En dag till utan familjen

Status
Stängd för vidare inlägg.
Tankarna snurrar runt och står still på samma gång. Jag vet inte vad som händer. Jag har fått en tid hos en som handlägger boendestöd, men jag vet inte längre vad jag ska säga. Dagen efter har jag en läkartid. Jag vet inte vad jag ska säga där heller. Någon kallelse till någon att prata med har jag inte fått än.

Idag skulle jag ha pratat med min chef. Det glömde jag bort. Jag har i alla fall lyckats jobba ganska hyfsat väl den här veckan. Onsdag och torsdag tog jag ut semester. På onsdagen var jag ute på sjön med en kompis. Det var väldigt trevligt och jag ville knappt åka hem efteråt. Jag trivs bäst ute i naturen.

Igår var det sista gången på depressionsskolan. Det var helt onödigt då det bara var en snabb genomgång av vad vi gått igenom de fyra första gångerna och sen kunde vi lämna feedback. Jag satt tyst i ett hörn och hade inte mycket att säga. Jag skulle ha lämnat in två papper till vårdsamordnaren också. Det var två skattningsformulär som jag ombetts fylla i, men jag glömde att lämna in dem.

Det här med olika diagnoser snurrar runt i min skalle. Jag vet egentligen inte vad det skulle göra för skillnad i mitt liv. Det enda jag egentligen vill ha är en familj. Och ingen diagnos i världen kommer att ge mig en familj. Mamma är dessutom krasslig och ingen vet hur länge hon kommer att hänga med. Kanske kommer det att vara för sent en dag. Som det ser ut nu så kommer vi aldrig att kunna mötas.

:cry:
 

Jag kopierade från @Inte_Ung s inlägg, ja.

Men det gynnar inte Magiana ett smack om du och jag dividerar om hennes eventuella historia med Inte_Ung och @vallhund

Ehh? Har du den åsikten så kunde du väl tänkt på det själv, direkt? Jag har den åsikten att även om TS mår dåligt så finns ingen anledning att alla påståenden ska stå oemotsagda gällande detta.
 
Och oavsett vad som erbjuds så saknar ju @Magiana det vardagliga umgänget. Det är inte att dissa kontakter, det är att ändå känna att det är tomt.
Jag kan ringa och messa, men jag kan inte vardagshänga en torsdag, dra på utflykt eller bjuda in på middag. Det innebär inte en diss som jag ser det, bara att det saknas andra människor Fysiskt i vardagen. Så himla Lättkränkta känslor det dök upp.
Jag blir skitsur, vill man bli kompis kan man väl messa privat eller börja snacka? Inte bli kränkt över att någon inte bara jublar över att någon orkar umgås med en.
 
Jag kan ta mig själv som exempel.
Jag uppskattade ju ditt umgänge när vi träffades.
Men.
Nu efter den här tråden så känner jag att jag inte skulle duga åt dig som vän. Det finns ingen möjlighet att jag skulle klara av att vara så som du önskar. Det får i alla fall mig att dra öronen åt mig. Det blir helt enkelt för svårt för mig att bli rätt för dig.
De som jag faktiskt är vän med tror jag inte har uppfattat mig som knepig. Men alla är ju inte rätt för alla. Finns det personkemi och finns det utrymme för privata samtal, då finns det också utrymme att utveckla vänskap. Saknas det, så blir det svårare.

Men fortsätt med det, sluta inte. Det kommer bli bra. Ju fler verktyg du får i verktygslådan desto lättare att hitta ett verktyg som passar.
Jag ska få träffa en arbetsterapeut. Kanske kan det ge mer svar på hur jag kan hantera vardagen.

Det var nog mer som en kommentar om att det faktiskt finns de som försökt få kontakt men misslyckats.
Jag känner mig själv tämligen misslyckad som potentiell vän i den här tråden.
Totalt dissad faktiskt.
Inget som lockar till nya försök.
Och inte blir det bättre av kritik från andra skribenter.
Hur då dissad? Jag har inte uppfattat något annat än att du av välmening velat ge råd och hjälp, men mer än så har jag inte uppfattat.

Och oavsett vad som erbjuds så saknar ju @Magiana det vardagliga umgänget. Det är inte att dissa kontakter, det är att ändå känna att det är tomt.
Jag kan ringa och messa, men jag kan inte vardagshänga en torsdag, dra på utflykt eller bjuda in på middag. Det innebär inte en diss som jag ser det, bara att det saknas andra människor Fysiskt i vardagen. Så himla Lättkränkta känslor det dök upp.
Jag blir skitsur, vill man bli kompis kan man väl messa privat eller börja snacka? Inte bli kränkt över att någon inte bara jublar över att någon orkar umgås med en.
Så är det ju. Långa avstånd påverkar så klart.

Jag har väl egentligen bara en vän här där jag bor. Sen finns det folk jag gillar men där vänskapen inte är etablerad. Och egentligen är ingen en del av min vardag. Idag var jag dock och träffade kompisen i stallet där hon står med sin nya häst. Men det kan ibland gå flera månader utan att vi ses.
 
Jag har väl egentligen bara en vän här där jag bor. Sen finns det folk jag gillar men där vänskapen inte är etablerad. Och egentligen är ingen en del av min vardag. Idag var jag dock och träffade kompisen i stallet där hon står med sin nya häst. Men det kan ibland gå flera månader utan att vi ses.

Jag tycker du kämpar som satan Magiana , och som sagt tidigare - JÄTTEBRA att du fått tid hos psykolog nu ! Ge inte upp 😄
 
Hur då dissad? Jag har inte uppfattat något annat än att du av välmening velat ge råd och hjälp, men mer än så har jag inte uppfattat.
Jag undersökte om du hade något intresse av att utbyta tankar. Men det verkar du inte ha. Inbjudan till samtal brukar innebära just inbjudan.
Att visa ett nyfiket intresse är också en inbjudan.
Likaså att försöka att bry sig om och ge av sin tid.
Men du är inte intresserad.
Utan allt som du kommer med är en kravlista på hur en vän skall vara och det är olika krav som inte jag kan leva upp till.
 
Jag undersökte om du hade något intresse av att utbyta tankar. Men det verkar du inte ha. Inbjudan till samtal brukar innebära just inbjudan.
Att visa ett nyfiket intresse är också en inbjudan.
Likaså att försöka att bry sig om och ge av sin tid.
Men du är inte intresserad.
Utan allt som du kommer med är en kravlista på hur en vän skall vara och det är olika krav som inte jag kan leva upp till.

Men du? Lägg ner nu.
 
Jag undersökte om du hade något intresse av att utbyta tankar. Men det verkar du inte ha. Inbjudan till samtal brukar innebära just inbjudan.
Att visa ett nyfiket intresse är också en inbjudan.
Likaså att försöka att bry sig om och ge av sin tid.
Men du är inte intresserad.
Utan allt som du kommer med är en kravlista på hur en vän skall vara och det är olika krav som inte jag kan leva upp till.


Men herregud! Det är någons dagbok.

En dagbok har väl ändå funktionen att handla just om en själv, vad man gör/tänker/känner?
Det är inte ett forum för att vårda andra människor.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok När jag var ung så samlade jag på ordspråk och citat. En av dessa var: Alla dessa dagar som kom och gick Inte visste jag att de var...
Svar
16
· Visningar
1 663
Senast: Wille
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag kommer emellanåt på mig själv med att ta en titt om min dotter @EmmaFilippa skrivit något här. Detta trots att jag mycket väl vet...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
17 213
Senast: MML
·
Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 368
Senast: tuaphua
·
  • Artikel
Dagbok Det är ju helt normalt att glömma bort att man kokat upp vatten, men inte hällt upp det över tebladen i muggen. Det är ju normalt att...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 529
Senast: Araminta
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Skadade hästar och konvalescenter
  • Dressyrsnack 17
  • Uppdateringstråd

Omröstningar

Tillbaka
Upp