Prosit
Trådstartare
Först, ja, vi har varit i kontakt med veterinär via telefon under dagen.... De sa att det inte lät så akut att vi behöver åka på jouren, så vi skulle ringa vår vanliga veterinär på måndag morgon. Blir han sämre däremot får vi komma in till Strömsholm.
Katten i fråga är 12 år gammal, kastrerad hane. Han är något rund... har alltid varit o är mycket svårbantad, äter lightfoder sedan 6 månader tillbaka o brukar busa o härja som en guttaperk varje dag med sin polare.
För 6 månader sedan var vi till veterinären o gjorde en hälsokoll, pga åldern o att han rosslade lite när han andades. Det togs alla prover man kan ta ur blodet, dock inget urinprov, då ingenting antyddes att det skulle behövas. Det gjordes även lungröntgen. Inga anmärkningar på nåt prov. Ingen förändring någonstans. Andningen är troligen en lätt astma, men inget som hindrar honom eller som han lider av. Han rosslar inte längre, utan det var troligtvis ett tillfälligt infall, gick över efter att veterinären väckt honom ur narkosen, så hon trodde han haft nåt litet som satt i halsen o irriterat som nu försvann.
I onsdags började han bli lite slö. Inte lika pigg på att leka som han brukar. Han började sova mycket och drack väldigt mycket när han var vaken. Kunde sitta vid skålen i 5 minuter o dricka. Han började även pinka floder. Normalt är han en minipinkare, som drillade 3 droppar lite då och då, så har han alltid gjort. Men nu är det knytnävar i lådan o det skvalar när han pinkar. Vattenskålarna måste fyllas på flera gånger om dagen. (vi har ingen sommarvärme här heller, mest kyligt och regn).
Torsdagen kräktes han, vätska. Han är lite bulimist, kan vräka i sig torrfoder o sen kräkas upp helt efter några minuter. Men detta var alltså bara vätska och ett par torrisbitar. En stor pöl.
Sen igår är han jätteslö. Han ligger helst och sover. Går inte upp och äter med samma entusiasm som normalt, vill inte busa med polaren eller med oss. Han är lite stel i sin gång och vill ligga svalt. Han som normalt är som ett plåster på mamma i sängen, ligger bara en stund o sen går han o sover i ett annat rum eller framför mammas fläkt. på dagarna ligger han gärna i draget från balkongdörren.
Han har kall och fuktig nos, något varma öron.
Ingen feberdimma på ögonen, ingen blinkhinna, slemhinnorna är normalt färgade.
Han är inte öm någonstans. Jag har klämt igenom hela katten idag, utan reaktion. Hittade en sårskorpa på ryggen efter polarens klor, men han är inte öm där. Däremot så fanns där en knöl, eller... hade han varit ute hade jag trott att det var en fästing, för så såg den ut. En utstående "blipp" som ett födelsemärke ungefär. Inte öm på den heller....
min första tanke var diabetes... men veterinären i telefonen var mer inne på njurarna. Vilket är värst??
Han är inte sig själv... vill knappt gosa, men efter lite övertalning så stångade han mig i ansiktet och gosade som han brukar, om än lite lamt
Är så rädd att mista min bebis...
Vi har ju haft otur i vår familj. Hunden dog när den var 12 år. Hästen fick vi ha i 12 år innan han dog, mammas andra katt blev 12 år, avlivades pga juvertumörer för två år sen. Casper är nu 12 år...
Nån som känner igen symptomen?? Någon som har nåt lugnande att säga? Annars kan ni väl bara hålla en tumme att allt är bra, att han har en infektion i kroppen eller nåt som går bort med antibiotika??
Katten i fråga är 12 år gammal, kastrerad hane. Han är något rund... har alltid varit o är mycket svårbantad, äter lightfoder sedan 6 månader tillbaka o brukar busa o härja som en guttaperk varje dag med sin polare.
För 6 månader sedan var vi till veterinären o gjorde en hälsokoll, pga åldern o att han rosslade lite när han andades. Det togs alla prover man kan ta ur blodet, dock inget urinprov, då ingenting antyddes att det skulle behövas. Det gjordes även lungröntgen. Inga anmärkningar på nåt prov. Ingen förändring någonstans. Andningen är troligen en lätt astma, men inget som hindrar honom eller som han lider av. Han rosslar inte längre, utan det var troligtvis ett tillfälligt infall, gick över efter att veterinären väckt honom ur narkosen, så hon trodde han haft nåt litet som satt i halsen o irriterat som nu försvann.
I onsdags började han bli lite slö. Inte lika pigg på att leka som han brukar. Han började sova mycket och drack väldigt mycket när han var vaken. Kunde sitta vid skålen i 5 minuter o dricka. Han började även pinka floder. Normalt är han en minipinkare, som drillade 3 droppar lite då och då, så har han alltid gjort. Men nu är det knytnävar i lådan o det skvalar när han pinkar. Vattenskålarna måste fyllas på flera gånger om dagen. (vi har ingen sommarvärme här heller, mest kyligt och regn).
Torsdagen kräktes han, vätska. Han är lite bulimist, kan vräka i sig torrfoder o sen kräkas upp helt efter några minuter. Men detta var alltså bara vätska och ett par torrisbitar. En stor pöl.
Sen igår är han jätteslö. Han ligger helst och sover. Går inte upp och äter med samma entusiasm som normalt, vill inte busa med polaren eller med oss. Han är lite stel i sin gång och vill ligga svalt. Han som normalt är som ett plåster på mamma i sängen, ligger bara en stund o sen går han o sover i ett annat rum eller framför mammas fläkt. på dagarna ligger han gärna i draget från balkongdörren.
Han har kall och fuktig nos, något varma öron.
Ingen feberdimma på ögonen, ingen blinkhinna, slemhinnorna är normalt färgade.
Han är inte öm någonstans. Jag har klämt igenom hela katten idag, utan reaktion. Hittade en sårskorpa på ryggen efter polarens klor, men han är inte öm där. Däremot så fanns där en knöl, eller... hade han varit ute hade jag trott att det var en fästing, för så såg den ut. En utstående "blipp" som ett födelsemärke ungefär. Inte öm på den heller....
min första tanke var diabetes... men veterinären i telefonen var mer inne på njurarna. Vilket är värst??
Han är inte sig själv... vill knappt gosa, men efter lite övertalning så stångade han mig i ansiktet och gosade som han brukar, om än lite lamt
Är så rädd att mista min bebis...
Vi har ju haft otur i vår familj. Hunden dog när den var 12 år. Hästen fick vi ha i 12 år innan han dog, mammas andra katt blev 12 år, avlivades pga juvertumörer för två år sen. Casper är nu 12 år...
Nån som känner igen symptomen?? Någon som har nåt lugnande att säga? Annars kan ni väl bara hålla en tumme att allt är bra, att han har en infektion i kroppen eller nåt som går bort med antibiotika??
