Det här med att leda sin häst........

[molla]

.....kan vara rätt svårt ibland
Har en treåring som är hur snäll som helst att ha att göra med, men ibland har han väldigt svårt med koncentrationen, och ibland spritter det i kroppen.........
Har lite problem ibland när jag leder honom. Han är tränad att kunna gå både vid sidan om mig och snett bakom, och båda sätten funkar jättebra, oftast. Men när han har sina pigga dagar så har han väldigt mycket i huvudet. Han har jättesvårt att koncentrera sig på mig när vi är ute och går. Han är stor och vill gärna älga på, och när jag har honom bakom mig tycker jag att han går för nära. Han vet vad jag menar när jag sätter upp handen, men efter en millisekund har han glömt igen. Hur ska jag få honom att koppla av och lyssna på mig när han är så här? Detta är som sagt ett problem som bara uppstår ibland, vissa dagar.
Vore hemskt tacksam om nån har nåt tips!

 

[mian1]

Min stora spralla är likadan. För det mesta är hon jättego att promenera med, men ibland är hon så pigg och så busig.
Med att "dra förbi" när jag vill ha henne bakom så brukar jag kika i ögonvrån eller på hennes skugga när hon är på gång att försöka ta sig förbi och då slår jag ut armarna rakt ut. Det brukar räcka att göra det en gång för att hon ska akta sig för att komma för nära.
Annars leder jag henne på ställen där hon måste koncentrera sig - ut i snårskogen. Det var i skogen jag "lärde" henne trav. Där marken var så ojämn att hon var tvungen att hålla farten nere och att koncentrera sig på var hon satte fötterna och inte på att busa. När vi promenerar och hon är okoncentrerad så leder jag henne ömsom på vägen och ömsom ut i skogen. Vi kliver över stockar och pinnar, diken och snår och vi kryper under låga träd och tar oss fram i trånga passager. Det tar så mycket på energin att hon sedan lugnar ner sig. Dessutom lyssnar hon noga på mig för att ta rätt väg och jag är väldigt duktig på att hitta spännande vägar (tycker hon)

Värst har dock sprall-hästen varit nu i vinter när vägarna varit glashala. Jag vaggar fram som en pingvin för att inte halka omkull och hon tycker att det är jätteroligt att ta sats och kana på isen. Hon siktar på en snövall vid diket där hon vet att hon får stopp. Då kommer hon om mig, speciellt i nerförsbackarna och jag får vända henne istället för att stoppa henne från att komma förbi mig.

 

[molla]

Tack för tipset! Det skulle säkert funka med honom att gå på lite "trixiga" ställen, för här om dagen när vi var ute och han var så där busig, så kom vi till ett ställe där vägen var glashal, det var bara dikeskanten som var bar. Min pålle avskyr att halka, och oj, vad koncentrerad han blev direkt. Gick precis där jag ville ha honom, lugnt och fint med tungan rätt i mun
Jag har bara inte tänkt på att med flit gå på såna ställen när han är på bushumör! Ska genast testa!

 

[Yrja]

För det första kanske du borde brörja komunicera med honom mer med kroppsspråket. Om han är van vid att du pratar med honom på ett sätt som han förstår så kommer han att ge dig mer uppmärksamhet, även om han kan välja att inte lyssna.
Sen gör jag alltid så när jag leder att jag har repgrimma och longerlina. För det första för att ge honom mer frihet att röra sig och undersöka saker men även för att han ser mig bättre om jag går en bit ifrån. Det är dessutom säkrare efter som att han inte känner sig "fasthålen". Blir han rädd så flyger jag inte med och han behöver heller inte fly för att han tror att han sitter fast i faran. Sen får han även mer anledning till att hålla koll på vart jag tar vägen. Jag går ju och han kan välja att följa med eller inte(även om räckvidden är begränsad).

 

[molla]

Jag har också repgrimma + lång lina när jag leder honom. Och jag försöker hålla honom en bit ifrån mig..... Det är HAN som gillar att gå nära. Över huvud taget är han en häst som gillar närkontakt, och då menar jag NÄRA. Han skulle gärna krypa upp i knät om han bara fick plats
När vi är ute och går och han ser något skrämmande så vill han komma närmare mig, helst vill han gå alldeles bakom min rygg. Så problemet är inte att han vill förbi mig, utan att han vill gå för nära. Och när han är på sitt pigga humör och jag säger åt honom att gå längre bort från mig så får jag påminna HELA tiden, han kan liksom inte koncentrera sig.

 

[Yrja]

Jaha, då blev det genast en annan sak. Verkar som om han vet sin plats iaf, efter som att han väljer att gå i position som lägre i rang. Han ser dig som tryggheten. Är det så att han "går in i dig"? Kanske är det dags att börja arbeta med avstånd då? Du har ett revis runt dig som han inte får träda in i utan din tillåtelse. Han kommer att acceptera det så fort han vet vad det handlar om, OM det är du som är ledaren.

Är det bara så att han allmänt inte ger dig sin uppmärksamhet så har jag tyvärr lite dåligt med ideer just nu. Ska fundera mer...

 

[molla]

Ja, det är väl lite både och
Han har svårt att koncentrera sig om det finns annat i närheten, speciellt andra hästar, då. Han är hingst. Men är vi ensamma i stallet eller t e x et ridhus har han 100% uppmärksamhet på mig. Och, ja, han vill gärna gå in i mig. Det där med mitt revir har han inte fattat. Går jag in i hagen och ska hämta honom så kommer han och möter mig, och stannar inte förrän han nästan står ovanpå mig om jag inte stoppar honom före. Som jag sa innan, han tycker hemskt mycket om att vara riktigt nära, både mig och hästkompisen. Nåt tips på hur jag ska få honom att förstå att han ska hålla lite avstånd?

 

[AnetteJT]

Jättevårt detta!
Han går ju nära dig för att få trygghet, detta skall man ju inte fördärva, men det handlar ju åxå om egen säkerhet.
Prova att bara vända dig snabbt om o titta han in i ögonen, och markera med din röst. Typ som ston gör, med ett iiiii!
Låter dumt kanske, men kan vara värt ett försök.

En utav mina hästar hade detta beteende som unghäst, och jag tyckte inte att jag ville korrigera bort det, eftersom hon litade på mig i vått o torrt. Så fort något blev hemskt så var hon nästan i knäet på mig, fast gick aldrig på mig ändå.

 

[molla]

Ja, det är verkligen svårt. Precis som du säger, han gör ju ingenting dumt, så jag vill inte göra något som får honom förvirrad. Men samtidigt känns det inte helt tryggt att ha en häst på 1.70 precis bakom ryggen......skulle han bli rädd och rusa framåt så blir man väl pannkaka....
Ska prova ditt tips!