låt henne göra det! Om hon är den som sköter barnen mest så innebär det inte att mannen inte gör något för familjen.

Jag blir trött på alla genusfrågor och könsroller. Jag jobbar i en mansdominerade bransch och det känns alltid som kvinnorna är värre i dessa frågorna än vad männen är. :grin:

På vilket sätt menar du med att kvinnorna är värre?
 
Nu är detta lite utanför trådens egentliga ämne..

Men alla har olika åsikter om vilken bild man ska ge barnen. Finns inget som är rätt eller fel egentligen. Vill kvinnan vara hemma med barnen så varför ska hon inte få det bara för att samhället anser att det är en kvinnofälla? Samhället ska inte få avgöra hur föräldrarna väljer att spendera tid med sina barn. Om mannen väljer att stanna hemma för att sköta hemmet så är det egentligen samma sak, kvinnan bryr sig inte mindre om sina barn bara för att hon väljer att göra karriär.

Om nu kvinnan kan stanna hemma - låt henne göra det! Om hon är den som sköter barnen mest så innebär det inte att mannen inte gör något för familjen.

Jag blir trött på alla genusfrågor och könsroller. Jag jobbar i en mansdominerade bransch och det känns alltid som kvinnorna är värre i dessa frågorna än vad männen är. :grin:
Stackars våra barn. Vad ska de tro om könsroller? Jag är ingenjör, varit hemma absolut mest men deras pappa jobbar deltid för att mitt jobb går först. Jäkla huller om buller de måste växa upp med...
 
Jag födde mitt första barn 2013. Jag vill ha nummer 2 snart, helst 2016 när sonen är ca 2,5 år. Sambon vill ha barn nummer 2 när han gått klart universitetet, det handlar om 3 år till. Då är jag 30 och kan tänka mig att få nr 3.

Jag har all förståelse för honom, han vill börja tjäna pengar och vi kan skaffa oss ett hus som möjliggör en större familj. Men samtidigt, bara för att han pluggat klart universitetet så innebär det inte att han är klar, sen är det 7 år ST- tjänst ( han pluggar läkare ).

Jag vill ha många barn och han är inte omöjlig, men det är ändå jag som drar tyngsta lasset med vårt barn och jag kan tänka mig att "offra" min "karriär" för nästa barn och resterande barn.


Hur har ni gjort? Jag vill ha fler barn och helst igår men han "som ändå aldrig är hemma" tänker bara på hur jobbigt det blir?

Hur ska jag ställa mig till hans åsikter?
När jag läser ditt inlägg undrar jag hur du ser på honom och om du resorkterar hans åsikter? Jag tolkar det som att du inte vill kompromissa? Dvs du gör det mesta jobbet och "han är ju ändå inte hemma" och då ska han inte neka dig ett barn?

Men det kan ju vara så att det ÄR jobbigt för honom också. Att tex känna stress för att vara den enda försörjaren. Han kanske inte vill att du ska offra karriär?

Vill han vara föräldraledig och vara hemma mer med nästa barn?

Jag tror ni måste prata. Jag låter kanske hård men ni måste ju gemensamt komma fram till hur ni ska leva.
 
Senast ändrad:
@Kattennizze det där med att dela lika är ju skitsvårt. Faktiskt. Min sambo har ett jobb med ganska normala arbetsdagar, förvisso förskjutna så han börjar 1-2 timmar senare än standard. Jag har ett jobb med 12-timmarsdagar. Inkl resor är jag borta 14-15h/dag då men det ger tillbaka att jag som regel bara jobbar kanske 3-4 dagar i veckan. För att göra det rättvist måste min sambo minska antalet dagar på sin arbetsvecka? Eller ska jag ha dottern på dagis lika långa dagar när jag är hemma en vardag? Det går inte direkt att påverka, i så fall måste någon av oss byta tider och i vår situation är det lättare sagt än gjort. Jag tror inte att jämställdheten enbart hänger på hur många dagar var och en är hemma men självklart påverkar tänket kring hur mycket man är hemma och till viss del hur man fördelar arbetet i hemmet.
 
@Kattennizze det där med att dela lika är ju skitsvårt. Faktiskt. Min sambo har ett jobb med ganska normala arbetsdagar, förvisso förskjutna så han börjar 1-2 timmar senare än standard. Jag har ett jobb med 12-timmarsdagar. Inkl resor är jag borta 14-15h/dag då men det ger tillbaka att jag som regel bara jobbar kanske 3-4 dagar i veckan. För att göra det rättvist måste min sambo minska antalet dagar på sin arbetsvecka? Eller ska jag ha dottern på dagis lika långa dagar när jag är hemma en vardag? Det går inte direkt att påverka, i så fall måste någon av oss byta tider och i vår situation är det lättare sagt än gjort. Jag tror inte att jämställdheten enbart hänger på hur många dagar var och en är hemma men självklart påverkar tänket kring hur mycket man är hemma och till viss del hur man fördelar arbetet i hemmet.
Nä såklart hänger det inte på dagar och timmar på det sättet. Det märkliga är bara att alla " fria" val nästan alltid leder till att kvinnan är hemma mer och jobbar deltid, och män tar bara ut 25% eller nåt sånt av föräldraledigheten....men såklart! det går ju absolut att prata om jämställdhet medan mannen gör karriär och drar in stålarna och kvinnan sköter barn och hem. Det blir säkert bra ändå. Säkert. Jag och min partner delade lika, han är professor och det gick alldeles utmärkt det med. Hör och häpna. Men vi förlorade en massa pengar förstås.
 
Okey. Men jag vill ha ett barn till och jag vet ju inte om han någonsin kommer vara hemma?( klart han är hemma men inte som 7-16 arbetande män) Som läkare jobbar man ju häcken av sig, ska jag då bortse från min längtan till fler barn pga hans yrke?

Men det är väl skillnad på att vara färdig läkare och fortfarande under utbildning? Att man kan styra när man är färdig hjälper ju inte familjelivet nu.
Hon skrev att hon inte visste om han någonsin kommer vara hemma, det tog jag som att hon menade mer än bara studietiden....
 
På vilket sätt menar du med att kvinnorna är värre?

Nu beskriver jag min känsla och syn så det kanske inte stämmer för andra.

Men det känns som när man pratar om hemmafruar så skriker många kvinnor i protest, något som är fult att vara. En kvinna i det svenska samhället ska jobba, göra karriär, tjäna bra med pengar och vara självständig. Jag säger inte att det är fel men för dom som vill vara hemma med sina barn och sköta hemmet etc så behöver dom inte bli nedtryckta för det. Deras familjesituation kanske fungerar bäst med att ha det så. Barnen blir inte sämre människor för att deras mamma är hemmafru och för att det är pappan som arbetar. Det viktiga är vad man lär barnen - jag anser att alla är lika värda och att man kan bli vad man vill oavsett kön.

För att återgå till din fråga så hör jag en del tjejer skricka högt när någon kille säger på skämt "vem släppte ut dig från köket/hemmet?" eftersom dom vet att det är en känslig punkt för vissa. Och de få gånger jag fått den kommentaren så vet jag att de bara skojar. Precis som jag skojar tillbaka om de blivit utsläppta av regeringen tillfälligt.

Jag förespråkar att det ska vara lika lön för lika arbete. Och man bidrar med olika saker till familjen vilket är upp till varje familj att hitta något som passar för dom.
 
På detta forum verkar läkar(pappor) generellt vara mindre engagerade föräldrar. Jag undrar
Nu beskriver jag min känsla och syn så det kanske inte stämmer för andra.

Men det känns som när man pratar om hemmafruar så skriker många kvinnor i protest, något som är fult att vara. En kvinna i det svenska samhället ska jobba, göra karriär, tjäna bra med pengar och vara självständig. Jag säger inte att det är fel men för dom som vill vara hemma med sina barn och sköta hemmet etc så behöver dom inte bli nedtryckta för det. Deras familjesituation kanske fungerar bäst med att ha det så. Barnen blir inte sämre människor för att deras mamma är hemmafru och för att det är pappan som arbetar. Det viktiga är vad man lär barnen - jag anser att alla är lika värda och att man kan bli vad man vill oavsett kön.

För att återgå till din fråga så hör jag en del tjejer skricka högt när någon kille säger på skämt "vem släppte ut dig från köket/hemmet?" eftersom dom vet att det är en känslig punkt för vissa. Och de få gånger jag fått den kommentaren så vet jag att de bara skojar. Pr

Majoriteten av männen vinner väl knappast något på att protestera mot hemmafruandets vara eller icke vara. En rätt liten andel av männen argumenterar ju för jämställdhet överhuvudtaget, varför tror du att det är så?
 
Stackars våra barn. Vad ska de tro om könsroller? Jag är ingenjör, varit hemma absolut mest men deras pappa jobbar deltid för att mitt jobb går först. Jäkla huller om buller de måste växa upp med...

Ja, stackars barn ;)

Nej men det är jättebra att ni har hittat ett sätt som fungerar för er. Det anser jag är viktigast. :)
 
Nu beskriver jag min känsla och syn så det kanske inte stämmer för andra.

Men det känns som när man pratar om hemmafruar så skriker många kvinnor i protest, något som är fult att vara. En kvinna i det svenska samhället ska jobba, göra karriär, tjäna bra med pengar och vara självständig. Jag säger inte att det är fel men för dom som vill vara hemma med sina barn och sköta hemmet etc så behöver dom inte bli nedtryckta för det. Deras familjesituation kanske fungerar bäst med att ha det så. Barnen blir inte sämre människor för att deras mamma är hemmafru och för att det är pappan som arbetar. Det viktiga är vad man lär barnen - jag anser att alla är lika värda och att man kan bli vad man vill oavsett kön.

För att återgå till din fråga så hör jag en del tjejer skricka högt när någon kille säger på skämt "vem släppte ut dig från köket/hemmet?" eftersom dom vet att det är en känslig punkt för vissa. Och de få gånger jag fått den kommentaren så vet jag att de bara skojar. Precis som jag skojar tillbaka om de blivit utsläppta av regeringen tillfälligt.

Jag förespråkar att det ska vara lika lön för lika arbete. Och man bidrar med olika saker till familjen vilket är upp till varje familj att hitta något som passar för dom.
Jag tror de reagerar för att man tex har sett följderna av det. Och av omtanke.
Tex kvinnor som inte kan försörja sig då de blir fattigpensionärer. Jag har tex sett kvinnor som inte vill lämna dåliga förhållanden då de inte kommer kunna försörja sig själva.

Min mamma var hemmafru. Det innebar att vi som barn inte lärde känna våran pappa ordentligt eftersom han jobbade mkt och mamma var hemma.
De berättade båda att de ångrade det valet.
 
Nu beskriver jag min känsla och syn så det kanske inte stämmer för andra.

Men det känns som när man pratar om hemmafruar så skriker många kvinnor i protest, något som är fult att vara. En kvinna i det svenska samhället ska jobba, göra karriär, tjäna bra med pengar och vara självständig. Jag säger inte att det är fel men för dom som vill vara hemma med sina barn och sköta hemmet etc så behöver dom inte bli nedtryckta för det. Deras familjesituation kanske fungerar bäst med att ha det så. .

Det fungerar kanske så länge de är en familj (om man nu vill leva i en "familj" där bara en förälder är engagerad i det man älskar över allt annat, nämligen barnen). När man inte längre är en familj - och den risken ökar ju markant när man har så vitt skilda mål och intressen i livet - är risken stor att man är en mycket fattig, ensamstående mamma utan tid för någonting annat än att få vardagen att gå ihop. De dagarna barnen är hos pappan - vilket borde vara en skön avlastning - får mamman ändå ta ansvar för att gympapåsarna är packade, födelsedagar firas, mat finns i kylskåpen osv. Jo, jag har sett flera exempel på den här misären och risken att hamna i den är ju långt större om man satsar på hemmalivet än om man har en egen karriär att luta sig emot. I värsta fall kan man inte separera över huvud taget, för att man inte har råd!
 
Nej men det är jättebra att ni har hittat ett sätt som fungerar för er.

Återigen - det måste funka okej även den dagen man inte längre är två om barnen. Att ha en egen karriär är (bortsett från allt det där trevliga som det innebär att ha ett bra jobb) en god försäkring den dagen familjesituationen ser helt annorlunda ut.
 
Nu beskriver jag min känsla och syn så det kanske inte stämmer för andra.

Men det känns som när man pratar om hemmafruar så skriker många kvinnor i protest, något som är fult att vara. En kvinna i det svenska samhället ska jobba, göra karriär, tjäna bra med pengar och vara självständig. Jag säger inte att det är fel men för dom som vill vara hemma med sina barn och sköta hemmet etc så behöver dom inte bli nedtryckta för det. Deras familjesituation kanske fungerar bäst med att ha det så. Barnen blir inte sämre människor för att deras mamma är hemmafru och för att det är pappan som arbetar. Det viktiga är vad man lär barnen - jag anser att alla är lika värda och att man kan bli vad man vill oavsett kön.

För att återgå till din fråga så hör jag en del tjejer skricka högt när någon kille säger på skämt "vem släppte ut dig från köket/hemmet?" eftersom dom vet att det är en känslig punkt för vissa. Och de få gånger jag fått den kommentaren så vet jag att de bara skojar. Precis som jag skojar tillbaka om de blivit utsläppta av regeringen tillfälligt.

Jag förespråkar att det ska vara lika lön för lika arbete. Och man bidrar med olika saker till familjen vilket är upp till varje familj att hitta något som passar för dom.

Så väldigt tragiskt att folk har sån humor.

Alltså visst, whatever works for you. Men man kan väl inte låta bli att undra varför männen tycker att det är viktigare att jobba? Varför tycker man att man vill ha barn med någon som hellre är på jobbet?
 
Nä såklart hänger det inte på dagar och timmar på det sättet. Det märkliga är bara att alla " fria" val nästan alltid leder till att kvinnan är hemma mer och jobbar deltid, och män tar bara ut 25% eller nåt sånt av föräldraledigheten....men såklart! det går ju absolut att prata om jämställdhet medan mannen gör karriär och drar in stålarna och kvinnan sköter barn och hem. Det blir säkert bra ändå. Säkert. Jag och min partner delade lika, han är professor och det gick alldeles utmärkt det med. Hör och häpna. Men vi förlorade en massa pengar förstås.

Vore det inte bäst om du skaffade dig ett bättre jobb och tjänade mer?
Nu lär du dina barn att män utbildar sig högst och tjänar mer än kvinnan..
 
Nu beskriver jag min känsla och syn så det kanske inte stämmer för andra.

Men det känns som när man pratar om hemmafruar så skriker många kvinnor i protest, något som är fult att vara. En kvinna i det svenska samhället ska jobba, göra karriär, tjäna bra med pengar och vara självständig. Jag säger inte att det är fel men för dom som vill vara hemma med sina barn och sköta hemmet etc så behöver dom inte bli nedtryckta för det. Deras familjesituation kanske fungerar bäst med att ha det så. Barnen blir inte sämre människor för att deras mamma är hemmafru och för att det är pappan som arbetar. Det viktiga är vad man lär barnen - jag anser att alla är lika värda och att man kan bli vad man vill oavsett kön.

För att återgå till din fråga så hör jag en del tjejer skricka högt när någon kille säger på skämt "vem släppte ut dig från köket/hemmet?" eftersom dom vet att det är en känslig punkt för vissa. Och de få gånger jag fått den kommentaren så vet jag att de bara skojar. Precis som jag skojar tillbaka om de blivit utsläppta av regeringen tillfälligt.

Jag förespråkar att det ska vara lika lön för lika arbete. Och man bidrar med olika saker till familjen vilket är upp till varje familj att hitta något som passar för dom.

Det skämtet är ungefär lika kul som att kalla nån för madrass.
Det är inte humor och anledningen är alla trådar man ser på tex detta forumet där hon måste sälja hästen för hon har dåligt samvete för barnet. Samtidigt som tanken på att pappan skulle dra ner på fritidsaktiviteter är helt främmande.
 
Vore det inte bäst om du skaffade dig ett bättre jobb och tjänade mer?
Nu lär du dina barn att män utbildar sig högst och tjänar mer än kvinnan..
Ja det hade det absolut. Tyvärr ser inte verkligheten ut så, utan kvinnor tjänar fortfarande mycket mindre än män och jag arbetar inom ett kvinnodominerat yrke och kommer därför aldrig att tjäna speciellt bra. Jävla skit är det.
 
För att återgå till din fråga så hör jag en del tjejer skricka högt när någon kille säger på skämt "vem släppte ut dig från köket/hemmet?" eftersom dom vet att det är en känslig punkt för vissa. Och de få gånger jag fått den kommentaren så vet jag att de bara skojar. Precis som jag skojar tillbaka om de blivit utsläppta av regeringen tillfälligt.

Jag förespråkar att det ska vara lika lön för lika arbete. Och man bidrar med olika saker till familjen vilket är upp till varje familj att hitta något som passar för dom.
Skillnaden är väl att kvinnorna i båda situationerna är beskrivna som något dåligt. Att bli kallad regeringen i ett förhållande är inget jag skulle uppskatta, precis som att jag rör mig precis som jag vill både i och utanför köket.
 
Ja det hade det absolut. Tyvärr ser inte verkligheten ut så, utan kvinnor tjänar fortfarande mycket mindre än män och jag arbetar inom ett kvinnodominerat yrke och kommer därför aldrig att tjäna speciellt bra. Jävla skit är det.

Varför är du då så snabb på att döma andra? När du själv inte lyckats ta dig ur kvinnofällan?

jag har inte skaffat ett kvinnodominerat yrke, jag tjänar inte sämre n min man. Vem är du att döma mig för att jag väljer att vara hemma längre än honom?
 
Jag blir trött på alla genusfrågor och könsroller. Jag jobbar i en mansdominerade bransch och det känns alltid som kvinnorna är värre i dessa frågorna än vad männen är. :grin:

Du verkar inte ett dugg trött på könsrollerna, snarare försvarar du det med näbbar och klor.

Att du möter värst kritik hos kvinnorna beror nog på att kvinnor har mest att förlora på de förlegade könsrollerna.
 
När jag läser ditt inlägg undrar jag hur du ser på honom och om du resorkterar hans åsikter? Jag tolkar det som att du inte vill kompromissa? Dvs du gör det mesta jobbet och "han är ju ändå inte hemma" och då ska han inte neka dig ett barn?

Men det kan ju vara så att det ÄR jobbigt för honom också. Att tex känna stress för att vara den enda försörjaren. Han kanske inte vill att du ska offra karriär?

Vill han vara föräldraledig och vara hemma mer med nästa barn?

Jag tror ni måste prata. Jag låter kanske hård men ni måste ju gemensamt komma fram till hur ni ska leva.

Jag vet, jag är ganska svår att leva med och kan ibland haka upp mig på att - jag vill minsann. Och sen blir jag sur. En sida av mig som jag behöver och aktivt jobbar med :)

Va lite därför jag vände mig hit, ingen stryker medhårs och jag får en tankeställare. Han ska naturligtvis inte bli pappa mot sin vilja. Mitt sätt att skriva tråden är väldigt klantig. Han vill ha fler barn men inte nu, jag vill ha fler barn helst igår.
 

Liknande trådar

Småbarn Jag är ju föräldraledig med sonen och dottern går på samma förskola som sina kusiner på 1,5 och 3 år. Jag brukar hämta dottern strax...
Svar
19
· Visningar
1 762
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 963
Senast: Ramona
·
Mat Jag fyller snart 30 år och ska anordna en fest för familjen. Då jag bor 60 mil från alla andra i familjen lånar jag brorsans hus och...
Svar
8
· Visningar
851
Senast: mamman
·
Hästmänniskan Har legat vaken i minst 1,5 timme i sängen. Min son på 7 månader har vaknat till några gånger och sökt närhet. Ammar fortfarande lite...
Svar
5
· Visningar
1 511
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Senast tagna bilden XV
  • Skäller på andra hundar

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp