Börja raka sig..hur börja?

[mino]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Det jag undrar är vad man anser att rakningen symboliserar. Det finns ju mycket annat som också sker stegvis in i vuxenvärlden, använda bh tex (bikiniöverdel har redan en del av min 6-årings kompisar), och just rakningen syns ju inte särskilt mycket eller får några praktiska konsekvenser. Men kanske har det mycket att göra på hur man ser sin roll som förälder och vad individen har rätt att bestämma över, kroppen har man rätt stor självbestämmande över även som barn anser jag så länge det inte ger konsekvenser. Jag har exempelvis åsikter om mina barns frisyrer men de får bestämma själva, det är deras kroppar. Så så länge de är helt kapabla att hantera en hyvel och inte riskerar att skada sig så kommer jag inte att bestämma att de inte får raka sig.

 

[mandalaki]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Fast jag har inte sagt något om bestämmandet alls. Jag har inte barn och vet inte hur jag skulle göra - jag rakar mig själv så jag skulle ha svårt att motivera varför det är okej för vuxna men inte för barn.

Jag förstår dock TS vånda och tycker att hon hanterar det väl, hon reflekterar ordentligt kring det. Jag skulle också ha våndats, just för att kvinnoidealet idag är så snävt, så begränsande att det är hemskt att redan 12-åringarna ska knö sig in i det. Rakning, behå, magtröjor, urringat, nedhasat - jag tycker faktiskt att det hemskt att det kryper så nedåt i åldrarna.

 

[Petruska]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Jag skulle också ha våndats, just för att kvinnoidealet idag är så snävt, så begränsande att det är hemskt att redan 12-åringarna ska knö sig in i det. Rakning, behå, magtröjor, urringat, nedhasat - jag tycker faktiskt att det hemskt att det kryper så nedåt i åldrarna.

Men har inte just den känslan mycket att göra med just det där om vad rakningen symboliserar?

Om/när urringat är vågat i en för övrigt välknäppt omgivning - ja, då skulle jag försöka förhindra en tolvåring från att klä sig urringat. Men när urringat är ett vanligt sätt att vara feminint klädd - vad gör det då om en tolvåring klär sig så? Frågan kan formuleras för alla de saker du nämner, tänker jag.

Just det faktum att tolvåringar vill raka sig (om det nu är det vanliga), är väl snarare en konsekvens av att det har blivit normalt än ett tecken på att tolvåringarna tänjer på kroppens/modets/sexualitetens gränser?

Kanske betyder rakningen olika saker för tolvåringen och tex dig? Därför att villkoren och trenderna såg delvis olika ut när ni respektive började med det, menar jag.

För mig är TS vånda smått obegriplig. För mig tecknas bilden av hur heterofeminina kvinnor får heterofeminina döttrar i TS inlägg. På vilket sätt är det en överraskning?

 

[mandalaki]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

För att de är barn, helt enkelt! Jag skulle önska att de inte behövde bli kvinnor ännu. Det ÄR ju faktiskt skillnad på barn och vuxna, på vad som förväntas av en, på vad man får göra, på vad man bör göra, på hur man behöver vara.

 

[MagicaDeHex]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Petruska-

Jag vet inte hur många ggr jag nu förklarat att jag inte förbjuder henne det (förutom att jag sa nej i våras då) utan jag vill att hon ska tänka till innan, så hon gör det för att HON vill.

Sen spelar det väl ingen större roll om det är ofarligt eller en småsak. Grejen är den att oavsett vad det gäller så tycker iaf inte jag att man ska göra ngt förhastat eller bara säga "ja" till saker utan att reflektera över det.

Samma sak om hon skulle vilja börja använda stringtrosa eller börja måla sig dagligen.
Jag skulle prata lite med henne om det för jag tycker det är viktiga steg in i en vuxnare värld.

Jag anser inte att en 11-12 åring vet VARFÖR de vill göra dessa saker, därför tycker jag det är viktigt att prata om det.
VARFÖR vill barn ha string? Ja inte är det för att troskanten inte ska synas under vita studentklänningen iaf

 

[cirkus]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Och jag är helt med dig !

Jag tror att om vi lärde barnen att reflektera innan de vill göra på ett visst sätt eller ha en viss sak så skulle saker och ting kanske se lite annorlunda ut. Som tillexempel att man inte kallar sina kompisar för äckliga

 

[Ramona]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

De flesta män rakar väl bara ansiktet?

Det där beror nog på i vilka kretsar man rör sig. De yngre män (18-35 år) som jag känner som tränar på gym är nästan alltid rakade på bröstet. Det är sällan de har full behåring där. Flera går dessutom och vaxar sig, även om det hysch-pyschas lite med det.

Jag känner dessutom ett par män som genomgått IPL-behandling på bröstkorgen för sin behåring.

 

[Björk]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Kan du inte beskriva lite mer i detalj varför en 12-årings önskemål att få raka sig upprör dig, mitt intryck är att du ser rakning som något sexualiserat? Skulle du hindra en 12-årig pojke att raka sig om han ville det?

Om jag gett intryck av att det upprör mig så har jag verkligen varit otydlig. För upprör mig tycker jag inte att det gör.

Det som snarare upprör mig är väl att 12åringen i detta fall råkat ut för kompisar som kommenterat(retat?) att hon BORDE raka sig. Och där tycker jag väl inte rakningen har någon särställning direkt. Om de hade kommenterat hennes klädval, frisyr, akne eller något annat och sagt att "hon borde" så hade jag tyckt det var lika upprörande.

Så; nej, rakning i sig självt är inte något jätteproblem. Jag rakar mig under armar och längs bikinilinje. Men jag ogillar just att andra ska så påtagligt utöva påtryckningar att en 12åring (som tidigare inte verkar ha funderat över saken) ska känna att hon borde raka sina ben. Som Magica beskriver det så föreställer jag mig ett par vanliga 12åringsben; säkerligen med hår, men knappast långa, svarta hårstrån heller. Så; enligt bilden jag får presenterad för mig så rör det sig BARA, eller åtminstone huvudsakligen, om en slags grupptryck/norm och inget annat. (Kanske är det ändå också en viss skillnad för mig med benen än med t ex under armar eller vid bikinilinje. Det håret som växer på benen är ju liksom ett annat till karaktären än könshår eller hår under armarna).

Jag och mina vänner fick höra kommentarer om våra klädval på högstadiet. Stövlarna vi köpte var totalt omoderna (tydligen; själv gillade jag dem). Om något av mina barn råkar ut för samma sak; blir retad för något som hen har valt att göra/inte göra (vare sig det gäller kläder, intressen eller annat); så känner jag inte att den bästa lösningen är att försöka få barnet att anpassa sig och sluta bära sådana kläder, ägna sig åt sitt intresse eller vad det nu är.
Om ingen annan lösning fungerar så är det klart jag får acceptera och låta dem ställa in kläderna i garderoben och köpa det som de andra kan acceptera, men det är ju liksom inte det jag först skulle uppmuntra till.

Jag tycker nog det är ungefär samma sak med denna rakningshistoria. Eller; jag ser i alla fall att jag själv skulle tackla det på ungefär samma sätt. Förmodligen ungefär så som Magica själv resonerar faktiskt.

 

[Björk]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Har du redan glömt det här?

Nämen gud nej!
Jo, fast... där har vi "anonymitetens skydd". Det var nog (?) ingen i publikhavet närmast henne som uttryckte sitt äckel. För att det ändå är socialt inkompetent.
Men i skydd av nätets anonymitet kan man uttrycka det.

 

[Björk]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Det jag undrar är vad man anser att rakningen symboliserar. Det finns ju mycket annat som också sker stegvis in i vuxenvärlden, använda bh tex (bikiniöverdel har redan en del av min 6-årings kompisar), och just rakningen syns ju inte särskilt mycket eller får några praktiska konsekvenser. Men kanske har det mycket att göra på hur man ser sin roll som förälder och vad individen har rätt att bestämma över, kroppen har man rätt stor självbestämmande över även som barn anser jag så länge det inte ger konsekvenser. Jag har exempelvis åsikter om mina barns frisyrer men de får bestämma själva, det är deras kroppar. Så så länge de är helt kapabla att hantera en hyvel och inte riskerar att skada sig så kommer jag inte att bestämma att de inte får raka sig.

Klargörande:
Jag håller med om att de ska få bestämma över sin kropp själva. Och jag ser detta med rakningen på samma sätt; jag skulle aldrig sätta in något slags föräldraveto vad gäller vare sig rakning eller hår (frisyrer tror jag att jag bryr mig nästan noll och intet om; bara de är beredda på att långt hår = mer trassel = kräver mer borstning/kamning. Skulle något av barnen vilja raka skallen helt så skulle jag nog snarast tycka det var rätt kul att de vågade/ville det.).

Jag tycker däremot det är tragiskt att/om ett så påtagligt normtryck får ett barn att välja börja raka benen för att inte bli utanför.

 

[Björk]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Jag kan i förtroende berätta att jag har rik erfarenhet av att i vuxen ålder synas offentligt med orakade ben, både ensam och tillsammans med likaledes orakade väninnor, vilket brukar orsaka både en och tio kommentarer på en eftermiddag. Från personer i blandade åldrar, men tolvåringarna är inte värst.

Jösses. Jag har oftast orakade ben, men ingen har någonsin sagt något om det faktiskt. Nu har jag inte särskilt grov eller riklig hårväxt, men nog syns det när/om jag är orakad för de som är närmast.

 

[Petruska]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

För att de är barn, helt enkelt! Jag skulle önska att de inte behövde bli kvinnor ännu. Det ÄR ju faktiskt skillnad på barn och vuxna, på vad som förväntas av en, på vad man får göra, på vad man bör göra, på hur man behöver vara.

Fast då är vi ju tydligt inne på det där med vad rakningen symboliserar. Där jag då tänker mig att den hårlöst släta hudens symboliska kraft avtar ju vanligare den blir och ju längre tid den har varit vanlig.

Jfr när min son som nioåring skulle vara punkare. I full utstyrsel minus säkerhetsnål genom kinden. Det skapade inte bilden av en gränstestande, avantagardistisk nioåring - vilket hade varit värt en hel del pedagogiskt funderande. Tvärtom understryker det bilden av en till 100% rumsrent accepterad våg av post-punk. Tycker jag.

Ärligt talat hade jag lite svårt att förstå den stora skillnaden mellan hans punkutstyrsel och den sjörövarutstyrsel han ofta förekom i som femåring, men själv gjorde han ju en klar skillnad mellan att ha lekt sjörövare och att vara punkare. Jag tycker fortfarande att han lekte punkare.

Tjejerna i TS dotters klass leker väl feminina tonårstjejer. Förvisso inte min favoritlek, men en vanlig. Är det det faktum att leken kommer att bli allvar som gör att du hellre hade sett att de inte lekte den? (Jfr leka sjörövare, det kommer aldrig att bli allvar.)

 

[Petruska]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Jösses. Jag har oftast orakade ben, men ingen har någonsin sagt något om det faktiskt. Nu har jag inte särskilt grov eller riklig hårväxt, men nog syns det när/om jag är orakad för de som är närmast.

Hörde du Pia Sundhage sommarprata förra året? Hon refererade minst två gånger till sig själv som "den konstiga svenska tränaren som inte rakar benen".

 

[Petruska]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Samma sak om hon skulle vilja börja använda stringtrosa eller börja måla sig dagligen.
Jag skulle prata lite med henne om det för jag tycker det är viktiga steg in i en vuxnare värld.

Jag anser inte att en 11-12 åring vet VARFÖR de vill göra dessa saker, därför tycker jag det är viktigt att prata om det.
VARFÖR vill barn ha string? Ja inte är det för att troskanten inte ska synas under vita studentklänningen iaf

Och jag skulle snarare fråga mig i vilken grad jag själv gör dessa saker, vilka andra kvinnor som kan tänkas påverka min dotter som gör dessa saker och vad dessa saker verkar stå för för oss/dem som gör dem. Varför gör vi/de sådant? Studentklänning är väl knappast aktuellt för dem/er heller. Därifrån skulle dotter och jag ha diskuterat.

När du skriver att det för dig är viktiga steg in i en vuxnare värld, så gungar marken lite under mina fötter. Jag ser verkligen inget jag skulle kalla vuxet i de saker du nämner. Jag tänker på helt andra saker, som jag nog skulle diskutera med så unga personer utifrån det jag skrev ovan.

 

[mino]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Som Magica beskriver det så föreställer jag mig ett par vanliga 12åringsben; säkerligen med hår, men knappast långa, svarta hårstrån heller. Så; enligt bilden jag får presenterad för mig så rör det sig BARA, eller åtminstone huvudsakligen, om en slags grupptryck/norm och inget annat. (Kanske är det ändå också en viss skillnad för mig med benen än med t ex under armar eller vid bikinilinje. Det håret som växer på benen är ju liksom ett annat till karaktären än könshår eller hår under armarna).

Men grupptryck är i sig en ganska neutral anledning till att vilja göra det ena eller det andra, så länge TS dotter inte uttrycker att hon känner sig tvingad eller lider av idén att behöva raka sig. Hon vill ju detta och det verkar inte vara traumatiskt på något sätt. Jag pratade nyligen med en förälder som funderade över hur man skulle göra med en 10-åring som luktar svett och inte själv tycker att hen ska duscha och använda deo. Strikt hygieniskt så gör det ingenting att man luktar svett, det är bara ett socialt problem. Där är problematiken den omvända, ska man utöva föräldramakt för att tvinga in barnet i sociala normer?

Rakning är inte en neutral aktivitet för mig, absolut inte. Jag undrar om det är så att det är förändrade vanor och normer som petar och stör mest, snarare än själva fenomenet i sig. Själv reagerar jag när folk friserar könshåret (typ landningsbana) eftersom jag inte alls är med på det tåget själv och inte anser det "normalt". Detta trots att rakning i sig är rätt harmlöst och som sagt, de flesta kvinnor rakar sig lite nu och då och det är inte skadligt. Det tycks som om rakning och hår knyter an till något djupare som inte har något att göra varken med tolvåringar eller den själva praktiska aspekten och jag undrar om det egentligen finns något rationellt bakom eller om det bara är spontana känslomässiga reaktioner.

 

[Björk]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Hörde du Pia Sundhage sommarprata förra året? Hon refererade minst två gånger till sig själv som "den konstiga svenska tränaren som inte rakar benen".

Om vi säger såhär: jag vet ju att rakningsnormen är stark. Jag har själv "gått på den"; för 15 år sedan hade jag aldrig ens en tanke kring att raka benen; inte som ett slags statement utan för att jag liksom aldrig gjort det och de ytterst få kvinnor omkring som jag visste gjorde det hade i så fall ganska grova/långa/mörka hår. Det hade inte jag och såg liknande fjun som mina omkring mig överallt. Eller tja, jag såg dem nog inte ens; det fanns liksom inte i tankarna då.

NU däremot så blir det liksom ett "ställningstagande"; antingen rakar jag inte benen, men är väldigt medveten om att jag då bryter mot en norm; att andra kanske reagerar (men jag har aldrig hört någon kommentera just mina orakade ben). Eller så rakar jag dem och vet att jag; som du sa; gör det mindre "komplicerat" eftersom ingen kommer att ens notera mina ben då. För det "normala" idag är hårlösa ben.

Men, jag trodde nog inte att man på en middag med bekanta fick flertalet kommentarer av flera olika personer om man gick orakad på benen. Det trodde jag fortfarande ändå var lite "tabu"; att liksom anmärka på folks val.... Jämför med t ex kvinnor med "mustasch"; jag har träffat några som har en ganska markant sådan och låter den vara. Har aldrig de gångerna fallit mig in (och aldrig hört någon annan heller i sällskapet) att kommentera det; att "upplysa" personen om muschen och att hon "borde" raka bort den. Jag brukar konstatera inom mig att jag hade tagit bort den; mest av skälen att slippa blickar osv, men jag skulle aldrig ta mig friheten att tala om för någon hur DE ska göra. (och samtidigt beundrar jag nog litegrann att de INTE gör så som jag skulle utan låter den vara. Jag skulle nog önska att jag vore lite mer sån själv än vad jag egentligen är.)

 

[Björk]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Men grupptryck är i sig en ganska neutral anledning till att vilja göra det ena eller det andra, så länge TS dotter inte uttrycker att hon känner sig tvingad eller lider av idén att behöva raka sig. Hon vill ju detta och det verkar inte vara traumatiskt på något sätt.

Vill hon?

Utifrån det Magica beskriver så är ju hon som mamma fundersam kring om dottern just "vill" utan att det snarare handlar om just grupptryck.

Jag förstår nog inte riktigt vad du menar med att grupptryck är "en neutral anledning". För den som helst önskar stå emot, men inte orkar/kan göra det så är det ju inte särskilt "neutralt"; snarare skitjobbigt med grupptryck. (Nu kanske det inte är så för Magicas dotter, eftersom hon fortsatt framhärda och därför har väl också Magica börjat ändra inställning och just funderar kring att inte framhärda längre själv).

 

[Vogue]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Jo så var det faktiskt för mig i 6:an! Jag hade vita byxor (sånna till knäna som var inne) och en sjukt söt rosa blus!
Och när jag testade byxorna sa jag till mamma att jag nog borde ha ett par "sånna där trosor så att troskanten inte syns" och vet du, det fick jag!

3 par jättesöta som mamma valde ut, tackar gud för min mamma!

 

[MagicaDeHex]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Jomen det va ju en vettig anledning iaf, där får man ett bra argument till varför


kl

Tänkte uppdatera lite hur det gått med hårborttagningen

I lördags var vi och köpte hårborttagningskräm-kit.
Dottern grumsa en del över priset men jag stod för hälften iaf.

Väl hemma så ville hon vänta tills kvällen för hon hade bestämt m kompisen att dom skulle leka.
På kvällen orkade hon inte.
Söndag blev det inte heller av då det va träning m hästen och på kvällen va hon trött och ville snabbt i säng för att hinna läsa lite innan sömnen kom.

Så idag sa jag till henne att ville hon ha hjälp första ggn så skulle hon bara säga till. Fick då till svar att "äh, sååå viktigt är det inte..jag kanske väntar tills skolan börjar och ser då".

Jag kan nästan slå vad om att det är för att hon inte har varit med ngn av dom som påpekat ngt om håren. För det känns som hon har slappnat av mer gällande denna frågan. Ska bli intressant att se om detta vänder igen när de andra barnen dyker in i bilden igen.
Gör hon det då så vet jag ju att det är trycket från de andra...synd isåfall, men det gör ju att jag kommer vara lite uppmärksam på nästa sak som dyker upp så hon inte börjar falla för deras "ret".
Känner att risken kan finnas att de pressar henne för att det är kul då de kan få henne att göra saker.
Vissa av tjejerna i klassen har nämligen inte alltid varit snälla mot henne tyvärr, men ofta hanterar hon det väldigt moget trots att hon blir ledsen.
Därför har det på ngt sätt varit viktigt för mig att hon gör detta med rakningen för SIN skull.
Dock är det skönt för mammahjärtat att veta att hon prioriterar en sväng ner till stallet för att ge hästarna en gonattpuss och att krypa ner med en bok istället för att avlägsna tio fjun under armarna

 

[Petruska]

Sv: Börja raka sig..hur börja?

Jag förstår nog inte riktigt vad du menar med att grupptryck är "en neutral anledning".

Det är väl helt enkelt så att det allra mesta gör vi på grund av olika sorters normer. Och jag fattar inte riktigt skillnaden mellan normer och grupptryck. Det är väl samma sak? Eller inte?

Jag tycker att normer väldigt ofta är en neutral anledning att göra saker, livet flyter fint när alla är ense om hur man beter sig på stan, i affärer, hur man köar, hur man skapar tränger ihop sig på bussen när många vill åka osv. Känslan är naturligtvis inte att "nu ska jag följa normen om att man inte står på sätet och sjunger Mors lilla Olle när man åker buss", utan man vill helt enkelt bara sitta och åka som vanligt.

Menar du att man kan veta om det är för "sin egen" skull eller för att det är en norm/grupptryck? TS (ursäkta tredjepersonsformen!) verkar ju tänka sig en sådan skillnad, men för mig är den väldigt abstrakt, tror jag. Grupptryck är öht inte "mitt ord". Jag ser inte heller en sådan strikt åtskillnad mellan att vilja något "i sig själv" och att vilja något som ett slags resultat av miljöpåverkan - man blir ju sådan som miljön formar en, vilket gör skillnaden mellan "sig själv" och miljön smått diffus.

Sedan finns det så klart normer som skaver, olika för olika personer. Jag har ju tex en del skavsår pga en del normer för hur män resp kvinnor bör vara. Även normskav är det ju inte ovanligt att man hanterar genom att lära sig normföljsamhet.

Men grupptryck - vad menar man när man pratar om grupptryck, egentligen? För mig är det när man gick i mellanstadiet och inte ville spela brännboll och läraren sa att "alla spelar brännboll nu" - och jag tänkte "jaha, vad har det med mig att göra?". I efterhand antar jag att läraren försökte skapa ett "grupptryck", men det bet inte på mig i det fallet. Man kan väl inte heller direkt säga att det finns en brännbollsnorm.