Det som inte sägs

Jag får då och då höra positiva saker om mig själv. Men den andra sidan av myntet då? Vad är det som inte sägs? Eftersom jag inte vet så diktar jag upp en egen verklighet; att jag är ganska tråkig, är obehaglig, har en konstig världsbild o.s.v. Något måste det ju vara. Annars skulle mitt liv inte se ut som det gör.

 

[Alexandra_W]

Varför tror du så många svarar och peppar i dina dagbokstrådar? Knappast för de ser på dig själv som du gör.

 

[hastflicka]

Jag kan inte komma på något som skulle kunna distrahera mig tillräckligt. Jag skrev om det i natt när jag inte kunde sova.

Nar jag fastnar i en tankekedja och har svart att slappa lyssnar jag pa ljudbocker medan jag stadar eller gor nagon som inte kraver tankeverksamhet. Ibland, som nu nar jag snart maste ta bort min alskade hund och basta van sedan 10 ar tillbaka, hor jag bara bitvis av boken da tankarna gar tillbaka hela tiden. Det distraherar dock tillrackligt for att jag ska kunna borja lagga in possitiva tankar ocksa. Jag vet av erfarenhet att jag maste verkligen ligga pa for att tanka possitivt for att inte forsvinna ner i det "negativa trasket".

 

[Magiana]

Varför tror du så många svarar och peppar i dina dagbokstrådar? Knappast för de ser på dig själv som du gör.

Ingen känner mig. Då går det ju bra att tro en massa saker.

Nar jag fastnar i en tankekedja och har svart att slappa lyssnar jag pa ljudbocker medan jag stadar eller gor nagon som inte kraver tankeverksamhet. Ibland, som nu nar jag snart maste ta bort min alskade hund och basta van sedan 10 ar tillbaka, hor jag bara bitvis av boken da tankarna gar tillbaka hela tiden. Det distraherar dock tillrackligt for att jag ska kunna borja lagga in possitiva tankar ocksa. Jag vet av erfarenhet att jag maste verkligen ligga pa for att tanka possitivt for att inte forsvinna ner i det "negativa trasket".

Det är just när jag inte måste tänka som jag tänker väldigt mycket. Det blir utrymme för det då.

Jag tog bort min hund 2011 efter 9, nästan 10 år tillsammans. Det var en smal sak jämfört med det här. Därmed inte sagt att jag tog lätt på att mista henne. Verkligen inte.

 

[hastflicka]

Ingen känner mig. Då går det ju bra att tro en massa saker.


Det är just när jag inte måste tänka som jag tänker väldigt mycket. Det blir utrymme för det då.

Jag tog bort min hund 2011 efter 9, nästan 10 år tillsammans. Det var en smal sak jämfört med det här. Därmed inte sagt att jag tog lätt på att mista henne. Verkligen inte.

Men ... Det ar verkligen inte sa att ditt liv ar sa mycket mer hemskt och svart an nagon annan har pa Buke ... De flesta har en fargrik historia med bade possitiva och negativa handelser, dar vi reagerar olika for olika saker. Det du ser som nattsvart kanske nagon annan ser som "en smal sak" och tvartom.

Vad jag upplever att du gor ar att "mala in dig i ett horn" av svart negativitet och mala upp en bild att ingen har det sa svart som dig, eller har nagonsin haft det sa svart som dig. Sa forslag och tips pa hur man kan jobba med sig sjalv for att ma battre slar du ifran dig som tamligen vardelosa.

/hastflicka som inte sovit mer an nagra fa pass pa 5-15 minuter pa tva dygn. Att sitta vid min mors dodsbadd, eller att fa min pappas dodsbesked, var lattare an det har/

 

[Alexandra_W]

Ingen känner mig. Då går det ju bra att tro en massa saker.


Det är just när jag inte måste tänka som jag tänker väldigt mycket. Det blir utrymme för det då.

Jag tog bort min hund 2011 efter 9, nästan 10 år tillsammans. Det var en smal sak jämfört med det här. Därmed inte sagt att jag tog lätt på att mista henne. Verkligen inte.

Så alla som säger snälla saker gör det för de inte känner dig?

 

[Alexandra_W]

@hastflicka det hör ju till depressionsdiagnosen att känna/tro att ens egen situation är annorlunda/värre än andras och att sådant som hjälpt andra inte kommer hjälpa en själv.
Det är en del av sjukdomen.

 

[mandalaki]

Dessutom skriver väl Magiana inte att hon har det svartare än någon annan någonsin haft, men hon har det svartare än hon själv brukat ha. Vilket dessutom sannolikt just nu beror på att hennes medicin fördjupat depressionen, innan det vänder uppåt.

 

[Magiana]

Så alla som säger snälla saker gör det för de inte känner dig?

Inte är det för att jag betyder något i alla fall.

Men ... Det ar verkligen inte sa att ditt liv ar sa mycket mer hemskt och svart an nagon annan har pa Buke ... De flesta har en fargrik historia med bade possitiva och negativa handelser, dar vi reagerar olika for olika saker. Det du ser som nattsvart kanske nagon annan ser som "en smal sak" och tvartom.

Vad jag upplever att du gor ar att "mala in dig i ett horn" av svart negativitet och mala upp en bild att ingen har det sa svart som dig, eller har nagonsin haft det sa svart som dig. Sa forslag och tips pa hur man kan jobba med sig sjalv for att ma battre slar du ifran dig som tamligen vardelosa.

/hastflicka som inte sovit mer an nagra fa pass pa 5-15 minuter pa tva dygn. Att sitta vid min mors dodsbadd, eller att fa min pappas dodsbesked, var lattare an det har/

Jag har träffat folk som har berättat om helt vidriga upplevelser de varit med om och jag har undrat hur de har överlevt. Sen finns de dem som inte har överlevt, men dessa har jag aldrig träffat.

Hur man tar sig igenom saker beror nog dels på vem man är, vilken bakgrund man har och vilken backup/stöd man har.

Jag har en kackig bakgrund och känner mig förbaskat ensam i det här jag måste paddla mig igenom.

 

[Kilauea]

Inte är det för att jag betyder något i alla fall.


Jag har träffat folk som har berättat om helt vidriga upplevelser de varit med om och jag har undrat hur de har överlevt. Sen finns de dem som inte har överlevt, men dessa har jag aldrig träffat.

Hur man tar sig igenom saker beror nog dels på vem man är, vilken bakgrund man har och vilken backup/stöd man har.

Jag har en kackig bakgrund och känner mig förbaskat ensam i det här jag måste paddla mig igenom.

Om du känner att det blir värre och värre kanske psykakuten kan vara nåt? Om det nån gång känns rejält nattsvart, menar jag. Förhoppningsvis behöver du inte känna så extremt, men om det blir så och du känner att du behöver hjälp.

 

[Alexandra_W]

Inte är det för att jag betyder något i alla fall.


Jag har träffat folk som har berättat om helt vidriga upplevelser de varit med om och jag har undrat hur de har överlevt. Sen finns de dem som inte har överlevt, men dessa har jag aldrig träffat.

Hur man tar sig igenom saker beror nog dels på vem man är, vilken bakgrund man har och vilken backup/stöd man har.

Jag har en kackig bakgrund och känner mig förbaskat ensam i det här jag måste paddla mig igenom.

Problemet med att känna sig ensam är ofta att det är så svårt att relatera/tro på att andra med liknande bakgrund som verkar må eller klarat sitt bättre vet hur det är. Du har t ex fått tips här av personer som kan relatera till din bakgrund och mående och så. Men du har svårt att tro på att de haft det lika/att de som hjälpt dem ska hjälpa/att du ska kunna göra samma sak. Det här som sagt till sjukdomen.

 

[hastflicka]

@hastflicka det hör ju till depressionsdiagnosen att känna/tro att ens egen situation är annorlunda/värre än andras och att sådant som hjälpt andra inte kommer hjälpa en själv.
Det är en del av sjukdomen.

Jag vet det, men atminstone upplevde jag att det hjalpte mig att ta ett djupt andetag och forsoka grava mig uppat nar det blev papekat att jag gravde ner mig annu djupare och att jag, de facto, inte pa nagot satt var den som haft, eller hade det svarast nagonsin.

 

[vallhund]

Jag känner ingen som inte haft en kackig bakgrund.
Du är inte ensam om att ha haft det svårt. Det har vi alla haft, mer eller mindre. Du är inte unik på det sättet, även om du är unik som den individ du är.
Jag upplevde dig inte som obehaglig. Däremot upplevde jag det som om du har en ganska ogenomtränglig sfär runt om kring dig, "hit men inte längre"

 

[mandalaki]

Jag upplevde dig inte som obehaglig. Däremot upplevde jag det som om du har en ganska ogenomtränglig sfär runt om kring dig, "hit men inte längre"

Det skulle du kanske uppleva med mig också. Ingen är skyldig att släppa in alla man stöter på. Och personkemi går ju åt båda hållen.

 

[Alexandra_W]

Jag vet det, men atminstone upplevde jag att det hjalpte mig att ta ett djupt andetag och forsoka grava mig uppat nar det blev papekat att jag gravde ner mig annu djupare och att jag, de facto, inte pa nagot satt var den som haft, eller hade det svarast nagonsin.

Absolut. Men beroende på var i depressionen man är kan det för en individ vara omöjligt att göra.

 

[Alexandra_W]

Inte är det för att jag betyder något i alla fall.

Men vem avgör det? Du avgör ju inte vad andra känner och tänker. Så - menar du att alla som uttryckt omtanke mm i dina inlägg ljuger?

 

[Magiana]

Jag vet det, men atminstone upplevde jag att det hjalpte mig att ta ett djupt andetag och forsoka grava mig uppat nar det blev papekat att jag gravde ner mig annu djupare och att jag, de facto, inte pa nagot satt var den som haft, eller hade det svarast nagonsin.

Det går till en viss gräns. Jag har också tagit djupa andetag och kravlat mig framåt-uppåt. Men för en tio dagar sedan kom jag till ett vägskäl. Att komma tillbaka var den ena vägen men jag började ifrågasätta vad det var jag skulle rehabiliteras tillbaka till. Den andra vägen ledde utför. Jag tog inte vägen utför utan började ta medicin.

Det skulle du kanske uppleva med mig också. Ingen är skyldig att släppa in alla man stöter på. Och personkemi går ju åt båda hållen.

Jag har väldigt svårt för att släppa in folk. Det brukar göra ont till slut när jag gör det. Det är extremt få människor som får mig att släppa försvaret och ta ner skölden.

Om du känner att det blir värre och värre kanske psykakuten kan vara nåt? Om det nån gång känns rejält nattsvart, menar jag. Förhoppningsvis behöver du inte känna så extremt, men om det blir så och du känner att du behöver hjälp.

Jag vet inte vad de kan göra. Det jag behöver är kramar. Men jag klarar mig ändå av två anledningar. En dag i taget.

Men vem avgör det? Du avgör ju inte vad andra känner och tänker. Så - menar du att alla som uttryckt omtanke mm i dina inlägg ljuger?

Jag litar inte på det. Det händer att folk säger en sak men sen agerar de tvärs emot vad de har sagt.

 

[Alexandra_W]

@Magiana Du anser alltså att de ljuger alt vågar inte tro på att de talar sanning.

Ett steg är ju att börja med att tro på att vad anonyma användare på skriver i positiva ordalag till dig är sant. Det är helt riskfritt och ett viktigt första steg. För man måste i viss mån lita på sina medmänniskor. Hur många gånger man än sårats. Annars blir man ofantligt ensam.

 

[karamelldrottningen]

Försök att ta till dig av andras positiva kommentarer. Verkligen!
Tänk dig någon med tex anorexi som får höra gång på gång att vad smal hon blivit. För smal, rent av mager. Men det ända hon hör är att folk hittar på (tror hon). Hon vill vara smal men ser bara en fettklump framför spegeln.

 

[vallhund]

Det skulle du kanske uppleva med mig också. Ingen är skyldig att släppa in alla man stöter på. Och personkemi går ju åt båda hållen.

Absolut, själv är jag extremt kräsen med vilka jag släpper in på livet.

 

[Magiana]

@Magiana Du anser alltså att de ljuger alt vågar inte tro på att de talar sanning.

Ett steg är ju att börja med att tro på att vad anonyma användare på skriver i positiva ordalag till dig är sant. Det är helt riskfritt och ett viktigt första steg. För man måste i viss mån lita på sina medmänniskor. Hur många gånger man än sårats. Annars blir man ofantligt ensam.

Jag är redan ensam. Och jag har redan tidigt fått det inpräntat i mig att man inte kan lita på andra människor, inte ens sina föräldrar. Den knuten går inte att lösa i första taget.