Distans- nostalgi...?!?

[FamPont]

Medans jag mockade imorse föll tankarna tillbax på alla härliga minnen jag fått genom distansen....har ni nått eller några som ni vill dela med er av....alltid lika kul att bli lite nostalgisk...

Jag kom fram till att jag har många bra minnen men jag har två jag skulle klassa som "bäst"...det första var när jag å Harry denna säsong klara våran 3:e 8 mil, denna på Karolinerritten, även fast jag hamnade 1 hundradel utanför placering var detta den bästa ritt vi gjort tillsammans (även fast vi placerat oss på andra tävlingar). Det andra minnet var när jag för 4 månader sen fick hem mitt nya distanslöfte, en treårig trarab valack. Att få va med från grunden i ens egna häst (då han knappt var hanterad å ej inriden) är en känsla som slår allt. När allt med honom går så bra känns det som om man aldrig mer vill köpa en "färdig" häst...

Så, blicka bakåt å tänk på allt roligt ni haft å dela sen me oss....

Häls. Carro, Harry, Killen & Leo

___________________________
Här har ni min bäbis...Här satt jag på honom för 3:e gången...! :smirk:

 

[Desert_Wind]

Hade med mig tre småtjejer ( 5-11 år) i stallet häromdagen. De var lyckliga över att få hjälpa mig mocka, fylla höpåsar och rykta hästarna! Det var minst hundra frågor i minuten!

Minns att jag nog själv var sådan! Lycklig över att få se en häst! Då kom minnena tillbaka! Vilka härliga tävlingssäsonger, första CR, första placeringen, första 120 km! När fölet föddes!

Svårt att välja ut nostagliminnena för jag tycker att varje dag kommer man på något som kändes speciellt, för det är ju så med hästarna - de är speciella!

 

[mahlmt]

Mitt bästa minne är första 8-milen.
Det kändes som om man för första gången verkligen klarat en distans (trots ett antal 5-milare).
Mamma, min underbara ständiga hinknisse, grät o jag hade inte långt kvar till tårarna i heller.
Visst blev vi tvåa från slutet, men vad spelar det för roll. Jag har ju en häst som jag köpte som ohanterad 3-åring. Ingen annan människa har någonsin suttit på hans rygg. Alla fel o misstag han gör beror på mig men samtidigt så alla gånger allt stämmer så är det jag som kan tänka stolt att; det är JAG som lärt honom.
// Linda

 

[Stopek]

För mig står min första CR fram som kanske den mest underbara ritten. Jag hade varit så nervös och osäker om vi skulle kunna fixa denna långa ritt och så gick det så lätt. Det var på Nybygget och slutet på sista sträckan gick genom en underbar skog, med mjukt underlag och min häst bara flög fram genom skogen. Först då lät jag honom springa och jag förundrades över all energi han hade kvar. Det bara bubblade i magtrakten av lycka när vi red och jag insåg att vi utan problem skulle bli godkända.
Nästa goda minne är också från Nybygget. Det var under precis samma sträcka som jag red en åttamilare och hästen kändes lika oförskämt fräsch och jag hade bestämt mig för att våga testa hästen. Sista biten flög han fram och vi var en stor grupp som red i ett friskt tempo. När det var en liten bit kvar till mål så insåg jag att faktiskt fanns i tätklungan. Det kändes overkligt att få rida upplopp. Vid tog en placering och hästen en BC - det var verkligen en känsla. Wow...
Tredje stora minnet var Vasaritten och min första 12 milare. Det var en ritt som tog lång tid. Vi var en klunga som nog red på 11 km/h eller så. Dagen bjöd på alla de underlag, alla de väder (från hetta - till åska och hagel/störtskur) och underbart omväxlande natur och vackra utsiktsplatser. Helt enkelt toppen. Suck... visst är det kul med distans?
Hälsning Maja

 

[Isolde]

Mitt bästa minne är när jag var ute och red en sommardag förra året och plötsligt översköljdes av den djupa känslan över vad min häst faktiskt ställer upp på. Allt som jag vill göra, hänger hon med på, allt från äventyr på hemmaplan till att gå 16 mil utan att visa ovilja. Trots allt, är det ju jag som lägger upp planerna, anmäler och lastar in henne i transporten, åker långt och bestämmer vilken sträcka hon ska gå.

Hon skrittade på som vanligt, med öronen pekande framåt, totalt ovetandes om mina tankar, själv var det en sådan enorm känsla att ögonen tårades..

Självfallet var den första 8-milen en riktig milstolpe, Mona Widjestam/Gilisha och jag red ihop på Karolinerritten och grät när våra hästar blev godkända i slutbesiktningen. Härligt!

 

[ElCamino]

ÅÅÅÅÅÅÅÅååå vad jag saknar distansen och distanspållen...
var tvungen att sälja honom pga tidsbrist (har så många kusar och distans var inte vad sambon vill satsa på)
nu har han det gött och mest äter och vilar, och busar lite iband oxå!=) han blir 15 i juni...hade haft ett par år kvar.. men det blir inte alltid som man tänkt..

tycker de flesta stunder med min underbara arab är minnesvärlda, även alla de gånger jag flög av.
han var väldigt kvicktänkt, lite mer än matte oftast.

har en ny häst som är min aldeles egen nu, men det är en ohanterad holsteiner som har hoppstam så henne får jag nog inte ta med mig ut i skogen....

krama alla underbara distanshästar från mig, vi ses!!

 

[skuggi]

Vad sugen man blir när ni är så lyriska! Vi har ännu våra minnen framför oss... hoppas på att kunna vara med i en provapå-tävling i vår.. den är på tre mil och det känns som jättelångt!! Förra sommaren var vi på tvådagars-tur och då red vi ca 3mil/dag, jag var helt slut då! Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att rida 12 mil!!! Kan ingen berätta hur lång tid det tar? Från start till mål, inkl paus och sånt? Måste man inte hålla ett ruskigt tempo om man ska hinna så långt på en dag? Hur mycket skritt, trav och galopp blir det i procent typ? Blir det samma fördelning på en kortare ritt? Hur lång tid tar det innan man kan vara med på en 12-milare?

 

[neywaz]

Å man har många minnen

Allt från första distansen jag red till alla andra Var och en har sitt speciella minne En av de roligaste ritter jag ridit var i danmark, men det var ungefär 3-4 mil på asfalt och 2 mil på en grymt härlig - men jobbig sandstrand och resten i skogen o på grus - väldigt jobbigt för hästbenen mao. Men jag tog hand om min häst så väl efteråt att jag fick en fruktkorg av veterinärerna

Annars tycker jag väldigt mkt om Hoburgsrittens bana och Karolinerritten - de människorna kan verkligen ordna en distansritt! Annars ingen nämnd ingen glömd