Ekonomisk affär inom familjen

[verser]

Har hamnat i en ny och emotionellt lite svår situation. Undrar ifall det är nån här som varit med om nåt liknande och hur det hanterades?

Situation: Ett hus ska byta ägare. Dom inblandade personerna är nära släkt med varandra.

Inblandade: Person X, person 1, person 2.

Person X äger huset och vill att både person 1 och 2 ska få varsin bit av huskakan. Person 1 ska få en ekonomisk gåva. Person 2 ska få en ekonomisk gåva och ta över huset. Vi säger huset har ett värde på en miljon och bortser ifrån övriga kostnader. Följden blir:

Person 1 får en gåva av X på 50K och går ur bilden.

Person 2 får en gåva av X på 50K. Lägger till pengar och tar lån på resterande belopp upp till husets värde. Köper loss huset av X. Går ur bilden med skulder + en fastighet.

Person X går ur bilden 950K rikare och en fastighet fattigare.

Detta hade kunnat gå till på många sätt. Person X hade inte behövt ge gåvor. Person X hade kunnat sälja huset på öppna marknaden. Person 1 hade inte behövt vara inblandad övht.

Nu ser detta ut som det gör. Jag är person 1 och jag vet inte hur jag ska se på detta utfallet. Det finns två delar i detta för mig.

Först huset. Huset betyder jättemkt för mig och oavsett hur affären sett ut hade jag förlorat detta. Jag har inte dom ekonomiska resurserna att gå in som köpare men att förlora tillgången till detta känns som en jätteförlust.

Det andra är att jag… jag vet inte om jag tycker detta är rättvist? Jag och person 2 får lika stora gåvor och jag behöver inte skuldsätta mig men person 2 får fastigheten. Den blir en ekonomisk tillgång. På sikt skulle hen kunna sälja huset till marknadsvärde och få ut en bra vinst.

Resten utav pengarna kan på sikt krasst sett också finnas kvar som arv till oss båda.

Jag vill inte detta ska lägga sig mellan oss. Vill också vara tydlig jag är glad att jag får en del utav detta alls. Ändå känner jag mig lite… snuvad. Det är med detta det svåraste kommer in i bilden. För… hur hanterar en denna känslan och ihop med den utav förlust utan det riskerar påverka vår relation?

Har jag övht rätt till mina känslor? Borde jag se på detta utifrån nån annan vinkel? Ekonomiskt förlorar jag inget tvärtom och vad som händer eller inte händer i framtiden spelar ingen roll. Sen emotionellt är det bästa att låta tiden ha sin gång. Den läker? Skulle det finnas nåt att lyfta och samtala om? Trodde aldrig jag skulle hamna i en situation utav detta slaget men nu är jag det och vill inte göra fel. Vill inte vara den som trasar sönder nåt.

 

[Inte_Ung]

Jag vill inte detta ska lägga sig mellan oss. Vill också vara tydlig jag är glad att jag får en del utav detta alls. Ändå känner jag mig lite… snuvad. Det är med detta det svåraste kommer in i bilden. För… hur hanterar en denna känslan och ihop med den utav förlust utan det riskerar påverka vår relation?

Vi har i familjen gått igenom något liknande, men ännu mer komplicerat, i ett arvsskifte med ett detaljerat testamente.
Många inblandade och många känslor.

Vi beslutade oss för att tänka i banorna "Vad händer sedan?".
Hur kommer det att se ut i framtiden och hur påverkar det som beslutas nu hur vi får det då?
Det gällde inte mig men jag påverkas ju mycket eftersom det bestämde var och hur jag kommer att bo för gissningsvis resten av mitt liv.

 

[escodobe]

Jag förstår att det är jättetrist att förlora tillgången till fastigheten, men hade den sålts på öppna marknaden hade du ju förlorat den möjligheten också.

Jag tolkar det som att det som skaver är att person 2 kan köpa huset och göra bostadskarriär - men det hade hen kunnat göra oavsett vilket hus hen köpt med de där 50k som insatts. Jag kan inte se att det skulle vara ekonomiskt orättvist om huset säljs till marknadsväre, även om det mentalt kanske svider mer att veta man själv inte kan köpa huset man har en känslomässig anknytning till.

 

[kolblakkur]

Person 2 köper väl för marknadsvärde nu?

Att person 2 kommer göra en vinst när denne säljer sen - jag förstår att det känns surt men det är trots allt så bostadsköp fungerar i regel. Jag tycker det låter som att du är besviken över att du inte har möjlighet att köpa och det förstår jag fullt ut, men det kanske ändå finns en tacksamhet över att huset stannar inom familjen?

 

[Hermelin]

Har hamnat i en ny och emotionellt lite svår situation. Undrar ifall det är nån här som varit med om nåt liknande och hur det hanterades?

Situation: Ett hus ska byta ägare. Dom inblandade personerna är nära släkt med varandra.

Inblandade: Person X, person 1, person 2.

Person X äger huset och vill att både person 1 och 2 ska få varsin bit av huskakan. Person 1 ska få en ekonomisk gåva. Person 2 ska få en ekonomisk gåva och ta över huset. Vi säger huset har ett värde på en miljon och bortser ifrån övriga kostnader. Följden blir:

Person 1 får en gåva av X på 50K och går ur bilden.

Person 2 får en gåva av X på 50K. Lägger till pengar och tar lån på resterande belopp upp till husets värde. Köper loss huset av X. Går ur bilden med skulder + en fastighet.

Person X går ur bilden 950K rikare och en fastighet fattigare.

Detta hade kunnat gå till på många sätt. Person X hade inte behövt ge gåvor. Person X hade kunnat sälja huset på öppna marknaden. Person 1 hade inte behövt vara inblandad övht.

Nu ser detta ut som det gör. Jag är person 1 och jag vet inte hur jag ska se på detta utfallet. Det finns två delar i detta för mig.

Först huset. Huset betyder jättemkt för mig och oavsett hur affären sett ut hade jag förlorat detta. Jag har inte dom ekonomiska resurserna att gå in som köpare men att förlora tillgången till detta känns som en jätteförlust.

Det andra är att jag… jag vet inte om jag tycker detta är rättvist? Jag och person 2 får lika stora gåvor och jag behöver inte skuldsätta mig men person 2 får fastigheten. Den blir en ekonomisk tillgång. På sikt skulle hen kunna sälja huset till marknadsvärde och få ut en bra vinst.

Resten utav pengarna kan på sikt krasst sett också finnas kvar som arv till oss båda.

Jag vill inte detta ska lägga sig mellan oss. Vill också vara tydlig jag är glad att jag får en del utav detta alls. Ändå känner jag mig lite… snuvad. Det är med detta det svåraste kommer in i bilden. För… hur hanterar en denna känslan och ihop med den utav förlust utan det riskerar påverka vår relation?

Har jag övht rätt till mina känslor? Borde jag se på detta utifrån nån annan vinkel? Ekonomiskt förlorar jag inget tvärtom och vad som händer eller inte händer i framtiden spelar ingen roll. Sen emotionellt är det bästa att låta tiden ha sin gång. Den läker? Skulle det finnas nåt att lyfta och samtala om? Trodde aldrig jag skulle hamna i en situation utav detta slaget men nu är jag det och vill inte göra fel. Vill inte vara den som trasar sönder nåt.

Det kan kännas ledsamt när ett hus som man på något sätt känner sig kopplad till försvinner. Jag har också varit där. Men har man inte råd att själv köpa så är det som det är. Ägaren ville sälja och då förlorade jag tillgången till huset.

Det andra är att ni är två personer som får varsin gåva. Det låter generöst men är kanske inte i första hand kopplat till försäljning av fastigheten?

 

[Praefatio]

Visst är det så att huset säljs till marknadsvärde? I så fall är det som det är – du har inte råd, och den andra personen får inga fördelar mer än att hen slipper slåss mot resten av marknaden.

Om huset däremot säljs till ”familjepris” förstår jag verkligen att det svider, och då skulle jag prata med X på ett lugnt och sansat sätt. Förklara att det här känns skitjobbigt och att du känner att person 2 får sitt livs chans nu medan du står utanför och längtar, och att du är rädd för vad det gör med relationen framöver.

Jag kommer potentiellt sitta i en liknande sits i framtiden och tycker det är jobbigt att tänka på, framför allt för relationens skull.

 

[Holdyourhorses]

Om priset person 2 betalar motsvarar marknadsvärde är situationen objektivt sett hanterad på ett bra och rättvist sätt. Det betyder inte att du inte har rätt att vara ledsen över det.

 

[Inte_Ung]

Jag ser att värdet på fastigheten verkar att spela roll.
I vårt fall så reglerade testamentet att allt som hade med fastigheter att göra skulle regleras enligt taxeringsvärdet. Den kan man ju tugga på ett tag, särskilt när det gäller litet större saker än en villa.
Visserligen så var det kommunicerat sedan mycket lång tid medan personen levde, men det ändrade verkligen spelreglerna.

Med öppet sinne och massor av vänlighet och välvilja mellan alla inblandade så är vi ändå fortfarande både sams och goda vänner.
Det gäller att hålla sig ifrån alla de 7 dödssynderna så går det bra.

 

[Holdyourhorses]

Jag ser att värdet på fastigheten verkar att spela roll.
I vårt fall så reglerade testamentet att allt som hade med fastigheter att göra skulle regleras enligt taxeringsvärdet. Den kan man ju tugga på ett tag, särskilt när det gäller litet större saker än en villa.
Visserligen så var det kommunicerat sedan mycket lång tid medan personen levde, men det ändrade verkligen spelreglerna.

Med öppet sinne och massor av vänlighet och välvilja mellan alla inblandade så är vi ändå fortfarande både sams och goda vänner.
Det gäller att hålla sig ifrån alla de 7 dödssynderna så går det bra.

Ja, taxeringsvärdet kan ju ge intressanta effekter beroende på fastighetens läge och aktuellt marknadsläge för fastigheter samt när taxeringsvärdet fastställdes senast.

 

[Lingon]

Har hamnat i en ny och emotionellt lite svår situation. Undrar ifall det är nån här som varit med om nåt liknande och hur det hanterades?

Situation: Ett hus ska byta ägare. Dom inblandade personerna är nära släkt med varandra.

Inblandade: Person X, person 1, person 2.

Person X äger huset och vill att både person 1 och 2 ska få varsin bit av huskakan. Person 1 ska få en ekonomisk gåva. Person 2 ska få en ekonomisk gåva och ta över huset. Vi säger huset har ett värde på en miljon och bortser ifrån övriga kostnader. Följden blir:

Person 1 får en gåva av X på 50K och går ur bilden.

Person 2 får en gåva av X på 50K. Lägger till pengar och tar lån på resterande belopp upp till husets värde. Köper loss huset av X. Går ur bilden med skulder + en fastighet.

Person X går ur bilden 950K rikare och en fastighet fattigare.

Detta hade kunnat gå till på många sätt. Person X hade inte behövt ge gåvor. Person X hade kunnat sälja huset på öppna marknaden. Person 1 hade inte behövt vara inblandad övht.

Nu ser detta ut som det gör. Jag är person 1 och jag vet inte hur jag ska se på detta utfallet. Det finns två delar i detta för mig.

Först huset. Huset betyder jättemkt för mig och oavsett hur affären sett ut hade jag förlorat detta. Jag har inte dom ekonomiska resurserna att gå in som köpare men att förlora tillgången till detta känns som en jätteförlust.

Det andra är att jag… jag vet inte om jag tycker detta är rättvist? Jag och person 2 får lika stora gåvor och jag behöver inte skuldsätta mig men person 2 får fastigheten. Den blir en ekonomisk tillgång. På sikt skulle hen kunna sälja huset till marknadsvärde och få ut en bra vinst.

Resten utav pengarna kan på sikt krasst sett också finnas kvar som arv till oss båda.

Jag vill inte detta ska lägga sig mellan oss. Vill också vara tydlig jag är glad att jag får en del utav detta alls. Ändå känner jag mig lite… snuvad. Det är med detta det svåraste kommer in i bilden. För… hur hanterar en denna känslan och ihop med den utav förlust utan det riskerar påverka vår relation?

Har jag övht rätt till mina känslor? Borde jag se på detta utifrån nån annan vinkel? Ekonomiskt förlorar jag inget tvärtom och vad som händer eller inte händer i framtiden spelar ingen roll. Sen emotionellt är det bästa att låta tiden ha sin gång. Den läker? Skulle det finnas nåt att lyfta och samtala om? Trodde aldrig jag skulle hamna i en situation utav detta slaget men nu är jag det och vill inte göra fel. Vill inte vara den som trasar sönder nåt.

Men ni får ju lika mycket pengar Sen att person 2 väljer att lägga de pengarna plus mycket mer på att köpa fastigheten är väl inte ditt bekymmer rent krasst? Du säger ju själv att du inte har råd att köpa huset. Vad är det du vill? Att X ska behålla fastigheten mot sin vilja för att du fortsatt ska ha tillgång till den men utan att person 2 äger den?

Sen att du känslomässigt tycker att det är jobbigt att förlora tillgången till huset (barndomshem kanske?) är ju din sak att hantera och borde inte påverka vad X gör med sitt hus.

Det enda jag hade kunnat anmärka på är om person 2 får köpa huset väldigt mycket billigare än marknadsvärde eftersom då kan man säga att X gett person 2 mellanskillnaden och om person X är förälder till person 1 och 2 så hade jag kunnat tycka att X då har gett 2 betydligt mycket mer pengar än 1. Jag tycker att föräldrar ska ge sina barn lika mycket.

 

[starcraft]

Jag förstår nog inte riktigt frågan. Du har inte ekonomiskt möjlighet att köpa huset som jag förstår det. Om du nu har en relation med personen som får köpa huset så får du ju till viss del ”tillgång” till huset ändå? Är inte det en bra grej? Alternativet är ju att det säljs på öppna marknaden till en främling.

Det framgår inte vilken typ av relation ni har med personen som idag äger fastigheten. Om du är barn eller gift till ägaren och den andra inte är så pass nära släkt så kan jag tycka att du går miste om något, annars förstår jag nog inte varför du tycker dig ha rätt till mer.

Jag tänker att det är fritt fram att sörja den förändrade situationen, men jag vet inte alls vad person 2 och den ekonomiska gåva som kommer ske till er båda har med saken att göra.

 

[DarkInNight]

Det andra är att jag… jag vet inte om jag tycker detta är rättvist? Jag och person 2 får lika stora gåvor och jag behöver inte skuldsätta mig men person 2 får fastigheten. Den blir en ekonomisk tillgång. På sikt skulle hen kunna sälja huset till marknadsvärde och få ut en bra vinst.

Köper person 2 huset under marknadsvärdet?

 

[Inte_Ung]

Ja, taxeringsvärdet kan ju ge intressanta effekter beroende på fastighetens läge och aktuellt marknadsläge för fastigheter samt när taxeringsvärdet fastställdes senast.

I vårt fall så blev effekten enorm.
Sjöläge med en massa strand.

 

[athena]

Nej det kan mycket väl visa sig vara orättvist (om fastigheten inte sålts till marknadsvärde), men tyvärr är ju mycket i livet ganska orättvist. Sen riskerar såna här affärer att skapa osämja framåt i familjen men det är en annan fråga anser jag. Den kanske redan existerar?

 

[Philosophia]

Har hamnat i en ny och emotionellt lite svår situation. Undrar ifall det är nån här som varit med om nåt liknande och hur det hanterades?

Situation: Ett hus ska byta ägare. Dom inblandade personerna är nära släkt med varandra.

Inblandade: Person X, person 1, person 2.

Person X äger huset och vill att både person 1 och 2 ska få varsin bit av huskakan. Person 1 ska få en ekonomisk gåva. Person 2 ska få en ekonomisk gåva och ta över huset. Vi säger huset har ett värde på en miljon och bortser ifrån övriga kostnader. Följden blir:

Person 1 får en gåva av X på 50K och går ur bilden.

Person 2 får en gåva av X på 50K. Lägger till pengar och tar lån på resterande belopp upp till husets värde. Köper loss huset av X. Går ur bilden med skulder + en fastighet.

Person X går ur bilden 950K rikare och en fastighet fattigare.

Detta hade kunnat gå till på många sätt. Person X hade inte behövt ge gåvor. Person X hade kunnat sälja huset på öppna marknaden. Person 1 hade inte behövt vara inblandad övht.

Nu ser detta ut som det gör. Jag är person 1 och jag vet inte hur jag ska se på detta utfallet. Det finns två delar i detta för mig.

Först huset. Huset betyder jättemkt för mig och oavsett hur affären sett ut hade jag förlorat detta. Jag har inte dom ekonomiska resurserna att gå in som köpare men att förlora tillgången till detta känns som en jätteförlust.

Det andra är att jag… jag vet inte om jag tycker detta är rättvist? Jag och person 2 får lika stora gåvor och jag behöver inte skuldsätta mig men person 2 får fastigheten. Den blir en ekonomisk tillgång. På sikt skulle hen kunna sälja huset till marknadsvärde och få ut en bra vinst.

Resten utav pengarna kan på sikt krasst sett också finnas kvar som arv till oss båda.

Jag vill inte detta ska lägga sig mellan oss. Vill också vara tydlig jag är glad att jag får en del utav detta alls. Ändå känner jag mig lite… snuvad. Det är med detta det svåraste kommer in i bilden. För… hur hanterar en denna känslan och ihop med den utav förlust utan det riskerar påverka vår relation?

Har jag övht rätt till mina känslor? Borde jag se på detta utifrån nån annan vinkel? Ekonomiskt förlorar jag inget tvärtom och vad som händer eller inte händer i framtiden spelar ingen roll. Sen emotionellt är det bästa att låta tiden ha sin gång. Den läker? Skulle det finnas nåt att lyfta och samtala om? Trodde aldrig jag skulle hamna i en situation utav detta slaget men nu är jag det och vill inte göra fel. Vill inte vara den som trasar sönder nåt.

Om X är förälder till 1 och 2 och 2 inte betalar marknadsvärde ses mellanskillnaden mellan köpeskillingen och marknadsvärdet som förskott på arv enligt 6:1 ärvdabalken. Detta gäller under förutsättning att X inte föreskriver att gåvan inte ska utgöra något förskott på arv.

Det betyder att eventuella orättvisor kan korrigeras vid en bouppteckning.

En allmän reflektion:
Vill både 1 och 2 ha huset så kan det ju bli knepigt om huset säljs till underpris. Varför sätta priset lågt så att det gynnar det ena syskonet men inte så lågt att det möjliggör för det andra syskonet att köpa? Det kan så klart ha sina förklaringar, som att X behöver en viss summa för annat boende, men det är ändå en knepig fråga när båda syskonen känner starkt för huset. I ett sådant fall är det rimligt att huset säljs till marknadspris till 1. Det löser många problem.

 

[Breaktown]

Som flera andra varit inne på så beror det ju helt på om huset säljs till marknadspris eller ej. Gör det inte det så har ju inte person 1 och 2 fått 50K var, utan person 2 har eventuellt fått väldigt mycket mer.

Tänkte också på det som Philosophia skrev ovan om att sälja till underpris som bara en har råd med.

 

[tanten]

Köper person 2 huset under marknadsvärdet?

Tydligen. Vilket i den här situationen känns totalt galet.

Och så är det nåt jag inte fattar. Det talas om 50k.
K är i mitt huvud kilo=tusen. Vilken skillnad i bostadsköp gör 50 papp? Lite mer än en månadslön för en tjänsteman?
Vad missar jag.

 

[Lingon]

Om person 2 köper huset under marknadsvärde borde ju person 1 få 100k och person 2 nöja sig med det billig pris hen får betala. OM det nu är så att personerna 1 och 2 är syskon och X är förälder. Är personerna inte förälder/barn/syskon så får väl X göra som hen vill tycker jag.

 

[Springer]

Och så är det nåt jag inte fattar. Det talas om 50k.
K är i mitt huvud kilo=tusen. Vilken skillnad i bostadsköp gör 50 papp? Lite mer än en månadslön för en tjänsteman?
Vad missar jag.

Missar inget. 50K = 50.000. Rör det sig om ett ruckel i obygden?

 

[MiniLi]

Jag har varit med om samma sak. När mina föräldrar skulle sälja huset jag växte upp i så köpte min bror huset. Mamma och pappa fick huset värderat och min bror fick sedan köpa huset lite billigare. Jag fick en summa pengar motsvarande den "rabatt" som min bror fick när de köpte huset. Det var dock en större summa pengar än 50 tusen.
Jag har alltid tyckt att det blev en bra grej. För egen del så blev det bara positivt, jag fick en större summa pengar som jag själv sedan kunde använda till kontantinsats när jag köpte en lägenhet. Rättvist och gynnsamt för både mig och min bror.

Att den som får köpa huset kan göra en vinst så småningom är ju liksom så det är. Å andra sidan kan det också lika gärna bli en förlust beroende på hur bostadsmarknaden förändras.
Om jag tänker på hur bostadsmarknaden sett ut över tid så tror jag att den här typen av affärer blir mer rättvisa långsiktigt än hur det blivit förr. Jag vet tex syskon som gjort liknande deal för många år sedan, och sedan har bostadsmarknaden gjort att fastigheten ökat i pris något enormt. Där har det funnits en del bitterhet. Men det är ju inte så troligt att det kommer vara så framöver. Möjligen i vissa områden, men nu är nog marknaden mer stabil.