Dyspraxi och skolgången

[Cambrie]

Vet att det är flera med barn i min sons ålder och därunder som verkar ha fått dyspraxi som diagnos, men jag är intresserad att veta om det finns någon med lite äldre barn, gärna i alla fall mellanstadiebarn, som har diagnosen.
Min son har den väl, mer eller mindre skulle jag säga, det är en logoped som ställt den men inte bvc etc, och vi var sista samtalet hos logopeden idag innan hon släpper honom (talpedagog kommer fortsätta in i förskoleklass och så länge det behövs) för skolstart.

Jag undrar som sagt om det finns de som har lite äldre barn, gärna i alla fall slutet av lågstadiet, mellanstadiet, hur jobbade ni vidare med det rent skolmässigt under de första åren i skolan? Finns det någon form av utanförskap på grund av talsvårigheterna med i bilden? Hur har barnet tacklat läsning och skrivning? Har det varit tal om att till exempel gå om ett år eller så?

 

[KarinStarfighter]

Vet att det är flera med barn i min sons ålder och därunder som verkar ha fått dyspraxi som diagnos, men jag är intresserad att veta om det finns någon med lite äldre barn, gärna i alla fall mellanstadiebarn, som har diagnosen.
Min son har den väl, mer eller mindre skulle jag säga, det är en logoped som ställt den men inte bvc etc, och vi var sista samtalet hos logopeden idag innan hon släpper honom (talpedagog kommer fortsätta in i förskoleklass och så länge det behövs) för skolstart.

Jag undrar som sagt om det finns de som har lite äldre barn, gärna i alla fall slutet av lågstadiet, mellanstadiet, hur jobbade ni vidare med det rent skolmässigt under de första åren i skolan? Finns det någon form av utanförskap på grund av talsvårigheterna med i bilden? Hur har barnet tacklat läsning och skrivning? Har det varit tal om att till exempel gå om ett år eller så?

Jag svarar fast jag inte är mamma utan enbart logoped. Har dock jobbat inom elevhälsan i flertalet år och har träffat en del dyspraktiska barn i låg- och mellanstadieålder. Vill bara förtydliga att taldyspraxi är en diagnos som ställs av logoped och inte av BVC. Varken BVC sköterskor eller läkare har kompetens att ställa den diagnosen.

Det jag ser som den främsta framgångsfaktorn för barn med dyspraxi är att få till regelbunden talträning och med regelbunden menar jag daglig, dvs nöj er inte med att talpedagogen kommer en gång i veckan. Det är alldeles för liten träningsdos för att ha effekt! Idag rekommenderas olika träningsmetoder såsom dttc, dynamic tactile training. Kanske kan er talpedagog få handledning av logoped.

Ofta ses läs- och skrivsvårigheter, men inte alltid. Dock bör man vara observant på det. Viktigt med tidiga insatser för att förebygga. Brukar rekommendera att man jobbar intensivt med en ljudmetod såsom Fonomix. Dessutom kan man stärka koppling ljud bokstav med hjälp av talsyntes såsom skolstil.

Socialt är det ju svårt att säga hur det kommer gå. Finns mkt annat som påverkar det än enbart dyspraxin. Men, såklart är det ju ngt som pedagogerna måste ta i tu med om det blir svårigheter.

 

[Fille]

Jag svarar fast jag inte är mamma utan enbart logoped. Har dock jobbat inom elevhälsan i flertalet år och har träffat en del dyspraktiska barn i låg- och mellanstadieålder. Vill bara förtydliga att taldyspraxi är en diagnos som ställs av logoped och inte av BVC. Varken BVC sköterskor eller läkare har kompetens att ställa den diagnosen.

Det jag ser som den främsta framgångsfaktorn för barn med dyspraxi är att få till regelbunden talträning och med regelbunden menar jag daglig, dvs nöj er inte med att talpedagogen kommer en gång i veckan. Det är alldeles för liten träningsdos för att ha effekt! Idag rekommenderas olika träningsmetoder såsom dttc, dynamic tactile training. Kanske kan er talpedagog få handledning av logoped.

Ofta ses läs- och skrivsvårigheter, men inte alltid. Dock bör man vara observant på det. Viktigt med tidiga insatser för att förebygga. Brukar rekommendera att man jobbar intensivt med en ljudmetod såsom Fonomix. Dessutom kan man stärka koppling ljud bokstav med hjälp av talsyntes såsom skolstil.

Socialt är det ju svårt att säga hur det kommer gå. Finns mkt annat som påverkar det än enbart dyspraxin. Men, såklart är det ju ngt som pedagogerna måste ta i tu med om det blir svårigheter.

Vad kan man göra hemma själv som förälder?

 

[Cambrie]

Jag svarar fast jag inte är mamma utan enbart logoped. Har dock jobbat inom elevhälsan i flertalet år och har träffat en del dyspraktiska barn i låg- och mellanstadieålder. Vill bara förtydliga att taldyspraxi är en diagnos som ställs av logoped och inte av BVC. Varken BVC sköterskor eller läkare har kompetens att ställa den diagnosen.

Det jag ser som den främsta framgångsfaktorn för barn med dyspraxi är att få till regelbunden talträning och med regelbunden menar jag daglig, dvs nöj er inte med att talpedagogen kommer en gång i veckan. Det är alldeles för liten träningsdos för att ha effekt! Idag rekommenderas olika träningsmetoder såsom dttc, dynamic tactile training. Kanske kan er talpedagog få handledning av logoped.

Ofta ses läs- och skrivsvårigheter, men inte alltid. Dock bör man vara observant på det. Viktigt med tidiga insatser för att förebygga. Brukar rekommendera att man jobbar intensivt med en ljudmetod såsom Fonomix. Dessutom kan man stärka koppling ljud bokstav med hjälp av talsyntes såsom skolstil.

Socialt är det ju svårt att säga hur det kommer gå. Finns mkt annat som påverkar det än enbart dyspraxin. Men, såklart är det ju ngt som pedagogerna måste ta i tu med om det blir svårigheter.

Tja, har ju bara läst att diagnosen inte kan ställas utan att flera professioner samarbetar (logoped, läkare, tandläkare) på flera ställen, den är inte heller nedskriven vilket jag tycker är konstigt, men så kanske det inte fungerar överlag med diagnoser? Tänker för framtida försäkrings skull etc. Sonen har gått hos logoped sedan han var fem, talpedagog lika länge, men det är en gång varannan månad hos logoped och varannan månad hos talpedagog. Nu har som sagt logopeden släppt honom, talpedagogen kommer hänga i så länge det behövs, varannan månad typ vilket jag tycker verkar lite (jag tycker också det är märkligt att han slutar hos logoped om det är så att han har diagnosen, jag hör ju vad han säger men få som inte känner honom gör det). Vi har ju fått hem papper med hjälp hur vi ska jobba genom båda åren, men sonen har svårt att prata med oss, han tycker liksom inte han ska behöva anstränga sig och när vi kämpar slutar det oftast med att han sluter sig och vägrar prata alls. Förskolan funkar det bättre med, när de övar på pratet anstränger han sig på ett annat sätt. Det var därför jag var nyfiken att veta hur andra med barn som har diagnosen jobbat vidare i skolåldern, eftersom det inte verkar gå att få talpedagog i vår kommun mer än varannan månad, möjligen varje månad om jag verkligen propsar.

 

[Tora]

(Det här är inte riktigt vad du frågade om men det kan finnas andra som har nytta av det)

Vår yngsta kille har fått diagnosen verbal dyspraxi. Det var logopeden som ställde diagnosen efter flertalet undersökningar av bla psykiatriker, neurolog, läkare, sjukgymnast mm.

Många gånger är verbal dyspraxi det enda problemet utan snarare ett av flera problem/symptom på annat. Tex adhd, autism mm.

Mer eller mindre försenad grovmotorik/finmotorik är också vanligt.

Det är inte alltför ovanligt att motoriken och talet hör ihop. Dvs om man tränar på motoriken så får man förbättringar av talet på köpet.

Vår kille är också svårtränad när det kommer till rena talövningar. Han låser sig och vill inte alls. Fungerar bättre på förskolan men man får smyga in det i vardagen.

Många tillfällen väldigt korta stunder är effektivare än en lång.

Vi har släppt träning av talet och satsat på den motoriska träningen. Där får vi mycket hjälp av att han vill hänga med sina äldre bröder och göra samma sak som dom. Hinderbana, klättra i träd, cykling osv har hjälpt hans tal enormt (fråga mig inte hur det fungerar men det gör det i alla fall).

Den finmotoriska träningen består blå av rita, klippa, pärla osv.

Han behöver göra varje sak många gånger innan han kan göra det utan att behöva tänka på det. Tex att trä en pärla på en tråd. Nu lägger han all koncentration på att välja snygga färger istället för att behöva lägga fokus på att trä på pärlan på tråden.

Rent språkmässigt så verkar det fungera bäst om talet kommer utan att han behöver tänka på det. Det är när han behöver fundera som det blir fel. Tex tränade vi på att räkna för några dagar sedan. Då kunde han kanske räkna till fem.
Några dagar senare så räknade han något rent spontant utan att riktigt tänka på att han räknade och då kunde han snabbt och helt korrekt räkna till 15.

Så det finns mycket mer under ytan än vad man kan tro. Det verkar vara svårt att ta fram sakerna på begäran utan det verkar krävas en viss spontanitet.

När det kommer till skolgång finns det hjälp att få med datorer och andra hjälpmedel.

 

[KarinStarfighter]

Vad kan man göra hemma själv som förälder?

Ja, det man kan göra förutom att vara förälder är ju att träna med de övningar och efter de rekommendationer man fått från sin logoped (även om det kan vara svårt att få till i vardagen)

 

[KarinStarfighter]

Tja, har ju bara läst att diagnosen inte kan ställas utan att flera professioner samarbetar (logoped, läkare, tandläkare) på flera ställen, den är inte heller nedskriven vilket jag tycker är konstigt, men så kanske det inte fungerar överlag med diagnoser? Tänker för framtida försäkrings skull etc. Sonen har gått hos logoped sedan han var fem, talpedagog lika länge, men det är en gång varannan månad hos logoped och varannan månad hos talpedagog. Nu har som sagt logopeden släppt honom, talpedagogen kommer hänga i så länge det behövs, varannan månad typ vilket jag tycker verkar lite (jag tycker också det är märkligt att han slutar hos logoped om det är så att han har diagnosen, jag hör ju vad han säger men få som inte känner honom gör det). Vi har ju fått hem papper med hjälp hur vi ska jobba genom båda åren, men sonen har svårt att prata med oss, han tycker liksom inte han ska behöva anstränga sig och när vi kämpar slutar det oftast med att han sluter sig och vägrar prata alls. Förskolan funkar det bättre med, när de övar på pratet anstränger han sig på ett annat sätt. Det var därför jag var nyfiken att veta hur andra med barn som har diagnosen jobbat vidare i skolåldern, eftersom det inte verkar gå att få talpedagog i vår kommun mer än varannan månad, möjligen varje månad om jag verkligen propsar.

Diagnosen borde ju finnas nedskriven i hans journal? Tillgång till logoped ser ju tyvärr väldigt olika ut beroende på var i landet man bor. Tycker det är illa att kontakten släpps bara för att man börjar i skolan. Särskilt när det inte finns någon mottagande logoped inom elevhälsan?

Talpedagog en gång i månaden låter väldigt lite tycker jag. Tror du det finns möjlighet för henne att handleda och tillhandahålla övningar och material så att någon "närmre" barnet har möjlighet att träna med honom lite mer daglig dags?

 

[KarinStarfighter]

(Det här är inte riktigt vad du frågade om men det kan finnas andra som har nytta av det)

Vår yngsta kille har fått diagnosen verbal dyspraxi. Det var logopeden som ställde diagnosen efter flertalet undersökningar av bla psykiatriker, neurolog, läkare, sjukgymnast mm.

Många gånger är verbal dyspraxi det enda problemet utan snarare ett av flera problem/symptom på annat. Tex adhd, autism mm.

Mer eller mindre försenad grovmotorik/finmotorik är också vanligt.

Det är inte alltför ovanligt att motoriken och talet hör ihop. Dvs om man tränar på motoriken så får man förbättringar av talet på köpet.

Vår kille är också svårtränad när det kommer till rena talövningar. Han låser sig och vill inte alls. Fungerar bättre på förskolan men man får smyga in det i vardagen.

Många tillfällen väldigt korta stunder är effektivare än en lång.

Vi har släppt träning av talet och satsat på den motoriska träningen. Där får vi mycket hjälp av att han vill hänga med sina äldre bröder och göra samma sak som dom. Hinderbana, klättra i träd, cykling osv har hjälpt hans tal enormt (fråga mig inte hur det fungerar men det gör det i alla fall).

Den finmotoriska träningen består blå av rita, klippa, pärla osv.

Han behöver göra varje sak många gånger innan han kan göra det utan att behöva tänka på det. Tex att trä en pärla på en tråd. Nu lägger han all koncentration på att välja snygga färger istället för att behöva lägga fokus på att trä på pärlan på tråden.

Rent språkmässigt så verkar det fungera bäst om talet kommer utan att han behöver tänka på det. Det är när han behöver fundera som det blir fel. Tex tränade vi på att räkna för några dagar sedan. Då kunde han kanske räkna till fem.
Några dagar senare så räknade han något rent spontant utan att riktigt tänka på att han räknade och då kunde han snabbt och helt korrekt räkna till 15.

Så det finns mycket mer under ytan än vad man kan tro. Det verkar vara svårt att ta fram sakerna på begäran utan det verkar krävas en viss spontanitet.

När det kommer till skolgång finns det hjälp att få med datorer och andra hjälpmedel.

Det stämmer som du skriver, att dyspraxin ofta är en del av en mer utbredd problematik. Förutom de diagnoser du skriver är det också vanligt med språkstörning.

Min erfarenhet som logoped är dock generellt (behöver ju inte vara då för din son) att grovmotorisk träning inte per automatik ger förbättring på talet, utan att regelrätt talträning är det som ger bäst effekt på talet, vilket det också finns rätt så mkt vetenskaplig evidens för.

 

[Araminta]

Tja, har ju bara läst att diagnosen inte kan ställas utan att flera professioner samarbetar (logoped, läkare, tandläkare) på flera ställen, den är inte heller nedskriven vilket jag tycker är konstigt, men så kanske det inte fungerar överlag med diagnoser? Tänker för framtida försäkrings skull etc. Sonen har gått hos logoped sedan han var fem, talpedagog lika länge, men det är en gång varannan månad hos logoped och varannan månad hos talpedagog. Nu har som sagt logopeden släppt honom, talpedagogen kommer hänga i så länge det behövs, varannan månad typ vilket jag tycker verkar lite (jag tycker också det är märkligt att han slutar hos logoped om det är så att han har diagnosen, jag hör ju vad han säger men få som inte känner honom gör det). Vi har ju fått hem papper med hjälp hur vi ska jobba genom båda åren, men sonen har svårt att prata med oss, han tycker liksom inte han ska behöva anstränga sig och när vi kämpar slutar det oftast med att han sluter sig och vägrar prata alls. Förskolan funkar det bättre med, när de övar på pratet anstränger han sig på ett annat sätt. Det var därför jag var nyfiken att veta hur andra med barn som har diagnosen jobbat vidare i skolåldern, eftersom det inte verkar gå att få talpedagog i vår kommun mer än varannan månad, möjligen varje månad om jag verkligen propsar.

Jag kan bara hålla med @KarinStarfighter . En gång i månaden, eller en gång varannan månad verkar väldigt glest. Angående att logopeden släpper honom så är det tyvärr så vårdsystemet är uppbyggt på flera ställen. Här i Skåne har det att göra med att ansvaret för barnet flyttas från BVC/landstinget till skola/kommun. Det finns en del strukturella fördelar etc men för patienter, anhöriga och logopeder blir den där brytpunkten som blir när kommunlogopeden ska ta över från landstingets, blir lätt något märklig och det är långt ifrån alla gånger där överlämningen fungerar något vidare.

 

[Tora]

Det stämmer som du skriver, att dyspraxin ofta är en del av en mer utbredd problematik. Förutom de diagnoser du skriver är det också vanligt med språkstörning.

Min erfarenhet som logoped är dock generellt (behöver ju inte vara då för din son) att grovmotorisk träning inte per automatik ger förbättring på talet, utan att regelrätt talträning är det som ger bäst effekt på talet, vilket det också finns rätt så mkt vetenskaplig evidens för.

Man får ju givetvis se alla fall som individer och göra upp en individuell träningsplan för varje barn.

Mitt barn har tex verbal dyspraxi som enda diagnos. En viss språksörning men snarare sen inom normalspannet än att det skulle vara en direkt störning. Inga problem med det sociala, koncentrationproblem eller liknande.

Min logopeds erfarenhet är att de som även får mycket hjälp med motoriken (om de nu har problem med den) även tar till sig talträningen mycket bättre.

Vad man kanske kan tänka sig är att det är två utanförskap, språkligt och motoriskt. Om man då även arbetar med den motoriska biten så blir inte barnet så mycket utanför i lekar och liknande med andra barn och på det sättet vågar de prata mer och interagera mer med sina kamrater och får då även träning på det sättet.

Men återigen är det ju individuellt. Har barnet tex autistiska drag så är det ju helt annorlunda från min som inte har några sådana svårigheter alls.

 

[Cambrie]

Sonen har ju problem med grovmotoriken (se cykeltråden) men hans logoped har ingen erfarenhet att det skulle göra att talet försämras . Finmotoriken är det inga som helst problem med. Logoped finns inte i elevhälsan, vi har en pedagog, som som sagt inte träffar barnen särskilt ofta. Det står ju i skollagen att barn ska bli erbjudna hjälp utifrån sitt behov, jag tänker att det torde behövas mer än en gång i månaden då, men hur bevisar jag det om det blir ord mot ord med skolan för de inte har möjlighet att erbjuda mer än en gång i månaden? Ingen aning om de kommer sätta sig på tvären, men eftersom talpedagogen är så upptagen och svårt att få tid hos skulle jag kunna tänka mig att det blir en sådan situation... Jag vet inte vad det står i hans journal, den ligger inte inne så jag kan läsa den på 1177.

 

[KarinStarfighter]

Sonen har ju problem med grovmotoriken (se cykeltråden) men hans logoped har ingen erfarenhet att det skulle göra att talet försämras . Finmotoriken är det inga som helst problem med. Logoped finns inte i elevhälsan, vi har en pedagog, som som sagt inte träffar barnen särskilt ofta. Det står ju i skollagen att barn ska bli erbjudna hjälp utifrån sitt behov, jag tänker att det torde behövas mer än en gång i månaden då, men hur bevisar jag det om det blir ord mot ord med skolan för de inte har möjlighet att erbjuda mer än en gång i månaden? Ingen aning om de kommer sätta sig på tvären, men eftersom talpedagogen är så upptagen och svårt att få tid hos skulle jag kunna tänka mig att det blir en sådan situation... Jag vet inte vad det står i hans journal, den ligger inte inne så jag kan läsa den på 1177.

Och jag tänker (som jag skrev tidigare) att det viktigaste är strukturerad träning, dagligen. Hör med rektor om det är möjligt att någon personal som arbetar på skolan och mer nära barnet kan träna med honom efter handledning från talpedagog. Sätter han sig på tvären får du hänvisa till forskning om dyspraxi, finns bl.a. en bra sammanfattning från Ågrenska om du googlar på Ågrenska och verbal dyspraxi.