Blandras för 25 papp, någon?

[machafuko]

Fast bara för att man exempelvis inte vill ha en brukshund eller för den delen en sällskapshund betyder det väl inte att man inte har några mål med sitt hundägarskap?
Alla som vill ha en hund med Go i är inte sådana som vill ha en intellegent hund bara för att faktorn att hunden är just intelligent.

Man kan ju vara aktiv med sin hund ändå, så pass att man tycker att de medelstora sällskapsraserna som finns kanske inte räcker till. Men att steget upp till nästa aktivitetsnivå är ofta ett stort hopp. Om man nu premierar hälsa och mentalitet dvs. För skiter man i de två aspekterna, javisst kan vi då hitta några raser som eventuellt passar in i "mellanting-gruppen". Men hur kul är det att välja en sådan hund?

Finns ju ett fåtal alternativ där emellan. Men personligen måste jag ge avkall på inte bara en aspekt, utan ett flertal om jag då ska ha någon av de raserna.

 

[Monstermom]

Fast alltså va? Hur får du det till att hunden måste vara exakt som en löwchen i kropp och knopp?

Jag har ju skrivit flera gånger både att löwchen var ett exempel på en lättsam sällskapshunds mentalitet och har även skrivit att jag anser att det finns behov av flera olika typer av mentalitet i mellanstorlek. Just nu har vi urvattnade labbar och spaniels. Som alldeles för ofta har knasig mentalitet eller hälsa. Just för att de är urvattnade.

Det hade i mina ögon varit bättre att satsa på att skapa en ny ras, eller flera. Istället för att vattna ur dom som finns.

Jag får det inte till att de måste vara det ena eller det andra, jag menar att
a) exakt vad det är som ska skapas framstår som så diffust att det enbart av den anledningen blir omöjligt
b) egenskaper är inte isolerade, ändrar du en sak ändrar du något annat, helt ofrånkomliga effekter

Ditt exempel med löwchen har jag använt just som ett exempel också. Var man än startar och vad man än har för mål så finns det svårigheter som jag tycker inte tas på allvar, det är verkligen inte bara att avla fram en ny ras. Ja, det har gjorts förr och det kan säkert göras igen, men till vilket pris, med vilket engagemang, och ärligt talat med vilket resultat?

När önskemålen om en (eller flera nu då) ny ras som jag upplever dem kan sammanfattas som "som en x fast utan y" eller "som den här biten från en x plus den här biten från en y", då tycker jag man är ovillig att kompromissa. Om en löwchen är jättebra förutom storleken tycker jag den är bra nog (igen, bara ett exempel). Som @Sel skrev (fritt ur minnet så kan vara fel), om ingen ras är bra nog bör man nog titta på vad det är för krav man satt.

Sen saknar jag fullständigt hundarnas perspektiv i dessa rasönskningar! Vi ska skapa x antal nya raser för att vi vill ha - vill hundarna bli? Är det OK att experimentera med levande varelser ungefär som att tapetsera om ett rum eller prova en ny krydda i en maträtt? Jag tycker absolut inte det, vi har ett eftersatt ansvar för de hundar vi redan har, att börja bygga nya för kräsenhets skull slår mig som bedrövligt. Och jag hänvisar tillbaka till det etiska perspektivet i framtagandet av nya raser som jag tog upp tidigare.

 

[Tonto]

Fast bara för att man exempelvis inte vill ha en brukshund eller för den delen en sällskapshund betyder det väl inte att man inte har några mål med sitt hundägarskap?
Alla som vill ha en hund med Go i är inte sådana som vill ha en intellegent hund bara för att faktorn att hunden är just intelligent.

Man kan ju vara aktiv med sin hund ändå, så pass att man tycker att de medelstora sällskapsraserna som finns kanske inte räcker till. Men att steget upp till nästa aktivitetsnivå är ofta ett stort hopp. Om man nu premierar hälsa och mentalitet dvs. För skiter man i de två aspekterna, javisst kan vi då hitta några raser som eventuellt passar in i "mellanting-gruppen". Men hur kul är det att välja en sådan hund?

Finns ju ett fåtal alternativ där emellan. Men personligen måste jag ge avkall på inte bara en aspekt, utan ett flertal om jag då ska ha någon av de raserna.

Fast vad är det sällskapsraserna inte räcker till för när det är ett för stort hopp upp till brukshund?

 

[linnsan]

Hur ska man skapa en ny sällskapsras, genom att använda t.ex. arbetande hundar utan att vattna ur dom?

Jag tycker man ist bör använda sällskapshundar av olika slag. Kanske eventuellt någon latare men stabil och hälsosam linje av arbetande hundar. Små sällskapshundar av god mentalitet och hälsa som är för stora, har fel typ av päls osv.

 

[linnsan]

Fast vad är det sällskapsraserna inte räcker till för när det är ett för stort hopp upp till brukshund?

Storlek och päls tycker jag många "klagar" på. Många sällskapshundar är ganska små och har klipp- eller trimpäls.

 

[Tonto]

Storlek och päls tycker jag många "klagar" på. Många sällskapshundar är ganska små och har klipp- eller trimpäls.

Så det är en fråga om utseende och inte huruvida hunden räcker till?

 

[linnsan]

Jag får det inte till att de måste vara det ena eller det andra, jag menar att
a) exakt vad det är som ska skapas framstår som så diffust att det enbart av den anledningen blir omöjligt
b) egenskaper är inte isolerade, ändrar du en sak ändrar du något annat, helt ofrånkomliga effekter

Ditt exempel med löwchen har jag använt just som ett exempel också. Var man än startar och vad man än har för mål så finns det svårigheter som jag tycker inte tas på allvar, det är verkligen inte bara att avla fram en ny ras. Ja, det har gjorts förr och det kan säkert göras igen, men till vilket pris, med vilket engagemang, och ärligt talat med vilket resultat?

När önskemålen om en (eller flera nu då) ny ras som jag upplever dem kan sammanfattas som "som en x fast utan y" eller "som den här biten från en x plus den här biten från en y", då tycker jag man är ovillig att kompromissa. Om en löwchen är jättebra förutom storleken tycker jag den är bra nog (igen, bara ett exempel). Som @Sel skrev (fritt ur minnet så kan vara fel), om ingen ras är bra nog bör man nog titta på vad det är för krav man satt.

Sen saknar jag fullständigt hundarnas perspektiv i dessa rasönskningar! Vi ska skapa x antal nya raser för att vi vill ha - vill hundarna bli? Är det OK att experimentera med levande varelser ungefär som att tapetsera om ett rum eller prova en ny krydda i en maträtt? Jag tycker absolut inte det, vi har ett eftersatt ansvar för de hundar vi redan har, att börja bygga nya för kräsenhets skull slår mig som bedrövligt. Och jag hänvisar tillbaka till det etiska perspektivet i framtagandet av nya raser som jag tog upp tidigare.

Jag tycker nog inte det är mer experiment än i övriga raser där man ändrat om. Se tex utställningslinjer.

Nu pratar jag ju rent teoretiskt om att behovet finns. Att det skulle ligga mycket arbete bakom stämmer såklart. Om det är värt det? Inte en aning.

Det finns liksom raser som har så olika typer att de är större skillnader inom rasen än vad vissa raser har skillnader gentemot varandra. Så jag tror absolut inte att det är en omöjlighet. På hundarnas bekostnad.. Well, avel sker alltid på hundarnas bekostnad när det inte blir rätt. Du har en hund som är ett exempel på det. Jag har en annan. Jag tror inte det blir mer snurr i hjärnkontoret eller kroppen om man tar linjer och hundar som är kompatibla.

 

[Monstermom]

Jag tycker nog inte det är mer experiment än i övriga raser där man ändrat om. Se tex utställningslinjer.

Men där är vi väl båda överens om att det inte precis gett bra resultat? Eller varit till hundarnas godo?

Resten är vi dock inte alls överens om märker jag.

 

[linnsan]

Så det är en fråga om utseende och inte huruvida hunden räcker till?

Nja, funktion. Tex, kan springa fortare längre sträckor, kan dra fortare och tyngre, kan ta sig fram lättare i djup snö. Funktionell päls gör ju att hunden klarar kyla, regn och sol bättre + inget som fastnar i pälsen. För man kan ju vilja vara aktiv med sin hund och samtidigt ha den där lättsamma sällskapsmentaliteten.

 

[linnsan]

Men där är vi väl båda överens om att det inte precis gett bra resultat? Eller varit till hundarnas godo?

Resten är vi dock inte alls överens om märker jag.

Och just därför anser jag att det hade varit bättre att ha sällskapshundar i dessa storlekar ist.

 

[machafuko]

Fast vad är det sällskapsraserna inte räcker till för när det är ett för stort hopp upp till brukshund?

Just träning, anser jag. Jag kan inte på rak arm komma på en medelstor ras som skulle vilja träna i den utsträckning jag vill, utan att kräva som en brukshund. Där man samtidigt behåller trevlig mentalitet, bra hälsa och få sjukdomar, relativt tyst etc. Hade jag vetat vilken ras det är hade jag inte suttit varje dag och läst vidare på raser och hoppats att någon jag inte sett ännu plötsligt dyker upp (trots att jag gått igenom samtliga raser på skks hemsida ett hundratal gånger).

Det här är ju bara min personliga åsikt. Att andras skiljer sig förstår jag. Kanske har någon med liknande krav mina hittat sin drömras trots allt. Men då kanske det är någon ras från en grupp som jag personligen inte gillar. Exempelvis terrier. Har träffat få hundar av terriertyp som jag gillat temperamentet på, men visst kanske någon av raserna i övrigt passar in på önskemålen. Men att "offra" temperamentet/mentalitet för aktiveringsnivå är inget jag är villig att göra. Det är en allt för stor uppoffring

 

[Monstermom]

Och just därför anser jag att det hade varit bättre att ha sällskapshundar i dessa storlekar ist.

Fast de som vill ha en sällskapsschäfer vill ju inte ha en sällskapshund, de vill ha en schäfer - på sina villkor.

 

[Mia_R]

Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara omöjligt att hitta en ras bland alla hundratals hundraser som redan finns, istället för att det ska tas fram ytterligare en ras för att passa ett fåtal? De som söker det du/ni beskriver känns inte som en homogen grupp som skulle nöja sig med en lagom stor sällskapshund med obefintlig pälsvård, ballt utseende och lagom mycket driv. Vad som är lagom för en person skiljer sig från en annan och tycke och smak ändras ju lika fort som en ny kändis skaffat sig något poppis.

 

[Monstermom]

Jag kan inte på rak arm komma på en medelstor ras som skulle vilja träna i den utsträckning jag vill, utan att kräva som en brukshund

Hur menar du nu, jag tror inte jag hänger med? I arbetsvilja/lust finns ju själva "kravet", det som gör att hundarna funkar att träna intensivt är precis detsamma som gör att de mår bra av att få göra det?

 

[Elementary]

Man kan ju vara aktiv med sin hund ändå, så pass att man tycker att de medelstora sällskapsraserna som finns kanske inte räcker till. Men att steget upp till nästa aktivitetsnivå är ofta ett stort hopp.

Jag tror inte att det finns något hopp alls. Jag tror att du kan göra en skala med alla hundraser och inte ha minsta mellanrum.
Jag tror att bilden av att det finns en tydligt skiljelinje mellan "sällskap" och "brukshund" beror på en rejäl klyfta som finns mellan... låt oss kalla dem de mindre pålästa hundägarna, och de pålästa. För enkelhetens skull.
De pålästa vill inte att de opålästa ska lalla runt bland deras raser och dra på sig en arbetsglad schäfer när deras liv egentligen passar en bichon. Så man är tydlig med att de kräver sjukt mycket mer arbete för att bli glada, men egentligen är det i jämförelse med just en bichon. Ja, hundar måste absolut får utlopp för just de de är avlade för, men det betyder inte att man måste tävla eller så. Det finns en massa saker man kan bunta in under "aktivt sällskapsliv".

Jag tror, baserat på vad du skrivit här under lång tid, att det inte alls skulle vara fel att du skaffade en "krävande" ras. Jag tror att du måste ta ett steg framåt och inte bli avskräckt av aktiveringskraven, så att säga. För du uppfyller dem mer än du tror

Jag tycker att det är lite obhagligt att tänka att man vill avla fram "latare" raser, såhär:

Kanske eventuellt någon latare men stabil och hälsosam linje av arbetande hundar.

En hund är i slutndan en hund, och det känns som att många som vill ha den där "lata", lugna, medelstora hunden inte kommer vara nöjda tills det knappt finns någon "hund" kvar i den där kroppen.

 

[linnsan]

Fast de som vill ha en sällskapsschäfer vill ju inte ha en sällskapshund, de vill ha en schäfer - på sina villkor.

Absolut. Frågan är dock om folk hade börjat ändra om dessa hundar om det fanns en liknande hund av sällskapsmentalitet. Kanske, kanske inte.

Dock så finns det ju en stor skala människor som önskar just en medelstor sällskapshund.

 

[Mia_R]

Absolut. Frågan är dock om folk hade börjat ändra om dessa hundar om det fanns en liknande hund av sällskapsmentalitet. Kanske, kanske inte.

Dock så finns det ju en stor skala människor som önskar just en medelstor sällskapshund.

En person som vill ha en schäfer vill ha en schäfer, inte en mellanstor sällskapshund av annan ras. Jag tycker det är till men för en ras när man vill dela dem i en utställnings- och en bruksvariant.

 

[machafuko]

@Elementary Du ger mig hopp. Som alltid.
Hade varit väldigt intresserad av att träffa en Bedlis faktiskt. Men jag tror (och hoppas verkligen!) att någon ras kan bevisa din tes.

För just nu känns det rätt hopplös och trist att välla runt i all fakta. Antingen verkar en ras allt för seg/sjuk/otrevlig eller så är de för aktiva/sjuk/otrevlig etc.

Kanske är det precis som du säger, att man känner att drömrasen inte finns där av den simpla anledningen att man själv negligerar sin egen förmåga att passa en ras.

 

[linnsan]

Jag tror inte att det finns något hopp alls. Jag tror att du kan göra en skala med alla hundraser och inte ha minsta mellanrum.
Jag tror att bilden av att det finns en tydligt skiljelinje mellan "sällskap" och "brukshund" beror på en rejäl klyfta som finns mellan... låt oss kalla dem de mindre pålästa hundägarna, och de pålästa. För enkelhetens skull.
De pålästa vill inte att de opålästa ska lalla runt bland deras raser och dra på sig en arbetsglad schäfer när deras liv egentligen passar en bichon. Så man är tydlig med att de kräver sjukt mycket mer arbete för att bli glada, men egentligen är det i jämförelse med just en bichon. Ja, hundar måste absolut får utlopp för just de de är avlade för, men det betyder inte att man måste tävla eller så. Det finns en massa saker man kan bunta in under "aktivt sällskapsliv".

Jag tror, baserat på vad du skrivit här under lång tid, att det inte alls skulle vara fel att du skaffade en "krävande" ras. Jag tror att du måste ta ett steg framåt och inte bli avskräckt av aktiveringskraven, så att säga. För du uppfyller dem mer än du tror

Jag tycker att det är lite obhagligt att tänka att man vill avla fram "latare" raser, såhär:


En hund är i slutndan en hund, och det känns som att många som vill ha den där "lata", lugna, medelstora hunden inte kommer vara nöjda tills det knappt finns någon "hund" kvar i den där kroppen.

Fast med många brukshundar tycker jag inte det handlar om bara hur mycket aktivering man orkar med. Utan hur hela vardagen blir annorlunda jämfört mot en hund med en annan mentalitet. Handlar inte om att man vill ha en sävlig och lat hund. Utan att den är lätt i vardagen. Många brukshundar är helt enkelt lite pilligare att ha att göra med i vardagen än en bichon.

Jag vet inte varifrån du fick att jag syftar på att hunden inte ska vara hund? Tvärtom så ser jag ett behov av just en lättsam MEN pigg hund i mellanstorlek och funktionspäls. Det handlar fortfarande inte om att man vill ha en lat sak som sitter i soffan, tvärtom.

 

[Viva]

Jag tror att alla blir saliga på sin egen tro, men de facto är det utseende det avlas på. Sedan kan man intala sig hur mycket man vill att det handlar om annat, men det finns ju ändå relativt objektiva sätt att bevisa att man avlar på det ena eller andra och misslyckas man med det kan man intala sig saker hur mycket man vill. Det blir inte sant för det.

Vad jag menar var, varför skulle det gå bättre att avla fram en ny ras enbart baserat på utseende, när många av de raser som finns där utseende blivit väldigt viktigt har blivit sämre (mentalt eller hälsomässigt). För väldigt få av de rasernas uppfödare kommer ju säga att mentalitet och hälsa inte är viktigt (oavsett som det stämmer eller inte). Så jag har svårt att se att gemene blandrasuppfödare, som inte är särskilt kända för att just göra mental och hälsotester på sina hundar, skulle ha större chans att lyckas hålla sig på rätt väg när ett visst utseende är själva drivkraften bakom en ny hundras.