Bukefalos 28 år!

barn som inte lyssnar och visar respekt

jenny82

Trådstartare
Är det bara jag som har det barnet?

Har en 6-årig dotter som i ca 5 års tid nu driver mig till vansinne.

Hur bra lyssnar era barn i den åldern?

Har ni några bra metoder till att få dom att visa lite hänsyn, respekt och att lyssna på vad man säger.

Min dotter kan ibland skratta åt mig när jag säger till henne på skarpen. Hon gör även fula/dumma miner och käftar emot in i det sista.
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Ett helt vanligt normalt barn alltså.

Man ser till att vara den vuxna människan och håller sig lugn, saklig och framför allt värdig.
Samtidigt som man föregår med gott exempel.
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Ett helt vanligt normalt barn alltså.


(Vill egentligen inte uttala mig om TS barn men indirekt blir det ändå så)

Är det verkligen så? Poor me om jag gjort så mot min mamma när hon sa till på skarpen. Det föll mig aldrig in.
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Är det bara jag som har det barnet?

Har en 6-årig dotter som i ca 5 års tid nu driver mig till vansinne.

Hur bra lyssnar era barn i den åldern?

Har ni några bra metoder till att få dom att visa lite hänsyn, respekt och att lyssna på vad man säger.

Min dotter kan ibland skratta åt mig när jag säger till henne på skarpen. Hon gör även fula/dumma miner och käftar emot in i det sista.

Min 6 åriga son försöker ibland på sig att köra den attityden mot mig men jag blir arg. Sånt beteende accepteras inte och han gör inte alls det speciellt ofta mer. Tack och lov, får jag säga, för det var INTE kul när han höll på med det. Nu är "dumma dig" det värsta han säger till mig.
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Att ungen skrattar när du är arg behöver inte alltid betyda att hon tycker det är roligt eller "djävlas" med dig.
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Sant. En del barn skrattar när de är rädda eller osäkra. Jag hade en gång en ridskoleelev som jag uppfattade som tuff och obekymrad. Eftersom han var så orädd så fick han rida de lite busigare hästarna. Och han red på och skrattade. Bra, tänkte jag...tills en bekant som känner pojkens familj berättade att pojken var rädd och att hans skrattande var ett tecken på osäkerhet. :o
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

En del människor skrattar när de är rädda och osäkra, skulle jag säga. Har sett samma beteende bland vuxna ryttare också.
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Barn testar gränser i olika faser... inget konstigt. För att få slut på ohyffsat beteende gäller det att vara konsikvent, inte acceptera tjat, grimarser och odrägligheter.

Hade en hemsk perjod med en här hemma. Med ett barn som helt plötsligt inte kunde äta sin mat utan att åla, tjata om godis och vara allmänt uppkäftig i mot oss vuxna efter tillsägelser. Jag tog med mig barnet till hennes rum, förklarade att vi andra minsann ville ha trevligt kring matbordet när vi åt. Och eftersom hon inte kan uppföra sig just nu så får hon vänta på sitt rum tills hon känner att hon kan uppföra sig. För VI vill inte ha det beteendet kring matbordet.

Äta måste man ändock göra men kan man inte uppföra sig så får det ske när vi andra är klara.

Samma strategi har jag andvänt när det gäller alla dumheter. Och det har funkat. Kan man inte uppföra sig så går man till sitt rum där man är i fred tills man känner att man kan uppföra sig. Det är OK att vara arg men inte att skrika fula ord, vara käftig och uppföra sig illa.

Är man så arg att man inte kan uppföra sig så går man för sig själv tills ilskan laggt sig en aning. Så att det finns en möjlighet att föra en dialog utan att kalla andra fula ord, göra grimarser osv.

Sen är det ju det här provocerande utmaningarna man blir utsatt för. När man riktigt ser hur barnet testar hur mycket och hur länge ens stubin räcker till. Vad händer om jag gör så här?

Enklaste, smidigaste sättet att få stopp för det är att ha noll tolerans med odräglighter. Och visa med handling att detta accepteras inte.

Inga förhandlingar med någon som inte är mogen för det.
Inga mutningar men gärna morötter
flytta barnet ur situvationen men presentera alltid en väg ut från den nya tråkiga situvationen.

Rena "nannyakuten":angel:men det funkar på mina...
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Barn testar gränser i olika faser... inget konstigt. För att få slut på ohyffsat beteende gäller det att vara konsikvent, inte acceptera tjat, grimarser och odrägligheter.

Hade en hemsk perjod med en här hemma. Med ett barn som helt plötsligt inte kunde äta sin mat utan att åla, tjata om godis och vara allmänt uppkäftig i mot oss vuxna efter tillsägelser. Jag tog med mig barnet till hennes rum, förklarade att vi andra minsann ville ha trevligt kring matbordet när vi åt. Och eftersom hon inte kan uppföra sig just nu så får hon vänta på sitt rum tills hon känner att hon kan uppföra sig. För VI vill inte ha det beteendet kring matbordet.

Äta måste man ändock göra men kan man inte uppföra sig så får det ske när vi andra är klara.

Samma strategi har jag andvänt när det gäller alla dumheter. Och det har funkat. Kan man inte uppföra sig så går man till sitt rum där man är i fred tills man känner att man kan uppföra sig. Det är OK att vara arg men inte att skrika fula ord, vara käftig och uppföra sig illa.

Är man så arg att man inte kan uppföra sig så går man för sig själv tills ilskan laggt sig en aning. Så att det finns en möjlighet att föra en dialog utan att kalla andra fula ord, göra grimarser osv.

Sen är det ju det här provocerande utmaningarna man blir utsatt för. När man riktigt ser hur barnet testar hur mycket och hur länge ens stubin räcker till. Vad händer om jag gör så här?

Enklaste, smidigaste sättet att få stopp för det är att ha noll tolerans med odräglighter. Och visa med handling att detta accepteras inte.

Inga förhandlingar med någon som inte är mogen för det.
Inga mutningar men gärna morötter
flytta barnet ur situvationen men presentera alltid en väg ut från den nya tråkiga situvationen.

Rena "nannyakuten":angel:men det funkar på mina...

Att gå till sitt rum och komma ut när hon har bestämt sig för att vara snäll är nåt som hon får göra väldigt ofta. Det verkar inte alls bita på henne, inget man säger bryr hon sig om, hotar man med att lördagsgodiset blir indraget så tar hon det på skämt, typ som "men det kommer jag få iaf", trots att hon många ggr inte fått det.
Hon verkar inte förstå att jag faktiskt menar allvar.
Jag hade ett ställe som fick vara skamvrå ett tag, i början var det ju inte alls kul att sitta där tyckte hon, men efter ett tag så var ju det bara kul istället.
Fattar inte vad jag gör för fel.

Att hon skulle känna sig rädd och osäker när hon skrattar/fnissar åt mig vid tillsägelse, jag vet inte varför hon skulla vara det för, osäker på om jag menar allvar kanske?
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Har en 6-årig dotter som i ca 5 års tid nu driver mig till vansinne.
Jag tror att du angriper problemet från fel håll. I alla relationer måste båda ge och ta, man ska inte förvänta sig att man som förälder alltid ska bli åtlydd oavsett vad man kommer med. Hundar och hästar ska man dressera men barn ska man inte dressera, dem ska man ha en mänsklig relation med och de ska visas hur man hanterar livet på olika sätt, ett liv som de sen ska klara att leva på egen hand.

Det är möjligt att jag misstolkar ditt korta inlägg men att skriva att din dotter sedan hon var 1 år har drivit dig till vansinne för att hon inte visar respekt för dig låter för mig som om det snarare är fel på din inställning än på ditt barn. Kräv inte 100% respekt utan ta det sakfråga för sakfråga, i vissa fall kanske det är okej att jämka och backa, andra är inte förhandlingsbara. Din dotter kommer att lära sig hur du låter när det verkligen är nej om du är beredd på att lyssna på henne och inte bara vill köra över henne för att hon är barn och du är vuxen. Respekt får man inte förrän man visar det, är min bestämda uppfattning. Försöker man genomdriva respekt med ilska och åthutningar får man i värsta fall en skraj ögontjänare och det har inget barn någon nytta av att kunna.
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Det är inte alls säkert att det du gör är fel. Eller att det är något fel. Det finns inga lexikon på människor. För människor är ju olika.

Om du har problem med att presentera allvar för barnet kan jag bara ge dig rådet att bli mera konsikvent. Så länge barnet vet varför är det inga fel att ta tag i bekymmret utan varningar. Det värsta man kan göra är att börja diskutera med barnet. I vissa lägen finns inget att diskutera. In på rummet och där kan h*n skrika bäst 17 h*n vill tills det gått över. Det är jobbigt att vara konsikvent, att ha noll tolerans med dåligt uppförande. Men det är det som krävs tror jag.

Jag personligen anser att det är fel att hota barnen med saker. Bråk och stök skall enligt mig överstökas samma dag och samma stund, och inte straffa barnet nån dag senare eller i allra värsta fall flera dagar senare. Jag tror inte det... man skall vara försiktig med skuldbeläggning .... (inte menat som någon personkritik, vill bara delge dig mina tankar.)
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Jag tror att det är ok med hot, men använder man tomma hot blir det bara värre. "gör du si o så blir det ingen efterrätt" eller whatever, och gör ungen verkligen så ska det ta mig sjutton inte bli någon efterrätt!!
Lika viktigt är det med löften, har man lovat barnet något är det jätteviktigt att stå för det man lovat, 100 gånger viktigare än löften till vuxna! Så lär barnen sig att lite på de vuxna och det är så man kan bygga upp ömsesidig respekt
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Jag tror att det är ok med hot, men använder man tomma hot blir det bara värre. "gör du si o så blir det ingen efterrätt" eller whatever, och gör ungen verkligen så ska det ta mig sjutton inte bli någon efterrätt!!
Lika viktigt är det med löften, har man lovat barnet något är det jätteviktigt att stå för det man lovat, 100 gånger viktigare än löften till vuxna! Så lär barnen sig att lite på de vuxna och det är så man kan bygga upp ömsesidig respekt

Precis.
Konsekvens, regler, fasthet, stuktur. Att fostra ett barn är inte svårare än att träna en hund eller fostra en häst... :angel:
Ett löfte är ett löfte, det man har lovat måste man hålla oavsett om det är något gott eller något ont.
Äter du maten blir det glass. Äter du inte maten blir det inte glass. Ingen kompromiss.
Tränar du din ponny får du tävla, tränar du inte blir det ingen tävling.
Nej, hästen får inte "gå över dig" varken idag eller i morgon, gör den det får den backa.
Hjälper du till hemma får du en belöning (peng? godis? Glass? x-tra TV-tid?)
Är hästen duktig får den en klapp och x-tra gos, är hunden duktig får den beröm, gos o/eller godis...
Nattnig; saga eller sång? Du ska vara i säng kl. åtta, är du sen blir det ingen "nattning" (mina barn är större och fastnar lätt framför TV:n).
Jag kanske är en hemsk mamma... men mina ungar gillar mig och vi har väldigt få konflikter och lite tjat här hemma. O mina ungar behöver aldrig tvivla på att jag älskar dom för det är jag noga med att berätta varje dag! (Jag har själv ganska taskigt självförtroende efter en sträng uppfostran med alltför lite kärlek o uppskattning).
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Jag tycker att ni alla kommer med jättebra tips o förslag o funderingar.
Ska absolut ta åt mig och lyssna på er.

Tack så mycket!
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Jag delar din uppfattning när det gäller att det som sägs till ett barn skall vara sanning. Men att hot eller mutor i system (som jag sett många föräldrar gjort) tycker inte jag känns OK.

För mig handlar det helt enkelt om att sätta en norm. Man behandlar varandra med respekt. Jag behandlar barnen med respekt bland annat genom att

-inte ta upp saker som barnet gjort fel när det är andra i rummet, utan pratar enskilt med barnet.
- inte prata "över huvudet på dem"
- Inte ljuga
- ge dem tid när de behöver tid
- värdesätta och efterfråga deras åsikter
- inte förlöjliga barnen eller andvända mig av ett "språk" de för åldern inte förstår, till ex ironi

osv....

Och ungarna måste lära sig var gränserna går. De testar för att de vill veta hur man kan uppträda och vad man kan göra innan det är kört. De behöver lära sig normen för vad som är OK. Och det är föräldrarnas jobb att sätta normen. Respekten från barnen får man genom att visa dem respekt och genom att vara tydlig i sina gränssättningar. En människa som står för vad dem säger kan man lita på, eller hur?

Att börja hota någon med något innebär genast att man åtar sig en maktposition vilket jag inte tycker är nödvändigt. Då jag inte vill ha makt över mina barn, utan snarare lära dem att vara trevliga individer som ställer sig brevid och inte över andra.

Avisa och inte tolerera vissa saker hemma eller borta är igentligen inte ett straff som behöver hotas om, det är att sätta normen för hur man beter sig.
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Kramar och ramar är min mammas ledord. Funkat jättebra! Ilska är sällan det bästa (men jag vet, vi är alla människor och ja, man kokar över ibland). Förklara, berätta, resonera. Visa kärlek men var tydlig med ramar.

Har funkat för oss 2 barn samt 2 fosterbarn. Dessutom har hon jobbat både på dagis och som dagmamma.
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Jag tycker också det låter bra, så har gjort med mina barn som nu är vuxna och nästan vuxna. MEN, ibland önskar jag att de fått "skrika" lite mer, för ute i verkligheten behövs ibland vassa armbågar och en del jävlighet. Särskilt min äldsta dotter hade behövt lite mer av detta när hennes chef inte betedde sig som hon var van, att man kan prata om saker och föra ett vettigt samtal, reda ut problemet. Nej, hon skulle behövt lite mer uppkäftighet då!
 
Sv: barn som inte lyssnar och visar respekt

Så sant, så sant. Världen är tuff idag!!!

Men jag tror ändå att ett tryggt och stabilt hem, där familjemedlemmarna kan prata med varandra skänker en grundtrygghet som är en bra bas att lära sig att vässa armbågarna i...

Argumentera för sin sak verbalt är alltid bättre än att lära sig att ta del av översitteri ... Och förmågan att inte ta skit, låta någon trampa på sig borde man rimmligtvis få genom kännslan av egenvärde?
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen och behöver hjälp att tänka! Då barnet är vuxet känns det som om den här frågan...
9 10 11
Svar
210
· Visningar
15 316
Senast: Badger
·
Hundträning Jag har upptäckt att min hund, som inte alls är en vaktig ras, har börjat bete sig lite vaktigt mot/för mig. Han vaktar mig mot barnen...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
12 904
Småbarn Jag vet inte riktigt vad mitt syfte med tråden är, kanske mest söka stöd, höra om andra med liknande barn, få veta hur utvecklingen ser...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
11 584
Senast: Emtherlia
·
Hästhantering Hej! Jag är lite hjälplös och vet varken in eller ut hur jag ska göra... Har en 12 årig valack som jag tävlat i hoppning med upp...
2 3
Svar
52
· Visningar
10 626
Senast: liiinnea
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp