Död och identitet i media?

[sjoberga]

Riley. Det här får mig att fundera på vad du gjort som du inte vill ska grävas fram av nyfikna journalister?

Fast nu får du lugna dig. Annars kommer det ju ut innan det spektakulära mordet inträffar. Blir inte alls samma dramaturgi.

 

[Gimlan]

Fast jag ser inte det etiska problemet i att mördare vill hänga ut sig själva i media innan polisen hittat rätt slutsats.

Som media har man ju inte tänkt varvet runt när man klantar sig såhär. Plus att det ju ger en bild som inte är sann.

 

[Riley]

Riley. Det här får mig att fundera på vad du gjort som du inte vill ska grävas fram av nyfikna journalister?

Jag har haft ett 25 år långt liv.

Och förmodligen blivit ful på ett och annat foto som jag ännu inte lyckats leta på och bränna/få bort från Facebook.

Skulle en bild som jag inte behandlat i Photoshop i minst 20 minuter hamna i Aftonbladet hade jag roterat så mycket i min grav så till den grad att kroppen en dag skulle dyka upp på andra sidan jorden.

 

[majha]

Fast nu får du lugna dig. Annars kommer det ju ut innan det spektakulära mordet inträffar. Blir inte alls samma dramaturgi.

Men får jag reda på det kan jag ju sälja det dyrt till tidningarna när det så är dags.

 

[majha]

Jag har haft ett 25 år långt liv.

Och förmodligen blivit ful på ett och annat foto som jag ännu inte lyckats leta på och bränna/få bort från Facebook.

Skulle en bild som jag inte behandlat i Photoshop i minst 20 minuter hamna i Aftonbladet hade jag roterat så mycket i min grav så till den grad att kroppen en dag skulle dyka upp på andra sidan jorden.

 

[sjoberga]

Men får jag reda på det kan jag ju sälja det dyrt till tidningarna när det så är dags.

Fast då vore det inte mer än rätt att du lämnar ett rejält bud till @Riley redan nu. Som ett slags option på rätten att trycka storyn om mordet inträffar....

 

[mandalaki]

Skulle en bild som jag inte behandlat i Photoshop i minst 20 minuter hamna i Aftonbladet hade jag roterat så mycket i min grav så till den grad att kroppen en dag skulle dyka upp på andra sidan jorden.

Välj ut en snygg bild och skicka till samtliga redaktioner redan nu - som förebyggande! Hur de ska hantera det om du sedan inte blir mördad förrän du är 85 vågar jag dock inte spekulera i.

 

[Riley]

Hur de ska hantera det om du sedan inte blir mördad förrän du är 85 vågar jag dock inte spekulera i.

AgingBooth!

 

[mandalaki]

Som media har man ju inte tänkt varvet runt när man klantar sig såhär. Plus att det ju ger en bild som inte är sann.

@sjoberga - ungefär det skulle vara mitt svar också. Man hamnar i onödiga grubblerier kring namnpublicering om man släppt fram personer för tidigt, och man riskerar behöva anonymisera in absurdum i ett senare skede.

 

[mandalaki]

AgingBooth!

Haha, jag fattar vad det är av sammanhanget.

Strålande! Gör en för vart femte år eller nåt.

 

[honung]

Det är inte alltid bara 'kvällsdrakarna' som gör dumma saker.

Min äldsta syster dog i en "vanlig" överdos av heroin och blev hittad död i en välkänd knarkarkvart i stockholm, för många år sedan. Det var inget nyhetsvärdesmässigt spektakulärt alls, det blev några små notiser om dödsfallet i neutrala ordalag i några tidningar.
Mamma satte ut dödsannons i den lokala morgontidningen som sig bör och min syster begravdes i stillhet. Det var, som jag kan minnas en hel del människor med på begravningen, och min syster begravdes i samma grav som hennes pappa ligger i.
Det var som jag som ganska liten flicka kan minnas en jobbig dag för mamma, hon grät oavbrutet, det var som sagt många människor där och jag minns att flera grät, när jag tittade mig omkring i kyrkan så grät de flesta. Det är ett sånt där minne man inte glömmer liksom.

En morgon veckan efter begravningen, vaknade jag av att högljudda röster ute i köket. Jag fattade inte vad som hände, men det var kalabalik hemma. Det stod folk i köket som jag aldrig sett tidigare och mamma var vansinnig och det var livliga diskussioner och det uppstod visst handgemäng. Jag fattade ingenting. De okända människorna tittade storögt på mig och blev tysta när jag kom in i köket. Det är ett sånt där nästan filmiskt minne.

När mamma hade vaknat och som vanligt börjat läsa morgontidningen, fanns där på ett helt uppslag i broadsheetformat, en stor artikel om min syster. Dödsannonsen var med och förstorad och dikten mamma skrivit citerades redan i ingressen. En tvåspalts ansiktsbild på min syster från någon skolavslutning tittade läsaren rakt i ögonen. Det fanns en bild på graven efter begravningen, med alla blommor och sista hälsningar, och det beskrevs också hur min systers pappa som delade graven, hade dött vilket då tjugo år tidigare möjligtvis hade kunnat betraktas som spektakulärt sätt men nja.
Det fanns alltså inget uppseendeväckande med min systers dödsfall. Min äldre bror nändes i artikeln, men ej med namn, men han omnämndes som ' välkänd heroinist' vilket han tyvärr också var. Han är f.ö också död idag.

Jag kommer inte ihåg så mycket av gångarna i detta, men när jag nu ringde och frågade mamma, så var tidningens motivation till denna artikel att dikten i dödsannonsen var så gripande. De hade velat berätta en historia om en alldeles vanlig ovanlig skärgårdsflicka och fiskardotter som då i mitten på sjuttiotalet, valt att vara narkoman och olyckligtvis tagit en överdos, de ville visa ett av många ansikten som dog denna onödiga död.

Jä rajt, min familj såg liksom inte samma nyhetsvärde i detta. Tidningen bad om ursäkt, genom ett brev som ansvarig utgivare skrivit, och genom en liten, sketen enspaltskommentar om att tidningen bad familjen om ursäkt, men publiceringen hade ansetts vara i allmänt intresse då dödfallet var en komplikation av ett stort samhällsproblem.
INGEN, ingen hade vidtalat familjen innan publicering. Inget annat än dessa ursäkter tillkom familjen efter detta.

Som PS till detta kan jag bertta att jag själv senare kom att arbeta på denna morgontidning under femton års tid. Sätterichefen som var min mentor kom ihåg mitt namn efter artikeln och påtalade det vid vårt första möte när jag skulle utbildas på företaget.