Bukefalos 28 år!

Egen tid i förhållanden?

Sv: Egen tid i förhållanden?

Hur är ni i förhållanden, kan ni umgås jämt eller behöver ni egen tid?
Jag kan umgås väldigt mycket med min sambo. Hur mycket som helst egentligen. Samtidigt har jag ett stort behov av egentid och att kunna göra vad jag vill när jag vill det.

Men jag har kommit fram till att det där löser sig själv. Man kan inte alltid vara tillsammans även om man vill det. Det är långa arbetsdagar, det är åtaganden som man måste ta tag i etc. Dessutom har jag rätt så grova sömnproblem vilket gör att jag får massor med egentid på nätterna när sambon sover. :)
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Egen tid... ?

Hur mycket får den egna tiden utgöra av den tid man har möjlighet att vara tillsammans? Min "dam" och jag får oftast inte mycket mer än några timmar tillsammans varje vecka. Det är frustrerande för oss båda att inte få mer tid tillsammans. När man hör andra tala om krav på egen tid undrar man ibland om de verkligen skall ha en "partner"? Ok, om det går bra för båda. Men hur känner den andra parten i ett förhållande sig om han/hon får stå tillbaka för kravet på "egen tid". Har ofta känt att kravet på egen tid utgjort första spiken i kistan i ett förhållande. Efter det är det ofta bara en tidsfråga innan det dyker upp saker som "jag har skaffat en egen lägenhet" eller "jag har träffat någon annan"...
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag behöver egentid, men i mitt nuvarande förhållande (vi bor ihop) har jag faktiskt aldrig känt att "Gah, nu behöver jag lite space". Kanske löser det sig naturligt eftersom jag jobbar treskift, och han reser mycket. Jag kan däremot behöva ta lite time out från vänner och familj om vi umgåtts för intensivt en period.
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

När man hör andra tala om krav på egen tid undrar man ibland om de verkligen skall ha en "partner"? Ok, om det går bra för båda. Men hur känner den andra parten i ett förhållande sig om han/hon får stå tillbaka för kravet på "egen tid".
Förmodligen fungerar det exakt lika dåligt som om en ovetande monogam hamnar i en relation med en ovetande polygam. Jag förstår verkligen inte varför egentid i sig skulle vara något negativt eller något som gör att man inte ska ha en partner (?!). Alla preferenser i en relation blir ju per automatik destruktiva om båda parterna inte är mentalt vuxna och socialt belevade nog att prata om sina respektive känslor, behov och önskemål. Sedan är det väl verkligen sak samma om "problemet" är att någon vill ha mycket egentid eller mycket umgänge, inget av det är liksom "värre" som företeelse.

Har ofta känt att kravet på egen tid utgjort första spiken i kistan i ett förhållande. Efter det är det ofta bara en tidsfråga innan det dyker upp saker som "jag har skaffat en egen lägenhet" eller "jag har träffat någon annan"...
Och det är väl inte så himla konstigt att det sker om du och din partner varit så totalt inkompatibla på "social frekvens"-planet? Självklart skapar så olika behov i en relation en fnurra på tråden från båda håll - nej, det är inte bara dig/den som vill ha mer tid ihop som är den "utsatta" - och självklart ökar det faktumet risken för att någon eller båda lessnar och går vidare. Varför skulle man vilja stanna i en relation som inte kan ge en det man behöver och vill?
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Men snälla du, hur du vill ha ditt förhållande säger ingenting om hur någon annan vill ha det. Det finns nog fler mallar än förhållanden...

Min sambo har inget behov av uttalad egen tid (tvärtom) men han vill gräva i trädgården och åka div tvåhjuliga fordon jag inte är så road av. Så när han gör det, har jag egen tid. Båda nöjda och glada :)
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag behöver få min egentid från alla människor ibland som jag umgås väldigt tätt med (oavsett om det är familjen eller sambon eller vänner). Men det löser sig självt i och med våra fullspäckade liv och olika scheman.

Jag pluggar och gör mycket av jobbet hemifrån på dagtid, då är jag ensam hemma. Ibland är jag i skolan på kvällarna och annars är jag i stallet varje dag också, när jag åker och tränar med hästen är jag inte hemma fören 22-tiden på kvällen. Så jag får mycket tid för mig själv och vi jobbar snarare på att faktiskt hinna umgås. Men det gör vi genom att vara tillsammans när vi är hemma samtidigt, även om vi så bara kryper upp i soffan och kollar på en serie innan vi går och lägger oss.
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Exakt så. Som flera redan skrev kan man ju vara "ensam" eller göra egna grejer trots att man sitter i samma rum. Är man så hundraprocentigt avslappnad kring personen i fråga behöver man inte ens lägga märke till att man inte är ensam i rummet.

För mig är det viktigt att vara ensam med egentiden, att alltså inte vara i samma rum ens. Det går en tid, men inte typ alltid. Jag orkar inte riktigt med att ta den hänsynen som det innebär att man måste ha för en person man umgås med alltid. Jag vill kunna göra precis VAD som helst av min tid och inte behöva känna att jag måste vara på ett visst sätt när någon är i närheten. Att bara ta hänsyn till mig själv under min tid.
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

För mig är det viktigt att vara ensam med egentiden, att alltså inte vara i samma rum ens. Det går en tid, men inte typ alltid. Jag orkar inte riktigt med att ta den hänsynen som det innebär att man måste ha för en person man umgås med alltid. Jag vill kunna göra precis VAD som helst av min tid och inte behöva känna att jag måste vara på ett visst sätt när någon är i närheten. Att bara ta hänsyn till mig själv under min tid.
Samma här. Den egentid jag behöver blir inte tillgodosedd om det finns en annan människa i samma rum, ens samma bostad, hur avslappnad jag än råkar vara med partnern ifråga.
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag behöver mycket egen tid!
Dels jobbar jag ofta på annan ort, vilket innebär att jag är borta varannan vecka och sen kommer jag hem och är ledig en vecka. Under den veckan jag är hemma behöver jag dessutom tid med mina vänner, ensam tid i skogen med hundarna och försöker att hitta på egna saker med dottern också.

Inser att jag nog är det sämsta partnervalet om man gillar intensiv tvåsamhet. :D

Jag älskar dock min sambo och jag är väldigt tacksam över att dela mitt liv med någon som aldrig klagar eller känner sig åsidosatt. Han är ganska lik mig. Vi trivs i varandras sällskap men det betyder inte att man behöver sitta ihop hela tiden.
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Fast därför skrev jag "hundraprocentigt avslappnad kring den personen". Du skrev att du känner att du måste vara på ett visst sätt, och då tänker jag att du inte är hundraprocentigt avslappnad med den personen (eller någon annan).

Det blir ju väldigt jobbigt ifall man inte kan vara så avslappnad med sin partner.

Men givetvis förstår jag att vissa tycker om att ha sin "egentid". Varför vet jag inte.
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Fast därför skrev jag "hundraprocentigt avslappnad kring den personen". Du skrev att du känner att du måste vara på ett visst sätt, och då tänker jag att du inte är hundraprocentigt avslappnad med den personen (eller någon annan).

Det blir ju väldigt jobbigt ifall man inte kan vara så avslappnad med sin partner.

Men givetvis förstår jag att vissa tycker om att ha sin "egentid". Varför vet jag inte.

Jag vill ha egentid för att kunna andas och ladda batterierna. Det är svårt om personen sitter i samma rum.

Jag tror också att det ibland kan vara bra att längta efter sin partner. Jag gillar känslan av att längta efter den jag var ihop med. Det är ju lite svårt att längta efter den som är i samma rum :D

Nu är jag inte tillsammans med någon, så egentid från partnern är inte aktuellt. Men om man är lite olika varandra tror jag att det kan bli för mycket av det goda liksom. Och att alltid umgås kan ju innebära att andra saker åsidosätts för partnerns skull och det känns kanske inte så kul samtidigt.

När jag läser det jag skriver inser jag ju att jag aldrig kan ha ett förhållande med någon som inte är som jag :D
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Samma här. Den egentid jag behöver blir inte tillgodosedd om det finns en annan människa i samma rum, ens samma bostad, hur avslappnad jag än råkar vara med partnern ifråga.

Ja det här med avslapning känner inte jag har någon speciell betydelse för hur jag vill ha min egentid.

Om vi nu ser till att vi har egentid hemma och inte är i väg på något, så måste man ändå ha ett visst hänsyn. Man måste ju prata med varandra och om jag sitter försjunken i en film så vill inte jag bli störd av frågor som "när ska VI äta?" eller "Vad ska VI äta?" och liknande. Sådana saker tycker jag inkräktar på egentid, i min egentid finns inget VI utan det är bara JAG där- vad jag vill, när jag vill, hur jag vill och varför jag vill något.
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag håller med/är likadan, igen.
biggrin.gif

På min egentid måste det få vara jag, inte vi. Oavsett om den egentiden består av att jag bara ligger på soffan och slösurfar en hel dag.

Jag har alltid varit väldigt tydlig med min ståndpunkt och mina behov just för att inte hamna med en partner som är min motsats, och jag tycker alltid att det fungerat jättebra. En period hade jag ett distansförhållande med en man i ett grannland, och jag måste faktiskt säga att det var underbart. Inte bara för egentidens skull, men också för det du nämner om att få längta. För gud så härligt det var att längta efter honom i de där perioderna och känna hur den där längtan bara gjorde att jag bara blev mer och mer kär för varje dag.
love.gif
100 mil hade väl varit lika med en mardröm för många (de flesta?), men jag njöt verkligen av det.
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag håller med/är likadan, igen.
biggrin.gif

På min egentid måste det få vara jag, inte vi. Oavsett om den egentiden består av att jag bara ligger på soffan och slösurfar en hel dag.

Jag har alltid varit väldigt tydlig med min ståndpunkt och mina behov just för att inte hamna med en partner som är min motsats, och jag tycker alltid att det fungerat jättebra. En period hade jag ett distansförhållande med en man i ett grannland, och jag måste faktiskt säga att det var underbart. Inte bara för egentidens skull, men också för det du nämner om att få längta. För gud så härligt det var att längta efter honom i de där perioderna och känna hur den där längtan bara gjorde att jag bara blev mer och mer kär för varje dag.
love.gif
100 mil hade väl varit lika med en mardröm för många (de flesta?), men jag njöt verkligen av det.

Jamen precis! Kan man ligga i soffan och slösurfa om partnern också vill göra det och man bara har en soffa och ett vardagsrum! :p Då får man ju kompromissa och då är det plötsligt inte JAG i centrum :o

Hur ofta träffades ni med 100 mil emellan? Var det inte svårt att leva så?

Jag som kunde längta efter min man bara han var på jobbet ibland! Och kunde möta honom i dörren med ett stort leende :o
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Haha, jamen precis!

Det var lite olika under olika perioder, någon månad sågs vi kanske bara en helg och någon annan i två veckor (inte i ett sträck dock). Han delade visserligen inte mitt extremt stora behov av egentid och tyckte nog inte att distansen var fullt lika perfekt som jag. Men han hade ändå förståelse, så det fungerade bra ändå. Han kunde mig utrymme utan att ta illa vid sig.

Med det sagt hade jag inte velat leva med det avståndet för alltid, men under det år vi dejtade och hade en relation - det sprack av helt andra skäl - så var det jättebra.
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Låter rätt häftigt faktiskt :D Men riktigt SÅ mycket egentid hade jag inte velat ha :P Som du skrev hade det funkat en tid i alla fall.
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag förstår vad du menar, fast jag håller ändå inte med :p Som jag skrivit tidigare i tråden så har jag större behov av ensamhet än min sambo. Det har noll och inget att göra med om jag känner mig bekväm med honom eller inte, det bottnar helt i mig själv.

Jag kan umgås dygnet runt med honom, med ett fåtal av mina vänner, men för att må riktigt bra så behöver jag tid för mig själv, med bara mig. Det spelar ingen roll att jag får vara "ifred" om det är någon annan i samma rum, jag måste vara ensam! Och jag är ändå fullständigt avslappnad med min sambo/mina närmsta vänner. Jag kan göra och säga exakt vad jag vill och vad jag tycker. Men det hör liksom inte ihop!

Fast jag förstår att det är väldigt svårt att förstå om man inte känner likadant :D Jag har själv svårt att förstå hur man inte kan behöva vara ensam en stund emellanåt...
 
Sv: Egen tid i förhållanden?

Fast jag förstår att det är väldigt svårt att förstå om man inte känner likadant :D Jag har själv svårt att förstå hur man inte kan behöva vara ensam en stund emellanåt...

Jag tycker det är väldigt intressant, hur olika man är; och därför blir det delvis knapplån härefter! :p

Jag har inget som helst behov av "egentid" från min sambo. Är han i närheten kan jag liksom lätt känna samma harmoni som den jag känner helt ensam.

Däremot har jag ett jättestort behov av egentid, fast det är egentligen "mer tid ifrån andra" det handlar om. Jag behöver vara iväg från föräldrar, familj, släkt, bekanta, vänner, nära vänner etc.
Har en bästa vän som jag tror jag hade kunnat bo med utan problem, men annars är jag känslig och i perioder behöver jag "dra mig undan". Däremot är min sambo helt undantagen från den regeln, av någon anledning. Tror mest att det beror på att han är som en del av mig; som mest saknas när han är borta. Är han hemma blir jag hel; så det blir inte som om vi är två utan snarare som om vi är en. Oavsett om vi kollar på samma film eller om han pillar med sin hobby och jag med min; vi trivs bäst när vi är nära, bara.
 

Liknande trådar

Fritid Jag har semester från onsdag nästa vecka och 3,5 veckor fram. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på och har inte heller ekonomi till...
2 3
Svar
49
· Visningar
1 412
Senast: manda
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
19 855
Senast: Whoever
·
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 377
Senast: lilstar
·
Hundträning Vi har i familjen tre hundar. Två små "gubbar" och en flatcoated retriever-valp som är 8 månader ung. Även om de är familjehundar...
Svar
18
· Visningar
1 865
Senast: Lhas
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp