Mitrolle
Trådstartare
Har en 'liten' stallkatt som kallas för Måns. Han är nu ca 6 år gammal men kom till vårt förra stall för 3 år sedan som helt vild, strök runt gården och smygåt mat av gårdsägarens stallkatter. Han kom från en granne som hade ohejdad uppfödning av katter, alltså de bodde i hans lada och blev fler och fler..
De som hade gården där vi stod ville skjuta kattstackarn som helst bara ville ha lite mat och komma under tak.
Detta var i samband med att vi skulle flytta från det stallet så vi började mata katten och fick honom mer och mer lugn. Tillslut kunde han äta inne i sadelkammaren och en dag stängde jag dörren och fångade honom och fick in honom i en kattbur.
Tog med honom hem till lägenheten i stan och hade honom där tills vi fick en tid för kastration, lyckades fånga katten igen (tjocka handskar och jacka är att föredra när man slåss med vildkatter
) och fick honom till veterinären där han hängandes i en gardin blev sövd....
Kastrerad, vaccinerad och klar fick han bo i lägenhet några veckor till för att sedan fångas igen och tas med ut till vårt nya stall där det inte fanns någon stallkatt alls.
Åren har nu gått och vi har matat kisse och lyckats klappa honom lite grann i samband med detta. Han har blivit allt mindre rädd för folk och sprätter inte iväg lika mycket som förut.
Så tog mamma ut en av sina katter hemifrån som varit stallkatt tidigare och inte riktigt trivts med att bo i villa och bara gå ut lite i kvarteret. Han är enormt jättesocial.
Vi introducerade dem för varandra och de fann sig direkt! Efter detta är nu Måns nästan helt tam, man kan klappa honom överallt, han kommer när man ropar och han går nästan att lyfta lite.
Häromdagen vaccinerade vi honom och han bara spann
Tänk vad katter kan lära varandra, Musse lärde Måns att bli tam.
Måns, som blev räddad från att bli skjuten:
Bråkbusar med kompisen Musse:
De som hade gården där vi stod ville skjuta kattstackarn som helst bara ville ha lite mat och komma under tak.
Detta var i samband med att vi skulle flytta från det stallet så vi började mata katten och fick honom mer och mer lugn. Tillslut kunde han äta inne i sadelkammaren och en dag stängde jag dörren och fångade honom och fick in honom i en kattbur.
Tog med honom hem till lägenheten i stan och hade honom där tills vi fick en tid för kastration, lyckades fånga katten igen (tjocka handskar och jacka är att föredra när man slåss med vildkatter
) och fick honom till veterinären där han hängandes i en gardin blev sövd.... Kastrerad, vaccinerad och klar fick han bo i lägenhet några veckor till för att sedan fångas igen och tas med ut till vårt nya stall där det inte fanns någon stallkatt alls.
Åren har nu gått och vi har matat kisse och lyckats klappa honom lite grann i samband med detta. Han har blivit allt mindre rädd för folk och sprätter inte iväg lika mycket som förut.
Så tog mamma ut en av sina katter hemifrån som varit stallkatt tidigare och inte riktigt trivts med att bo i villa och bara gå ut lite i kvarteret. Han är enormt jättesocial.
Vi introducerade dem för varandra och de fann sig direkt! Efter detta är nu Måns nästan helt tam, man kan klappa honom överallt, han kommer när man ropar och han går nästan att lyfta lite.
Häromdagen vaccinerade vi honom och han bara spann
Tänk vad katter kan lära varandra, Musse lärde Måns att bli tam.
Måns, som blev räddad från att bli skjuten:
Bråkbusar med kompisen Musse:
